Om det är något som retar mig ... nej så kan jag inte börja för det är mycket som retar mig. Jag börjar om.
En sak som retar mig är forskare som ska vrida till sin forskning så att den ska stämma överens med deras politiska agenda. En sådan herre misstänker jag att vi har i jämställdhetskonsult Ingemar Gens som i dagens DN påstår att svenska pappor inte tar någon aktiv roll. Det är kvinnorna bestämmer om det ska vara socker på filen och elefanter på tapeten. Som exempel nämner han ett par han observerade där mannen knuffade barnvagnen och kvinnan bad honom stanna så hon kunde titta till barnet. Felet mannen gjorde här var att han lät kvinnan bestämma. Han borde tydligen ha fortsatt att köra och sagt; "Jag lyder inte dig, jag stannar när JAG vill!" Vilket slag för jämställdheten det skulle ha varit.
Min lärarerfarenhet är att det har skett en ordentlig samhällsförändring. Pappor går på utvecklingssamtal och föräldramöten i ungefär lika stor utsträckning som mammorna. De talar något oftare om betyg och resultat, mammorna något oftare om trivsel, skolmat och kamrater. Kanhända kvinnor är mer omhändertagande, bryr sig mer om trivsel och mat, män mer om andra saker. So what? Måste vi kolla sockret på filen varannan gång för att det skall räknas som jämlikt?
Den här mannens agenda är kvotering i föräldraförsäkringen och hela artikeln är illa underbyggd argumentation för det i solglasögon och lösmustasch.
Anders Westin funderar över sockret på filen i sin familj, Alltid Rött alltid Rätt skriver klokt och liberalt om det viktiga i att värna flickpojkarna - en hårt diskriminerad och hunsad grupp i samhället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul att du tyckte att jag skrev klokt! Det tycker jag också men jag tycker det är svårt att få gehör för att man till viss del kan mäta acceptansen för de fria valen barn kan göra via hur omgivningen bemöter flickpojkarna.
SvaraRadera(Kan också påpeka att du inte fick din länk till DN rätt tyvärr)
Tuff tjej du Helena! Det är jag med! Keep up!
SvaraRaderaÅå vilken ironisk och härlig ton du har i dina inlägg! Bra!
SvaraRaderaDet du skrev var inte bara klokt utan viktigt, Jerker. Det går inte att få en sund självkänsla och ett bra liv om ens natur och person blir underkända hela tiden. Kvinnor må ha lägre löner och en hel del annat på minussidan, men pojkar och män har mindre utrymme att vara sig själva.
SvaraRaderaFlickor får vara var som helst på skalan manligt kvinnligt - om något höjer det deras status om de är pojkflickor, men "grabbar ska fan ta mig vara grabbar". Att spränga de murarna handlar om mer än frihet. Det handlar om överlevnad.
Tack för länkpåpekandet.
Jag ingår i ett Fredrika-nätverk inom Folkpartiet. Kanske borde vi Newsmillhelenor starta ett Helena-nätverk?
SvaraRaderaSkönt att du gillar ironin, Eva. Jag är lagd åt det hållet själv, men vet att det inte är allas "cup of tea".
SvaraRaderaJag tycker att artikeln och ämnet är svårt att hantera. Gens själv vacklar mellan beskrivande och moraliserande förhållningssätt.
SvaraRaderaPå ett plan tycker jag att han är mer nyanserad nu än för några år sedan då genuspedagogik från Gävle romantiserades bortom sans och vett.
Jag tolkar hans inlägg (och ditt) som om männen måste försöka ta plats i hem och relationer till barn. Det svårt att inte hålla med. Män som låter sig utestängas av dominanta kvinnor... nej, särskilt synd om dem är det nog inte. Offerrollen är plågsam för alla inblandade.
Det är hans ohederliga argumentation, hans haltande logik och det att han vill framställa sina åsikter som resultatet av forskning som jag vänder mig mot i första hand. En annan sak jag har tänkt på i det här sammanhanget är att nästan alla jämställdhetsdebattörer är intellektuella storstadsbor som pratar som om alla i Sverige var intellektuella storstadsbor.
SvaraRadera