Allt tillåtet i krig och kärlek?

Medan jag har vårdat den för lärare typiska lovförkylningen och trakterat och frekventerat alla mina barn har det rasat en debatt runt en amerikansk försvarsvideo. Jag pekades i rätt riktning av Milla, som kommenterade inlägget Earth Hour. Tack för det Milla. Jag läste Sanna Raymans ledarartikel i SVD, men annars har jag inte följt debatten. Nu har jag sett hela den oavkortade videon. Chockerande, förfärande och verkligt skakande material. Det spelar ingen roll om det fanns vapen, om striderna var som hetast eller om det fanns andra "förmildrande" omständigheter. Det är uppenbart att soldaterna har avhumaniserat offren och tar mycket lätt på det som kallas "collateral damage" och som hellre borde kallas vad det är - mord.
Men hur otrevlig videon än är att se tycker jag att det är mycket bra att den har publicerats. Människor korrumperas av krig och av rädsla. De lydnads- och gruppkoder som finns i det militära förvanskar oss också ett snäpp. Risken för allt det som är kriminellt, oprofessionellt, rasistiskt eller olämpligt i videon måste rimligtvis minska om man vet att det inte finns någon frizon, att allt blir granskat i efterhand. Då kanske man inte kallar människor "elements". Då kanske man inte glädjer sig som små barn åt hur fint det ser ut när en byggnad fylld av människor flyger i luften. Då kanske man inte avfärdar skadade barn med att de inte borde ha tagits till ett sådant ställe. Då kanske man inte önskar att ett offer skall ta i något som liknar ett vapen så man har en ursäkt att "whack" honom.

Men, däremot vill jag inte alls sjunga med i kören som demoniserar amerikaner pga det här. Dvs att här ser man hurdana amerikaner verkligen är. Jag är rädd att vi inte är ett skvatt bättre själva. Och det antagandet vilar på tämligen goda grunder. Det finns många undersökningar som visar hur tunn den "goda" fernissan är hos majoriteten av oss. Milgrams lydnadsexperiment är ett av de mest kända, men det finns många fler som the wave,a class divided och nu senast La Zone Xtreme.
Vi måste lära oss själva och våra barn att inte sätta våra hjärnor i pant. Ingen gängledare, påve, mulla, överste eller chef får och kan frikänna oss från vårt eget ansvar.