Vi måste sluta behandla barn som vuxnas ägodelar

Barnperspektivet skall genomsyra all relevant lagstiftning heter det så vackert. Lydiga som vi är genomsyras våra lagtexter av fina formuleringar om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. Men där stannar det. På pappret. Klart att missbrukarföräldrar ska få tillbaka sina barn när de kommer hem från torken. Hur ska de annars kunna hålla sig nyktra? Jag hörde Juno Blom som är sakkunnig när det gäller hedersvåld på länsstyrelsen i Östergötland tala för en dryg månad sedan. Hon berättade om ett fall av svår vanvård och misskötsel där en socialassistent sade så här till henne: ”Föräldrarna går under om vi tar alla tre barn, vem tycker du vi ska offra?”

Jag har upplevt några liknande fall och de kan göra en helt vansinnig. Vanvårdade ungar som man socanmäler gång på gång utan att något händer. Unge som skolvägrar, mamma som inte går med på några föreslagna åtgärder – resultatet blir ingen skola. Att priset blir att en skärpt och vetgirig unge inte får någon skolgång det tar man på socialtjänsten, så länge man bara inte behöver göra mamma ledsen eller upprörd. En annan sak vi vuxna till varje pris vill undvika är att kallas rasister. Hellre trampar man rakt över barns rättigheter än riskerar det. Femtonåringen som blir bortgift, elever som slussas från fosterhem till föräldrar till fosterhem tills man få lust att kidnappa dem och flytta in i en stuga i skogen med dem för att de ska få någon jävla ro och ordning, listan kan göras lång.

Den obehagliga sanningen är att vuxna kan göra livet surt för vuxna, vuxna vill hålla sig väl med vuxna och vuxna tycker inte om att bråka med vuxna. Barn kan man dock utsätta för litet vad som helst utan att det straffar sig. Därför låtsas vi att vi inte ser, att vi inget kan göra när barns rättigheter kränks. Är det då någon mening med att göra barnkonventionen till lag som de tre folkpartisterna Erik Ullenhag, Agneta Berliner och Solveig Hellqvist föreslår i Aftonbladet 5.6.?

Svaret måste bli ett stort rungande ja. Vi kanske måste tatuera barnkonventionen i pannorna på oss själva hela bunten, för som vi håller på kan vi inte fortsätta. Barn har rätt att kräva en massa saker av oss vuxna. De är barnen som har rätt till oss vuxna, vi har inte rätt till dem. MEN det räcker inte att vi "talk the talk" vi måste också börja "walk the walk".

Fler bloggar: Seved Monke (FP), Daniel Rhodin, Jan Rejdell(FP), Liberati, Peter Högberg (S)och Agneta Berliner (FP).