fredag 2 juli 2010

Den svenska skolan – eller down shit creek without a paddle.

När vettigare människor har plaskat med fötterna i strandbrynet eller suttit under ett parasoll bakom en drink med ett parasoll har jag plöjt genom stora delar av IFAU:s 344 sidor långa rapport om betydelsen av den förda utbildningspolitiken på elevers skolresultat och framtida arbetssituation. Hur rapporten har kunnat bli så lång är en gåta för gång på gång tvingas man konstera att det inte finns mycket till underlag. Tidvis blir läsningen farsartad. Man får veta att den senaste stora kunskapskontrollen Skolverket gjorde 2003 inte kan ses som tillförlitligt underlag eftersom delar av provet fanns på Internet innan provtillfället. (Vilken amatörernas afton). Inte heller de internationella undersökningarna ger fullgott underlag för att de ”svenska skolmyndigheternas intresse för att delta i studierna varit vacklande”. (Se föregående kommentar). Och till slut dödsstöten för vår resultatkontroll: ”Vi måste därför dra slutsatsen att vare sig de relativa eller de kriterierelaterade betygen ger någon information om kunskapsutveckling över tid”.

Här sågar de både skolverket och ”den förda skolpolitiken” jäms med fotknölarna, men med tanke på att deras uppdrag har varit att ta reda på vad våra skolreformer har haft för utfall är det förståeligt att de blir irriterade när det visar sig att det knappt finns något underlag för sådana studier. Undra på att vår skoldebatt innehåller fler troende än den svenska kyrkan. Undra på att ”Det samlade intrycket är att resultatnedgången är av betydande omfattning”, för hur ska vi kunna förbättra skolan om vi inte har en fortlöpande resultatkontroll? Hur ska vi veta vilka lärare som är bra, vilka rektorer som är bra, vilka skolor som är bra om vi inte tar reda på vad de uträttar?

Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det tills jag blir blå i ansiktet: Gör oss en paddel. Återinför studentexamen och centralrätta alla nationella prov. Det är politikernas jobb att sätta betyg på lärarna, på skolan och på sig själva, det är inte elevernas, och hör sen Ilmar Reepalu et consortes.



Mer läsning: Ett mycket bra inlägg av PJ Anders Linder i SVD, Att mer pengar eller "fler vuxna i skolan" inte är lösningen skriver Johannes Åman i DN, Expressen hade en strålande ledarartikel om skolan förra veckan.

Rasmus Liberal, Jonas Vlachos har skrivit flera inlägg om rapporten i blogen Economistas. Här, här och här, Morrica råder läraren att bli vid sin kateder, .

18 kommentarer:

  1. Det bästa inlägg jag läst om svensk skola på mycket länge! Heders till dig, Helena!

    SvaraRadera
  2. Tack Mikael. Jag blev glad över ditt beröm.

    SvaraRadera
  3. Centralrätta alla nationella prov... åh det drömmer jag om! Tänk att bara kunna stoppa dem i ett kuvert, skicka iväg dem och *svopp* så kommer de tillbaka rättade och klara, utan att man behöver svettas och avväga och tolka och fundera och oroa sig för att man gjort fel ändå. Vilken lättnad, vilken avlastning, vilken befrielse!

    SvaraRadera
  4. Jättebra skrivet, Helena! Fler vuxna i skolan är det rödgröna mantrat. Jag vill ha bättre utbildade lärare istället. Satsa mer på Lärarlyftet så att de lärare som redan finns i skolan blir bättre rustade för klassrummets vardag. Visst var PJ Anders Linder bra! Var kan jag ladda ner rapporten?

    SvaraRadera
  5. Morrica, visst vore det fantastiskt. Bra för förhållandet mellan lärare och elever också.

    SvaraRadera
  6. Tack Kristina. Jag har länkat till rapporten i mitt blogginlägg så bara klicka då den. Det finns mycket intressant i rapporten.

    SvaraRadera
  7. Håller med om att lärare borde kopplas bort från rättningar av prov och annat som i första hand handlar om att mäta kunskaper. Lärare borde inte ens få konstruera prov för de egna eleverna.

    Man kan kanske jämföra med idrotten, tränare och idrottare har ett väldigt starkt gemensamt fokus och både tränare och idrottaren får sin betygsättning vid tävling.

    SvaraRadera
  8. Bra inlägg Helena! Speciellt att du lyfter fram vikten av utvärdering och uppföljning av verksamheten. Precis som du skriver om att "hur ska vi kunna förbättra skolan om vi inte har en fortlöpande resultatkontroll? Hur ska vi veta vilka lärare som är bra, vilka rektorer som är bra, vilka skolor som är bra om vi inte tar reda på vad de uträttar?" Och jag instämmer till fullo. Om man inte har ett tillförligtligt underlag hur ska man då kunna göra en bra analys av vad som fungerar och inte fungerar. Vetenskaplig grund borde gälla även här, tycker jag. Frågan är väl snarast varför inte ett tillförligt underlag finns. Och hur att åtgärda detta. Bra Helena!

    SvaraRadera
  9. Per, nog måste lärare mäta kunskaper, konstruera prov och rätta dem, men även läraren kan behöva bli rättad ibland. Det bryter ändå inte mot din goda liknelse. Även en tränare kontrollerar måluppfyllelse under resans gång.

    SvaraRadera
  10. Tack för dina vänliga ord, Kristina. Jag tycker att allt som görs politiskt borde utvärderas. Man gör saker med ett visst syfte. Då är det dumt att inte ta reda på om syftet uppnåddes.

    SvaraRadera
  11. Helena, läraren behöver säkert veta själv hur eleven ligger till och därför gör något test då och då. Men menar du att läraren även måste utforma prov m.m. som är betygsgrundande och att det då inte kan skötas helt av extern part?

    SvaraRadera
  12. Att ha varenda prov och varenda betyg externt skulle vara väldigt tungrott. Studentexamen som kvitto på hela utbildningssystemet och centralrättade NP vid varje tidigare stadiebyte (åk 3, 6 och 9) är mitt recept. Att ha lärare som sätter betyg när både de själva och deras bedömning blir betygsatta är väldigt mycket mer rättsäkert för eleverna. Däremellan tycker jag det vore bättre om vi avdramatiserade betygen. De ska finnas, men det behöver verkligen inte vara en sådan "big deal" som det är i Sverige.

    SvaraRadera
  13. "Avdramatisera betygen" är en alldeles utmärkt appell! Betyg har blivit en signalfråga för rikspolitiken. Där har betygen inte något att göra!


    http://akvileja.wordpress.com/tag/utbildning/

    SvaraRadera
  14. Hej, akvileja och tack för länken. Jag har läst runt litet i din blogg. Det var trevlig läsning. Vi verkar ha samma uppfattning när det gäller flerspråkighet, men inte när det gäller betyg. Du tar upp några skäl för betyg. Jag har kommit med många fler i mina blogginlägg om betygen. Nu när jag tittar efter ser jag att jag har skrivit riktigt mycket om betyg. :)
    Här har du länkarna:
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/05/tack-jan-bjorklund-men-det-behovs-en.html
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/05/betyg-ar-bra-for-lararna-ocksa.html
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/05/det-ar-viktigt-att-misslyckas.html
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/06/en-gang-fuskar-forskare-i-betygsfragan.html

    Min lärarerfarenhet är att både vi lärare och eleverna skärper till oss och jobbar bättre när det finns betyg, men jag är beredd att göra vad forskarna säger så länge forskarna skaffar ett vettigt underlag. Varför inte ha betygsfria kommuner och kommuner där man inför betyg från första klass och se hur det går? Nej just det, vi har ju ingen resultatkontroll i Sverige så vi vet ju ändå inte hur det går. Goddag yxskaft.

    När vi ändå är inne på det temat vill jag tacka för det utmärkta ordet MUTU som jag trots min härstamning aldrig stött på tidigare.

    SvaraRadera
  15. Helena, när det gäller betygs dramatik så tror jag mest det är något som existerar inom politisk retorik. Politiker som har svårare och svårare att suga upp kompetens och som distanserat sig från folks vardag.

    I verkligheten blir vi bedömda hela tiden, det är ett måste vid avancemang. Lärare blir väl bedömda med? Gissar att tid som lärare är något som påverkar vid lönesättning. Andra bedömningsätt som inte är speciellt träffsäkra är rövslickeri, kontakter, förmåga och skryta om sig själv mm.

    Om betygens kvalitet kunde höjas så kanske andra mindre träffsäkra bedömningssätt minskar. Betyg är nog det minst stressande sättet för människor och använda när olika kliv i livet skall tas.

    SvaraRadera
  16. Per, betygens dramatik är störst i den politiska retoriken, men den är också alldeles för stor för eleverna. En orsak tror jag är just att de inte blir bedömda hela tiden utan först på slutet av sin skoltid. Har jag rätt blir det bättre med betyg från sexan.

    SvaraRadera
  17. Ja det är alltid bättre och veta än att inte veta, kunskap är botemedlet mot stress. Att bli betygsatt eller på annat sätt få tydlig information om saker som är viktiga för en är lugnande, spelar ingen roll om det är negativt eller positivt besked. Det värsta är alltid osäkerheten.

    Räcker med att jämföra när man är kär, om man inte vet vad den andre tycker så kan det vara rena tortyren. Man vill veta eller i vart fall så är det psykologiskt mest hälsosamt och veta.

    SvaraRadera
  18. Per, du har rätt i din analys. Från höstterminen i sjuan frågar eleverna hur de ligger till och vad de skulle ligga på för betyg. De byggs upp en spänning och en förväntan som inte är ett skvatt bra. När de sedan får betygen kommer de ofta som en besvikelse. Så har det åtminstone varit för mina barn som alla har haft sina sämsta betyg någonsin till julen i åttan.

    SvaraRadera