Jan Björklund kommer med många goda argument mot betyg på lärare i sin artikel i DN den 23.5. Men en sak han inte tar upp är hur det ser ut med de förutsättningar vi lärare ges. Att förse lärarna med en mängd nya tidskrävande och svåra arbetsuppgifter och samtidigt ställa skärpta krav på genomförandet av de gamla är absurt. Kvalitativ undervisning kräver för- och efterarbete, ämneskunskap och pedagogisk och didaktisk skicklighet. För det krävs att rätt personer söker sig till yrket, att lärarutbildningen håller hög kvalitet, att lärare får behovsstyrd fortbildning och att tillräcklig tid avsätts. Frånvarorapportering och dokumentation i form av tidskrävande skriftliga omdömen, åtgärdsprogram, betygsvarningar och händelserapporter är numera lärarnas viktigaste uppgifter. Undervisningen kommer i andra hand. Orsakerna är vår tids allmänna dokumentationsmani, SKL:s misstro mot lärarkåren, men framför allt att både skolverksanmälningar och skolinspektionsanmärkningar så gott som undantagslöst handlar om skolornas pappersarbete.
Istället för att gå över ån efter vatten borde kommunpolitikerna fråga oss lärare vilka arbetsvillkor och förutsättningar vi behöver för att kunna hålla hög kvalitet på undervisningen, därpå bör kunskapsresultaten utsättas för opartisk och noggrann granskning. När de två benen finns på plats är det möjligt - och till och med önskvärt - att lägga till ett tredje: centrala elevutvärderingar. Innan dess är de bara ännu en spottloska mot en redan hårt ansatt yrkeskår.
Många har bloggat om det här: Christermagister lyfter vikten av elevutvärderingar, Pär Gustafsson (FP)Patricia@lärarförmedlarna och Linnéa Darrell (FP) håller med Björklund, Lars Björndahl (M) raljerar så onyanserat att jag får lust att skriva ett inlägg till, Sveriges Elevråd försvarar modellen betydligt mer övertygande i sin blogg. Skolspanarna gör sig lustiga, Morrica skriver om risken för betygsinflation, alternativt dåliga utvärderingar vid låga betyg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blev riktigt besviken när jag läste vad Jan Björklund skriver, jag tror iofs inte att skrev det där som någon slags fakta han själv tror på utan att det mer handlar om valretorik.
SvaraRaderaOm elever får börja bedöma lärare så är det mycket bra, det finns många lärare där ute som aldrig borde fått lov och bli lärare men som idag kan fortsätta utan större problem med stora konsekvenser för elever.
Hans jämförelse med att läraren har massor av ansvar medan eleven inte har något... Godag yxskaft säger jag då. En elevs skolgång kan och har ofta helt avgörande påverkan på elevens fortsatta liv. Det medan en otroligt dålig lärare kan fortsätta förstöra för elever som inte lyckas på grund av lärarens dåliga jobb.
Ett exempel från min egen skolgång:
I årskurs 7-9 så hade vi en fantastiskt bra lärare i Kemi. I åttan blev jag själv väldigt intresserad av ämnet och tyckte det var helt otroligt kul och lära mig så mycket som man kunde. Läste ut boken snabbt och började plugga i andra böcker, besökte då och då läraren efter skoltid eller stannade kvar efter lektion.
När vi sedan började gymnasiet och fick ny lärare så märkte hon snabbt att jag kunde en hel del, detta även om man kanske inte var så där talför med alla nya skolkamrater mm. Den lärare vi fick då var ansedd och vara mycket bra samt krävande, borde passa mig...
Vi fick då och då ibland tal som vi skulle räkna hemma, tal jag aldrig räknade eftersom det redan var något jag kunde. Tiden på kemin blev ganska ointressant då det mesta där var saker jag visste om. Den läraren var inte alls lika lätt och prata med heller som den lärare jag hade i årskurs 7-9. Några månader in i första termin gick hon som vanligt runt och tittade lite medan vi skulle räkna, hon stannade upp vid mig och frågade hur det gick och märkte då att jag inte räknade utan läste annat. Kollade om jag gjort läxan och märkte då med att jag inte räknat de tal vi skulle göra.
Efter det gick hon fram till tavlan och sa "nästa gång måste alla lämna in talen ni fått i läxa". Hon straffade hela klassen kollektivt för att jag inte räknat tal som var för lätta.
Behöver jag säga att man skolkade maximalt från hennes lektion i fortsättningen, hon fick inte ett jävla tal från mig i läxa och gjorde endast så jag skulle få godkänt.
Den idiotiskt korkade lärare vad gäller mänsklig kommunikation hade bara behövt och frågat mig lite, hon borde fatta att när elever plötsligt får helt nya klasskamrater mm så är man inte så kaxig och berättar det ena eller andra. Kanske man inte vill uppfattas som att man fjäskar för hade jag gått till henne och sagt att man redan kunde hela boken så hade det nog uppfattats lite skrytsamt.
Jag vet att mitt exempel är långt ifrån unikt (har ytterligare några exempel från lärare som aldrig borde fått bli lärare eller lärare som brister enormt vad gäller lyssnandet och förståelse för hur olika elever kan fungera).
Efter att ha deltagit i flera diskussioner mm med andra så vet jag att det är väldigt vanskligt att lära sig för snabbt i skolan, man straffas omedelbart på grund av stelbenthet mm inom skolan. Lärare kan fortsätta straffa duktiga elever på grund av att lärare inte behöver lyssna på eleven.
Lärare som vill göra karriär inom yrket och har fokus på lärandet borde gilla att elever får bedöma lärare. Du borde älska det med tanke på de sunda åsikterna du har.
Per, tack för din fina komplimang. Själv utvärderar jag så att alla elever i en klass får se vad alla har skrivit (anonymt) och sedan diskuterar vi tillsammans hur vi ska lägga upp arbetet. I den utvärderingen får de bland annat skriva fritt vad de tycker om lärarens insats och om sin egen insats. Jag tycker att alla lärare borde vara noga med att ta reda på vad deras elever gillar, ogillar, önskar, etc. I synnerhet om man har en missnöjd klass, faktiskt. Det borde också vara självklart att ingen behöver slösa bort sin tid, som du tvingades göra i kemi. Mina elever har nästan alltid fritt fram att plocka fram en engelsk bok och börja läsa. Jag inte bara tillåter utan uppmuntrar dem att hitta eget material. Allt de gör i skolan skall vägas på två vågar. Hur mycket lär jag mig och hur trevligt har jag medan jag gör det?
SvaraRaderaSå här har jag alltid gjort. I början fick jag en hel del kritik, nu är utvärderingarna nästan alltid positiva av det enkla skälet att jag lyssnar på mina elever och ser till att jag har dem med på tåget. Varje år lämnar jag också hela bunten utvärderingar till min rektor .
Jag är alltså en varm anhängare av utvärdering, MEN att låta elever att betygsätta sina lärare är en annan femma. Jag hade en tysklärare som kallades Stålulla. Inte var hon älskad precis, inte skulle hon ha fått några fina utvärderingar, men fy sjutton vad mycket tyska hon lärde oss. Som vuxen har jag sänt henne mången tacksam tanke. Vi är lärare för eleven idag, men vår viktigaste ”kund” är eleven om tio, tjugo och trettio år. Föräldrarna är en kund, samhället ytterligare en och där har vi både demokratiuppdraget och kunskapsuppdraget. Vissa saker är det rimlligt att elever utvärderar såsom elevdemokrati, trivsel, arbetssätt, grad av stöd och hjälp, men det är statens jobb att ta reda på om lärarna gör ett bra jobb, inte elevernas. Problemet i Sverige är att ingen tar reda på om lärarna gör ett bra jobb. Vi sätter betyg på oss själva och Skolinspektionern fokuserar på skolornas pappersarbete, inte på undervisningen.
Det finns bra lärare, halvdana sådana och lärare som inte borde vara lärare. När det handlar om riktigt dåliga lärare skall eleverna självklart slå larm. Det kan de göra via klassråd, mentor, föräldrar som hör av sig till rektor, etc. och min uppfattning är att det gör de. Det är väldigt mycket vanligare att elever och föräldrar vänder sig till rektor nuförtiden och för det mesta får de mycket gehör. Jag har själv blivit inkallad för att förklara varför en elev fick G och inte det V hennes mamma tyckte att hon borde ha fått och för att förklara varför jag visade ut en elev ur klassrummet.
Helena, du har alltså skapat en bedömning av dig på egen hand i syfte att du skall kunna utveckla dig i ditt arbete. Det är ju inte speciellt svårt och lösa om man vill, vill alla lärare det?
SvaraRaderaKänner du till många andra lärare som gör som du?
Hade det inte varit bra om det även kunde vara lönsamt (lönen till viss del speglade) en lärare som anstränger sig för att utveckla sitt arbete, att elever/föräldrar hade kunnat kolla av resultaten och informera sig innan hur en lärare arbetar. Eller att byta till annan lärare om man känner att den lärarens arbetssätt passar bäst för elevens behov om det inte synkar för någon lärare man har just nu.
Är det inte en form av betygsättning som du låter dina elever göra på dig?
PS! Jag tycker de skall skriva på dator vad de tycker om dig om du vill att det skall vara så neutralt som möjligt (du kanske redan gör så). Eller sätta kryss i någon betygsskala där du ställer olika frågor om dig om dina egenskaper ;). Då blir det väldigt svårt och veta vem som är vem. Du får då även styra lite i vad du vill veta om dig.
Angående exemplet med stålulla. Tänk på att lärare hade mycket mer respekt förr, det fanns lärare elever var livrädda för. Möjligheterna för elever och informera sig var kraftigt begränsade, vad en lärare sa, det var den sanning man hade och tillgå. Idag är det en helt annan situation när elever börjar kunna informera sig från olika källor. Jag tror inte en lärare kan skapa den situationen där elever skärper sig på grund av att man är så rädd för läraren.
Tror du stålulla existerar idag?
Att lärares situation blivit som den nu är (de skall blanda sig i massa andra saker förutom undervisning) tror jag har väldigt mycket och göra med brister i metoder för att mäta skicklighet m.m. Så fort det är svårt och skaffa fram fakta om ett område så blir det en väldans massa pladdrande från mängder av förståsigpåare.
Per, det finns en skillnad mellan vad man uppskattar som fjortonåring och vad man tjugo år senare inser att man verkligen fick med sig och den skillnaden kommer aldrig att försvinna. En fjortonåring kan älska en lärare som man med mogna ögon kan inse var direkt olämplig för sitt yrke. En annan sak som spelar in är att elever ofta tycker i grupp. Får man ett gott rykte är man älskad av alla, motsatsen är lika sann. Det är inte frikopplat från kvalitetsfaktorer, men inte heller rättvist.
SvaraRaderaElever ska utvärdera sina lärare, men resultatet behöver tolkas med förstånd och det är bara ett av flera mått på en lärares skicklighet. När jag blir utvärderad av mina elever är det bara ett mått av flera jag sätter på mig själv. Andra saker jag kontrollerar är hur mycket de lär sig och hur demokratisk och välfungerande klassen är. Elever som går i en bra klass tror i allmänhet att det är så av en slump. Jag ser det som lärarens jobb och plikt att se till att en klass blir välfungerande och demokratisk. Skall resultatkontroll vara en grund för lönesättning (vilket jag menar att det borde) måste alla de här bitarna kontrolleras. Kontrollerar man bara en blir det orättvist och missvisande.
När det gäller hur man
Japp så är det, intressen förändras. Insikter mm utvecklas (förhoppningsvis) med att man blir äldre och skaffar sig mer erfarenhet. Att hitta "sin grej" innan eller i tonnåren är nog få som gör.
SvaraRaderaMen det är enligt mig inte ett problem, tvärtom. Poängen med skolan skall som jag tycker, inte vara att man exakt vet vad man kommer syssla med som 40 åring. Det viktiga är att man skaffar sig en så bra grund som möjligt och gör så mycket man kan av tiden.
Hela livet är en lång sträcka av undervisning om man är observant och tar till sig information.
Vad skolan absolut inte får göra är att slå ut elever vilket den enligt mig gör, framförallt på grund av att skolan har väldigt svårt och anpassa sig efter olika personers behov. Sätter man inte igång och lära sig hur man anpassar sig på bästa sätt så tror jag aldrig det går, enda sättet är att ta till information från eleverna på de sätt man kan. Om man nu vägrar och använda bedömningar m.m. för att belöna duktiga lärare så måste man ändå ta fram något så elever som håller på och halka av banan också kan uppmärksammas. Enligt mig så är det extremt mycket viktigare att ta hänsyn till elevers eventuella urspårning i förhållande till om en lärare får 100% exakt lön (vilket läraren inte är i närheten av att få idag). De som löper störst risk som jag tror att sänkas är de särbegåvade eller de tillbakadragna.
Angående grupptryck eller elevers mer eller mindre taktiska bedömningar så borde det inte vara ett problem heller. För att förstå vad någon säger så är det viktigt och förstå varför personen säger en sak. Ibland kan ett taktiserande vara mycket mer värt än en mer normal bedömning. Ta bara svartsjuka (för att exemplifiera), det är förmodligen den bästa komplimang man kan få, men lyssnar någon på orden/reaktionen den svartsjuke förmedlar så är det gissningsvis inga trevliga saker.
Bedömningar av elever måste givetvis kopplas till den totala mängden fakta som går och utläsa från elevers prestation från den läraren (precis som du säger och som är självklart). Och det borde inte vara några större problem och analysera vad som försegår.
När jag gick i skolan så viste jag ganska bra om vad jag ville göra (i alla fall i högstadiet), var ännu säkrare på vad jag inte ville göra. Vilket även innebar att man inte ville förorena hjärnan med "skit". Den taktiken är otroligt dålig om man vill ha bra betyg men bra om man vill bli duktig inom sitt/sina intressen.
Per, jag håller med om att skolan inte får slå ut elever och jag håller med dig om att det händer.
SvaraRaderaOfta är det som du säger de begåvade eleverna som hamnar i kläm. Men skolan har förändrats mycket de senaste femton åren. Elever och föräldrar har mycket mer makt. Ett telefonsamtal till rektor kan ställa till med mycket elände för en lärare. Även en negativ kommentar från en elev till rektor, i korridoren eller på ett samverkansmöte. Visst finns det lärare som missbrukar sin makt, men elever missbrukar också sin makt. Jag är för utvärderingar som ett av många redskap för att bedöma lärarna på en skola där man kommer överens om det i kollegiet. Däremot är det inte alls rimligt att kommunpolitiker fattar sådana beslut och använder sådant underlag.