Jag gjorde ett fördjupningsarbete om Waldorfpedagogik på lärarhögskolan. Inför det läste jag flera av herr Steiners skrifter. Upplevelsen var i mångt och mycket den samma som när jag läste den senare halvan av Mein Kampf. I Lustiga Huset efter en night on the town. Steiner förklarar på ett pseudovetenskapligt sätt absurditeter som varför det är skadligt att lära barn att läsa innan tandsprickningen är avklarad. Undrar hur det hade gått för min fjortonåring som fortfarande har en drös mjölktänder kvar med den pedagogiken? Inte skulle hon som nu ha Maps for Lost Lovers av Nadeem Aslam bredvid sängen, det är en sak som är klar.
Trots att teorierna bakom är absurda och andelen Waldorfelever som går till högre studier skrämmande låg har jag inte överblick nog för att kunna utesluta att det finns Waldorfskolor med existensberättigande. Men det minsta krav staten borde ställa på en så pass oortodox skolverksamhet med så låga resultat är att lärarna är behöriga enligt gängse kriterier. Om man sedan vill komplettera med Waldorfpedagogik har man åtminstone tillräcklig kunskap i sina ämnen och om styrdokumenten. Och den Waldorfpedagogiken ska man inhämta utan användande av skattemedel. Hur kända föräldrar som än skriver och önskar annorlunda.
Jag blev förbluffad över att Mats Gerdau stödjer de här föräldrarnas krav och kan bara anta att han vare sig vet vad pedagogiken går ut på eller hur litet Waldorfeleverna lär sig.
Zooey skriver utförligt, sakligt och väl om Waldorfpedagogiken i sin blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När jag läste DN debatt och föräldrarnas önskningar gick en obehaglig rysning genom min kropp. Jag har inte på långa vägar stor insikt i waldorfpedagogiken men det räckte med ett besök i en av deras skolor för att jag, då som lärarstudent, skulle dra öronen åt mig.
SvaraRadera"Vi gör våra egna läromedel" berättade en lärare stolt.
"Hur komemr det sig då att alla elevers alster ser likadana ut?" frågade jag.
"Jomen, vi sätter upp ett exempel på tavlan så gör alla en kopia..." var svaret jag fick.
Jag trodde jag hörde fel.
"Hur många av era elever har behov av särskilt stöd?" frågade jag.
"Särskilt stöd? Hur menar du nu?" fick jag en fråga tillbaka.
"Ja, elever med diagnoser, dyslexi eller annat?"
"Nä, det har vi inte här. De får gå i en annan skola."
Jag trodde jag hörde fel igen.
Som svar på frågan vad de gjorde med de elever som de inte kunde gå vidare till deras egen gymnasieskola fick jag svaret:
"Ja, vi brukar ju i samråd med föräldrarna föreslå att de ska söka en vanlig kommunal gymnasieskola. Eller så tar vi upp frågan redan innan eleven går ut högstadiet så de kan byta innan 9:an är slut."
Jag skämtar inte alls men jag hoppas verkligen inte att detta är något specifikt för waldorfsskolorna...
Så, vad tycker jag om att lärarhögskolorna ska utbilda waldorfpedagoger? Om det tycker jag inte.
Jag är så oerhört tacksam för att jag fick gå i Kristofferskolan. Vanliga skolan hade placerat mej i särskola. Waldorf passar perfekt för de som idag ses som ADHD barn eller stökiga elever. I Waldorf får man vara sig själv och tänka fritt och framför allt skapa. Trä/lera/metall/tyg/papper måla skulptera massor och man får röra sig. Alla sinnen tränas på ett helt annat sätt än vanlig skola kan erbjuda. Idag är jag vuxen, har bra jobb 3 barn. I arbetslivet och umgänges kretsen får jag ofta höra att jag kan mycket, att jag vågar att jag har en trygghet i att kunna fixa och ro iland saker som andra nojjar/tvekar eller till och med "struntar" (för tron på sig själv inte räcker till) i att lösa. Jag tackar Waldorf för det. Träffade dessutom min gamla klass och maken till duktiga egna företagsledare/försäljningschefer/skådisar/med.ansvariga sjuksköterskor/ forskare inom medicin/ lärare /projekt inspelningsledare SVT från en och samma klass tror jag blir svårt att hitta. Det finns saker självklart som inte passar alla barn och saker som inte passar ngt barn men det finns det i den "vanliga" skolan i överflöd. Ska deras pedagoger utbildas på lärarhögskolan? Ja, viss samstämmig utbildning är bra . det absolut viktigaste kravet för blivande lärare är "älskar du barn?" även de näsvisa? de som frågar och ifrågasätter? Kan du som person inspirera uppmuntra och visa att du bryr dej? kan du inte svara ja på de frågorna så spelar din utbildning eller pedagogik ingen som helst roll
RaderaJa jag kände jag vill fortsätta med för mej 2 tydliga exempel på skillnad Waldorf verse "vanlig skola.
Radera1: Vanlig skola syslöjd: Här får du ett rosa garn så ska du få lära dej sticka.
Wldofskola: Vi ska lära oss sticka så först ska vi åka till en gård där ni ska få fånga får. Sen skvi hjälpa till och klippa dem, tvätta ullen karda och spinna den. Och så ska vi färga den rosa, rosa färg som man kan få av ..... Ja ni fattar. Exempel 2: Vanlig skola (som min son gått i) Idag ska vi baka en jätte smarrig äppelkaka det ska bli så gott. När kakan är klar så Oj du tål inte ägg... men här ta ett Mariekex och titta när dina kompisar äter äppelkaka. Waldorf skola: Idag ska vi baka äppelkaka och vi kommer göra 27 (på 30 elever) olika eftersom vi har så många olika allergier. Just saying vilken skola vill man ge till sitt barn?
Jag har samma slags praktiska erfarenheter som du. Elever som kommer från Waldorf till högstadiet och gymnasiet utan de mest basala kunskaper. Var får ungarna överklaga och begära skadestånd när de sent omsider märker att de inte har fått en skolutbildning?
SvaraRaderaDet är inte helt ovanligt att elever från waldorfskolor får skaffa sig extra undervisning och hjälp privat. Det har varit en jäkla tur för waldorfskolorna att de attraherat elever från -- åtminstone relativt sett -- välbeställda och stabila hem. För det är ju så, de har inte basala kunskaper. Jag hade inte det. Mina föräldrar trodde jag var lite efter i matte, så det tränade vi (inför skolbyte efter sjätte klass). De hade inget hum om att waldorfelever är efter i allt (utom eurytmi...). Och jag hade en lärare med en riktig lärarutbildning i botten och erfarenhet av läraryrket från kommunal skola! De flesta waldorflärare har bara waldorflärarutbildningen.
SvaraRaderaOch det är som Anna skriver. År efter år tillbringar man kopierandes svarta tavlan. Jag har sett moderna sk periodhäften. Eleverna kopierar i dag exakt samma texter och bilder som jag kopierade på 80-talet. Vilket är märkligt eftersom ett argument för dessa häften är möjligheten till individuell anpassning eftersom man ju inte följer färdigtryckta böcker. Det är strunt! Framför allt är det ett långtråkigt strunt, och det är alltid tragiskt när barn har tråkigt i skolan i stället för att känna att de lär sig något av ansträngningarna.
Tack för puffen av min blogg. (Postade för några minuter sedan ett nytt inlägg om kändiskvartetten. Hann aldrig riktigt kommentera deras utspel i går när det kom upp.)
alicia, de där lata waldorfeleverna ligger otroligt långt efter just i eurytmi. bara så du vet!
SvaraRaderaintressant annars med utsagan att andelen w-elever som går vidare studier är "skrämmande låg". Hur lågt är det? Finns det data?
Alicia, ditt inlägg om waldorf var väldigt bra och förtjänar att puffas. Min egen främsta käpphäst är att vi måste ha en ordentlig och metodisk resultatkontroll i skolan, centralrättning av alla nationella prov och en studentexamen som slutkontroll. Detta bland annat för att ingen ska kunna gå i en skola där man inte lär sig något utan att det uppdagas.
SvaraRaderaDet är inte framför allt eleverna som behöver kontrolleras utan lärarna, rektorerna och skolpolitiken.
Jag ska läsa ditt nya inlägg med intresse.
Bra skrivet Helena.
SvaraRaderapappan, det är ingen som har kritiserat waldorfeleverna. De är offer för ett slappt skolsystem utan ordentlig resultatkontroll och uppföljning. Min utsaka om andelen waldorfelever som går vidare bygger på gammal skolverksstatistik (94 när jag skrv mitt arbete). Men det är inte lätt att räkna Waldorfpedagogikens offer, för dels går många i Waldorfskolor en del av sin skoltid, inte hela, dels har vi inte en ordentlig uppföljning av skolornas resultat i Sverige.
SvaraRaderaFör mer information i den här frågan rekommenderar jag dig att läsa ett tidigare inlägg i Alicias blogg: http://ahriman.wordpress.com/2007/10/29/waldorfskolor-karlstadforskning-gymnasieguiden-i-dn/
Tack Patrik!
SvaraRaderaEtt problem är att waldorf hänvisar till karlstadsstudien, alltså Bo Dahlin. Dess brister har berörts av mig, av Steinerkritikk.no och säkert på annat håll. Det är ett beställningsverk av en antroposofisk stiftelse. Dahlin och de andra författarna är positivt inställda till waldorfpedagogiken (Dahlin är medlem i antroposofiska sällskapet). Stiftelsen har formulerat frågeställningarna och rått över utformning och presentation av resultaten. Läser man delstudierna, och inte endast slutrapporten, blir man alldeles matt över alla märkligheter. Slutrapporten är rent pinsam att läsa när man läst delrapporterna. Slutsatser dras som inte följer av materialet. Emellanåt begriper man inte alls var författarna får sina positiva omdömen om waldorfpedagogiken i från (annat än sin egen fantasi).
SvaraRaderaI marknadsföringen av den här studien framställs det ofta som att fler går vidare till högre studier från waldorf än från 'vanligt' gymnasium. Men ser man på delrapporten framgår att man jämfört med praktiska gymnasier. Jämför man med teoretiska är det en mindre andel som går vidare! Och det är ju vansinne att göra en sådan jämförelse -- waldorfskolorna brukar framhålla att deras gymnasieprogram motsvarar samhällsvetenskaplig linje med naturvetenskaliga inslag (ungefär). En teoretisk linje!
En annan grej som man nämner är att det dröjer längre tid en genomsnittet mellan gymnasiet och högre studier för waldorfeleverna. Man avfärdar däremot -- utan vidare! -- tolkningen att detta har att göra med att eleverna har så dåliga kunskaper att de måste bygga på sin grund innan de fortsätter till universitet!
Sedan kan man ställa sig en mängd intressanta frågor som aldrig ställs i studien. Hur går det för de elever som faller i från tidigare? Som aldrig fullföljer tredje ring? Som byter till andra skolor och fortsätter att misslyckas eftersom de har för dåliga grundkunskaper? De flesta som börjar waldorf i första klass går ju nämligen inte vidare alla 12 åren. Många hoppar av.
En annan sak som inte sätts in i perspektiv är det skeva sociala urvalet. Högutbildade föräldrar har haft en tendens att förföras av waldorfsystemet. När jag gick i waldorfskola hade större delen av eleverna minst en högutbildad förälder. Med den utgångspunkten kan man väl inte se det annat än som ett misslyckande att waldorfgymnasister i bara något högre grad än elever från praktiska gymnasieprogram (frisör? bilmekaniker?) går vidare till högre studier.
Och det finns mängder av liknande krux med den studien. De kan väl förmodligen förklaras av utgångspunkten -- att studiens syfte var att framställa en slutrapport som kunde användas politiskt och i den allmänna debatten. Först när dokument och information om uppdragets utformning och Dahlins hemvist i antroposofin hade dragits fram av utomstående, presenterade Antroposofiskt Infocenter en intervju med Dahlin där han medgav sådant han aldrig hade antytt i media tidigare när han uttalat sig om studien. Till exempel att det inte alls var en 'oberoende' studie.
Jag hittade ingenting hos skolverket när det gällde resultatkontroll och waldorf. Däremot mängder av inlägg från waldorfskolor och företrädare. Inte förtroendeingivande.
SvaraRaderaDen som vill hitta tokigheter behöver inte leta länge. Grunden inom kristen mystik håller kanske inte idag - men vilken religion gör det?
SvaraRaderaMin lilla erfarenhet säger mig att det är en splittrad rörelse som är svår att beskriva. Å ena sida har vi DMHG:are (der meister hat gesagt) och å andra sidan har vi lärare och föräldrar som tycker det verkar fint och trevligt med kravlöshet och konst.
De barn som har ett stort kulturellt kapital med sig tror jag tar sig igenom Waldorffskola med bibehållen värdighet. Den andra gruppen... javad ska man säga? Har vi så mycket att vara stolta över inom den vanliga skolan?
Bra inlägg Helena! Det är viktigt att värna kvaliteten i skolan. Waldorfpedagogiken hör inte hemma i den kommunala skolan.
SvaraRaderaBästa Helena, känner inte igen mig i den beskrivning Du gör av Waldorf-skolorna. Man blir nedstämd..Jag är 53 år, lyckligt gift, med 6 barn som har gått i Waldorf-skolan och lyckats bra i livet. För närvarande studerar en idéhistoria på Högskolan. en dansar på Kulturama, en har konstvernissage i dagarna....
SvaraRaderaNåväl, Waldorf passar inte alla, det har ibland varit trögt med språk-inlärning och matematik, men mitt intryck är att det har blivit bättre...man har tagit åt sig berättigad kritik. Vad jag dock alltid upplevt är en fin anda, mina barn säger sig aldrig ha upplevt mobbning och de är kreativa och nyfikna på livet...
Varför denna hätska oförsonliga ton mot Waldorf, är inte liberalerna för valfrihet? Det förvånar mig alltid att annars sansade människor blir så enögda om Waldorf. citerar som avslutning ur Lpo 94:
*Det finns också olika vägar att nå målen.
*Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva
och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar.
Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form
skall vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och
bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och
gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör
till det som eleverna skall tillägna sig.
Leve det pluralistiska , sant liberala samhäälet! Med vänlig hälsning
Mats, barn som läser och stimuleras intellektuellt på hemmaplan klarar sig alltid, men systemet skall skydda de utsatta. När det gäller Waldorf och andr mer eller mindre religiösa friskolor menar jag att man ser till föräldrarna på barnens bekostnad.
SvaraRaderaNär det gäller den vanliga skolan ... Vad gör vi det här för, Mats, om inte för att se till att vi kan vara stolta över den vanliga skolan. Jag är stolt över min skola, det finns massor av duktiga lärare och bra skolor. Men vi har inte en fungerande demokrati innan alla barn får tillgång till en bra och likvärdig skola.
Tack för uppmuntran, anonym.
SvaraRaderaFrédéric, tack för att du skrev och delgav mig dina erfarenheter. Jag är glad att du är lyckligt gift och att dina barn har lyckats bra i livet. Men lika litet som du kan sluta dig till att waldorfpedagogiken är bra utifrån dina erfarenheter kan jag säga att alla elever misslyckas i alla waldorfskolor. Det har jag inte heller sagt. Men jag har läst den pedagogiska teorin bakom Waldorfskolorna och den gör mig uppriktigt sagt mörkrädd. Och jag har under min lärargärning stött på många elever som kommit till den kommunala skolan från Waldorfskolor. Det de alla har haft gemensamt är att de har legat långt under kunskapsmålen i de teoretiska ämnena. Och ingen av dem har varit benägen att ta sina dåliga skolresultat med en klackspark.
SvaraRaderaLeve det pluralistiska, sant liberala samhället där det finns många vägar att nå målen, men där de vägar som inte går mot målen täpps igen - eller som i det här fallet stillsamt får gro igen.
Helena , tack för att Du publicerade mitt inlägg, trots att jag är en sann men inte okritisk vän av pedagogiken. Det jag vänder mig emot i Din blogg är att framställa Waldorfskolorna i klump som någon slags bakåtsträvande isolerade öar som drivs av en pedagogik som man blir mörkrädd av!! Du kan förvisso ha haft dåliga erfarenheter. Men Dina inlägg upplevs av mig som kränkande generaliseringar, ingen nyanserad och opartisk bedömning . Jag har mött öppenhet, kreativitet,fart och fläkt och undrar om vi lever i samma världar.....Omgiven av Waldorf-barn och vänners barn "en masse" , ser jag helt annorlunda på waldorfelevers utveckling. Tror Du att vi på grund av någon slags inskränkthet och naivitet låtit våra barn ta del av Waldorf ?? Jag skulle göra om det idag med facit i hand.
SvaraRaderaHelena , ta av de färgade glasögonen, världen är inte svart/vit utan nyanserad "and see the things from both sides now", vi kan alla utvecklas och lära av varandra mot större vidsynthet. (Leibniz: Förmågan att utvecklas är alla väsens grundläggande egenskap")
Och på Waldorf-vägen gror nog ett och annat ogräs, men också många sköna kreativa blomster som det vanliga skolväsendet kan ha glädje av. Precis som Waldorf kan lära av andra skolformer. Jag hade önskat en vänligare, mindre oförsonlig ton på Din blogg, och en medmänsklig anda av ömsesidigt lärande. Ödmjukhet: inget pedagogiskt system är färdigt, fulländat, utan brister. Några (stora) problem finns väl i grundskolan???
La vie est si courte et il faut bien en profiter pour apprendre,et aimer. Salutations cordiales, Frédéric
Ja Frédéric, jag ser det precis så att det är naivitet och inskränkthet som ligger bakom föräldrars val av waldorf. Då tycker jag att det är bättre att öppet deklarera det, hellre än att hymla bakom en "vänligare, mindre oförsonlig ton". Jag tror också att människan är obenägen att erkänna misstag i allmänhet och när det gäller hur vi uppfostrar våra barn i synnerhet. Skolan är bara en parameter, där handlar det om inlärning, trivsel, trygghet, frihet. Om dina barn har det bra och är nöjda då har säkert mycket varit rätt för dem och det har du all rätt att vara stolt och glad över.
SvaraRaderaDet jag angriper är kunskapsparametern - bara en bland många, men den är skolans hela raison d'être och nyckeln till en väldig mängd dörrar till framtiden och även nyckeln till en vältrimmad hjärna.
La vie est courte, certes, et voilà une bonne raison pour ne pas gaspiller son temps où le temps de nos enfants.
Salutations aussi cordiales,
Helena
Kunskap: finns många kunskapsformer/intelligenser (Howard Gardner)det
SvaraRaderatycker jag har varit en styrka i Waldorf, att låta mina barn pröva på dans, hantverk, allt möjligt/ bli mångsidiga /om än en viss svaghet tyvärr på språksidan i Waldorf, talar själv 6 språk...så det har jag varit kritisk mot.
Bildning: Waldorf-föräldrar är ofta välutbildade och medvetna i sitt val,(naiva, inskränkta vilka fördomar, känns faktiskt lite kränkande/ typ hets mot waldorf-föräldrar),
här vimlar av originella och kreativa Waldorf-familjer, de kan väl inte lastas för Grundskolans problem ????
Vi behöver inte förmyndare som hjälper oss i skolvalet och ett kontrollsamhälle av öst-modell står väl knappast på den liberala agendan? Kalla vindar....
Företräder Du folkpartiet i Din syn på Waldorf?
Personligen: Jag är övertygad om att Du är en bra och välmenande pedagog, därför gör det mig ont att Du inte verkar känna till den stora grupp av väl fungerande (enligt egen övertygelse ej inskränkta) Waldorf-familjer jag menar mig tillhöra. Avfärda inte det okända med generaliseringar, ingen bra pedagogisk metod.
Låt oss hellre tillsammans kämpa för ett öppet, tolerant och pluralistiskt samhälle med honnörsord som valfrihet, respekt för den oliktänkande, ödmjukhet inför det okända. Waldorf har ett bidrag till både vältrimmade hjärnor och inkännande hjärtan. Och de dåliga pedagogiska alternativen kommer att försvinna i brist på efterfrågan.
Le coeur a ses raisons, que la raison ne connaît point. ...
Ikus arte (euskaraz)
Frédéric, det är inte precis ett kontrollsamhälle av öst-modell vi får bara för att man äntligen börjar ställa samma krav på waldorfskolor som på alla andra skolor.
SvaraRaderaWaldorfpedagogiken är inte "det okända" för mig. Jag har läst flera av Rudolf Steiners skrifter och det är just därför jag tar till pennan i denna fråga.
"A l'école, il y a des élèves et non des petits juifs, musulmans, chrétiens ou athées. Ils sont là pour s'instruire et devenir des hommes libres… à tout point de vue."
Henri Pena-Ruiz
Tack för den här gången, Du är säkert en trevlig, kultiverad och förträfflig person....vi verkar ju f.ö. ha samma intressen språk, litteratur med mera...(och samma generation, född 1956, uppväxt i Sverige och Frankrike/Baskien, där det finns en intressant friskolerörelse IKASTOLAK, som värnar om det baskiska språket, ursäkta parentesen, kanske intresserar det en språk-människa).
SvaraRaderaHoppas Du också tror och inser att det finns trevliga, bildade och sansade personer "på andra sidan" , att man som vän av Waldorf inte måste vara något slags monster eller okritisk Steiner apologet, eller naiv navelskådare....
Vi finns, vi har livsglädje och vi vill vara en del av det liberala, framåtskridande samhället med friheten som ledstjärna. Jag har alltid uppmanat mina barn; tänk inte som jag - bli Dig själv - finn din egen väg! Och det minns de...
Du må känna Steiner, men jag tror inte Du känner så många Waldorf-familjer. I andra frågor skriver Du träffande och jag anar och uppskattar en underton av humor i Din blogg...
Lev väl, ta vara på livet, kära meningsmotståndare...Everything is going to be allright...Merci bien, eskerrik hanitx ,Frédéric
Och, tänk, jag som också själv har erfarenhet av waldorf, och som har haft kontakt med många människor som tyvärr fått se waldorfs nackdelar, tycker att Helena träffar oerhört rätt i sin kritik. Detta är på pricken: 'barn som läser och stimuleras intellektuellt på hemmaplan klarar sig alltid, men systemet skall skydda de utsatta. När det gäller Waldorf och andr mer eller mindre religiösa friskolor menar jag att man ser till föräldrarna på barnens bekostnad.'
SvaraRaderaDet är så klart att det finns 'trevliga, bildade och sansade personer "på andra sidan"' -- alla waldorfkritiker jag känner är bildade, trevliga och sansade. Och alla var de en gång 'på andra sidan'! Det var ju därför de valde waldorf för sina barn -- och därför de försvarade valet med näbbar och klor. Men till barnens bästa var det ju inte, i deras fall, och det är en tung insikt. (Jag var ju barn i waldorf och det är en annan sak. Jag ville aldrig vara där, så jag blev i alla fall aldrig lurad av den vackra fasaden.) Att 'finna sin egen väg' var tyvärr inget som accepterades i den waldorfskola jag gick. I vart fall inte om den 'egna vägen' innebar mer intellektuella intressen.
Till Alicia: Vi människor är olika, alla trivs inte i samma mall. Av mina 6 barn trivdes 5 ypperligt i Waldorf, en trivdes inte, naturligtvis fick hon byta.
SvaraRaderaLeve valfriheten och mångfalden!!
Den som är fastlåst i sina uppfattningar har tappat förmågan att lära nytt, kan gälla både Waldorf-människor och kritiker ....
Lever rörligheten och fördomsfriheten!!!
Människan har olika kunskapskanaler: Leve den härliga, utforskande intellektualiteten likaväl som konstnärligheten och hantverksskickligheten.
Laissez chaque enfant trouver son chemin, vive la différence!
Permettez aux autres aussi de choisir leur libre opinion. Et le jour de gloire arrivera....
Frédéric, tack för att du har tagit dig tid att skriva om dina erfarenheter och åsikter. Det uppskattar jag. Sverige är ett samförståndets land där man gärna byter samtalsämne när man visar sig vara av olika åsikt. Det ser jag som en fattigdom.
SvaraRaderaTrevligt med litet franska också.
När det gäller ditt sista inlägg vill jag invända att det är samhällets och vuxenvärldens ansvar att se till att varje barn får alla kunskaper och färdigheter som krävs för att klara sig i samhället och för att KUNNA tänka självständigt. Jag vill gå ännu längre än så. Varje barn skall så långt som möjligt själv kunna välja mellan att bli busschaufför eller hjärnkirurg, vårdbiträde eller poet beroende på läggning, önskemål, arbetsvilja och anlag.
Därför kan jag inte skriva under på din uppmaning att låta varje barn välja sin egen väg. Vuxenvärlden måste ta sitt ansvar för barnen för att de skall kunna välja sin egen väg resten av livet.
Alicia, du har lagt ner mycket tid på att se till att andra inte drabbas på det sätt som du själv drabbades. Det hedrar dig och om jag hade tillgång till chatsymboler skulle jag klippa in en liten ros till dig. :) Tyvärr behöver barnen många förkämpar i vårt land. I våra styrdokument står det fantastiska saker om barn och deras rättigheter, men på verkstadsgolvet är det oftast föräldrarnas friheter och rättigheter man värnar. Det ser vi inte minst i skolan.
SvaraRaderaHelena:
SvaraRaderaNu var Du ju så trevlig så det blir några rader till...Jag tror att vi är eniga om att man kan vara en bra människa, trots meningskiljaktigheter i fråga om pedagogik och människosyn, bara man är överens om värdegrunden, ett "sine qua non" ,den tycker jag är bra formulerad i Lpo 94.
Hoppas också jag kunnat förmedla en glimt av vad jag kallar Waldorf-medianen, en representant för en stor grupp föräldrar, hyggligt bildade, som gjort ett medvetet val till Waldorf, men inte förhåller sig okritisk till pedagogiken, Steiner eller den enskilda skolan. Vi känner inte igen oss i den polariserade debatten (på internet, i grannskapet känner jag uppskattning)
och kan känna oss ibland som en icke-önskad folkgrupp som det är okej att förakta....
Men jag tror att det finns en bättre människa inom var och en av oss och alltid när jag möter människor i verkliga livet försvinner alla fördomar, mina och deras.
Helt enig med Dig om vuxenvärldens ansvar, vi skall kämpa för att barnen skall få de kunskaper och färdigheter (modernt:verktyg)
de behöver, men det kan ske på olika vägar, och ett liberalt samhälle skall tillåta föräldrarna att välja väg, inom skollagens och den gemensamma värdegrundens ram.(D´accord?)
Och mina barn har också böcker på svenska och engelska på nattduksbordet, trots Waldorf , men tyvärr inte på franska/baskiska vilket mina barn förebrår mig idag, min svenska fru och jag talade ju inte annat än svenska tillsammans när barnen växte upp. En grannfamilj, typisk Waldorf/patchwork har finsk mor och engelska far, och har lyckats förmedla 3 språken till barnen. (Ursäkta språknörden i mig)
Nu skall jag koppla av med joggning, en öl och spela gitarr vid den lokala valborgselden/majsången.
Jag önskar Dig ärligen Lycka till och framgång i Din gärning som pedagog och tror att Du har ett öra för nyanser och stil, inte minst hos eleverna. Et je promets de lire votre "blogg" avec plus d´attention qu´avant...Il y a toujours quelque chose à apprendre autour du coin....et bonne fin de semaine et "kalenda maya", Frédéric
Tack för lyckönskningen och förtroendet och samma till dig. Alltid trevligt att råka en språknörd och ännu trevligare att ha ett öppet och ärligt meningsutbyte. Själv ska jag sätta på bastun och dekantera vinet. Trevlig Valborg!
SvaraRaderaAlicia skrev:
SvaraRadera"alla waldorfkritiker jag känner är bildade, trevliga och sansade".
Om du räknar in de man mest märker i olika WC-diskussioner, där också du deltar, låter det lite som en förskönande beskrivning.
Sökte efter waldorfskolor i Sverige och fick upp din blogg idag 21 oktober 2011.
SvaraRaderaJag förvånas över att du inte läser de vetenskapliga rapporter som ändå finns om waldorfelever och deras kunskaper.
Bo Dahlin professor i pedagogik t.ex har gett ut en forskningsrapport tillsammans med Agnes Nobel och Ingrid Liljeroth där de granskat waldorfskolorna i Sverige: Waldorfskolan - en skola för människobildning? De undersöker frågor som: Ä r det någon skillnad mellan waldorfskolans elever och den kommunala skolans? Vilka kunskaper och sociala förmågor utvecklar waldorfeleverna? Hur stor andel av skolornas elever går vidare till högre studier? Och hur bemöter man inom waldorfskolan barn i svårigheter? Eller
Det finns liknande forskningsrapporter från Bristol University of West of England.
Nu är det ju också så att elever i waldorfskolan har valt att gå i en skola där det inte bara är det intellektuella som räknas utan också andra färdigheter, som det konstnärliga bildskapandet och hantverk.
Att läraren ofta gör en råmodell över den bild, i de lägre åldrarna, som eleverna målar är egentligen inte så konstigt. Det finns gymnasister som kommit från kommunal grundskola till waldorfgymnasier och inte förtstått att de bilder de gör i sina periodböcker bör ha något samband med texten (De får numera gå en introduktionskurs för att lära sig hur man skriver periodböcker).
Sanningen finns i betraktarens ögon, men att döma ut hela waldorfrörelsen efter ett möte med en waldorfpedagog som uttrycker sig på ett sätt som jag inte ser som klargörande, känns opassande för en så intellektuell kvinna som du verkar vara.
Vem vet, det kanske var jag som uttryckte mig så att du behövde reagera. Jag har, som waldorfpedagog - blivit anklagad för att ha uttryckt mig på ett sätt, som då det refereras, är så långt ifrån det jag sagt, så jag förundras över människors sätt att hantera och missbruka muntlig information. Min kära 89-åriga mor brukar säga: Man hör det man vill höra." - och jag kan skriva under på det.
Hej!
SvaraRaderaJag har själv gått på waldorfskola i många år utan att jag önskade detta. Det är lite som ett lotteri på kvalité vad gäller undervisningen i skolan. Och kan variera mellan ämnen beroende på att de kan ha outbildade lärare, vi hade tex detta i engelska men just med engelska har jag haft tur att jag har lätt för mig vad gäller språk.
Jag har uppskattat att vara i kontakt med allt konstnärligt dock ej tvånget. Att inte få valfrihet. Mobbing förekom. Mestadels från läraren som uteslöt elever "som inte passade i gruppen och hade dålig inverkan på oss andra." Men även mellan barnen. Om man hade märkeskläder eller lyssna på kommersiella radiokanaler.
Jag var tillfälligt placerad i en familj och fick ha deras namn inte mitt eget. Då de senare började modernisera sina arkiv såg de att jag inte "existerade". Jag var där i flera år och mamman i familjen där jag bodde var ofta ordförande. Det fanns ingen kurator, allt kontrollerades alltså från mamman där jag bodde. Jag var inte fri i skolan, jag var inte fri i det hemmet.
Socialtjänsten såg ett välstädat hem och tackade för kaffe och bullar. De omplacerade mig senare.
Självklart skall det finnas samma lärokrav på alla skolor. Den saken är ju ingen kritik mot Waldorf i sig. Däremot har jag inga trevliga erfarenheter från den tiden mer än just konstnärliga ämnen. Men samma koll och krav skall finnas på alla skolor!!
Jag har inte gått vidare till högskola det verkar vara en del som gjort det men det finns de som är totalt borta med. De som bytte på kanske mellanstadiet har såklart kunnat anpassa sig mer.
Jag är en väldigt driven och självständig individ och det har jag därifrån. Eftersom jag inte trivdes i hemmet så läste jag alltid böcker i mängder! Så helt kocko är jag väl inte...Men att stå och banka en pinne i golvet i en stor ring gjorde mig mer stressad än att jag tillgodosåg mig detta som matematik. Det påstods senare att jag hade koncentrationssvårigheter.
Vad vi fick lära oss kändes nästan som om barn i kommunala skolor var "djävlar". Vi talade väldigt nedslående om dem. Det värsta som kunde hända en människa verkade få vara att gå på en sådan skola som var kommunal.
Det är lätt för föräldrar att se det "mysiga" med skolan men för många av oss elever har det varit terror. En förälder går inte där själv. De ser bara det myspysiga kanske...
Anonym, tack för att du berättar om dina upplevelser av Waldorf på ett så detaljerat och nyanserat sätt. Det du skriver om att man som föräldrar ser det "mysiga" känner jag igen. Jag trodde att min yngsta trivdes toppen på dagis. Efteråt har jag fått veta att hon avskydde det.
SvaraRaderaDet är inte det enda jag känner igen. Vi och dom på Waldorf, att eleverna blir självständiga. Men som lärare har jag fått Waldorf-elever med skrämmande kunskapsluckor, sådant som är väldigt svårt att reparera. Så får inte barn behandlas. Du är nog räddad av ditt läsintresse, för läser man kan man själv lära sig precis vad som helst. Men det finns många som får en annan framtid än de hade valt på grund av sin skola i Sverige. Och där finns det många bovar. Inte bara Waldorf.