lördag 8 maj 2010

Kvinnor i karriären går före barnen

Stora skillnader mellan de bästa och sämsta skolkommunerna,det kan man läsa i en notis i fredagens SVD. Det här är nämligen ingen större nyhet. Dels har vi fått många sådana rapporter, dels väcker skillnaderna uppenbarligen inga starka känslor. Det här fattar jag verkligen inte. Hur kan det vara viktigare att det sitter lika många kvinnor som män i bolagsstyrelser än att alla ungar får lära sig det de ska i skolan? Vad händer med alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter om somliga går i bra skolor, medan andra aldrig får en chans? Vad har man då för chans att forma sitt liv efter egen vilja och egna förutsättningar?
Dessutom är den ojämlika skolan ett fruktansvärt slöseri. Om nästa Curie föds i Nordmaling, vad blir det då av henne? En siffra till i ungdomslöshetsstatistiken?

Den rätt till en likvärdig skolgång oberoende av geografi, kön, etnicitet, klass som skollagen garanterar måste bli verklighet. Skolan måste förstatligas och staten ta sitt ansvar för att skolan ger alla barn möjlighet att nå sin fulla potential.



Jerker Nilsson (V) lägger skulden på Alliansen och Anders Svensson (V)på klassamhället.Ingen annan verkar se skillnaderna som något större problem. Roger Jönsson(S) blir närmast sporrad, Lars Björndahl (M) skakar hand med sig själv och Björn Sundin (S) lyfter ett anklagande finger mot en kristdemokrat.
DN, GP, Aftonbladet.

8 kommentarer:

  1. Skulden är mångas. Även alliansens och socialdemokratisn. Jag är anhängare av en statlig enhetskola då det är enda sättet som vi kan garantera en skola som blir så lika som möjligt för alla. Finland, fast med modernare pedagogik, det är vad jag vill ha.

    Alla som medverkat till kommunalisering, privatisering, besparingar, nedskärningar och uppdelning i och av skolan är skyldiga till det nuvarande läget som jag ser det.

    SvaraRadera
  2. Tack Anders för din briljanta kommentar. Vi strävar uppenbarligen mot samma mål och det gör mig glad. Utan en bra och likvärdig skola har vi inte ett bra samhälle och ju fler vi är som strävar mot det målet desto bättre.

    Något jag vill ha utöver allt det du räknar upp är centralt rättade nationella prov och en modern studentexamen. Dels vill jag att alla elever ska få en opartisk bedömning, men framför allt vill jag ha en ordentlig och noggrann resultatkontroll. Det ska inte finnas någon betygsinflation och vi ska inte behöva vänta på internationella undersökningar för att få reda på vad ungarna lär sig i skolan.

    SvaraRadera
  3. Jag delar Anders uppfattning att skulden är mångas och att naturligtvis S-regeringarna sen förut också har en skuld. De har ju inte direkt varit tydliga motståndare till privatiseringarna av skolorna...

    Men jag tycker att det blivit värre under den senaste mandatperioden.

    Kul förresten att jag kom med på din blogglista :)

    SvaraRadera
  4. Jag läser din blogg med intresse Jerker. Vi är båda idealister, snarare än pragmatiker, självständiga snarare än lydiga. En hel del gemensamt alltså trots att vi har olika uppfattning om vilken väg det är som leder till Nirvana.

    SvaraRadera
  5. Det mest spännande med listan var kanska ett det var SKL som gjort sammanställningen?

    I intressepolitikens tid är det skönt att det finns exempel på att kvalitetsarbete även bedrivs på kommunal nivå!

    SvaraRadera
  6. Mats, det är bra att arbetet görs, och även att man ägnar sig åt att söka framgångsfaktorer men det är illa och en allvarlig orättvisa i vårt samhälle att vi inte kan lita på att våra barn får en anständig utbildningsgrund i skolan.

    Vi flyttade från Uppsala till Valdemarsvik. Min yngsta dotter fick vänta in sina nya klasskamrater i två år innan de var på samma nivå. Rent konkret innebär det här att ett barn som växer upp i Valdemarsvik har sämre möjligheter att välja sin framtid än ett barn i Uppsala. Jag bör kanske tillägga att det finns betydande skillnader mellan olika skolor inom Uppsala också.

    SvaraRadera
  7. Helena, det är ett stort problem du tar upp! Både att barnen i Valdemarksvik ligger så långt efter, och de är sannolikt långt ifrån sist i landet, och att hon fick vänta in dem. Risken att man tappar fart och intresse när man får vänta in på det viset är påtaglig, och konsekvenserna av det blir lätt långdragna.

    Det är mycket bra att arbetet görs, men att göra det på kommunnivå ger lätt ett alltför nära perspektiv för att man egentligen ska se vilka områden man behöver förbättra. Kvalitetsarbete måste ske på alla nivåer, hela tiden och samtidigt och på allvar.

    SvaraRadera
  8. Visst är det så Morrica. Akademikerföräldrar som jag ser till att deras barn får med sig det de behöver, men alla de andra? Jag blir så ledsen när jag ser ungar som inte får de möjligheter de har rätt till.

    SvaraRadera