Det var rubriken på en artikel på DN debatt signerad Anna Skarhed för fyra år sedan. Snacka om ”the pot calling the kettle black”.
Jag tycker att Lambert var en uppfriskande justitiekansler. Han såg uppdraget som statens advokat som ett uppdrag i allmänhetens tjänst. Hederlig och orädd hade han inga problem med att reta upp forna kollegor eller ministrar om han trodde det kunde gagna rättssäkerheten och lagen. Anna Skarhed lägger helt uppenbart in en annan tolkning i ”statens advokat”. Vill regeringen styra vad en utredning ska finna är hon rätt person. Justitieministeriets lydiga piga, ständigt politiskt korrekt, ständigt slickande uppåt och sparkande neråt (med de hårdaste träffarna mot hororna).
Men det räcker inte med en riggad och propagandamässig utvärdering som bättre skulle passa i en diktatur. Dessutom sitter Skarhed i ett kvinnligt nätverk där många av de hon är satt att granska ingår. Själv ser hon inte det här som ett problem. Men vad kan man vänta sig av en justitiekansler som i en statlig utvärdering baserar sina slutsatser på sådant som ”det framstår som logiskt”, ”mycket tyder på” och ”det finns inga uppgifter”. Undrar just hur hon skötte sig som domare? Utgick hon då också från vad som ”framstod som logiskt”?
Som feminist tycker jag att det är jobbigt och skämmigt med Anna Skarhed. Jag vill så gärna se flera högt uppsatta kvinnor. Jag vill så gärna att det ska finnas kvinnliga förebilder. Dessutom vet jag så väl hur många otroligt skarpa och kompetenta kvinnor det finns. Men att någon som Anna Skarhed kan bli Justitiekansler ser jag som ett mycket starkt argument mot kvotering. Det räcker inte med kvinnliga chefer. Det måste vara kompetenta, kvalificerade och hederliga sådana. Annars får det hellre vara.
Tidningar:SVD, DN. Obligatorisk läsning: Nathan Shachars artikel på Newsmill:Sexköpslagen korrumperar nyhetsrapporteringen.
Bloggar: Maria Abrahamsson, Mina moderata karameller, Elisabeth Svantesson, Niklas Dougherty, Den hälsosamma ekonimisten, Per Hagwall, Rabiatfeminism, opassande och Pophöger. Henrik Alexandersson skriver inte om JK specifikt, men om maktmissbruk och urholkningen av rättsstaten i allmänhet. Högst rekommenderad läsning.
Ledningsfrågor
Inte skall väl lilla jag? Nej tror ni att en sån som jag?
Vad tycker du och ni och du? Vad tror ni? Blir jag till behag?
Ja g vill ju inte sticka opp, som trodde jag jag vore nån
För dryghet tycker ingen om, jag svär jag inte blivit sån
Men anser alla att jag ska, då tackar jag väl ändå ja
För lönen vill jag gärna ha, och tänk ni tycker jag är bra
Att härska här är inte kul men någon måste görat ju
Jag bläddrar fram till rätt klausul och undrar vad ni tisslar nu?
Pratar ni om vad jag gjort och vad jag sagt och vad jag bort?
Fy vad fräckt nu blir jag arg, det är ju tungt med ansvar stort
Understår ni er att le? Tror ni jag skall ha fördrag
med sådan fräck respektlöshet? Att hånas så? En sån som jag?
(utslag av min poetiska ådra)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker verkligen om din poetiska ådra och rekommenderar en snar tonsättning! (Vad heter versmåttet?)
SvaraRaderaJag har ingen bild av Skarhed men det känns inte bra någonstans. kanske handlar det om juridikens självbild som tror sig stå över politiken och just därför blir urbota korrupt!
Du är en poet och en bildkonstnär så beröm från dig värmer mycket. Runometer tror jag. Det är i Runebergs fotspår jag går, i varje fall. Jag och min yngsta dotter roar oss sommartid med att lära oss bitar ur Fänrik Ståls sägner utantill. Så där nu är jag avslöjad som den riktiga nörd jag är. :)
SvaraRaderaNär det gäller Skarhed tror jag så här: Inte ond men maktfullkomlig neråt, underdånig uppåt, arrogant och inte den vassaste kniven i lådan. En farlig slags person att ha att styra över lag och rätt, med andra ord.
Jag lyssnade slarvigt på nyheterna, men nog var det någon som protesterade mot att hon var med i ett nätverk?
SvaraRaderaDet kändes lite lamt och jag tänkte att det måste nog till tuffare kritik för att rubba en sådan utnämning. Samtidigt finns det naturligtvis en uppenbara i att kritisera makten i dess renaste form.
Det finns en hel del uttalanden från Lamberts i rollen av(som?) JK som fått mig att utbrista i ett internetistiskt[nyspråk?] "WTF?!", men efter att ha kopplat bort min egen emotion och värderat dessa uttalanden rent logiskt ur en juridisk synvinkel har jag kommit fram till att Lamberts är A-OK. Eller, för att använde ditt ordval, "uppfriskande".
SvaraRaderaNär jag gjort samma omvärdering av min första reaktion på Skarheds uttalanden så kvarstår dock mitt "WTF?!" och jag inser(anser?) att hennes uttalanden överväganden består just av känsloargument av det slag som får mig själv att tänka till minst två varv till innan jag postar ett blogginlägg.
Det Skarhed publicerade var dock inte ett blogginlägg, utan nåt som hade större genomslagskraft och betydelse iom att det var ett direkt svar på en fråga ställd från regeringen.
Därmed bör hon ha gjort sitt yttersta för att vara objektiv, och enligt min mening så misslyckades hon med just det.
Jag har läst din blogg ett bra tag men detta är min första kommentar hos dig, så jag får väl passa på att säga att jag diggar dig stenhårt--du skriver så förbannat bra! :D
Oh, classy sågning! Vass, pricksäker och elegant.
SvaraRaderaMats, det här är ett nätverk av inflytelserika kvinnliga advokater, alltså något helt annat än Odd Fellows. Troligt att Skarhed har nätverket att tacka för sin utnämning,troligt att hon undviker att gå på sina Hildakompisar i sin nya yrkesroll. Båda bitarna är omoraliska. Båda bitarna är skadliga. Vi borde hellre ifrågasätta de manliga maktnätverken än skapa kvinnliga sådana. Men, som sagt, det här är värre än de manliga nätverken. Ett likadant nätverk med män och vi skulle få höra ett ramaskri.
SvaraRaderaNef, vilken cool bild och vilken otroligt peppande kommentar. Jag blev så där riktigt djupglad. Tack!
SvaraRaderaTack Morrica, du förtjusande medkämpe och bloggranne.
SvaraRaderaHelena:
SvaraRaderaJag måste bara påpeka att din kommentar:
"Båda bitarna är omoraliska. Båda bitarna är skadliga. Vi borde hellre ifrågasätta de manliga maktnätverken än skapa kvinnliga sådana. Men, som sagt, det här är värre än de manliga nätverken. Ett likadant nätverk med män och vi skulle få höra ett ramaskri."
...är i mitt tycke klockren. Underbart att se det fortfarande finns den gamla sortens feministiska argument istället för dagens genus-grupper-skall-hålla-ihop tjatet.
Jag har dock en fundering. Det här med manlighet och kvinnlighet används ju godtyckligt och ofta av personer med samma åsikter som Skarhed.
Vore det inte bättre att använda orden mansdominerad/kvinnodominerad? Då skulle det framgå mycket tydligare vad det handlar om för en större mängd människor. Nämligen herrklubbar/damklubbar.
Mvh Erik, Aktivarum-bloggarna
Tack Erik! Könskamp, revansch och tolkningsföreträde är inte ett recept på jämlikhet jag tror på.
SvaraRaderaViktigt att vara tydlig med formuleringarna, men här handlar det inte om kvinnodominerat och mansdominerat utan det handlar om exklusivitet.
Detta är verkligen spännande! Hade det varit för en man att skriva en lika kritisk text utan att bli halshuggen?
SvaraRaderaJag hoppas att du har vänner i partiet som kan skydda dig när knivarna börjar vina. Annars får väl vi andra rycka ut!
Mats, i ett jämställt samhälle skulle det inte vara ett problem så det är tydligt att vi har a way to go.
SvaraRaderaFolkpartister är trevligt folk, många av dem faktiskt riktigt frisinnade och liberala så jag tror inte att det ska vina så hemskt många knivar. Hoppas inte det åtminstone.
Du gör allt för att bli populär.Det här passar inte mig ditt drövel.
SvaraRaderaAnonym, lycka till med att hitta läsning mer i din smak.
SvaraRaderaHelena:
SvaraRaderaTänkte komma tillbaka till det här med exklusivitet. För min del gör det sak samma om de har bara kvinnor i "Hilda" eller om de även har extrema manliga personer som Claes Borgström och Lars Jalmert som medlemmar.
Det viktiga är ju inte att alla medlemmar i Hilda är kvinnor (det finns flera självhatiska män de kunde ha med som alibi). Det viktiga är att syftet med medlemskap är att se till inga män kommer in i andra organisationer.
Detta med argumentet:
De tycker det är för många män där redan. Dvs enbart antalet i sig är deras argument
(Däremot har de inte samma syn på sig själva)
Deras lösning är såklart inte att förespråka ärlig tävlan. nej deras lösning är att förutsätta ärlig tävlan inte föreligger och förespråka vilka personer som helst med vilka de har "Shared genitalia" omedelbart ges höga positioner för att "Uppväga"
Sålunda blir det på något mystiskt sätt enligt dessa genuseliter en PLIKT för kvinnor att rösta på Mona Sahlin i Sverige och Hillary Clinton i USA.
Dvs kvinnor skall enligt dessa människor inte rösta på basis av sin politiska övertygelse. De skall rösta på basis av systerskapets kollektiva behov.
En åsikt jag personligen anser är minst sagt nedvärderande mot de kvinnor som faktiskt har en djupare tanke med sitt personliga engagemang än att se till en person med samma genitalia som dem själva kommer till makten.
I USA gick det så långt att Sarah Palin (med inga meriter alls) placerades som vicepresidentkandidat. Kan man förolämpa kvinnor värre genom att först erbjuda Hillary Clinton (vars merit är att gifta till sig makt) och sedan Sarah Palin (som inte ens har några meriter alls?
Jag som trodde feminism handlade om att visa kvinnor kunde göra samma jobb som män. Här har vi kandidat efter kandidat som bevisligen inte har gjort det och som aldrig ens kommit på fråga om de hade varit män.
Dagens sk genusfeminism är skum då den verkar förespråka raka motsatsen till vad en normal människa skulle kalla jämställdhet.
Erik, tack för ditt kloka inlägg. Givetvis har du rätt och när jag skriver att Hilda är värre är det just för att medlemmarna har sådana extrema möjligheter att hjälpa varandra på traven i och med att de alla finns i samma snäva yrkesvärld.
SvaraRaderaMen när det gäller Hilary Clinton måste jag meddela annan åsikt. Hon är väl så meriterad för sitt ämbete som Bill var. Däremot har hon kanske inte en fullt lika vinnande personlighet (något som kanske inte är en nackdel i alla lägen:)).
Det du skriver är som sagt helt sant, men samtidigt har män klättrat på varandras axlar i alla tider. Inte är det alltid rätt man på rätt plats där heller. Det sundaste skulle nog vara en striktare utnämningskontroll och mindre backscratching i den manliga världen och mer stöttande och karriärhjälp i den kvinnliga världen. Men det är en sak att hjälpa en duktig och meriterad kvinna att göra välförtjänt karriär, en annan att en massa medelmåttor befordras långt över sin förmåga för att man ser sig som soldater i ett krig där alla medel är tillåtna.