Major Björklund i Almedalen

Det har varit massor av skriverier om förtalskampanjen mot Mona Sahlin. Ingen har hittills tagit upp förtalskampanjen mot Jan Björklund. Ändå stöter jag på förklenande omdömen om honom nästan dagligen och tonen när man skriver om honom är ofta föraktfull och trist. Prova googla på major Björklund får ni se. Det är piskor, lögner, medeltid, forntid, kolonialtid. ”Det brukar hagla beskäftigheter och enkla slagord” skriver Jonas Sjöstedt i en analys av Björklunds Almedalstal , en analys han gör samtidigt som han gläder sig åt att ha sluppit lyssna på talet. Det är han för övrigt inte ensam om. Peter Andersson ägnar sig också åt att såga ett tal han inte har lyssnat på. Några citat och twitters räcker tydligen som faktaunderlag.

Själv tyckte jag att det på många sätt var ett lysande tal. Det andades framtidstro, visioner och hade en bra balans mellan hjärta och hjärna. Mitt i prick med globaliseringspratet, mitt i prick med skolan och äldreomsorgen. Jag har emellertid två invändningar. Jag vill höra om något annat än kärnkraft när det gäller miljö. Alla vet vid det här laget var Folkpartiet står i den frågan och ingen med miljöengagemang tror att kärnkraften löser alla våra problem. Den andra invändningen är mot avslutningsmeningen: ”Vänstertrojkan går till val med gårdagens idéer. Vi tänker gå till val med framtidens idéer.” Ordet ”vänstertrojka” må vara litet fyndigt, men det är ett uttryck för precis samma misstänkliggörande och förakt som titeln ”major” om Björklund. Om jag som folkpartist reagerar negativt på uttrycket kan man tänka sig hur meningsmotståndare reagerar. Jag gillade inte heller det där om gårdagens idéer. Nu förtjänar det att sägas att Björklund inte ägnar mycket tid åt att nagelfara andras förslag utan är duktig på att hålla fokus på den egna politiken, ändå var det onödigt att avsluta ett så inspirerande tal med en yvig jämförelse som inte övertygar någon som inte redan är frälst.

Kanske är jag extra känslig för sådant för jag ogillar konfrontationspolitik helt och hållet. Hätsk retorik och misstänkliggörande av det andra lagets avsikter försämrar samarbetsklimatet och dessutom tror jag att det ökar politikerföraktet. Hur kan vi vänta oss att väljarna ska respektera sina politiker om vi inte ens kan visa varandra respekt i det offentliga rummet? Utgångspunkten bör vara att alla som engagerar sig politiskt har ett intresse för att åtgärda missförhållanden och göra världen litet bättre. Det som skiljer oss åt är de lösningar vi föreslår på problemen – och ibland vad vi uppfattar som problem. För de allra flesta finns det inga feta arvoden, tvärtom lägger många politiskt aktiva ner mängder av tid mot ingen eller knapp ersättning för att göra det ställe där vi bor litet bättre för alla. Ur det perspektivet förtjänar vi alla respekt och ett värdigt bemötande. Både av varandra och av våra väljare.




Media: SVD, DN, DN, Expressen, Aftonbladet, DN.

Bloggar: Hans Engnell skriver tänkvärt om liberalismen i Motpol, Tokmoderaten har ett bra inlägg om Folkpartiet i allmänhet och Björklund i synnerhet. Per Altenberg skriver om Folkpartiets dag och drar igång kul undersökning om de reformer som har genomförts av alliansen. Seved Monke bloggar också om Folkpartiets dag. Om fair play i politiken skriver Kent Persson, Rasmus Liberal, Peter Andersson, om folkpartiets politik skriver Rasmus Liberal, Tommy Rydfeldt, och Mikael Wendt, Mathias Sundin och Erik Svansbo.
Om talet: Ann-Cathrin Andersson, Tankar om skolan i media, Pär Gustafsson, Christermagister, Linnéa Darell, Annika Beijbom, Seved Monke, Erik Svansbo, Liberati, Per Altenberg, Carina Boberg, Johan Westerholm, Fredriks Funderingar, retorikbloggen, retorikexpert Elaine Bergqvist är kritisk, retorikexperterna Fredrik och Christer Hanefalk ger däremot Björklund en strålande recension i Dagens Industri.
Veckans bloggdebattt - Almedalen.