Sansade röster mitt i allt det ilskna vrålandet: Lisa Magnusson, Sakine Madon, Patrik Lindenfors, Nima Dervish, Per Bauhn.
söndag 13 juni 2010
Huvudet i sanden
Livet är rätt miserabelt för en sporthatande republikan just nu. Men det är varken kungligheter eller VM som får mig att nobba tidningar, dator och tv, utan hela ståhejet efter Ships to Gaza. Hur kommer det sig att det är om Mellanöstern man ska prata om man vill ha fram de djupaste brösttonerna och de största motsättningarna i svensk politik? Inte om LAS, RUT eller kärnkraft utan om Hamas, Gaza, Israel och Netanyahu. Så starkt är vårt intresse i denna konflikt att inrikespolitiken bleknar i jämförelse. Hur ser facit ut för allt detta vårt engagemang? Ser vi någon ljusning i öster? I så fall lär det inte vara Betlehemsstjärnan vi ser utan snarare ännu en missil eller Irans första atombomb.
Sansade röster mitt i allt det ilskna vrålandet: Lisa Magnusson, Sakine Madon, Patrik Lindenfors, Nima Dervish, Per Bauhn.
Sansade röster mitt i allt det ilskna vrålandet: Lisa Magnusson, Sakine Madon, Patrik Lindenfors, Nima Dervish, Per Bauhn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror det är så hemskt att det handlar om lika delar symboliskt dåligt samvete för tidigare generationers agerande, ffa i andra världskriget, och det faktum att konflikten ändå ligger rätt långt borta, man kan engagera sig utan att behöva få konsekvenserna i farstun.
SvaraRaderaMen så är jag en rätt cynisk människa, som har väldigt svårt dessutom för att se någon renodlad skurk i hela det trassel av historiska och nutida händelser som blivit mellanöstern. Hur jag än tittar så ser jag bara en massa människor, precis helt vanliga människor, som är fast i trasslet.
Håller med, begriper heller inte hur det kan vara så extremt intressant.
SvaraRaderaVad som borde vara intressant med Israel är hur ett folk kan göra en jävla öken så åtråvärd och hur folket i denna öken har så extremt framstående teknologi och kunskap.
Flera av de mest avancerade företagen i världen har delar av sin utveckling i Israel. Det folk som vad jag vet räknas som världens mest intelligenta.
Morrica, det är inte att vara cynisk, det är att vara klok. Rädsla drar fram det värsta i oss människor och vi har alla i oss att vara både översittare och offer. Däremot behöver vi sluta upp att massera våra egna egon genom att fördöma andra.
SvaraRaderaPer, det är faktiskt absurt hur mycket liv det är om en av de sämre bitarna av den här jorden. Inga naturtillgångar, usla förutsättningar för odling, ett hårt klimat. Men FN och Europa har en stor skuld i den soppa vi har i Mellanöstern och därmed ett stort ansvar att ställa till rätta. Det gör man inte genom att flitigt fördöma varje israelisk aggression och strunta i andras. En annan sak vi ska skämmas över är vårt skrala engagemang i Irans frihetskamp, kurdernas situation, Afghanistan, all skit som händer i Afrika och vår passivitet inför folkmorden i Rwanda, Uganda och Kambodja. Samtliga situationer där vårt engagemang kan göra nytta, inte som här där det bara förvärrar konflikten.
SvaraRaderaHelena, det handlar nog mer om läge än om jordkvalitet, tror du inte. Vattenvägar och landvägar möttes en gång i tiden, och att befinna sig i hjärtat av handeln är att befinna sig i maktens centrum. Den känslan tycks finnas kvar, både hos dem som befinner sig på plats och hos oss som befinner oss någon annanstans. Kanske är det därför konflikten är så svårlöst - alla känner att detta är viktigt, men få vet egentligen varför. Då är det svårt att mötas.
SvaraRaderaKanske har också det historiska faktum att två världsreligioner har emanerat ur herdevidskepelser från området en viss betydelse.
SvaraRaderaInget är så bekant för oss från barndomen än ämnet kristendom och alltsammans bygger ju på legender utan större dignitet. Därför är realkunskapen om området här i Norden obefintligt, det bygger ju bara på muntlig tradition.
Det finns inget svårare än att utrota åsikter och synpunkter som bygger på det.
De som kan någonting om saken måste ha bott där för att förstå hela virrvarret. Ändå finns det en risk för att hamna i mytologin.
strategisk plats, religiöst bråte... Kanske.
SvaraRaderaDet förklarar inte varför vänstersympatisörer väljer en sida, högersympatisörer en. Jag tror att vi gillar dramaturgin och använder Mellanöstern som ännu en arena där halva folket kan ta heder och ära av den andra halvan. Här mer ogenerat eftersom man kan utge sig för att tala för andra och därmed höja sig själv och känna sig samvetsöm och god.