söndag 25 juli 2010

Bloggsemester

Jag är ute i vildmarken (Vasa skärgård) och har mycket dålig uppkoppling. Tack för alla kommmentarer. Svarar på allt och uppdaterar mig när jag är hemma igen om en vecka. Nu blir det istället bastu, havsbad, skogspromenader och umgänge med min fina familj.

torsdag 22 juli 2010

Om konsten att urholka stenar

Den här bloggen skulle ju ha skola som huvudtema var det tänkt. Ändå har det varit mest tvångssterilisering och sexköpslagen de senaste veckorna. Ett jäkla tjat om tvångssterilisering och sexköpslagen är det kanske några som tycker. Jag har funderat litet över varför det har blivit så - eller snarare över varför jag har valt att göra så, för det har faktiskt funnits mängder av angelägna skolämnen också.

En orsak är förstås att här har vi två skamfläckar i vår demokrati som behöver tvättas bort.
En annan orsak till att det har blivit så många inlägg är att när man verkligen sätter sig in i en fråga, snurrar den runt i ens hjärna, krockar mot annan kunskap och skapar fler och fler nya tankar och insikter.
Men framför allt är det så med politik att det räcker inte med att man har ett bra förslag eller en viktig insikt. Det måste vara rätt läge. Tiden måste vara mogen och folk behöver vara mottagliga. Det uttryckte Shakespeare så här:
"there's a tide in the affairs of men
Which, taken at the flood, leads on to fortune;
Omitted, all the voyage of their life
Is bound in shallows and in miseries.
On such a full sea are we now afloat,
And we must take the current when it serves,
Or lose our ventures." (Brutus i Julius Ceasar)

Det är precis här sociala medier har en sådan genomslagskraft. Är det tillräckligt många bloggare, twittrare och facebookare som driver samma fråga med tillräckligt stor uthållighet blir tiden mogen och folk mottagliga. Plötsligt finns det i luften, vips dyker det upp artiklar och tv-debatter.

Det har jag däremot inte snott från Shakespeare. : )

På Liberati skriver jag om hur FRA-omröstningen aktiverade befolkningen. Tack vare våra nya interaktiva kommunikationsformer har vi gräsrötter och partiträlar betydligt mer makt. Men bara om vi samarbetar.

När det gäller tvångssteriliseringar har Amanda Brihed och alla andra aktiva bloggares insatser lett till en rad artiklar i riksmedia, ett öppet ställningstagande mot tvångsteriliseringarna, först från Folkpartiet och nu från LUF. Folkpartiets ungdomsförbund har till och med har gjort det till en profilfråga och anordnat en demonstration på Sergels Torg. Allt är bäddat för lagändring - antagligen blir det en sådan vem som än vinner valet. Hoppas den kommer att heta Lex Amanda.

Sexköpslagen har varit uppe för diskussion tidigare, men även här har det hänt stora saker. Den utvärdering som gick okritiserad förbi i gammelmedia (med undantag för ett inlägg i ledarbloggen på SVD av Sanna Rayman) togs upp i blogg efter blogg, dag efter dag med massor av länkningar. Plötsligt är tidningarna fulla av debattinlägg och för första gången sedan lagen infördes är Sexköpslagen på allvar ifrågasatt. Man kan riktigt känna hur opinionen ändras. Det tycker jag är helt fantastiskt.

Så nej, jag ber inte om ursäkt för att jag tjatar på om samma gamla frågor. Tvärtom är det troligt att jag kommer att fortsätta med det. Men i höst tänker jag framför allt tjata om skolan. Då tänker jag tjata riktigt mycket om skolan.

Bloggar:Det finns många bra inlägg om sociala medier. Mina Moderata Karameller har flera kloka och läsvärda inlägg. Här är ett med länkar till tidigare inlägg. Enligt min humla har ett mycket intressant och intelligent resonemang. Amanda Brihed, Mina Moderata Karameller, Kents bloggdebatt,

Det bidde inte DN, det bidde en bloggvägg istället

Under de varmaste dagarna förra veckan var vi fem arma satar som satt och plitade på en artikel till DN debatt. För precis en vecka sedan åkte slutversionen iväg. Igår kom den i retur. Vi är stolta över vår text och vill sprida den, så här kommer den hos oss alla fem samtidigt. Jouissez!


En morallag och dess riktigt omoraliska utvärdering


Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar - om än i knattedivisionen -
därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon
morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexköpslagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en "heltäckande och oberoende utvärdering" av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska "överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan". Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av sexköpare.


På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i
denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik
mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren
nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar
gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget
medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt
farliga kunderna - de som kanske är ute efter att slå och skada - eftersom
de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta
menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den
försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen
är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den.
Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har
exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i
Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt
varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det
är svårt att få fram exakta siffror - ändå dras tvärsäkra slutsatser
baserade på just dessa.

I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades
situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt - men
också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed
menar också att det är logiskt att de "offer för prostitution" som "tagit
sig ur den" gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den.
Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter.
Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sex säljarna som betalar priset för den strategin.

Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska
ställningstaganden. "Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha
tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning" står det i den
engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som "en form av
manligt våld mot kvinnor" och som ett "extremt uttryck för ojämlikhet".
Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från
dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i
kvinnliga offer och manliga förövare.
Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man
också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en
ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön
är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet,
ansvar för sina handlingar och rätten till sin kropp och till sin sexualitet är det
könsdiskriminering.

Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och
respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning
respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är
det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i
övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda
säljare?
Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats
på att bekämpa prostitutionen "inte precis har kastats i sjön". Det är
förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning?
Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen
ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp
utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan
göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att
göra sådana beställningar. "Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller" sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen. Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, det stämmer, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer
fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade
utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län,
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län

onsdag 21 juli 2010

En riktig skitdag

har jag haft idag, men god som jag är har jag ändå tagit mig tid att göra något vackert för mina medmänniskor. Idag finns det väldigt mycket bra att läsa på nätet, men eftersom livet är kort och svettigt (i synnerhet om man ska ansvara för folkpartihemsidor) ska ni få en kortversion av två texter. Först sexköpslagsutvärderingen, 300 sidor elegant komprimerade till en paragraf:

Nu är vi klara med vår utvärdering, och visst är det fantastiskt, ja man kan knappt tro att vi har sådan tur, för vi vet inte vad som skulle ha hänt annars, men den visar att lagen är en rungande framgång. Alla våra förhoppningar har infriats. Hororna är glada och tacksamma, torskarna skäms, människohandlarna söker sig annorstädes. Drar vi bara åt tumskruvarna och övertygar resten av världen att gå i våra fotspår ska vi nog se att vi får bukt med prostitutionen - detta otäcka utslag av mäns våld mot kvinnor.
Anna Skarhed


Nästa text ni slipper slösa tid på är de två forskarnas "icke-försvar" för sexköpslagsutvärderingen i SVD igår.

Vi tänker inte försvara sexköpslagsutredningen men,
Det är ju svårt att få fram tillförlitliga fakta men,
Men alltså fatta läget! Här blir den svenska sexköpslagsutredningen tvärsågad i den ena tidningen efter den andra. Vad tror ni norrmännen tänker? Dom som har litat på Sverige och gått i våra fotspår? Dom som har anlitat två fina svenska forskare som oss att delta i utvärderingen av sin sexköpslag? Ja faktiskt, vad ska dom tänka och hur i helvete ska det gå med våra karriärer ?
Niklas Jakobsson, Andreas Kotsadam


Så där ja. Nu har ni gott om tid att läsa Camilla Lindbergs och Marianne Bergs lysande artikel i Expressen: Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull. Nästa måste är Susanne Dodillets artikel på Newsmill: Utvärderingen av sexköpslagen är en vetenskaplig skandal. Därefter rekommenderar jag Nyamko Sabumis "Syna de rödgrönas jämställdhetsbluff". Har någon till äventyrs missat Alice Teodorescus artikel hittar ni den här: Sexköpslagen - bara svensk dubbelmoral, Lisa Magnusson i repris här: Ett angrepp på samhället och till sist Laura Agustín och Louise Perssons artikel i SVD: Tvivelaktig rapport om sexköpslagen. Åtta briljanta modiga kvinnor som ingen behöver kvotera fram. Läs dem!

Bloggar: Niklas Dougherty är skarp, påläst och mitt i prick som vanligt. Läs först det här och sedan det här. Louise Persson, Pophöger, Henrik Alexandersson, Gretas svammel, Alltid rött, alltid rätt, Liberati, Gothbarbie, Sven tycker, medborgarperspektiv, motpol, Stardusts blogg, Helds HBT-nyheter, kamferdroppar.

måndag 19 juli 2010

Tack Svante Nycander!

Vissa hävdar att Nycander har fel, andra att han i och för sig har rätt, men att han inte kommer med några nyheter. Själv känner jag mest för att göra vågen. Kanske kommer en del av min entusiasm ur att jag är invandrare och utböling i Sverige. Artiklarna är den första kartan som stämmer med den verklighet jag har upplevt. Helt klart stammar resten från min omsorg om den fria tanken. I Sverige är vi så politiskt korrekta, så likriktade att en orädd och polemisk debattör som Jan Guillou känns som en anomalitet.

Tanken må vara fri i Sverige, men man gör jävligt klokt i att hålla den
för sig själv om inte många andra råkar tänka likadant.

Hur som helst känner jag en djup tacksamhet till Svante Nycander för hans två artiklar. Alla möjliga symptom och krämpor i det svenska samhället får här sin förklaring. Ursprungstumören är identifierad, behandlingen kan påbörjas, men metastaserna är många.

En företeelse som länge har upprört mig och som jag också har skrivit flera blogginlägg om är ohederlig forskning. Dvs forskare som påstår sig presentera objektiva forskningsrön, men som i själva verket har använt skattemedel för att skaffa stöd och belägg för sin ideologi. Så här skriver Nycander ”...konflikten mellan två slags forskning: den där slutsatserna bestäms av sanningskriterier och den där de bestäms av en ideologi.”

Såklart är det så. I Sverige letar långt ifrån alla efter sanningen när de forskar. Den äger vi redan, det är bara beläggen som saknas. Det här är inget litet pluttproblem utan det är en korrumption och en röta i vår akademiska värld som ställer till med skada inom många samhällsområden och som försvagar oss och håller oss från kunskap och nya insikter. Här har vi också orsaken till att en statlig utvärdering kan vara baserad på ideologi istället för på fakta. Här har vi orsaken till att en utvärdering av skolan faller platt pga av bristande forskningsunderlag. Är skolan rätt ideologiskt, vad spelar det då för roll om ungarna lär sig nåt eller inte?

Ett exempel på när ideologi möter forskning stötte jag på i Kuwait. Där såg jag ett timmeslångt program där olika forskare och vetenskapsmän använde sina olika discipliner för att reda ut vilken planet Mohammed kan ha besökt under sin 24 timmars himmelsfärd. Det tycker man med svenska ögon är absurt. Frågan är om de inte har lika legitima skäl att tycka att vi är absurda?

Ett svenskt exempel är när jag läste pedagogik vid Stockholms universitet i början av åttiotalet. I min kursbok fick jag lära mig att min främsta uppgift som pedagog var att störta kapitalismen och avprogrammera barnen från kapitalistiskt tankegods. Det var på åttiotalet. Vill man idag hitta exempel som tangerar det kuwaitsiska är det antagligen i genusforskningen man ska börja.

Världen ser inte alltid ut som man önskar och alla forskningsrön är inte välkomna, men det ska fan ta mig inte finnas två sorters forskning. Forskning ska vara förutsättningslös och sanningssökande. Är den inte det ska den inte få heta forskning.

"You have learned something. That always feels at first as if you had lost something." ~H.G. Wells

En annan svensk företeelse som jag har berört i flera inlägg är polariseringen, fientligheten och smutskastningen i svensk politik. Åter till Nycander: ”I dag är antiliberalism och antikapitalism vänsterns enda fasta övertygelse.”

Här vill jag bara lägga till att antisjukan finns i bägge läger. Tänk om vi kunde nå så långt att politiker upplyser oss om vad de är för istället för om vad de är mot?

Men Svante Nycander sprider även ljus över fenomenet Anna Skarhed, min nya bloggstamgäst. Både det sätt på vilket hon hon sköter sina uppdrag och att hon överhuvudtaget har fått dem måste förstås mot ideologi, inte mot kompetens. Militäriskt kvinnligt samarbete för att nå toppposterna, militäriskt kvinnligt samarbete för att få världen att stämma bättre överens med den feministiska kartan.

För på inget annat område har den här tumören fått lika många metastaser som när det handlar om jämställdhet. Inom det området räcker det inte med några örtmediciner, eller ens med strålbehandling. Där krävs det operation. Och den brådskar.



Press: DN, DN, SVD, Expressen.

Mina blogginlägg om falsk forskning: Argumentation i solglasögon och lösmustasch, Än en gång fuskar forskare i betygsfrågan, Vem slängde facit?, Sverige ett U-land i genusfrågor?.

Mina blogginlägg om konfrontationspolitik: Vi är vackrast vi är bäst, Tvångssteriliseringar som skyttegravspolitik.

Bloggar: Motpol, Radikalen, Amanda Brihed, En vanlig Svensson, Minsalbei, Tankar från roten, Marios blogg, Helen Törnqvist, Tanja Bergqvist, Alltid rött, alltid rätt,
Johan Lundberg skriver insiktsfullt och tänkvärt om antiliberalism och konstruktionism i Axess. Läs! Attila. och Svensk Historia har också två riktigt bra inlägg om det här.

söndag 18 juli 2010

JK ÄR INTE SERIÖS

Det var rubriken på en artikel på DN debatt signerad Anna Skarhed för fyra år sedan. Snacka om ”the pot calling the kettle black”.

Jag tycker att Lambert var en uppfriskande justitiekansler. Han såg uppdraget som statens advokat som ett uppdrag i allmänhetens tjänst. Hederlig och orädd hade han inga problem med att reta upp forna kollegor eller ministrar om han trodde det kunde gagna rättssäkerheten och lagen. Anna Skarhed lägger helt uppenbart in en annan tolkning i ”statens advokat”. Vill regeringen styra vad en utredning ska finna är hon rätt person. Justitieministeriets lydiga piga, ständigt politiskt korrekt, ständigt slickande uppåt och sparkande neråt (med de hårdaste träffarna mot hororna).

Men det räcker inte med en riggad och propagandamässig utvärdering som bättre skulle passa i en diktatur. Dessutom sitter Skarhed i ett kvinnligt nätverk där många av de hon är satt att granska ingår. Själv ser hon inte det här som ett problem. Men vad kan man vänta sig av en justitiekansler som i en statlig utvärdering baserar sina slutsatser på sådant som ”det framstår som logiskt”, ”mycket tyder på” och ”det finns inga uppgifter”. Undrar just hur hon skötte sig som domare? Utgick hon då också från vad som ”framstod som logiskt”?

Som feminist tycker jag att det är jobbigt och skämmigt med Anna Skarhed. Jag vill så gärna se flera högt uppsatta kvinnor. Jag vill så gärna att det ska finnas kvinnliga förebilder. Dessutom vet jag så väl hur många otroligt skarpa och kompetenta kvinnor det finns. Men att någon som Anna Skarhed kan bli Justitiekansler ser jag som ett mycket starkt argument mot kvotering. Det räcker inte med kvinnliga chefer. Det måste vara kompetenta, kvalificerade och hederliga sådana. Annars får det hellre vara.

Tidningar:SVD, DN. Obligatorisk läsning: Nathan Shachars artikel på Newsmill:Sexköpslagen korrumperar nyhetsrapporteringen.
Bloggar: Maria Abrahamsson, Mina moderata karameller, Elisabeth Svantesson, Niklas Dougherty, Den hälsosamma ekonimisten, Per Hagwall, Rabiatfeminism, opassande och Pophöger. Henrik Alexandersson skriver inte om JK specifikt, men om maktmissbruk och urholkningen av rättsstaten i allmänhet. Högst rekommenderad läsning.



Ledningsfrågor

Inte skall väl lilla jag? Nej tror ni att en sån som jag?
Vad tycker du och ni och du? Vad tror ni? Blir jag till behag?
Ja g vill ju inte sticka opp, som trodde jag jag vore nån
För dryghet tycker ingen om, jag svär jag inte blivit sån
Men anser alla att jag ska, då tackar jag väl ändå ja
För lönen vill jag gärna ha, och tänk ni tycker jag är bra

Att härska här är inte kul men någon måste görat ju
Jag bläddrar fram till rätt klausul och undrar vad ni tisslar nu?
Pratar ni om vad jag gjort och vad jag sagt och vad jag bort?
Fy vad fräckt nu blir jag arg, det är ju tungt med ansvar stort
Understår ni er att le? Tror ni jag skall ha fördrag
med sådan fräck respektlöshet? Att hånas så? En sån som jag?

(utslag av min poetiska ådra)

lördag 17 juli 2010

Goda råd är inte så dyra

Jag är ny i partipolitiken och kan inte påstå att jag kan "the ropes", men lätt chockad blev jag helt klart när jag läste dagens SVD: "Alliansen vill införa föräldramånad".
Till det förra folkpartilandsmötet hade jag nämligen en motion just om samtidig föräldraledighet. En motion som jag skrev och som Amelie Tarschys Ingres också signerade. Landsmötet röstade ner både förslaget och begäran att det skulle återföras till utskottet. Efteråt fick jag veta att motionen - som kom in sent men inte för sent - pga något överseende aldrig togs upp i utskottet. Nu kommer det emellertid som alliansförslag. Det är kul att ett bra förslag tas till vara, men trist att inte få någon cred för sin tankeverksamhet och sitt arbete.
Det här väcker två frågor hos mig. Hur demokratiska är landsmöten egentligen? Om utskotten rekommenderar som de blir instruerade att rekommendera och landsmötet röstar som partistyrelsen vill, vad har vi landsmöten för? Den andra frågan är får man överhuvudtaget inget erkännande för förslag man kommer med? Är det okej att i efterhand ta en motion, göra den till policy utan att säga något om var förslaget kommer ifrån? Kunde inte någon åtminstone ha skickat mig ett litet uppskattande mejl?Eller är det någon annan som har lagt fram samma motion någon annanstans?

Så här löd min motion:
Yrkande: Att de 10 "pappadagarna" i samband med ett barns födelse utökas till totalt 25 dagar när båda föräldrarna kan ta ut föräldrapenning samtidigt. Dagarana får tas ut inom 3 månader efter ett barn födelse.
Argument: Att bli förälder är en av de största händelserna i en människas liv. Hela livet ställs på ända, prioriteringar, familjerelationer, självbild, och mycket annat förändras. I allt detta nya måste man få tillfälle att orientera sig. Det nyfödda barnet behöver välkomnas. Föräldrar och syskon behöver knyta an till och lära känna den nya familjemedlemmen. Den första tiden är även i övrigt omvälvande och krävande, med nattvak, amning som ska fungera, kolik, m.m.. De tio dagar pappan har rätt till idag är en orimligt kort tid för att hantera allt detta.
Ytterligare ett motiv till en förlängning av de så kallade ”pappadagarna” är att förutsättningarna för ett jämnare uttag av föräldraledighet förbättras. När första barnet föds bjuds föräldrarna tillfälle att tillsammans lära sig byta blöjor, bada en nyfödd och annat som hör småbarnstiden till. När det finns äldre syskon är det än mer värdefullt att båda föräldrar är involverade i att ge den nya familjekonstellationen en bra start.
Samtidig föräldraledighet är ett sätt att utan pekpinnar och kvotering ge båda föräldrar samma möjlighet att knyta an till sitt barn. Eftersom det rent fysiskt är svårt för en nyförlöst kvinna att hantera ett heltidsarbete två veckor efter en förlossning och de allra flesta vill amma sina barn den första tiden startar de flesta familjer med kvinnan föräldraledig och mannen i arbete. Den första tiden med det nyfödda barnet ger mamman en starkare anknytning till barnet. Många gånger blir mamman experten som förklarar barnets behov och signaler för pappan. Med båda föräldralediga en längre period får mannen mer rättvisa förutsättningar att helhjärtat ta sig an sitt föräldraskap. Med båda föräldralediga en längre period i början blir det också lättare att vara flexibel med vilken förälder som är föräldraledig i vilken period eftersom båda föräldrar har en ordentlig anknytning till barnet från första början. Dessutom har pappan rätt att få tillfälle att lära känna och knyta an till sitt barn. Fem veckor – vare sig man väljer att ta ut dem genast eller sprider ut tiden under barnets första kvartal - ger en sådan möjlighet. Två veckor följda av heltidsarbete gör det inte. En heltidsarbetande förälder som kommer hem klockan sex hinner i bästa fall tillbringa en timme med sitt barn innan det är dags för nattning. Uppenbart otillräckligt med tid för både anknytning och avlastning av den föräldralediga föräldern.

För kvinnan är både graviditet och förlossning fysiskt och psykiskt krävande upplevelser. Många drabbas dessutom av graviditetsrelaterade besvär och eller hälsopåföljder av förlossning och amningsstart (stygn, mjölkstockning, järnbrist, depression etc.) Att ensam kastas in i den bundenhet och sömnbrist den första småbarnstiden innebär kan vara ytterst krävande. Med nuvarande system är det vanligast att mamman är hemma i början och pappan på slutet av den första småbarnstiden. Samtidigt är det första halvåret mycket mer krävande än det andra. Tidig anknytning för båda föräldrar innebär att pappan lättare kan vara föräldraledig under det första halvåret och mamman under det andra .

Spädbarnstiden är även en påfrestning på ett äktenskap. Sömnlöshet, bundenhet och andra påfrestningar tar sitt pris, det faktum att de två makarnas liv ser helt olika ut tar sitt. En stark, harmonisk familj ger ett barn de bästa förutsättningarna. Med den första tiden som en gemensam upplevelse och med en delning av de tyngsta bördorna i början blir förutsättningarna bättre för stabila familjer.

Även barnets rättigheter behöver beaktas. Barnets rätt till anknytning till båda sina föräldrar är den självklara faktorn. Men det är även värt att beakta färska forskningsrön som betonar betydelsen av anknytning både för den kognitiva och den emotionella utvecklingen hos barn.
Ökad flexibilitet, bättre hälsa, starkare familjeband, mer delaktiga pappor, avlastade mammor, smartare och mer harmoniska barn är några av de många goda effekter vi väntar oss av en sådan genuint liberal reform.

Därför yrkar vi att den gemensamma ledigheten efter att ett barn har fötts förlängs till längden av en industrisemester – fem veckor. Så pass mycket uppmärksamhet kan en ny svensk medborgare förtjäna.

Helena von Schantz
Amelie Tarschys Ingres

Media:DN, SVD, SVD, DN, SVT.
Bloggar: Rasmus Liberal, Alltid rött alltid rätt, Helen Törnqvist, Peter Andersson, Anna Andersson, medborgarperspektiv, FI i västra götaland, Veronica Palm och Niklas Frykman.

fredag 16 juli 2010

Mitt första bloggtips: Morrica

Några bloggtips har jag inte kommit med så här långt annat än inbakat i mina egna inlägg. Ändå är min största behållning av bloggandet alla skarpa, kloka, roliga och häftiga personer jag har träffat i bloggvärlden. Det känns som om min hjärna har fått många nya synapser de senaste månaderna och min samlade uppfattning om mänskligheten är klart ljusare och mer optimistisk än när jag bara läste det som står i tidningarna.

Bloggtipset alltså: Min allra första bloggkompis Morrica som skriver ”You’re no different to me”. När det gäller bloggnamnet är jag dock av annan åsikt. Morrica är "different". Hon är roligare, vassare och klokare än de flesta.
I inlägget Parental Advisory skriver Morrica om moral, moralism och moralpanik i efterdyningen av Littoringate. Läs det så blir du också litet klokare.

Morrica gillar hårdrock, men hon gillar inte sol och sommar. Därför kommer här Fade to Black från Metallicas fantastiska gratiskonsert i Moskva 1991 inför 500 000 extatiska ryssar och en hög arga och våldsamma ryska poliser:



Själv skriver jag idag om .... utvärderingen av sexköpslagen. Men den här gången gör jag det på Liberati. Konsten att utvärdera morallagar.

torsdag 15 juli 2010

Beatrice Ask och världsmästerskapet i jämställdhet

När det gäller jämställdhet lider Sverige både av arrogans och självgodhet. Vi ska gå före och andra ska följa, för i den här grenen är det vi som är först, bäst, störst och vackrast.

Ett föredöme och en pekpinne för resten av världen, rent av.

Här har vi förstås ett viktigt motiv till att det Beatrice Ask beställde och lydiga utredaren Anna Skarhed utförde bara var en skenutvärdering av lagen. Sexköpslagen har hängt i skyltfönstret ända sedan den infördes och det är inte bara Gunilla Ekberg som har åkt land och rike kring för att marknadsföra den. Om lagen inte fungerar eller ens har allvarliga skavanker reflekterar det på vårt jämställdhetsrykte.

Men där har man inte tänkt längre än näsan räcker. Det är inte bara vårt jämställdhetsrykte som står på spel när den här utvärderingen blir översatt och utsatt för internationell granskning. Vill vi verkligen riskera att buntas ihop med politiska och religiösa diktaturer som ett land med riggade och oseriösa statliga utvärderingar?

Rubriken på CNN löd: Report: "Sex crime decreasing in Sweden". Det samtidigt som vi har den högsta våldtäktsstatistiken i Europa. Min kommentar till det: The higher you climb, the further you fall.



Just nu finns det mycket bra att läsa i det här ämnet. På dagens Brännpunkt sågar Laura Agustín och Louise Persson sexköpslagsutredningen jäms med fotknölarna. Läs! Missa inte heller Alice Teodorescus utmärkta artikel om sexköpslagen. Dessutom har Lisa Magnusson skrivit en strålande krönika om moral, dubbelmoral och flocktyckande på SVT debatt. Läs!.

Bloggar: Niklas Dougherty har ett superinlägg om det här. Andra: Louise Persson, Laura Agustín, Alltid rött, alltid rätt, gothbarbie, på riktigt, min tanke är fri. Henrik Alexandersson skriver klokt och tänkvärt om sexköpslagen och EU, Pophöger. No Size fits all gör skillnad på saga och verklighet både när det gäller våldtäktsstatistiken och trafficking. Läs! I Trollans tankar om stor och smått finns flera riktigt bra inlägg om Littorin och sexköpslagen. Här och här är två av många bra inlägg.

Och tack snälla Erik för din puffning! Mod är verkligen ingen bristvara hos dig heller. Läs Erik Svansbo i Pophöger.

onsdag 14 juli 2010

Det är sexköpslagens fel

Det är två månader kvar till valet. Vad pratar vi om? Littorin. Vad skriver tidningarna om? Littorin. En affär där ord står mot ord om något som kanske, kanske inte hände i sänghalmen för fyra år sedan, det är vad vi ägnar oss åt. Kanske blandar ”Anna” ihop sina kunder - det är lätt hänt när det handlar om en kund bland många som man träffade vid ett tillfälle för fyra år sedan - kanske ljuger hon, kanske har vi ett nytt fall av ”I did not have sex with that woman”. Ärligt talat bryr jag mig inte. Jag vill bara tillbaka till den värld där det som hände i svenska sängkammare, baksäten och hotellrum stannade där. Jag vill bara tillbaka till den värld där vi granskade hur politiker levde upp till väljarnas förtroende snarare än hur de lever upp till en morallag och sina äkta hälfters eventuella krav och förväntningar.

Jag vill tillbaka till världen innan sexköpslagen.



Tidningar: DN, SVD, Aftonbladet, Expressen
Bloggar: Även om man är trött på Littorinaffären ska man läsa Sanna Raymans inlägg i Ledarbloggen. Morrica har också ett briljant inslag om moralism, värderingsskiften och moral. Läs det! Mina moderata karameller skriver balanserat och tänkvärt. Pelle Billing gör också en god analys av Littorinläget. Niklas Dougherty har blivit påmind om samma citat som jag, men gör en delvis annan och högst rimlig tolkning av kopplingen. Zac's åsikter på ett fat går i rakt motsatt riktning när det gäller Littorin, men sammanfaller när det handlar om sexköpslagen. Christian Tegnvallius och skriver också om sexköpslagen, Seved Monke om effekterna på valrörelsen och Louise Persson skriver om monarkin, Littorin och sexköpslagen.

Missa inte heller Alice Teodorescus artikel om sexköpslagen i Aftonbladet.

tisdag 13 juli 2010

Vi är vackrast, vi är bäst, vi är dom som vinner mest!

I dagens SVD beklagar sig partiledarna över alla opinionsmätningar och över media som blåser upp dem. Litet kunde de förstås själva göra åt saken genom att vägra uttala sig när journalisterna ringer, men vem är jag att syna dem i kanterna när de äntligen säger precis vad jag vill höra?
Men jag förstår att mätningarna är populärt material för tidningarna. Lätt att skriva, lätt att sätta rubrik, ett par telefonsamtal, fem minuters hamrande på tangentbordet och man kan gå på långlunch. Jag är också övertygad om att media överskattar det allmänna intresset för mätningar och att det finns massor av människor som suckar precis lika tungt som jag åt dem. Men samtidigt är det förstås så att om ingen ville läsa om opinionsundersökningarna skulle ingen skriva om dem.

Vad är det då som lockar?
Jag tror att opinionsundersökningarnas främsta attraktion är att de bygger upp en spänning och ett tävlingsmoment på den politiska arenan. De gör helt enkelt valrörelsen till ett slags VM i politik. Man diskuterar matchform, man lägger odds, man pratar taktik, man pratar vinnarskalle. Det är inte alltid lätt att se skillnad på sportkommentatorer och politiska dito. Det här fenomenet smittar av sig. Tokmoderaten som har skapat en egen bloggranking är väl den som har gått längst, men han är långt ifrån ensam.

Själv tycker jag att opinionsmätningar och vad folk drar för slutsatser av dem hör till den tråkigaste läsning man kan hitta. Inte många steg över telefonkatalogen. Jag vet redan att alla vill vinna, det jag vill läsa om i tidningen är vad alla vill uträtta. Men så är jag också fullkomligt ointresserad av tävlingssport. Inte bara det, jag är misstänksam mot tävlingssport. En sund själ i en sund kropp, my ass. Spelarna lägger massor av tid och energi på att sparka runt en läderbit på en gräsmatta, energi som de borde ägna åt att göra världen bättre. Deras kroppar skulle antagligen också må bättre av mer allsidig motion i mer balanserade doser. Men den skadliga effekten på spelarna förbleknar till intet bredvid den skadliga effekten på åskådarna. Hur sund blir kroppen av att man sitter framför TV:n med en ölburk i högsta hugg in to the wee hours? Hur sund blir själen av att man sitter där och skriker och slår näven i soffbordet? Adrenalinet flödar, nationalismen närs och allt som räknas är att de andra jävlarna bite the dust och får klart för sig hur jävla mycket bättre vi är.

Jo tjena, det där är ju precis vad vi behöver mera av i politiken...




Tidningar: DN, Aftonbladet, Expressen,
Bloggar: Opinionsbloggen, opinionsbloggen, Kent Persson, In your Face, Tokmoderaten, Proffstyckarna, Rasmus Lenefors, Fredriks funderingar, HBT-Sossen, Ann-Marie Ekström och radikalen.

söndag 11 juli 2010

Littorin och perspektivförskjutningen

Det viktiga med sexköpslagen är att det handlar om en perspektivförskjutning. Så sa Anna Skarhed på presskonferensen där hon presenterade sexköpslagsutredningen. Det hon menade var att vi har gått från att tracka prostituerade till att tracka sexköpare. Nu är jag förstås inte med på att vi har dragit ner på trackandet av prostituerade, snarare tvärtom. Hora är fortfarande det värsta och det vanligaste skällsordet för en kvinna och inte kan man påstå att vi har välkomnat hororna ibland oss sedan lagen infördes. Det som däremot har ändrats är attityden till sexköparna. Jag förstår inte riktigt hur världen har blivit bättre av denna kraftiga ökning av folk vi beskärmar oss över.

Men det förklarar hur den 26-åriga Anna som horade litet som extraknäck medan hon pluggade och som valde sina kunder med omsorg och fotografi blir ett utnyttjat offer, beröms för mod när hon anonymt ägnar sig åt angiveri, medan Littorin får stå på torget, lila kuvert i högsta hugg, huvudet böjt i skam och det lilla skägget i brevlådan. Allt detta utan att han har erkänt, blivit åtalad eller föremål för polisrannsakan.

I Aftonbladet konstaterar man att sexköp ”rent generellt är ett brutalt utnyttjande av svaga människor” Göran Hägglund säger att det ”inte finns något försvar för sådana handlingar”. Så starkt skulle ingen formulera sig om våldtäkt, bankrån eller ens om mord, men sexköp kan man inte fördöma i nog starka ordalag. Är inte det där för övrigt ett ganska märkligt uttalande från en kristdemokrat? Vad har hänt med ”Den som är utan skuld kastar den första stenen?” Nu är det länge sedan jag läste bibeln, men jag tror inte att Jesus skulle rösta på Göran Hägglund. Det var dubbelmoral och hyckleri han hade nolltolerans mot – inte prostitution eller narkotika.

Utan minsta lilla siffra att luta påståendet mot förklarar Anna Skarhed under presskonferensen att prostitutionen ”i vart fall inte har ökat”. Det kanske den inte har, om det är det svårt att sia, för hur bevisar eller motbevisar man det?, men jag kan berätta för Anna Skarhed om sådant som definitivt har ökat i detta vårt avlånga land: Dubbelmoralen, hyckleriet, fördömandet och angiveriet.

Vi är verkligen att gratulera.



Media: Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, Aftonbladet, DN, SVD,

Mina egna tidigare inlägg i sexköpsdebatten: Nu har hon ställt till med rabalder igen, Camilla Lindberg, Nästa Evidensfria utredning eller Sexköpslagen och Skammen, Beatrice Ask borde skämmas på torget och Newsmillartikeln: Hur långt sträcker sig alla människors lika värde: Ända ner till hororna?

Bloggar: Det är konstigt tyst i den här frågan i mitt eget liberala parti, men Liberati har ett skarpt och roligt inlägg och Ann-Cathrin Andersson skriver ilsket, skarpt och brilljant om Lena Melin och Aftonbladets solkiga roll i det hela och Mikael Ståldahl har ett mycket bra inlägg om just perspektivförskjutningen och Monica Lundin gillar varken sexköpare eller kvotering. Men det finns många liberaler utanför folkpartiet också. I Mina Moderata karameller hittar ni flera bra inlägg i den här frågan. Missa inte heller Louise Perssons J'accuse. Hon har också skrivit en brilliant krönika om journalistikens kris på Opinionen.se. Missa inte heller Henrik Alexanderssons utmärkta inlaga om morallagar i allmänhet och sexköpslagen i synnerhet, Hagwall har också skrivit mycket klokt och tänkvärt om denna vår nyaste morallag. Mer läsvärt: Sagor från Livbåten, Annarkia, Svensson,, Strötankar i samtidens liberala utmarker och Hanna Wagenius.

Måste lägga till ännu en rekommendation: Niklas Dougherty gör en skarp analys av samhällssynen på sexsäljare/ sexköpare, verkligheten och skillnaden mellan de två. Läs den!

fredag 9 juli 2010

Vad är en artonåring värd?

Tomas Bodström vill att vi slutar kalla tonåringar lata. Han säger inget om huruvida de är lata eller inte. Den luckan tänkte jag fylla.

När jag var ung var det lätt att få jobb. Jag jobbade på varuhus, läskfabrik, som barnflicka, lärarvikarie, hemvårdsbiträde och servitris. Man anställde gärna folk som inte var torra bakom öronen på den tiden. För att vi var mer flitiga, punktliga och läraktiga då?
Knappast. När jag jobbade på leksaksvdelningen slog jag alla rekord i att göra fula paket. En gång började faktiskt en liten flicka gråta över mitt handarbete. På läskfabriken snodde vi cider och smet undan arbetet för att röka och sola i ett skyddat hörn av fabriken. Servitris? Jag undrar om det någonsin har funnits en servitris som spillt fler drinkar och söndrat mer porslin än jag? Ja, jag kanske inte behöver komma med fler bekännelser, men jag vill åtminstone få chansen att nämna att min bror var ännu värre. Han jobbade som tidningsbud. Oftast bar han ut tidningarna samtidigt som han raglade hemåt från krogen. Var tidningarna hamnade, och i vilket skick varierade en hel del. Men den gången han dumpade hela tidningsbunten i en container och lade sig på en bänk för att sova ruset av sig var måttet rågat och han fick sparken.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jo att man inte är så himla vuxen när man är arton, att det tar tid att skolas in i arbetslivet, att vi alla är en slags lärlingar i början och att det är helt orimligt att en artonåring ska ha samma lön som en vuxen, stabil och färdigdresserad person.

Men de höga ingångslönerna är bara ett av många misstag vi gör när vi slussar våra unga in i vuxenlivet. Med tanke på hur många av misstagen som bottnar i socialdemokratisk skolpolitik känns det faktiskt tragikomiskt att det är just Tomas Bodström som skriver ett indignerat debattinlägg i frågan i dagens SVD. Ännu mer tragikomiskt blir det av att hans underlag samtidigt underkänns på DN Debatt.

Vi var duktiga på att spotta i taket när jag var ung, ändå var det ett helt annat tempo i skolan på den tiden, helt andra krav på att hjälpa till hemma också och bra mycket lägre levnadsstandard. När man lägger ihop dagens föräldracurling och tonåringens höga levnadsstandard med effekterna av den förra gymnasiereformen blir summan att vi håller på att vänja en hel generation vid sysslolöshet. För det går fint att gå på gymnasiet utan att infinna sig där mer än undantagsvis och inte heller när man går på lektionerna är det liktydigt med att man lär sig något. Som gymnasielärare har jag fått mig praktiskt demonstrerat att det är möjligt att gå i skolan precis hur många år som helst utan att lära sig ett skvatt - och det utan att det är något som helst fel på ens inlärningsförmåga.
Effekten förstärks av att kraven på A-kurserna är så låga att proven praktiskt taget är identiska med nationella proven i nian. För att tillgodose politiska önskemål om fler godkända betyg betalar de elever som valt en teoretisk linje med att rulla tummarna fram till B-kursen, allt för att de som valt praktiska linjer ska kunna… just det, rulla tummarna de också.
Folkpartiet uppfattar de talrika lättingarna som rationella varelser som illustrerar ett systemfel i den frivilliga skolan – bristen på frivillighet. Därför vill man att tvångsmatningen av teoretisk kunskap skall upphöra. Socialdemokraterna ser igen inga fel i reformen utan bara i genomförandet. Därför är den åtgärd man föreslår - fler vuxna i skolan. Men hur många vuxna man än klämmer in på gymnasiet kan man bara leda åsnan till vattnet, inte tvinga den att dricka. Det går inte att lura den att dricka heller, för då skapar man bara en drönare - och vem har då lurat vem?

Tidningar: DN,
Bloggar: Rasmus Liberal, Nonoicoclolasos, Röda Berget, Ida Drougge, Alltid rött, alltid rätt, Kent Persson, Christer Sörliden, Viktor Tullgren, Politikerbloggen,

torsdag 8 juli 2010

Beatrice Ask borde skämmas på torget


Jag trodde det var Vänsterpartiet som drogs med en utopisk världsbild. Tydligen är även Beatrice Ask utopiskt lagd. Det är åtminstone det enda skäl jag kan komma på till att beställa en utredning som inte får reda ut något, en utredning där slutsatsen var given innan arbetet påbörjades. Nu visar det sig dessutom att det ytterst magra faktaunderlag som presenteras i utredningen är felaktigt. Den statistik man redovisar när det gäller dansk gatuprostitution bygger på luft. Dels vet man inte hur många av de kvinnor man redovisar som är sexsäljare och hur många som är uteliggare, narkomaner eller i annat behov av hjälp och skydd, dels stämde inte siffrorna. Inte ens nästan. Läs mer här. Men i den här ”utredningen” spelar fakta ingen roll. Sexköpslagen får helt enkelt inte ifrågasättas.

Vårens gredelina kuvert-utspel ger förstås en nyckel här. Vad kan man vänta sig av en justitieminister som vill att män som misstänks för sexköp ska skämmas på torget? Dömda mördare, bankrånare, människosmugglare eller våldtäktsmän behöver inga färgade kuvert, för dem räcker det med fängelse. Män som delges misstanke för att ha betalat för sex, däremot, de skall hängas ut på medeltida maner.
Här får man alltså förstå att ett misstänkt sexköp är värre än en lagförd våldtäkt. Är det någon som har tittat på vad som händer med våldtäktsstatistiken när myndigheterna sänder sådana signaler?

Europarådet har rekommenderat att prostituerade ska få komma till tals när det gäller beslut som berör dem, men det örat vill Beatrice Ask inte höra på. Hennes utgångspunkt är en nollvision. Vi skall skam- och skuldbelägga sexköp tills vi har avskaffat all prostitution. Sex är nämligen ingen handelsvara.

Hur naiv får man bli? Sex ingen handelsvara? Sex har varit en handelsvara i alla tider. Det finns prostituerade av båda könen i Saudiarabien, Afghanistan och Iran trots att straffet ären plågsam död. Har ingen av sexköpslagsivrarna sett Nahid Perssons ”Prostution bakom Slöjan”? Tror de att sexköpslagen ska lyckas där sharialagar gått bet? Tror de att det är svårt att sälja och köpa sex utan att åka fast i dagens Sverige? Jag skulle knappast kunna sno en bil eller råna en bank utan att hamna i fängelse, men jag är övertygad om att jag skulle kunna köpa och sälja sex morgon, middag, kväll utan att någon skulle kunna sätta dit mig för det. Så var det också hela 69 personer som blev åtalade för sexköp i fjol. Min tanke är att de antingen var fulla, korkade eller hade jäkligt elaka fiender, för det här är ett ”brott” vilken idiot som helst borde kunna klara av. Det krävs antingen angiveri eller ett utpräglat storebrorssamhälle för att vi ska kunna hålla koll på om folk tar betalt för sex eller inte.

Det är lätt att sitta i sin skyddade medelklassvärd och snörpa på munnen åt de personer som säljer och köper sex. Det är lätt, men det är inte rätt. Att moralisera över andras val är inte rätt. Att fördöma andra människor är inte rätt. Att inskränka andras rätt att bestämma över sina kroppar och liv är inte rätt. Bra mycket mer skamligt än att sälja eller köpa sex – något som i allmänhet varken berör eller skadar någon annan. Därför är det Beatrice Ask, vår egen lilla Dolores Umbridge, som borde skämmas på torget, inte sexköparna.

Skämmas, eller ännu hellre avgå.




Bloggar: Jag vill särskilt rekommendera Stephen Patersons kloka och underhållande inlägg där han bland annat gör en egen liten google undersökning som fick detta utfall:
Iceland: Reykjavík + escort = 77,400 results in 0.21 seconds.
Finland: Helsinki + escort = 136,000 results in 0.35 seconds.
Norway: Oslo + escort = 246,000 results in 0.19 seconds.
Sweden: Stockholm + escort = 491,000 results in 0.16 seconds.
Laura Agustin har ett utmärkt och mycket klargörande inlägg om det här, Louise Persson har också skrivit ingående och väl, Greta kommer med många intressanta fakta i ett inlägg som innehåller en artikel hon inte får in någonstans, ett gammalt men roligt inlägg i debatten har Det Progressiva USA, No Size fits all analyserar seminariet om jämställdhet och sexhandel i Almedalen, Hanna Wagenius och Johnny Olsson likaså. Andra intressanta inlägg: Sagor ur Livbåten, Gothbarbie, Liberati, Svensson, Per Persson, No Size Fits All, Emil Isberg och Erik Laakso.

onsdag 7 juli 2010

Frihetsrörelsens Paneldebatt i Almedalen

Vad har Liberati, Svart Måndag, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ gemensamt?

För den som inte är i Almedalen och som ändå är intresserad av den nya svenska frihetsrörelsen är loppet inte kört. Ni kan lyssna på debatten på bambuser här. Samtalet tar två timmar. Det är lång tid för en dampig person som jag, men jag lyssnade med intresse hela vägen igenom. Många nya infallsvinklar och tankar fick jag tack vare paneldeltagarnas ärlighet, generositet och skarpa intellekt. Något som imponerade alldeles särskilt på mig var att alla i panelen var goda lyssnare. Ingen blev avbruten och ingen började prata på ett eget spår.

Vilken kontrast mot det käbbel och den politiska smutskastning vi omges av. TV-debatter där alla pratar, ingen lyssnar och där ingen någonsin får tala till punkt. Nej fram för det politiska samtalet. Det inbjuder till både tanke och eftertanke.

Alldeles i början förklarade Alexander Bard var namnet "Den nya svenska frihetsrörelsen" kommer ifrån. Utgångspunkten är den här artikeln av Petra Östergren i Expressen ifjol: "Sexköp en prinicpfråga för nya frihetsrörelsen".

Bloggar: Liberati, Agneta Beijbom, McRazzia, gothbarbie, Svart Måndag.

Major Björklund i Almedalen

Det har varit massor av skriverier om förtalskampanjen mot Mona Sahlin. Ingen har hittills tagit upp förtalskampanjen mot Jan Björklund. Ändå stöter jag på förklenande omdömen om honom nästan dagligen och tonen när man skriver om honom är ofta föraktfull och trist. Prova googla på major Björklund får ni se. Det är piskor, lögner, medeltid, forntid, kolonialtid. ”Det brukar hagla beskäftigheter och enkla slagord” skriver Jonas Sjöstedt i en analys av Björklunds Almedalstal , en analys han gör samtidigt som han gläder sig åt att ha sluppit lyssna på talet. Det är han för övrigt inte ensam om. Peter Andersson ägnar sig också åt att såga ett tal han inte har lyssnat på. Några citat och twitters räcker tydligen som faktaunderlag.

Själv tyckte jag att det på många sätt var ett lysande tal. Det andades framtidstro, visioner och hade en bra balans mellan hjärta och hjärna. Mitt i prick med globaliseringspratet, mitt i prick med skolan och äldreomsorgen. Jag har emellertid två invändningar. Jag vill höra om något annat än kärnkraft när det gäller miljö. Alla vet vid det här laget var Folkpartiet står i den frågan och ingen med miljöengagemang tror att kärnkraften löser alla våra problem. Den andra invändningen är mot avslutningsmeningen: ”Vänstertrojkan går till val med gårdagens idéer. Vi tänker gå till val med framtidens idéer.” Ordet ”vänstertrojka” må vara litet fyndigt, men det är ett uttryck för precis samma misstänkliggörande och förakt som titeln ”major” om Björklund. Om jag som folkpartist reagerar negativt på uttrycket kan man tänka sig hur meningsmotståndare reagerar. Jag gillade inte heller det där om gårdagens idéer. Nu förtjänar det att sägas att Björklund inte ägnar mycket tid åt att nagelfara andras förslag utan är duktig på att hålla fokus på den egna politiken, ändå var det onödigt att avsluta ett så inspirerande tal med en yvig jämförelse som inte övertygar någon som inte redan är frälst.

Kanske är jag extra känslig för sådant för jag ogillar konfrontationspolitik helt och hållet. Hätsk retorik och misstänkliggörande av det andra lagets avsikter försämrar samarbetsklimatet och dessutom tror jag att det ökar politikerföraktet. Hur kan vi vänta oss att väljarna ska respektera sina politiker om vi inte ens kan visa varandra respekt i det offentliga rummet? Utgångspunkten bör vara att alla som engagerar sig politiskt har ett intresse för att åtgärda missförhållanden och göra världen litet bättre. Det som skiljer oss åt är de lösningar vi föreslår på problemen – och ibland vad vi uppfattar som problem. För de allra flesta finns det inga feta arvoden, tvärtom lägger många politiskt aktiva ner mängder av tid mot ingen eller knapp ersättning för att göra det ställe där vi bor litet bättre för alla. Ur det perspektivet förtjänar vi alla respekt och ett värdigt bemötande. Både av varandra och av våra väljare.




Media: SVD, DN, DN, Expressen, Aftonbladet, DN.

Bloggar: Hans Engnell skriver tänkvärt om liberalismen i Motpol, Tokmoderaten har ett bra inlägg om Folkpartiet i allmänhet och Björklund i synnerhet. Per Altenberg skriver om Folkpartiets dag och drar igång kul undersökning om de reformer som har genomförts av alliansen. Seved Monke bloggar också om Folkpartiets dag. Om fair play i politiken skriver Kent Persson, Rasmus Liberal, Peter Andersson, om folkpartiets politik skriver Rasmus Liberal, Tommy Rydfeldt, och Mikael Wendt, Mathias Sundin och Erik Svansbo.
Om talet: Ann-Cathrin Andersson, Tankar om skolan i media, Pär Gustafsson, Christermagister, Linnéa Darell, Annika Beijbom, Seved Monke, Erik Svansbo, Liberati, Per Altenberg, Carina Boberg, Johan Westerholm, Fredriks Funderingar, retorikbloggen, retorikexpert Elaine Bergqvist är kritisk, retorikexperterna Fredrik och Christer Hanefalk ger däremot Björklund en strålande recension i Dagens Industri.
Veckans bloggdebattt - Almedalen.

tisdag 6 juli 2010

Allt är lärarnas fel 9

Jag var övertygad om att SKL var bäst i landet på att kasta skit på lärarkåren. Men jag hade fel. Första priset går faktiskt till Expressens ledarredaktion. I artikeln ”Lärare, ta ert ansvar” lägger de både skulden för snedrekryteringen och för betygsinflationen helt och enbart på landets lärarkår. Eller vad sägs om följande citat angående snedrekryteringen: ”Det som tarvas är att lärarkåren inser att det är hos lärarna huvudförklaringen finns. Inte hos föräldrarna. Eller politikerna.” Nästa citat och här handlar det om betygsinflationen: ”Denna betygsinflation trots en försämrad kunskapsnivå kommenterar Lärarnas Riksförbund inte. För den utvecklingen går inte att skylla på några andra än lärarna själva”.

Ja giv mig styrka. Eller en brevbomb att skicka till Expressens ledarredaktion.

När det handlar om betygsinflationen är det lärarna som är offer, inte förövare. Det är helt befängt att ha en skola där lärare, rektorer, skolor och politiker tävlar om elevernas, föräldrarnas, chefernas, medias gunst med höga betyg som främsta lockbete utan att ha en central kontroll av måluppfyllelsen. Visa mig ett enda annat land där man har ett så idiotiskt system?
I övrigt hänvisar jag till min egen debattartikel i Expressen: ”Klart att vi lärare ger för höga betyg”. Där talar jag om hur vi vet att svenska lärare är ena riktiga hedersknyfflar.

Snedrekryteringen då?

En viktig orsak är som många redan påpekat den ökade valfriheten. Friskolereformen, självklart, men också det faktum att eleverna tillåts en stor valfrihet när det gäller ämnen. I försöket att mörka att gymnasiet i själva verket gjordes obligatoriskt gav man eleverna en stor valfrihet när det gäller ämnen. Inte en unge blev lurad av det, däremot blev de lurade på sin framtid genom att tillåtas välja gymnasiekurser som mumsig mat i mysig miljö. Att man får välja bort B-språk i högstadiet är en liknande blunder. Där låter vi trettonåringar stänga massor av spännande och lukrativa framtidsdörrar och för vad då? För att sitta och rulla tummarna i den fritidsgård som kallas SVEN (språkval svenska/engelska) så att de blir än mer förslappade och förslöade än de redan blir i vår allt för slappa och slöa skola (givetvis är även slappheten en orsak till snedrekryteringen).

En annan stor bov är kommunaliseringen. I kommuner med många akademiker satsar man på behöriga lärare och höga kunskapskrav, i kommuner utan akademisk tradition är det viktigare med ”många vuxna i skolan” och att alla känner att de duger som de är. Ett fenomenalt sätt att se till att ungar som växer upp i arbetarklasskommuner blir vid sin läst och att akademikerungar går direkt till universiteten.

En tredje orsak är som sagt kravlösheten. Växer man upp i ett akademikerhem med väggarna klädda av böcker, årliga utlandsredor, föräldrar som tittar på franska filmer, pratar filosofi vid matbordet och som skrattar hjärtligt när de tittar på Frasier har man fått både motivation och en hel del måluppfyllelse med sig hemifrån. Då gör det inte så mycket att skolan är slapp och kravlös och att betygen mest är luft. Man klarar sig ändå. Det gör inte den som kommer från ett hem utan studietradition.

Något som tangerar valfriheten är bristen på förebilder. Klassresor kräver förebilder och om akademikerbarnen försvinner till friskolorna finns det inga akademiska förebilder, bara värstingsförebilder eller sportförebilder. Och efter avakademiseringen av lärarkåren letar man förgäves efter förebilder i katedrarna. Det är inte i många lärarrum man nämner Nietsche eller Strindberg i dag. Bra mycket troligare att diskussionen handlar om Idol eller Melodifestivalen. Träffar man vuxna akademiker vid middagsbordet varje dag spelar det inte så stor roll. Men växer man upp på falukorv och frysta pommes är det helt nödvändigt att komma i kontakt med nördar och fullblodsakademiker i skolan, för någon annanstans gör man det inte.
På Economistas hävdade Jonas Vlachos att det tar tid för en dålig lärarutbildning att slå igenom. Det är helt enkelt inte sant. V arje år går lärare i pension. Varje år kommer det nyutbildade lärare in på arbetsmarknaden och varje kull, varje år har inneburit en avakademisering av lärarkåren. Från när jag blev färdig lärare 94 tills nu har det skett en enorm förändring.

Jag skulle kunna skriva flera A-fyrasidor till om orsakerna till att den svenska skolan inte är likvärdig och att snedrekryteringen ökar, men det tänker jag inte göra. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting av det jag har tagit upp i min serie ”Allt är lärarnas fel” är lärarnas fel. INGENTING!
Sverige har inte de lärare landet förtjänar. Sverige har jävligt mycket bättre lärare än landet förtjänar.

Och om någon som läser det här känner någon på Expressens ledarredaktion, tvångsmata honom eller henne med min ”Allt är lärarnas fel” serie så vi aldrig behöver läsa något så urbota korkat och kränkande igen:
Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 4, 5, 6, 7 och 8.



Media: Aftonbladet, DN, Sydsvenskan, SVD, SVT, Expressen, GP, DN.

Bloggar: Tysta Tankar, Morrica, Christermagister, Lilla O, Gerdaus skolblogg, Huddingeperspektiv, Grindsson, Anne-Marie Körling, Tankar om skolan i media, nördblogg, Marie Demker, VA-bloggen, politikbloggen, Economistas, Arrelius, Motpol, Lars Björndahl, Röda Malmö, Lena Sommerstad, Nonicoclolasos.

lördag 3 juli 2010

Nästa evidensfria utredning, eller Sexköpslagen och Skammen

Den har alltid skorrat för mig, sexköpslagen. Framför allt för att den är så uppenbart oliberal och ojämställd. I en transaktion mellan två parter kriminaliseras den ena men inte den andra. Hur jämställt är det? Att kriminalisera sex mellan två samtyckande vuxna för att det finns pengar inblandat. Hur oliberalt är det? Men, om än med tvekan, jag köpte lagen i början. Det var för att stoppa trafficking. "Tänk på Lilja", tänkte jag. Men redan när lagen först kom undrade jag hur man ska kunna tillämpa den? Att sälja och köpa sex utan att polisen får reda på det... Hur svårt är det?

Så i vintras läste jag och min fjortonåring "Fjorton år till salu". Den boken fick mig att inse hur skadlig sexköpslagen är. Den boken fick mig att förstå att sexköpslagen ökar skammen och skulden och driver hela sexhandeln in i det fördolda där all möjlig skit kan ske. Därför är den skadlig och motverkar sitt eget syfte.

Boken? En fjortonårig flicka blir våldtagen av en äldre skolkamrat. "Tessan" skuldbelägger sig själv och skäms för mycket för att söka hjälp. Därpå prostituerar hon sig. Från fjorton års ålder framåt säljer hon sex samtidigt som hon utsätts för utpressning och grovt och förnedrande våld från sin systers pojkvän. Tänk Göran Lindberg och ta det i kvadrat så får ni en uppfattning. Det är ett under att hon överhuvudtaget överlevde.

Varför teg "Tessan" om våldtäkten? Hon skämdes. Varför kunde systerns pojkvän utnyttja henne? Hon skämdes? Varför bad hon inte sina föräldrar om hjälp? Hon skämdes. Varför gick hon inte till polisen. Hon skämdes. Den stora boven i hela berättelsen är SKAMMEN. Den ställde till med mycket mer skada än själva våldtäkten och prostitutionen och den ledde till utpressningen som kunde ha kostat "Tessan" livet. Vi tycker att vi är så upplysta och ryser åt tanken att ett våldtäktsoffer skulle tvingas gifta sig med förövaren för att rädda familjens heder. Men även vi har en hederskultur. Skammen inte bara lever utan frodas i Sverige. Vi kvinnor identifieras med våra kroppar. Vi är förbrukade om vi är våldtagna (ett öde värre än döden). Vi är förbrukade om vi har sålt sex. Vi lever i ett land där folk kan skryta om hur de har lurat skattmasen eller fått ut för mycket på försäkringen, men vem skulle erkänna ett sexköp eller en sexförsäljning? Nej just det. Ingen. Det är SÅÅÅ mycket värre. Ändå inser jag att jag antagligen har elever som har prostituerat sig. Vanliga tonårstjejer och killar som vill ha just den mobiltelefonen eller de Acnejeansen. Förhoppningsvis bara några gånger som "Tessans" kompis, men sen då? Ska den smutsiga hemligheten bevaras resten av livet? Ska de känna sig som andra klassens människor resten av livet? Ska de skämmas för mycket för att be om hjälp ifall de behöver det? Och vem ser pojkarna som prostituerar sig? De passar inte in i bilden av kvinnan som offer och mannen som förövare så vi låtsas att de inte finns.

"Tessan" var en svensk Lilja och det hon behövde var inte en sexköpslag. Det hon behövde var tolerans, empati och hjälp. Hon behövde ett samhälle där hon kunde vara säker på att inte bli skuldbelagd, inte bli skambelagd. Jag noterade också att Tessan aldrig funderade över risken för ett polisingripande. Varför? Det fanns ingen risk. Hon raggade kunder på nätet i egen regi. Det krävs angiveri eller en verksamhet i stor skala för att polisen ska veta något om sexhandel. Jag tror att det säljs sex som bara den i det här landet, men vet det gör jag inte. Det gör ingen. Minst av allt justitiekanslern, av den nypublicerade rapporten att döma. Vår nya justitiekansler drar en massa slutsatser samtidigt som hon inte sticker under stol med att underlaget är minst sagt bristfälligt. När ska vi börja utvärdera den politik vi för?

Det är möjligt att vi kan respektera kvinnan utan att respektera horan. Men den dag vi respekterar och tolererar horan, den dagen VET jag att vi respekterar kvinnan. Kvinnan, hennes kropp och hennes rätt till sin kropp. Vi har varit nära det en gång, på sjuttiotalet. Vi kan komma dit igen.

">Santana på Woodstock.

Här är mitt tidigare blogginlägg och min Newsmillartikel i ämnet.Nu har hon ställt till med rabalder igen, Camilla Lindberg, Hur långt sträcker sig alla människors lika värde? Ända ner till hororna?


Tidningar: DN, SVD, UNT, Expressen.

Blogginlägg: Sanna Rayman har skrivit ett brilliant inlägg i SVD:s ledarblogg om det här, Hanna Wadenius har också skrivit mycket bra, Pophöger, sexarbetare Gretas inlägg, samma Greta men annan blogg, Louise P, Motpol, Niklas Dougherty, polisstaten, Zacs åsikter på ett fat, Juristens funderingar, no size fits all, Emil Isberg, Rasmus Liberal och Mark Klamberg köper utredningen med hull och hår. Det gör inte Per Pettersson. Han kommer istället med en skarp och kritisk analys av presskonferensen. Vill ni ha en lika skarp och kritisk analys av rapporten ska ni läsa Louise P:s blogginlägg. Louises inlägg finns på engelska på migrationsforskare Laura Augustins hemsida. Här finns ett tidigare blogginlägg om utredningen på engelska. Liberati har ett strålande inlägg om Almedalsbordellen. Sagor från livbåten har också ett mycket bra inlägg.

fredag 2 juli 2010

Den svenska skolan – eller down shit creek without a paddle.

När vettigare människor har plaskat med fötterna i strandbrynet eller suttit under ett parasoll bakom en drink med ett parasoll har jag plöjt genom stora delar av IFAU:s 344 sidor långa rapport om betydelsen av den förda utbildningspolitiken på elevers skolresultat och framtida arbetssituation. Hur rapporten har kunnat bli så lång är en gåta för gång på gång tvingas man konstera att det inte finns mycket till underlag. Tidvis blir läsningen farsartad. Man får veta att den senaste stora kunskapskontrollen Skolverket gjorde 2003 inte kan ses som tillförlitligt underlag eftersom delar av provet fanns på Internet innan provtillfället. (Vilken amatörernas afton). Inte heller de internationella undersökningarna ger fullgott underlag för att de ”svenska skolmyndigheternas intresse för att delta i studierna varit vacklande”. (Se föregående kommentar). Och till slut dödsstöten för vår resultatkontroll: ”Vi måste därför dra slutsatsen att vare sig de relativa eller de kriterierelaterade betygen ger någon information om kunskapsutveckling över tid”.

Här sågar de både skolverket och ”den förda skolpolitiken” jäms med fotknölarna, men med tanke på att deras uppdrag har varit att ta reda på vad våra skolreformer har haft för utfall är det förståeligt att de blir irriterade när det visar sig att det knappt finns något underlag för sådana studier. Undra på att vår skoldebatt innehåller fler troende än den svenska kyrkan. Undra på att ”Det samlade intrycket är att resultatnedgången är av betydande omfattning”, för hur ska vi kunna förbättra skolan om vi inte har en fortlöpande resultatkontroll? Hur ska vi veta vilka lärare som är bra, vilka rektorer som är bra, vilka skolor som är bra om vi inte tar reda på vad de uträttar?

Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det tills jag blir blå i ansiktet: Gör oss en paddel. Återinför studentexamen och centralrätta alla nationella prov. Det är politikernas jobb att sätta betyg på lärarna, på skolan och på sig själva, det är inte elevernas, och hör sen Ilmar Reepalu et consortes.



Mer läsning: Ett mycket bra inlägg av PJ Anders Linder i SVD, Att mer pengar eller "fler vuxna i skolan" inte är lösningen skriver Johannes Åman i DN, Expressen hade en strålande ledarartikel om skolan förra veckan.

Rasmus Liberal, Jonas Vlachos har skrivit flera inlägg om rapporten i blogen Economistas. Här, här och här, Morrica råder läraren att bli vid sin kateder, .