Allt frid och fröjd alltså, så länge folk i ens omgivning låter det förbli frid och fröjd, men sådan är tyvärr inte människan. Senast jag åkte bil med min tjugoårige son gav han mig en lång och tankfull blick från sidan. Sedan sade han; "Mamma, du måste ha glömt att raka dig."
Personligen tror jag att han är avundsjuk. Jag har nog märkt att han klarar sig med engångshyvlar och knappt sliter på dem heller. Jag har givetvis strukit honom ur mitt testamente. Man ska inte bara hedra sin fader utan även sin moder. I synnerhet om hon bär ett respektingivande skägg.
Definitivt!
SvaraRaderaHa, ha! Ett stråååå!Ett enda strååå! You lucky, lucky bastard!
SvaraRaderaJag skrev inte ett respektingivande skäggstrå utan ett respektingivande skägg. Minst tio strån handlar det om, så det så.
SvaraRaderaTack för ditt stöd, Morrica. Mothers unite!
SvaraRaderaVid Mannerheims mustascher! Tio strån gör inget skägg. Kom tillbaka när du hör skägget växa! Det du, det är mäktigt!
SvaraRaderaVid det laget är jag säkert för lomhörd för att märka det. I synnerhet om jag fortsätter att lyssna på Rammstein och Metallica. Ibland ringer det betänkligt i öronen redan nu.
SvaraRaderaOm du har ett sådant skägg kanske du kan spela in en liten snutt så upplevelsen inte går mig förlorad?
Jag var fullkomligt övertygad om att miljöförstöringen utrotat alla syrsor tills jag faktiskt såg en med egna öron. Det var visst ett av de ljud som försvinner först, sägs det. I år är svalorna betänkligt tysta, jag är inte säker på om de är rädda för FRA eller har försvunnit från den frekvens som är tillgänglig för mig de också.
SvaraRaderaHär kommer en länk till en artikel om en kultur där det är vackert att vara fet:
SvaraRaderahttp://www.sydsvenskan.se/varlden/article902639/rdquoAr-man-fet-ser-folk-att-man-ar-vackerrdquo.html
Jag försöker leta efter en kultur där det ger status med ofrivillig hårväxt.
På förskolan hade jag en kollega med väldigt håriga ben (detta är på tiden innan alla kvinnor rakade benen) en fyraårig pojke stryker fascinerad över hennes nylomstrumpor och hårstråna som letar sig ut och säger förundrat:
- Damer har inte päls!
Morrica, då kan det inte vara så illa ställt med min hörsel, för syrsorna hör jag fortfarande. Svalor har jag inte heller stött på i år. Däremot har vi haft massor av gökar här. I alla vädersträck, turligt nog.
SvaraRaderaMats, det kanske går att skapa en sådan kultur? Jag längtar till tiden innan alla kvinnor rakade benen. Livet är för kort för att man ska ägna en massa tid åt att kämpa mot naturen. Än en gång: Tillbaka till Woodstock!
SvaraRadera