tisdag 20 april 2010

Gör ett exempel av Cypern

I mitten på nittiotalet, när mina föräldrar flyttade till norra Cypern, var den grekcypriotiska berättelsen om vad som hände på Cypern etablerad sanning. Att bakgrunden till Turkiets inblandning var en statskupp med syfte att göra Cypern till en del av Grekland och en pågående etnisk rensning av turkcyprioterna var det inte många svenskar som visste. Inte heller att Turkiet tillsammans med Grekland och England var garanter för Cyperns självständighet och därför hade skyldighet att ingripa. I dag är situationen en annan. Mycket mer är känt både om konflikten och händelserna som ledde fram till den. Södra Cyperns oförsonlighet och ständiga veton i EU, norra Cyperns ja och södra Cyperns nej till FN:s fredsförslag, upplevelsen av Grekland som en besvärlig EU-medlem har antagligen påverkat opinionen i norra Cyperns favör. Mot det får man ställa rädslan för att bjuda in ett stort muslimskt och inte så så värst europeiskt land som Turkiet i EU och den globala striden mellan väst och öst, mellan kristendom och islam, mellan fundamentalistisk kollektivism och sekulariserad individualism.
I vårt nuvarande världsläge är vi i desperat behov av goda exempel. Om EU, FN och Turkiet gör sitt yttersta kan kanske Cypern bli ett sådant.

Carl Bildt tillhör de goda krafterna i den här frågan och DN har en riktigt bra huvudledare om Cypern. Här är länken till min Newsmillartikel om Cypernkonflikten.

10 kommentarer:

  1. Är det en ny konflikt man söker, så ska man ju självklart ena ön mot båda folkens sida. Men har folken röstat emot, och kan tänkas ha självstyrande enighet, så tycker jag att även EU som förespråkar demokrati stärka detta. Det är inte ofta man får dessa indikationer vid konfliktlösning, och bör stötta den istället för att ge sig ut på äventyr för att man har en annan syn på "lösning".

    Den lösningen skulle inte ens vara hantering om du frågar mig (konfliktsvetare). Kanske dags för EU att verkligen leva som man lär ? O börja lyssna till vad demokratiska val där folket får sin röst hörd.

    SvaraRadera
  2. Sancak, mina föräldrar har länge delat din uppfattning och vi har haft många diskussioner om saken. Jag respekterar din åsikt, men har själv en annan.
    Turkcyprioterna röstade för Annanplanen. Det här valet är ett presidentval, inte en ny folkomröstning. Att greksidan röstade mot Annanplanen betyder inte heller att de är mot en fredlig lösning, bara att de var mot den fredliga lösningen. Det bor fantastiska människor både på norra och södra Cypern. Alla skulle tjäna på att man granskar och bearbetar sin gemensamma historia, begraver sina döda, rättar till de fel som kan rättas till, ber om förlåtelse för sina försyndelser och går vidare tillsammans.

    SvaraRadera
  3. Helena:

    Vi är nog bland de få i Sverige som besökt båda delarna av ön. Däremot tror jag inte att majoriteten är för en ren enstats lösning. Allt det du efterfrågar kan man göra i två självstyrande delar också, men att tvinga folken på en lösning de själva inte tror på, kan man vänta en motsvarighet till Jugoslavien eller Rwanda.

    Min åsikt är att fred och lösning inte är synonymt med en enad stat. Är man seriös med sina fredsarbeten, så skickar man ner sakkunniga som kommer utnyttja situationerna som folken håller gemensamt, och inte försöka tvinga dem på annat.

    Emre

    SvaraRadera
  4. Det är en fråga man kan diskutera i evighet, hur man borde gå till väga på Cypern. Jag tror personligen också att det är lite för idealistiskt att tänka sig att de tillsammans kan gå igenom sin historia och ta sin del av ansvaret. Det är alltid lättare att skylla ifrån sig och det finns för mycket aggressioner i ämnet, speciellt om man ska kontrollera händelseförloppet ovanifrån.

    SvaraRadera
  5. Emre, jag ser det inte som så antingen eller. Det finns många etapper mellan två självstyrande delar och "en ren enstatslösning".

    Det är bättre för båda sidor med samverkan och en långsam normalisering av relationerna och den processen har redan börjat.

    SvaraRadera
  6. Gunilla, vår mänskliga historia är föremål för ständig revision. Just när det gäller Cypern har många pusselbitar kommit fram just för att det finns idealister och människor med heder på båda sidor som är villiga att säga sanningen också när den är till den egna sidans nackdel. Sådant ger åtminstone mig hopp.

    Är det inte också bättre att ha högt ställda förväntningar och bli besviken än att ha lågt ställda sådana och bli nöjd?

    SvaraRadera
  7. Bra analys av Cypernkonfliken Helena! Det är viktigt att e båda sidorna av denna fråga. Turkcyprioterna har varit offer för etnisk rensning, vilket är bortglömt i den debatten.

    SvaraRadera
  8. Själv fick jag konflikten berättad för mig av en svensk FN-soldat för sisådär 15-20 år sedan.
    Han beskrev det du skriver på Newsmill och hans ståndpunkt var att grek-cyprioterna verkligen trodde att dem kunde bete sig hur som helst (med Grekland, vissa europeiska samt slaviska stater i ryggen) och att Turkiet inte skulle våga ingripa.
    Jag tror att de EU-anslutna medelhavsländerna är genomskådade och de har inte berättigat sig till denna gemenskap !

    SvaraRadera
  9. Jag har helt missat att det fanns nya kommentarer. Tack för uppskattningen, Åke. Det är dags att alla lik tas ur garderoberna och ur jorden på Cypern.

    SvaraRadera
  10. Anonym, jag tror att vi människor är så funtade att vi allt för ofta gör vad vi kommer undan med. Som så ofta är religion en stark faktor när. Grekland bör vara med i EU, men vi borde sätta mycket mer press på landet och veto-systemet har varit förödande. Cypern borde däremot aldrig ha antagits, inte med en pågående konflikt på ön.

    SvaraRadera