Det finns ett franskt
UR-program som handlar om Ramdane, roi du désert (öknens kung). Jag älskar honom (och Agneta Soldén på UR som hade förstånd att intervjua honom). Han har inte gått i skolan, ändå talar han åtta språk, har själv kommit på en god affärsidé, är egen företagare och full av tolerans och respekt för sina medmänniskor. J’ai ma liberté totale säger han lyckligt i början av programmet. Inga chefer, väggar, gränser, religioner eller myndigheter inskränker hans möjligheter att bosätta sig där han vill, leva som han vill, tänka och tycka vad han vill. Jag skulle vilja att alla storebrorsaktiga politiker som föraktar sina väljare och anser sig veta bäst hur vi skall hantera allt från hushållsarbete till döden såg det här programmet. Det bekräftade min tro att vi alla har en bästa version och att den kommer fram när vi har tillräcklig frihet och manöverutrymme.
Det finns en enda fråga som folk borde ställa sig innan de tar sig rätten att ha synpunkter på hur andra väljer att leva sina liv. Inskränker det här mina fri- och rättigheter, eller skadar det någon jag borde skydda? Resten ska man faktiskt högaktningsfullt skita i. Jag tror att vi alla skulle vara så mycket lyckligare om vi kunde bli bättre på att låta varandra vara ifred. Att få vara den man är och själv bestämma hur man ska förädla sig till sitt bästa jag, finns det någon högre lycka? Därför är den enda etikett jag skulle kunna tatuera in i pannan på mig själv; liberal. Inte socialliberal, nyliberal, kravliberal eller någon annan reservation eller kvalifikation. Libérale, tout simplement.
Lyssna på Nyamko Sabunis fantastiska slutreplik som svar på frågan varför hon inte kallar sig feminist
i veckans Debatt och läs
mitt inlägg i jämställdhetsdebatten på Newsmill.
Anar jag en släng av frankofili. Kolla Radioteaterns satsning
SvaraRaderaI maj månad kommer ett antal franska klassiker att kunna avnjutas i Radioteatern.
http://sverigesradio.se/webbradio/?type=db&id=2332448
Jag läste din artikel på Newsmill och nickar instämmande.Om du kan medverka till att gör genusdebatten en smula mindre ängslig vore det en stor välgärning.
Idag lyssnade jag på en intervju med P-G Gyllenhammar som beklagade sig över att Fp alltid hamnade i vård, skola omsorg. Ligger det inbyggt i liberalismen?
Det var Frédéric, waldorfpappan, som satte igång mig, men jag gillar att blanda språk och inte bara för att reta Horace Engdal och språkförsvaret utan också för att inget blir precis detsamma när man översätter.
SvaraRaderaTack för klassikertipset och hejaropet. Jag vill ha en jämställdhetspolitik som tillåter och bejakar olikheter, inte en som förnekar dem. Det ska vara lika "fint" att vara kvinnlig som manlig oberoende av kön.
När det gäller vård, skola, omsorg är skolan helt klart en liberal kärnfråga för det är där alla människors lika rättigheter och möjligheter ska värnas. Resten beror nog på det socialliberala arvet efter Bengt Westerberg.
Personligen beklagar jag den låga miljöprofilen, men vill hävda att partiet hörs och syns när det handlar om EU, bistånd och internationella frågor. Det gillar jag, för det ska inte handla bara om våra egna fri- och rättigheter.
Jag tror Gyllenhammars poäng var att de tunga portföljerna gick till andra partier. Men det kanske handlar mer om storlek än om ideologi?
SvaraRaderaAnders Borg är svår att matcha som politiker. Men nog måste liberalismen också vara omsättningsbar på det ekonomiska området? Annars riskerar partiet att komma i kläm, och det har vi väl sett förut?
Mats, du har rätt i att vi inte har någon tydlig ekonomisk profil. Det inflytande folkpartiet har haft på den förda ekonomiska politiken är att man lyckades genomdriva en högre sjukpeng än vad moderaterna initialt ville ha och ett högre bistånd än vad de andra allianspartierna ville se. I framtidspotten finns sänkta marginalskatter och satsningar på forskning, två åtgärder för att möta globaliseringen.
SvaraRaderaMen om jag tittar på vad folkpartister står för i praktiken i kommunerna så är det att hålla hårt i skattepengarna. Det uppskattar jag. Man kan slösa med sina egna pengar, men man ska baske mig inte göra det med andras.
Det låter besvärligt med en generös socialliberal nationell politik och mer återhållsam kommunal motsvarighet. Men det är väl ett fenomen som de flesta partier kan känna igen sig i.
SvaraRaderaMin gissning är att Björklund nu måste backa försiktigt ur skolfrågorna om han vill skaffa sig en bredare bas för partiet? För nog har Fp större ambitioner än att vara ett enfrågeparti?
Jag vet inte ens vem som är partiets talesman i ekonomiska frågor. Hamilton?
Det är nog ett oroväckande tecken. Antingen för mig eller partiet...
Nej det är inte Hamilton, till min glädje kan jag tala om att det är Karin Pilsäter som är ekonomisk talesman.
SvaraRaderaSkulle jag vara Björklund skulle jag istället ge järnet när det gäller skolan. Det är hans bästa gren. Men när ramarna fungerar hoppas jag han börjar ägna sig åt att göra innehållet mer liberalt.
Det finns andra som kan kliva fram i andra områden. Som Nyamko Sabuni, Marit Paulsen, Cecilia Malmström, Helene Odenljung och Fredrik Malm. Det blev en väldig massa kvinnor där. Jag gillar verkligen Tobias Krantz också.
Många kvinnor - inte så många skåningar (vilket alla vet är en förutsättning för framgångsrikt regerande i Sverige)
SvaraRaderaJag är osäker på din organisationsteori - kan verkligen "en ram fungera"? Jag förstår att reglerna kan ge stabilitet åt en verksamhet, men till sist är det de här lärarna och barnen som ska hitta en form för innehållet... Äsch - vi är nog överens!
Jag tror att vi är det. Jag menar (och jag vet att Morrica håller med där)att vi skall vara strikta när det gäller arbetsro och allt som påverkar andra. Den grundläggande läroplanen lärs bäst ut i praktiken och ingen ska få ta sig friheter på andras bekostnad. Innanför den ramen - respekt för gruppen och klasskamraterna - ska man ha stor frihet att hitta egna vägar och det ska finnas mycket utrymme att påverka och framföra kritik. Makt över sin egen utbildning och inlärning, men inte makt över andras. Idag är det på många håll precis tvärtom.
SvaraRaderaPå det här övergripande planet tycks samförstånd vara möjligt. Men söndagar är jag väldigt medgörlig och väljer att inte gräva i detaljfrågor om styrning och innehållet.
SvaraRaderaFast visst var det konstigt att kursplanekommittén utgick från den gamla timplanen när de skrev mål och betygskriterier? Även om det ska vara tydligt och rättvist borde det väl finnas någon form av vision eller samhällsanalys?
Hej
SvaraRaderaProgrammet från UR du nämner heter Le Maroc qui bouge : Ramdane, le roi du désert, och har AV-nr: 100064tv 4. Eftersom det sändes för några år sedan finns det av upphovsrättsliga skäl inte kvar i UR Play, men går att låna/streama via mediecentraler.
Vänliga hälsningar
Gabriella Ekelund, UR Interaktiva medier
gae@ur.se
Mats jag skall läggga det där om dina söndagar bakom örat och kontra med att själv är jag extra grinig veckans sista dag. Orsaken är att jag tillhör den människategori som inte gör idag vad som kan skjutas på morgondagen.
SvaraRaderaJag har inga problem med gamla timplanen. Det brukar vara upp till lärarna hur man lägger upp tiden och det tycker jag är bra. Olika ämnen har olika behov, olika elevgrupper och åldrar likaså. Långa pass är inget sjuor uppskattar, men i nian är det inte så tokigt. B-språk får gärna delas på många pass eftersom eleverna inte kommer i kontakt med det utanför skolan.
Gabriella, tack för din information. Jag märkte nog att programmet inte fanns i UR play, men tyckte att det var läge att flagga för UR i alla fall. Sedan kan jag tillägga att det här med streamade program via mediacentralen är en fantastisk revolution. Det spar oss lärare tid och arbete och gör det så mycket lättare att använda UR:s material.
SvaraRadera