Att svenskar blir sämre på språk i takt med att världen globaliseras är ett vedertaget faktum. Att våra bristande språkkunskaper får negativa konsekvenser för vår konkurrenskraft och rörlighet på den internationella arbetsmarknaden är ett lika vedertaget faktum. En viktig fråga i sammanhanget är förstås vad det här beror på. Är vi så urbota korkade att vi inte inser vårt eget bästa? Är våra barn så exceptionellt lata och/eller ointresserade av omvärlden att de skiter i att lära sig språk när vem som helst inser att vi behöver språkkunskaper mer än någonsin?
Som du säkert redan har förstått är det här som så mycket annat LÄRARNAS FEL! Den 26 maj kom Skolinspektionens rapport om undervisningen i moderna språk. Läser man den får man veta att lärare skyller på omotiverade elever när det i själva verket är de själva som borde skärpa sig. Vi pratar för mycket svenska på lektionerna och borde göra språklektionerna ”mer inspirerande” (SVD 26.5.)
Det här spåret tar Rossana Dinamarca upp i sitt påhopp på Jan Björklund i Aftonbladet. ”Dessutom har Skolinspektionen i en nyligen genom förd granskning konstaterat att undervisningen i moderna språk ofta är mycket dålig.” Den artikeln har jag bemött på Newsmill:"Det räcker inte med fler vuxna i skolan, Rossana Dinamarca!".
Skolinspektionen har en poäng. Språkundervisningen är på många håll fast i gamla spår. För mycket grammatik och tragglande och för lite språkbad. Men är det verkligen lärarnas fel? På högstadiet rusar man från lektion till möte till lektion med en ständig känsla av otillräcklighet. Att undervisa enligt lärobok och övningsbok är relativt lättvindigt - även om språk för med sig en tung rättningsbörda. Att förbereda bra språklektioner är däremot mycket tidskrävande och den tiden har vi inte idag. Ett annat problem är att många språklärare är obehöriga. Tunt med ämneskunskaper och obefintliga kunskaper i didaktik och metodik.
De har alltså en poäng på Skolinspektionen, men de har inte rätt. Lärarna i moderna språk gör knappast ett bättre eller sämre jobb än någon annan lärargrupp. Det som skiljer oss från de andra är att det går att välja bort oss. Jag skulle vilja se den mattelärare som talar för fulla klassrum om man när som helst kan hoppa av matten och sitta i glada gossars lag och diskutera föregående helg och nästkommande.
När vi gjorde moderna språk till det enda frivilliga ämnet i grundskolan gjorde vi språken en riktig björntjänst och inga meritpoäng eller extrapoäng kan ställa det till rätta. Det enda raka är att jämställa språken med alla andra grundskoleämnen och göra dem obligatoriska och behörighetsgivande.
Mina tidigare blogginlägg om språk: Språk är viktigt, men svårt och tungt, Sverige, ett språkligt U-land?
Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 4, 5, 6, 7.
Andra bloggar om språk: Jimmys blogg, Doktor Spinn, Karolina Lindén, Rasmus Liberal, Magnus blogg, my dad read Kierkegaard, Kulturbloggen och Roger Jönsson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så länge språk betraktas som en slags hobby kommer elever att välja bort det för mer lättförtjänta poäng. De är inte dumma på något vis, ungdomarna, tvärtom. Språk är ett speciellt ämne att undervisa i, framför allt på grund av hur snabbt språken utvecklas. Uttryck kommer till och förändras, och läroböcker blir omoderna ibland redan innan de hunnit tryckas. Språklärare behöver mycket tid, både under läsåret för att hinna planera och genomföra god undervisning, och under den tid när eleverna inte är i skolan för att hålla sig uppdaterade.
SvaraRaderaSå sant, Morrica. De elever jag helst vill se i språkgrupperna är också de som är svårast att få dit. Kommer man från en familj där man inte reser och inte ens talar engelska förstår man inte hur löftesrik och inbjudande världen kan se ut om man kan språk. Min dotter är som bekant i Australien för ett år och min son har just åkt till Berlin för att söka sommarjobb. Med Internet behöver man inte ens lämna landet för att få tillgång till hela den stora vida världen. Så länge man förstår vad folk säger.
SvaraRaderaJag undrar om någon kan lära sig ett språk utan ett sammanhang. Hur mycket du än lär dig tyska, franska, spanska eller vad det än är för språk så måste det finnas ett uppenbart mål och en mening. Vill man lära sig ett språk så måste man vistas i språket, andas det, känna det och framför tala det. Sedan kan man komplettera det med teoretiska studier. Förblir språket enbart en teoretisk upplevelse så är risken att det blir en passiv kunskap.
SvaraRaderaJag delar din uppfattning att många språklärare är outbildade och obehöriga. Med de förutsättningarna blir det glosmangling och hörövningar. Därtill tillkommer ju komplikationen att det är en enorm omsättning på lärare. På vissa skolor är det en ny språklärare för varje termin. Dessutom är språkgrupperna för stora. Ända upp till 30 elever i ett nybörjarspråk.
Anonym, jag delar helt din uppfattning när det gäller teori /praktik och språkinlärning. Fram för mer språkbad och material som ungarna gillar. I franska finns det massor av bra UR material. Lägger man till det filmer, musik, lekar, en bra lärobok för basordförråd och internet kommer man långt.
SvaraRadera30 elever är väldigt många. Så blir det ibland i spanska, men sällan i franska. Tyvärr får jag säga.
Tyvärr får man ofta säga om läroböckerna också, även om jag har en väldigt luddig uppfattning om hur de är i franska är min erfarenhet generellt att de ofta är rätt träiga och mycket sällan lämpar sig för att spela första fiolen i undervisningen, särskilt olyckligt eftersom den som inte riktigt vet hur h*n ska hantera lärarrollen ofta lutar sig tungt på just boken.
SvaraRaderaDet är väl politikers fel? Få yrken har väl så liten frihet som lärare och då är det främst politiker som bestämt vad som gäller.
SvaraRaderaPolitik som är ett område färre och färre kompetenta personer dras till med tanke på hur struktur mm ser ut där, hur trögt det går och hur illa demokratin fungerar.
Politiska partier jagar folk och får ta vad de får. Dessa skall sedan bestämma vad som lärs ut i skolan. STACKARS ELEVER OCH LÄRARE!
En elev som väljer en så unik kunskap som språk ändå är (om vi räknar bort engelska och svenska) måste få rätt bra med fakta vad eleven kommer vinna på att lägga ner all den tiden på denna unika kunskap.
Om man inte hamnar på något där kunskapen kommer till användning senare i livet, då har man spenderat massa tid i onödan, tid som kanske hade gjort bättre nytta på något annat som i sin tur lett bättre utgångsläge.
Folk gör rationella val, det är viktigt att man kan förklara och bevisa nyttan för de olika typer av val personer ställs inför.
När jag gick i skolan tror jag aldrig någon lärare förklarade varför man skulle kunna det ena eller andra, det var möjligen några svepande förklaringar som gick in genom ena örat och ut genom andra. Vi hade en kurrator som pratade inför eleverna någon gång, hon sa alltid att det var så extremt viktigt att man kunde "snacka" för sig. Ingen annan lärare hade nämnt något om det och därför förstod man inte riktigt.
Nu som vuxen och med erfarenhet av arbetslivet så förstår man hur otroligt viktigt det är att lära sig "prata" inför folk. Att våga m.m.
Hade skolan lagt ner något mer tid på att förklara varför man lär sig så hade det kanske gått bättre.
Jag tror att problemet är mer komplext än att man kan skylla på en enskild grupp eller en del av samhället. Däremot är jag övertygad att våra politiker och andra beslutsfattare har ett ansvar att se till att andra språk än engelska får ett utrymme. Hur ofta ser vi program från andra EU-länder? Om svensk tv kan sända pratprogram från de engelskspråkiga länderna så jag övertygad om att vi skulle kunna se tyska, franska, spanska, tjeckiska program. Jag tror att det behövs lite mod och tålamod att bryta den totala hollywoodifieringen. Tv skulle bli så mycket intressantare, roligare och mer underhållande. Dessutom tror jag att människor skulle inse att världen är så mycket mer än det engelska språket. Vi har ju en fin tradition i Sverige att inte dubba filmer och andra program.Det är bara att bygga vidare på den.
SvaraRadera@Anonym: Har du missat hela internetköret? Du kan idag se hur mycket program du vill på vilket språk du vill i princip. Du kan dessutom se dessa program när du vill
SvaraRaderaNej, jag har inte missat Internet. Men hur många program och filmer som är textade på svenska hittar man på nätet? SVT:s och TV4:s program är ju tv på nätet, och de allra flesta spelfilmer är ju på engelska. Det behövs lansering, annonsering och människor som vågar erbjuda något annat än det gamla invanda. Tänk om hälften av de utländska programmmen var på något annat språk än engelska.
SvaraRaderaMorrica, i franska finns det en bok jag verkligen gillar. Roliga, intressanta texter, skickligt upprepande av basordförrådet, mycket läs- och hörförståelse och uttalsträning. En före detta kollega till mig, Mats Winblad, är en av författarna.
SvaraRaderaMitt hatobjekt är inte läroböckerna i språk utan övningsböckerna.
Per, det är litet det jag är ute efter med min serie "lärarnas fel". Vill vi få ordning på skolan måste vi titta på strukturen - inte på enskilda lärare eller elever.
SvaraRaderajag märker att du inte är övertygad om att alla ska lära sig språk. Det är väl inte märkligare än att alla har träslöjd eller kemi? Jag snickrar aldrig och kommer inte ihåg något av kemin utöver de formler som finns i korsord, men inte gör det dem till onödiga ämnen. Vad vi går igång på vet vi inte innan vi har smakat. Och det är vad det handlar om här. Inga djuplodande kunskaper, utan förmåga att förstå och kommunicera på ett språk på enkel nivå.
Du kommer med en viktig poäng där med motivationen. Det är faktiskt vuxenvärldens förbannade skyldighet att förklara vad skolkunskaperna ska vara bra för. Att lära sig fler språk öppnar nya världar och gör oss smartare och bättre på de språk vi redan kan. Det är inga småsaker det.
Anonym, där har du väldigt rätt. TV är den bästa engelskläraren i landet, medan de flesta elever knappt har hört tyska eller franska när de ska göra sitt språkval. Man visar en hel del franska filmer, men då oftast högkulturella saker för de färdigfrälsta. Dokumentärer vore bättre för språken och bättre för vår internationalisering.
SvaraRaderaPer, Internet är till hjälp absolut, men det ersätter inte ett TV-utbud. I början behöver man svensktextade program. Dessutom skulle det göra skillnad redan att språken blir mer bekanta.
SvaraRaderaAngående om språk är viktigt eller inte.
SvaraRaderaSjälvklart är språk viktigt, viktigt på det viset att man lär sig språk bra så man kan ta del av annan information på ett bra sätt samt formulera sig.
Enligt mig är det viktigt att man kan ett hemspråk och engelska. Mattematik är också viktigt (även om jag där har hejdlöst mycket åsikter i hur man bör förändra hur det lärs ut vilket är en katastrof). Men sedan bör man enligt mig få mycket mer möjligheter och välja vad man vill läsa och fördjupa sig i. I alla fall när man börjar sjuan och sedan öka friheten och välja mer och mer.
Självklart kan eleven välja och fördjupa sig i språk.
Något jag också tycker borde prioriteras upp ordentligt är att skola skall försöka ta vara på om elever har en hobby/intresse. Att eleven skall få möjlighet och ta med detta dels i betyg samt få möjlighet och utveckla sin hobby eller ett intresse inom skolan. Saknar skolan kompetens att hjälpa eleven och utveckla sig där så borde skolor få möjlighet och koppla in externa personer.
Precis som du säger så om en elev helt saknar intresse av att slöjda så räcker det med att den prövar lite men sedan får lov och skippa det.
Skolor borde bjuda in personer från företag i högre grad där de kan berätta varför man behöver ha kunskaper inom vissa områden för att få jobbet eller bli intressant.
Kopplingen mellan skola och yrkesliv borde man kunna göra starkare, i vart fall när eleven börjar i sjuan.
Angående stavning, som dyslektiker (lindrigt) var det inte helt lätt och lära sig stava med den teknik skolan använde för att lära ut stavning. Vad som däremot fungerade extremt bra för mig var att lära mig skriva maskin samt använda rättstavning i Word.
SvaraRaderaGenom att lära sig skriva maskin så kan man producera mängder av text på kort tid. Kopplades rättstavningen på via Word så sa den till direkt när man felstavade.
Gigantisk skillnad i effektivitet om man jämför med att skriva för hand och sedan ha en lärare som kanske rättar samma lektion.
Nu vet jag inte hur stor frihet en lärare har och välja tekniker för att lära ut. Studieteknik och trick i hur man kan lära ut på bättre sett, alternativa sätt för olika elever är verkligen något skolan borde ha jobbat på sedan jag gick där.
Per, när det gäller valmöjligheter på högstadiet är min erfarenhet den här. Arbetarklassens barn väljer den lätta vägen, akademikerbarn den hårda vägen. Konsekvensen är att akademikerbarnen har massor av valmöjligheter när de går ut skolan, medan de som tillåtits välja bort för mycket för tidigt står där med skägget i brevlådan. Grundskolans uppgift är att fylla alla svenskars ryggsäckar så fulla som möjligt med kunskaper. Valfriheten kan vänta till gymnasiet.
SvaraRaderaNär det gäller studieteknik, motivation och olika trick är vi emellertid helt på samma sida. Det behövs mycket mer av den varan.
Angående val: Varför väljer arbetarbarn den lätta vägen och akademikerbarn den hårda vägen?
SvaraRaderaÄr det inte där man skall ta och undersöka om man någonsin skall komma till rätta med problemet att föräldrar är mycket mer avgörande för elevers framtid jämfört med skolans huvudsakliga arbete med att lära barnen.
En annan fråga som man kan ställa sig är, fungerade skolan bättre för akademikerföräldrara? Finns det talanger som gynnas av skolan samt talanger som missgynnas av skolan.
Per, därför att akademikerföräldrar inte låter sina barn ta den lätta vägen. Trettonåringar funderar inte mycket på vuxenlivet, de bryr sig mycket mer om kompisar, status, fritid. De bryr sig inte heller mycket om valmöjligheter. Elevens val är en suck och en gäspning för minst hälften av eleverna. På min skola är språken obligatoriska och det är inget gnäll om den saken.
SvaraRaderaVisst finns det talanger som gynnas av skolan. Tyvärr är en av de främsta sådana talanger lydnad. Där har du en orsak till flickornas framgångar.
Varför bryr sig inte trettonåringar sig om vuxenlivet?
SvaraRaderaVarför bryr de sig mycket mer om kompisar, status och fritid?
Jag fick vicka några dagar i en skola (årskurs 7-9) för en del år sedan. Testade lite olika saker där när jag vickade. Bl.a. diskuterade jag en del med några klasser om varför man gick i skolan, vad var poängen? Orsaken till det var just för att jag själv aldrig fick reda på varför jag skulle anstränga mig i skolan, vad hade jag och vinna på det.
Har ni på er skolan diskuterat varför eleverna går i skolan och gjort det på ett sätt så de förstår?
Några andra saker som jag tog upp med några problemklasser var idiotin med att skaffa sig en identitet genom att vara kass. Du känner säkert till att det finns "tuffingar" som skapar sig en slags status genom att vara dåliga. En klass där jag vickade hade några som gick i nian som enligt de andra lärarna inte kunde skriva och knappt läsa. Självklart så var man tvungen och testa om det verkligen stämde, men efter lite trakasserande så visade det sig att de kunde läsa och skriva. Det tog ungefär 10 minuter och få fram det.
Möjligen är det orättvist och jämföra med mig själv då jag har en hel del erfarenhet av "tuffingar" som kommer ner till gymmet och vill skaffa sig muskler. Men enligt mig är det inte speciellt svårt och få någon och engagera så länge personen förstår varför och man bryr sig, tar personen på allvar. Gör man det så kan man även vara riktigt "elak" i snacket. Folk blir inte förbannade på vad man säger, folk blir arga när de inte blir sedda.
Vi skulle göra någon uppgift i en klass med som en del inte ville göra (lata). De slapp men vi pratade även igenom konsekvenserna av att skita i saker. Vad som händer som myndig om man hellre går till kiosken och käkar snask än att sitta och göra tråkiga saker i skolboken. Vilka killar som får de snygga tjejerna när man är 30, om det är de som har pengar och bra jobb eller om det är de som kanske försörjs av socialen.
Självklart finns det alltid ungar som har riktigt svåra problem, kanske en hemmiljö med föräldrar som aldrig skulle fått lov och bli föräldrar. Men 30 ungar behöver 30 olika lösningar även om flera av lösningarna kan synka och de behöver bli sedda. Det innebär inte att man måste spendera en massa tid på varje unge men det krävs att man lyssnar och tar till sig vad ungen säger.
Ta bara problemet med puberteten samt hur mycket det förändrar en människa. Vad jag vet finns det inget i skolan som kollar av biologin hos eleven och anpassar sig efter det.
Den där serien med klass 7a tycker jag var riktigt bra. Vad som bl.a. kom fram där var just hur viktigt det är att läraren bryr sig och lyssnar på eleven. Gör läraren det så kan läraren vara mycket tuffare och ställa högre krav.
Lärare måste också lära sig att just deras ämne inte är viktigast på jorden för alla elever. Har läraren lyssnat på eleven och eleven fått ge uttryck för sina intressen och då kanske förklarat att just den lärarens ämne inte hör till topplistan på vad eleven gillar. Ja då kanske den läraren skall backa lite på kraven och nämna för andra lärare skall ställa högre krav istället och deras ämnen passar bättre för elevens intresse.
klass 9a skall det givetvis vara
SvaraRaderaPer, du skriver många kloka saker här, men hur mycket vi än förbättrar lärarutbildningen som kommer ungar att mötas av undervisning av skiftande kvalitet. Systemet måste alltså fungera så att alla elever har många framtidsmöjligheter när de går ut nian, inte bara den som har engagerade föräldrar, eller en riktigt bra lärare.
SvaraRaderaJag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att det är elevens mål som gäller, inte föräldrarnas eller lärarens, MEN läraren skall signalera att just det här ämnet är superviktigt och varenda minut av lektionen dyrbar - för om inte läraren själv tycker det hur i all sin dar ska då eleverna kunna göra det?
Några saker jag tror är helt nödvändiga att ändra för att man skall få till verkliga resultat.
SvaraRadera1: Politiker måste erkänna att skolan inte är jämlik (en förhoppning är att man samtidigt gör det med sjukvården). Gör politiker detta så tror jag många låsningar försvinner för kreativa och bra lösningar.
2: Det måste bli möjligt och lyfta fram skickliga lärare likväl som dåliga lärare konkurreras ut.
3: Elever(och föräldrar) måste på ett tydligt sätt kunna ta del av information vad lärare är bra på, hur de lyckats mm.
Jag vet att en hel del lärare är fullkomligt livrädda för att få någon slags bedömning av deras skicklighet som blir tydlig och jämförbar, men utan det så blir det så jävla mycket dividerande hit och dit om vad som fungerar och vad som inte fungerar utan att ha några hårda fakta om vad som FAKTISKT fungerar.
Skall lärare få upp lönerna så är det ju superviktigt med
PS! Ursäkta att att jag härjar i din blogg men du skriver jävligt bra och är väl den lärare jag sett med (kanske) de klokaste åsikterna, det finns gott om nötter i din yrkeskår ;) Försöker påverka lite
Per, tack för komplimangen och ingen orsak till ursäkter. Du skriver intressanta och tänkvärda inlägg och jag uppskattar vår dialog.
SvaraRadera1. Så sant på båda punkterna.
2. Absolut.
3. Visst.
Jag anser att vi ska ha en bedömning som är tydlig och jämförbar - dvs studentexamen och centralrättade nationella prov i kombination med elevutvärderingar. Då får vi både en tydlig och jämförbar bedömning av vad lärare uträttar och samtidigt ett facit för våra skolreformer. Då, men inte förr, kan vi ta upp tävlingen med Finland.
Per, vad tror du den här bloggen är om inte ett försök att påverka litet?
För mycket av pedagogers tid som just pedagoger läggs på andra arbetsuppgifter. I en linjeorganisation som skolor brukar verka i är det inte ovanligt att verksamhet är ungefär så här i sitt upplägg:
SvaraRadera1 Förvaltnings/bildningschef
Arbetar närmast nämnden som kan "obegränsat" pålägga denne nya uppgifter, vilket leder till att nästa led i chefskapet "får"överta delar av de uppgifter förvaltnings/bildningschefen egentligen skall utföra
Områdeschef/rektor "ärver" de uppgifter chefskapet i "pinnhålet"över delegerat ned vilket bland annat leder till att en del av de uppgifter områdeschef/rektor har måste delegeras till arbetslag i lärarkåren. Rektorer hinner alltså inte med att exempelvis utveckla pedagogiken i "sin" skola pga att andra uppgifter har pålagts dem, exempelvis är dessa i huvudsak av social karraktär.
Pedagoger/lärare skall dels uträtta sina ordinarie uppgifter som pedagoger, dels delta i " förvaltningsövergripande samverkansgrupper" ofta är dessa av social och riskzons karraktär, sköta föräldrakontakter (föräldraråd, utvecklingssamtal), stödundervisning, vara väktare av jämställdhet/genusperspektivet (löpande fortbildning), kunna delta i efterskolsverksamheter samt betygsättare.
I linjens övre halva är dessvärre ofta chefskapets agendor uppbokade med möten. Sarkastiskt kan jag påstå att minst 50% av dessa möten är för "att slippa möta den verksamhet man är anställd för att leda". Här behövs en smärre revolution!
Anonym, mycket väl formulerat. Det är nog så att det bästa rektorerna smiter från minst hälften av de möten de förväntas gå på. Min lärarerfarenhet är att de flesta möten jag går på kunde med fördel ersättas av ett mejl eller ett nyhetsbrev. Alla möten och all dokumentationsmani - där är huvudorsakerna till att vi lärare inte kan göra ett bra jobb.
SvaraRaderaPoängen är att det ofta är de möten och fortbildningar som chefskapet går på skulle lärare varit på så att verksamheten kunnat utvecklats och inte som det i många fall är idag, chefer som utvecklas personligen (lönekriterier, merit)som inte är verksamheten till gagn.
SvaraRaderaAnonym, det där verkar du veta bättre än jag. Jag blev skickad på en fortbildning av min studierektor som han skulle ha gått på. En heldagsgrej i Stockholm då jag bodde i Uppsala. Jag var helt chockerad över det lärarförakt som fanns både hos föreläsarna och publiken som då var rektorer. Det skulle vara helt otänkbart för lärare att prata så nedlåtande och överlägset om elever. Det är faktiskt det enda jag kommer ihåg av den utbildningsdagen så så värst matnyttig kan den inte ha varit.
SvaraRaderaNu missförstår du mig,vad jag menar är exempelvis metodutveckling i praktik. Varför går en chef en sådan kurs istället för någon eller några som faktiskt ÄR i verksamheten?
SvaraRaderaTack för förtydligandet, anonym. Du har givetvis helt rätt.
SvaraRadera