fredag 9 juli 2010

Vad är en artonåring värd?

Tomas Bodström vill att vi slutar kalla tonåringar lata. Han säger inget om huruvida de är lata eller inte. Den luckan tänkte jag fylla.

När jag var ung var det lätt att få jobb. Jag jobbade på varuhus, läskfabrik, som barnflicka, lärarvikarie, hemvårdsbiträde och servitris. Man anställde gärna folk som inte var torra bakom öronen på den tiden. För att vi var mer flitiga, punktliga och läraktiga då?
Knappast. När jag jobbade på leksaksvdelningen slog jag alla rekord i att göra fula paket. En gång började faktiskt en liten flicka gråta över mitt handarbete. På läskfabriken snodde vi cider och smet undan arbetet för att röka och sola i ett skyddat hörn av fabriken. Servitris? Jag undrar om det någonsin har funnits en servitris som spillt fler drinkar och söndrat mer porslin än jag? Ja, jag kanske inte behöver komma med fler bekännelser, men jag vill åtminstone få chansen att nämna att min bror var ännu värre. Han jobbade som tidningsbud. Oftast bar han ut tidningarna samtidigt som han raglade hemåt från krogen. Var tidningarna hamnade, och i vilket skick varierade en hel del. Men den gången han dumpade hela tidningsbunten i en container och lade sig på en bänk för att sova ruset av sig var måttet rågat och han fick sparken.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jo att man inte är så himla vuxen när man är arton, att det tar tid att skolas in i arbetslivet, att vi alla är en slags lärlingar i början och att det är helt orimligt att en artonåring ska ha samma lön som en vuxen, stabil och färdigdresserad person.

Men de höga ingångslönerna är bara ett av många misstag vi gör när vi slussar våra unga in i vuxenlivet. Med tanke på hur många av misstagen som bottnar i socialdemokratisk skolpolitik känns det faktiskt tragikomiskt att det är just Tomas Bodström som skriver ett indignerat debattinlägg i frågan i dagens SVD. Ännu mer tragikomiskt blir det av att hans underlag samtidigt underkänns på DN Debatt.

Vi var duktiga på att spotta i taket när jag var ung, ändå var det ett helt annat tempo i skolan på den tiden, helt andra krav på att hjälpa till hemma också och bra mycket lägre levnadsstandard. När man lägger ihop dagens föräldracurling och tonåringens höga levnadsstandard med effekterna av den förra gymnasiereformen blir summan att vi håller på att vänja en hel generation vid sysslolöshet. För det går fint att gå på gymnasiet utan att infinna sig där mer än undantagsvis och inte heller när man går på lektionerna är det liktydigt med att man lär sig något. Som gymnasielärare har jag fått mig praktiskt demonstrerat att det är möjligt att gå i skolan precis hur många år som helst utan att lära sig ett skvatt - och det utan att det är något som helst fel på ens inlärningsförmåga.
Effekten förstärks av att kraven på A-kurserna är så låga att proven praktiskt taget är identiska med nationella proven i nian. För att tillgodose politiska önskemål om fler godkända betyg betalar de elever som valt en teoretisk linje med att rulla tummarna fram till B-kursen, allt för att de som valt praktiska linjer ska kunna… just det, rulla tummarna de också.
Folkpartiet uppfattar de talrika lättingarna som rationella varelser som illustrerar ett systemfel i den frivilliga skolan – bristen på frivillighet. Därför vill man att tvångsmatningen av teoretisk kunskap skall upphöra. Socialdemokraterna ser igen inga fel i reformen utan bara i genomförandet. Därför är den åtgärd man föreslår - fler vuxna i skolan. Men hur många vuxna man än klämmer in på gymnasiet kan man bara leda åsnan till vattnet, inte tvinga den att dricka. Det går inte att lura den att dricka heller, för då skapar man bara en drönare - och vem har då lurat vem?

Tidningar: DN,
Bloggar: Rasmus Liberal, Nonoicoclolasos, Röda Berget, Ida Drougge, Alltid rött, alltid rätt, Kent Persson, Christer Sörliden, Viktor Tullgren, Politikerbloggen,

19 kommentarer:

  1. Mycket läsvärt och intressant. *Ryggdunk*

    SvaraRadera
  2. Jag tror du generaliserar alldeles för grovt här och att skillnaden mellan individerna är oerhört stor.

    Nu är det möjligt att jag också generaliserar här, men när jag själv var tonåring, och träffade betydligt fler tonåringar än idag som 40+, så upplevde jag det som att det var betydligt fler som struntade i skolan och eventuella extrajobb. Jag själv behövde passera tonåren både vad det gäller jobb och studier innan jag tog det på allvar, även om jag aldrig helt struntat i något av det.

    De tonåringar jag träffar idag, syskonbarn och vänners och arbetskamraters barn med vänner, verkar inte alls ha den slappa attityden i samma utsträckning som tidigare utan verkar ha det mycket hårdare och svårare på skolan och få mycket mindre hjälp från skolan. En anledning jag tror beror på att för lite vuxna, i synnerhet för de unga som har de minsta problem med sitt privatliv eller skolgång.

    SvaraRadera
  3. Dessutom vill jag påpeka att löner som det går att leva på är en motivation att sköta sig och att de unga knappast blir mer vuxna av att inte ens kunna flytta hemifrån för att de har för låg inkomst.

    SvaraRadera
  4. Och till mitt försvar vill jag hänvisa till en kvinna som driver en mcdonalds restataurang som säger följande

    "Är det lättare eller svårare att arbeta med yngre människor jämfört med äldre?
    – Både och. Unga är nyfikna och generellt sett sugna på att jobba och för många hos oss är det deras första jobb. Det svåra är att få alla att komma i tid till jobbet och att de inser vikten av att kunna fungera ihop och hjälpa varandra på arbetet."

    ( http://hd.se/ekonomi/2010/07/10/ohygieniskt-med-for-mycket-pengar/ )

    :)

    SvaraRadera
  5. INstämmer
    " Men hur många vuxna man än klämmer in på gymnasiet kan man bara leda åsnan till vattnet, inte tvinga den att dricka. "
    Är det från Enekvists bok. Själv arbetat som gymnasielärare i 8 år , men gett upp. Ett enda stort vuxendagis för ungdomar utan krav på kunskap!

    SvaraRadera
  6. Jerker, visst generaliserar jag, visst finns det lata trettioåringar och flitiga sextonåringar, men det har ingen bäring på mitt grundläggande budskap.
    Skulle jag få välja mellan en artonåring eller en fyrtioåring när jag vill ha taket omlagt, sovrummet tapetserat eller köket städat skulle jag välja fyrtioåringen alla gånger. Är det så konstigt om arbetsgivare gör likadant?

    När det gäller takten på gymnasiet lutar jag mig mot en lång lärarerfarenhet och också föräldraerfarenhet. Jag har två barn som har gått ut gymnasiet och ett som nu ska börja i nian. Mina två vuxna barn gick båda i pluggklasser på plugglinjer i pluggskolor. Såg aldrig någon av dem komma i närheten av en fyrtiotimmars vecka. Tjugotimmars vecka är närmare sanningen.

    Den svenska gymnasieskolan är kravlös och ineffektiv och reformen som gjorde alla gymnasiekurser studieförberedande var fullkomligt förödande för de elever som inte är studiemotiverade. Den reformen är en av orsakerna till att snedrekryteringen ökar.

    SvaraRadera
  7. När det gäller lönerna. Det jag talar om är lägre ingångslöner, inte slavkontrakt eller en lön man inte kan klara sig på.
    Bättre att få ett jobb med låg ingångslön och sedan märkbar skillnad i plånboken vartefter man lär sig, än att staten går in och betalar mellanskillnaden mellan vad en artonåring kostar och vad en artonåring är värd på arbetsmarknaden.

    SvaraRadera
  8. Anonym, har inte läst Enekvists bok. Borde jag det?

    Vuxendagis är även min bild. Förhoppningsvis är den bilden på väg att ändras. Jag tror verkligen på lärlingssystemet och vi är också på väg bort från alla dessa besynnerliga valbara gymnasiekurser.

    SvaraRadera
  9. jag håller med. helt. och jag är ändå att klassa som en "ungdom". jag började som praktikant i tre månader- med en mycket låg ingångslön - som dock höjdes med omedelbar verkan så snart jag visat mig produktiv och arbetsvillig. så länge belöningssystemen fungerar (viktigt!) ser jag inga som helst problem i den strukturen. varför ska man ha belöning när man ingenting är beredd/erfaren nog att göra...? Det är egentligen bara att inse att som nyanställd är ens prestation väldigt sällan jämställd med dem som redan jobbar där.

    skrev det i nåt annat inlägg att arbetsovilligheten i vissa fall kan hänvisas till just ovana, som jag ser att du också är inne på. man är helt enkelt inte invand vid vad som förväntas och krävs på en arbetsplats och behöver inlärningstid. Förr eller senare brukar de flesta lära sig vad som gäller. anställningslagarna måste justeras. det är inte rimligt att det ska vara så mycket krångel runt att anställa en helt oerfaren person.

    SvaraRadera
  10. Anonym, tack så mycket för ditt fina och kloka inlägg. Ovana och nybörjarmisstag är självklart betydligt viktigare faktorer än lättja och den lättja man visar som ung och ny på en arbetsplats handlar till stor del om att man inte vet vad som förväntas.

    Men jag vidhåller att vi i vårt samhälle är beklämmande dåliga på att i lagom takt och gradvis ge mer ansvar, mer frihet, mer plikter och mer förtroende till våra tonåringar. Att vara förälder är ett jobb och slutprodukten är en självständig person som kan försörja och ta hand om sig själv och som inser att jorden inte cirklar runt en själv. Att curla sina barn är att abdikera från det ansvaret och att göra sina barn en stor björntjänst.

    Självklart borde också den enda frivilliga delen av skolan, gymnasiet, vara just frivilligt. Däremot tycker jag att Komvux borde byggas ut och alltid vara öppet för alla. Det ska inte spela någon roll när man vet vad man vill göra med sitt liv. Kavlar man bara upp ärmarna och är villig att lägga ner hårt arbete ska allt vara möjligt.

    SvaraRadera
  11. Idag på gymmet så snackade jag med en träningspolare om vilka som kommer vinna årets val, både han och jag var ganska överens om att alliansen redan har vunnit samtidigt som det aldrig varit svagare alternativ och rösta på. Vi gick in lite på olika styrkor och svagheter hos partierna och då nämnde han att hans syrras mans ena barn hade gått ut nian med toppbetyg vilket för honom var helt obegripligt eftersom han anser att ungen är en komplett idiot. Även om det är en idiot så är har idioten ett mycket trevligt sätt och pluggar hårt, det går inte in så mycket men tydligen tillräckligt för att toppa betygen.
    Det du nämner i din text att det är för låga krav på betygen håller jag med om. Förr i tiden så om en person hade femma i något ämne så visste man att det fanns en del substans där, i alla fall efter att ha pratat med personen. Idag om någon får MVG så säger det mycket mindre vilket gör att osäkerheten stiger.
    Förr i tiden så var jobben något enklare generellt, industrijobb och annat krävde inte lika mycket som samma jobb kräver idag. Det finns givetvis kvar enkla jobb idag men de är inte lika många. Samtidigt finns alla dessa bemanningsföretag som kan fylla ut temporära platser, när jag var ung tror jag inte bemanningsföretag existerade.
    Den typ av företag som har råd och chansa på en ungdom idag är de som har de allra enklaste jobben. Skall en ungdom komma in på något mer avancerat jobb så krävs det något utöver bara utbildning (oftast kontakter).
    Har själv chansat två gånger vilket har varit ganska kostsamma chansningar som gått åt helvete. Små kunskapsföretag är en typ av företag som jag tror skulle välkomna ett borttagande av minimilöner och annat jox när man testar och lär upp en person. Jag tror även en bra lösning skulle kunna vara att arbetsförmedlingar tar kontakt med företag och kör praktik och utbildning ihop. Det är exempelvis en lösning som hade passat mig perfekt, hade lätt kunnat hjälpa till och lära upp kanske 3-5 stycken, en får ett erbjudande om jobb och de andra har fått bra utbildning.
    Ringde arbetsförmedlingen för några månader sedan om praktikant (igen) men rätt snubbe var inte inne och de ringde inte tillbaka ens. De är en jävla höstack och leta i om man söker vissa egenskaper eftersom det finns så lite fakta och ta del av som säger något. Man måste i princip testa personen helt själv för betyg och annat från skolan är nästan lika med noll.

    SvaraRadera
  12. Per, det här med glädjebetygen är förödande, men ännu värre är det allmänt låga tempot. Inte bara för att vi slösar med vårt humankapital utan för att det gör skolan tråkigare.

    När det gäller hur vi ska få unga in på arbetsmarknaden. Du skriver klokt och med insikter från ett helt annat perspektiv om det här. Det vi behöver är att samla insikter och iakttagelser och lära av våra misstag. Att förbereda nästa generation för vuxenlivet är i stort sett det viktigaste vi gör. Misslyckas vi där är det inte läge för pajkastning utan för alle man till pumparna.

    SvaraRadera
  13. När jag gick på gymnasiet (1996-1999) så var kravet på att få VG i datakunskap att komma till lektionerna. Kravet för att få MVG var att man skulle göra någonting. En kille gjorde en html-frame och länkade mittenrutan till X-files officiella hemsida. 2 minuters jobb. Han fick MVG. En tjej visade läraren att hon kunde rita olika figurer i Paint. Hon fick MVG. Jag skrev en seriös uppsats om DOS - jag fick MVG. Ingen i klassen fick G, men ett par fick faktiskt VG.

    Jag har varit aktiv i olika föreningar. En av föreningarna hade vid ett tillfälle behov av att renovera sin hemsida från grunden - men det fanns inte en chans att vi hade ekonomi till att göra det vitt - så det gjordes istället svart. Visst kan den som gjorde de säkert sätta det på sin meritlista som ett "ideellt projekt", men hade det inte varit bättre för alla om vi hade kunnat anställa en ungdom via AF eller via en skola för en motsvarande penning?

    När det gäller programmeringsjobb tror jag att det finns en stor potential i 16-20-åringar. Jag hade gärna velat se ett gymnasieprogram med praktisk profil mot just programmering - dvs ett i stort teoretiskt program med någon termins praktik och ett samarbete med lokala företag.

    Personligen skulle jag också gärna vilja se högre kunskapsmål (mycket högre), att elever som inte kan läsa/skriva/räkna helt enkelt får gå om, att en gymnasieexamen började betyda någonting igen, och att vi vidtog andra åtgärder för att hindra inflationen på utbildning som sossarna startade med sitt "alla ska läsa på universitetet"-snack.

    Numer behöver man nästan vara civilingenjör för att få ett jobb som bokföringsassistent.

    SvaraRadera
  14. Hej Helena.
    I "Förslag till skolverksamhet punkt 28 sägs följande: Det behövs moderna och flexibla lösningar för att fler elever ska lämna
    gymnasieskolan med tillräckliga kunskaper för att klara vuxenlivet. Dagens
    individuella program måste ses över. Om en elev inte är behörig till gymnasieskolans
    nationella program ska kommunen erbjuda eleven att gå ett preparandår.
    Gymnasieskolan måste också bli bättre på att ta emot elever som inte klarar
    behörighetskraven. Det är inte rimligt att målet för alla IV-program är att eleverna går
    över till ett nationellt program, i vissa fall kan det vara bättre att eleverna erbjuds
    kortare yrkesutbildningar med stora inslag av arbetsplatsförlagt lärande.

    Tror jag kan kan sälla mig skaran över medhållare i denna text.

    Hälsning
    Jan Sjöberg
    www.jansjoberg.se

    SvaraRadera
  15. Anna, folk kommer nog att tro att jag har betalat dig. Här lägger du fram det ena praktiska exemplet efter det andra som stödjer mina påståenden. :)

    Det du skriver om gymnasiekursen är chockerande men inte förvånande. Beklämmande nog är det ofta så det ser ut. Men att till och med föreningar anlitar svart arbetskraft, det väntade jag mig inte och det ger mig råg i ryggen när det gäller att slåss för RUT och helst också en utökning till RIT och även möjlighet till lärlingslika inslag i andra gymnasieutbildningar.

    När det gäller slutet av din kommentar kan jag bara konstatera att I couldn't agree with you more.

    SvaraRadera
  16. Jan, roligt att du läser min blogg, och tack för din kommentar. Vi är absolut på väg i rätt riktning, men en viktig hörnsten saknas: En oberoende och fortlöpande resultatkontroll, dvs centralrättade nationella prov och en studentexamen. Vi skall veta inte tro om vad våra barn lär sig i skolan och vi måste få slut på betygsinflationen och betygsorättvisan.

    SvaraRadera
  17. Jag har inte läst alla kommentarer, så kanske säger jag samma sak som någon annan, jag ber om ursäkt om det blir så.

    När jag var 18 och hade ett av mina första jobb inom äldreomsorgen tog jag mitt jobb på största allvar. Jag kom i tid, gjorde mitt bästa och tog bara precis så långa pauser som var tillåtet. Trots att jag var allvarligt sjuk (inte smittsamt) och egentligen inte alls orkade tog jag mig till jobbet och gjorde vad jag kunde och lite mer. Klart jag gjorde bort mig ibland och satte på någon stödstrumpa på fel ben, men det berodde inte på min ålder.

    När jag av sjukdom eller bristande erfarenhet inte hann med det jag skulle tog jag av min rast. Det var inte alls uppskattat av den ordinarie personalen som i sin vardag kämpade för att det skulle finnas nog med folk för att hinna allt utan utbrändhet. Om jag började ta av rasten skulle det snart krävas att de gjorde detsamma.

    Och lönen, den är faktiskt lägre för artonåringar än för nittonåringar och det är kanske helt rimligt, men man ska kunna leva på sin lön, även om man bara är arton. Och man ska inte behöva äta bara snabbmakaroner. Inte alla har föräldrar som curlar och passar upp.

    Det finns oansvariga ungdomar, men det finns också ansvarsfulla ungdomar. Hur länge tänker du att man som ung ska ha sämre lön än vuxna? upp till 19? 20? kanske 25?

    SvaraRadera
  18. Eja, tack för din kommentar! Visst finns det tonåringar med hög arbetsmoral och förmåga. Det påverkar inte min poäng, för det skulle betyda att du får förtur på fast jobb och snabb löneökning. Det är ingen som talar om svältlöner, men idag är det väldigt liten skillnad på ingångslön och medianlön i många okvalificerade yrken och det är en av flera orsaker till ungdomsarbetslösheten.

    Jag har inte tänkt mig någon åldersgräns. Den grupp som är bakfyllesjukskrivna varje måndag och är allmänt slöa, slappa och likgiltiga kan ha låg lön länge. Den som gör ett bra jobb ska däremot snabbt få en bra lön. Valuta för pengarna för arbetsgivaren, helt enkelt.

    SvaraRadera