söndag 25 april 2010
Att döda eller föda själar?
I ett blogginlägg som jag varmt rekommenderar beskriver Morrica lärarjobbet som själsfödande. Jag håller helt med om den beskrivningen och tycker att det är ett ljuvligt ord. Men jag har en reservation. Även lärarjobbet kan göras själsdödande. Dels är det själsdödande att vara en dålig lärare – både när det handlar om att man borde byta jobb och när man bara har en dålig termin. Dels krävs rätt förutsättningar för att lärarjobbet skall vara själsfödande. Jag menar att det är precis det vi slåss för när det gäller våra arbetsvillkor och behovet av utrymme för kreativitet. När lärarjobbet reduceras till ett kontoristjobb, där man river lektioner ur rockärmen mellan alla de andra och viktigare kraven föder vi inga själar – varken våra egna eller elevernas. Lärarjobbet blir själsfödande och djupt meningsfullt i en intensiv samverkan med eleverna – inte med kollegorna (även om jag längtar tillbaka till den tiden då även lärare hade tid att prata skit och ta raster).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle vilja säga att lärarjobbet blir själsfödande och djupt meningsfullt i en intensiv samverkan med eleverna och kollegorna. Samarbete och utbytande av tankar, bollande av idéer och konstruktiv och klok kritik från kollegor är också en del av det som får jobbet att lyfta.
SvaraRadera/Morrica
Du har givetvis rätt i det, Morrica. Så är det för mig också. Det jag skrev var i reaktion mot SKL:s tro på att om vi bara samarbetar behöver vi inte förbereda lektionerna. Ämnesgruppen planerar och förbereder för alla, det stuket. Som lärare är vi litet som bilförsäljare. Är inte eleverna med på tåget spelar det ingen roll om det åker i rätt riktning och har bekväma säten. Vi är som försäljare på ett annat sätt också. Vi måste kunna vår produkt och tro på den för att nå fram.
SvaraRaderaTill sist är kanske läraryrket världen ensammaste? Utan att romantisera den här positionen känner jag ändå en viss förståelse för att det väldigt sällan finns något att gömma sig bakom.
SvaraRaderaDu är inte bättre än din senaste lektion! (Inte sämre heller)
Det är sant att man inte kan gömma sig bakom någon. Jag har trott att jag har blivit modig med åren, men jag kanske också har blivit modig av mitt yrke? Man kan inte undgå att göra bort sig och avslöja sig som lärare, dessutom blir man både hånad och hyllad, älskad och föraktad, ifrågasatt och bekräftad. Läraryrket tvingar en helt enkelt att hantera en hel del misslyckande - i synnerhet om man verkligen skall lyckas.
SvaraRaderaJag tror att det är väldigt nyttigt.