fredag 16 september 2011

I kläm mellan yttrandefriheten och personalkontoret? Eller är det i pedagogikforskningen det klämmer?

För en dryg vecka sedan var jag med om något som både skrämde upp mig och gjorde mig ledsen. Jag blev kallad till personalkontoret för ett samtal om min blogg. Kallelsen kom två dagar tidigare genom min rektor - jag fick alltså ingen egen inbjudan.

Vad gällde saken? Det gällde det här blogginlägget: Raketbränsle eller grus i maskineriet? Ett inlägg där jag förundrar mig över att man valt att bjuda in en forskare som inför alla kommunens lärare kungör sin skepsis till betyg i allmänhet och till det nya betygssystemet i synnerhet. En forskare som talar om att våra styrdokument bygger på en kvantitativ kunskapssyn just när vi ligger i startgroparna för att implementera alltsammans.

Så satt vi där i ett rum på rådhuset: jag, min rektor, LR:s kommunombud, projektledaren för Skola 2011 och en förhandlingssekreterare från kommunkontoret. Genast inledningsvis fick jag veta att det här bara var ett samtal. Inget som skulle protokollföras och diarieföras, bara ett samtal där vi skulle reda ut hur jag tänker, hur de tänker. Avsikten var säkert att lugna mig, men effekten på mig blev den motsatta. Vad kunde ett sådant samtal ha för syfte annat än att tysta?

Innan jag hade fått någon redogörelse för bakgrunden till kallelsen ombads jag tala om hur jag ser på yttrandefriheten och lojaliteten i min roll som nyckelperson och anställd i kommunen. Jag förklarade att jag uppfattar framåtsyftande och konstruktiv kritik som just lojalitet mot min roll. Utan kritik, hur ska något då kunna bli bättre? Jag gav mig själv som exempel. Jag är en bra lärare tack vare den kritik jag fått och tagit emot. Man kan också diskutera vem och vad lojaliteten ska riktas till? Lojaliteten borde vara till kommuninnevånarna, till uppdraget, till målet att ständigt utveckla och förbättra.
  Projektledaren talade - som jag upplevde tillrättavisande - om vikten av att vara en god ambassadör för kommunen. Om sin strävan att vara det och om sin önskan att nyckelpersonerna också är det.
   Där hade jag inte så mycket att säga, men min fråga blir då vad det är man ska vara en god ambassadör för? En Potemkinkuliss som man håller upp för att dölja de brister och tillkortakommanden som gömmer sig bakom den? Och i så fall vad menar man med att vara en god ambassadör? ...  Är en god ambassadör någon som döljer och skönmålar verksamheten och verkligheten?  Det är inte de signaler jag har fått hittills och ändå har jag kommit med en hel del både kritik och beröm i artiklar och insändare.

Här någonstans avbröt kommunombudet samtalet med en högst berättigad fråga: Vad i mitt blogginlägg hade fått dem att reagera? Varför har man kallat så många personer till ett möte på rådhuset? Det visade sig att föreläsaren Christian Lundahl hade hört av sig till projektledaren och varit upprörd över inlägget. Bland annat hade han undrat om det här var Norrköpings Kommuns officiella ståndpunkt. Här gick min LR:företrädare igång för andra gången. Hon tyckte det var minst sagt märkligt att han skulle tro något sådant och förundrade sig över att man hade valt att gå vidare i ett sådant ärende.

Då förklarade förhandlingssekreteraren att Lundahl inte hade reagerat mot den forskningsrelaterade kritiken utan det var ”mer när det var på det personliga och privata planet”.  Här blev jag verkligt förvirrad för jag kunde inte komma på att jag hade skrivit något som kunde tolkas som personligt och privat. Men jag behövde inte vara förvirrad länge. Förhandlingssekreteraren läste högt en understruken mening i ett dokument hon hade med sig. Den löd så här:  ”Och ja Mats, det var den här föreläsaren som läste högt ur en powerpointpresentation med riklig förekomst av stavfel och andra språkfel.”

Tydligen kan man tolka kritik mot språkdräkt och framförande i en föreläsning framför många hundra lärare som privat och personlig. Märkligt tycker jag. Minst lika märkligt förstås, att han får gehör för sådana synpunkter.  Nu ansåg Lundahl dessutom att min kritik var osaklig. Felen fanns bara i elevtexter - inte i det han skrivit. Eftersom vi fick presentationen som dokumentation har jag haft möjlighet att ta reda på hur det förhåller sig med den saken. Fortsättning följer i ett senare blogginlägg.
 
Christian Lundahl är pedagogikforskare, lärarutbildare och rektorsutbildare. Han uttrycker själv skarp kritik mot en rad instanser, han är själv personlig då han gör narr av utbildningsministern i en föreläsning, och han kommer själv med svepande kritik mot landets lärarutbildningar och mot skolverket. Men när jag skriver ett inlägg med både ris och ros - även om riset överväger - för han sina klagomål och synpunkter till min huvudman. Han bemöter inte det i skrift, han kontaktar inte mig, han går inte ens till min rektor, utan till min arbetsgivare.

Något som gör det här extra ironiskt är att föreläsningen handlar om vikten av att uppmuntra till självständigt tänkande, värdet av konkret och framåtsyftande feedback. ”Det gäller att tänka själv, inte bara göra som man blir tillsagd” var ett råd Christian Lundahl gav oss under föreläsningen. Han talade också om vikten av att ha en ”tillitsfull ledningsfilosofi” och högt i tak.  Men det gäller uppenbarligen bara elever - inte lärare?

Vi lärare ska alltså lära ut en massa färdigheter som vi inte själva får utöva? Vem tror att det kommer att hända. En lärare som inte själv tänker självständigt och kritiskt kan omöjligt lära en elev att göra det. En lärare som inte upplever högt i tak, delaktighet och en tillåtande atmosfär kommer inte heller att erbjuda sina elever något sådant. Det blir bara katten på råttan, råttan på repet - hur vackra ord det än står i styrdokumenten.

Den insikten har tydligen inte Christian Lundahl. Men tack och lov finns det andra som har tänkt ett steg längre.  I mitt blogginlägg ”Tack Jan”, från den 8.9. skriver jag om samtalsserien på Stockholms Universitet, Skola 2020,  ett program som jag såg bara timmar efter mötet på rådhuset. En ljuv ironi även där. Det kanske var just därför, men jag tyckte att det var samma budskap som basunerades ut hela samtalet igenom av alla tre gästerna. Lärare, sträck på ryggen, ta till orda och ta ansvar för er profession. Sven-Eric Liedmans upprepade råd var att vi lärare skulle visa mer kurage. Vi skulle säga sanningen oftare, våga opponera oss mot överheten. (Det rådet sträckte han för övrigt också till pedagogikforskarna - ett råd Lundahl definitivt tagit ad notam.) Maciej Zaremba talade om behovet av en frihetsreform i skolan och om lärarnas integritet gentemot arbetsgivaren. Han påpekade att 70 % av lärarna inte ens visste vad ordet meddelarfrihet stod för. Anna Ekström efterlyste lärare i skoldebatten och lovade att allt hon skulle ta sig för som Skolverkets generaldirektör skulle syfta att stärka lärarna i deras profession.

Vackra stolta ord, men vi befinner oss ju som bekant i verkligheten. Och för min del är den verklighet jag befinner mig i gränslandet mellan yttrandefriheten och den lojalitet jag är skyldig personalkontoret ... ja och pedagogikforskare också, uppenbarligen. Det här gränslandet är inget vidare trevligt ställe. Jag kan inte skriva ett ord om skolan utan att känna det som om jag hade någon som tittar över axeln. Jag undrar om jag någonsin kommer att känna mig lika avslappnad och fri i mitt skrivande igen? Jag hoppas det, men säker kan jag inte vara. En sak ser jag däremot helt klart från det ställe där jag befinner mig. Om det verkligen är här gränsen går måste den flyttas.
    Den måste flyttas och jag kan inte göra det ensam.



Media: SVD, SVD
Bloggar: Plura, Tysta Tankar, Lars Pålsson Syll, Jans Syrliga Karameller, Johan Kant,
Metabolism,

88 kommentarer:

  1. Det låter som en blandning av Kafka och Orwell för mig. Eller den klassiska när man pekar finger på någon annan pekar man samtidigt tre mot sig själv. Vilka ömma tår det verkar finnas. Att de inte klarar av att debattera med dig i det offentliga rummet?

    SvaraRadera
  2. Utan att vara utbildad pedagog eller presentatör (utan IT-konsult) så kan jag tycka att du gör helt rätt som kritiserar en dåligt genomförd och förbered presentation. Har man dessutom den målgruppen så är väl en stavningskontroll det minsta man kan begära.

    Christian Lundahl borde skämmas, dels för att gjort en sådant dåligt jobb (som föreläsare) och dels för att han inte tagit kontakt med dig själv och bemött din kritik.

    SvaraRadera
  3. Gertie, vi står på samma barrikad och det är jag glad över. :)

    SvaraRadera
  4. Cuben, jag uppfattar ett övermänniskotänk. En ynklig lärare ska inte våga sig på att kritisera den store pedagogikforskaren. Inte utan att få smäll på knogarna i varje fall.

    SvaraRadera
  5. Stå på dig och jag tror att du har många med dig!

    SvaraRadera
  6. Håkan, jag var förvånad över att just det retade honom. Det är så himla lätt att rätta till och inget som har med budskapet att skaffa.

    SvaraRadera
  7. Helena, mycket tankvärda ord du skriver.

    Det berör mig djup när jag läser om dessa förkrympa själar som inte vet sin plats i livet. En forskare som inte förstår sin roll som estradör, du är alltid utsatt för kritik. En kritik som innebär att man har en förbättringspotential.

    Dessutom råder faktiskt yttrandefrihet. Det som sägs från arbetsgivarhåll vittnar bara på brist på kunskap och oprofessionalism. Men framför allt brist i ledarskapet.

    Hade jag som chef fått en sådan propå från en uppdragstagare hade jag haft ett allvarligt samtal med vederbörande och inte anlitat personen i fråga något mer. Det vittnar om inkompetens i ledarrollen.

    Så från min horisont, som brukar få mycket skit när jag vågar utmana förhärskande kulturer, stå på dig. Låt Maciej och Sven-Erics budskap vara vägledande.

    SvaraRadera
  8. Plura, tack för din kloka kommentar. Jag har förstås läst på sedan det här hände (en dryg vecka sedan) så jag vet att yttrandefriheten går före lojalitetsprincipen. Kan inte för övrigt se att jag rört mig i några sådana gränszoner.

    Jag har förstås redan tagit ditt råd. Annars hade jag inte skrivit. :)

    SvaraRadera
  9. Bäste Christian Lundahl (eftersom du uppenbarligen läser Helenas trevliga blogg riktar jag mig direkt till dig här),

    att du upplever det som besvärande och pinsamt att någon upptäcker de stavfel coh språkfel som råkat slinka in i din powerpointpresentation förstår jag, sånt är inte alls roligt. Men jag undrar om du är medveten om hur du, genom ditt agerande, själv drar många gånger större uppmärksamhet till problemet? Jag rekommenderar dig istället att helt diskret ta kontakt med en korrekturläsare som hittar och rättar språkfelen. Alla gör vi fel ibland, det är mänskligt, men försöker man sopa undan sina fel eller blir arg på den som upptäcker dem så riskerar man att göra sig rätt fånig på kuppen.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  10. Oj!
    Jag blir oändligt generad inför tanken på att det här förhållningssättet kopplas till lärarutbildning.

    Allt stöd!

    Mats

    SvaraRadera
  11. Helena!

    Jag vill inte låta som Ior eller se ut som Morran men jag funderat en tid hur länge du får hålla på innan De Grå försöker tysta dig. Du skriver lojal men det är just vad du inte är gentemot De Grå. Jag övertygad om att du är solidarisk mot dina kollegor och elever men inte lojal. Lojalitet förutsätter underdånighet och krypande. Res dig upp och stå på dig. Jag är med i kampen mot De Grå.

    Janne

    SvaraRadera
  12. Mats, vet inte hur mycket han förknippar sig med lärarutbildning för mot den var han ju heller inte nådig. Tack för stödet. :)

    SvaraRadera
  13. Janne, hittills är det bara en pedagog, en kommunsekreterare och en projektledare som försökt tysta mig, så så farligt är det inte. Men jag är glad att vi står på samma sida.

    SvaraRadera
  14. Vilken ynkrygg som inte kan hantera vanlig och sannolikt berättigad kritik. Min erfarenhet är att det oftast krävs ganska många år innan man byggt upp ett sådant lättkränkt ego, men vissa kan tydligen göra det på halva tiden - imponerande.

    SvaraRadera
  15. ... förresten Janne, är det verkligen det lojal betyder. I SAO står det 'som visar sammanhållning', 'laglydig' och 'solidarisk'. Men en lojal vän eller make vad är det? Är en vän som alltid är på din sida oberoende av hur fel du har lojal? Är en fru som alltid håller med dig fast hon egentligen tycker att du är en idiot lojal?

    Jag uppfattar min familj som lojala just för att jag vet att de utan att tveka talar om om en text är halvdan eller om jag gör något dumt.

    SvaraRadera
  16. Lustigt att så många är säkra på att Lundahl har gjort en rad stavfel och språkfel bara för att Helena påstår det. Lundahl hävdar ju motsatsen. Då borde vi väl avvakta med omdömet tills Helena presenterat sin bevisning. Visar det sig att det felen inte är direkt anmärkningsvärda utan något som mycket väl kan smyga sig in i en längre presentation, ja då får väl Helenas kritik betraktas som osaklig. Om felen är anmärkningsvärda, ja då förtjänar Lundahl kritik.

    Men oavsett om kritiken är saklig eller inte gör sig Lundahl skyldig till en skrattretande överreaktion. Och att man valde att göra en sak av det är om möjligt ännu mer skrattretande.

    Dock förmedlas intrycket att Lundahl inte alls skulle kunna ta kritik, och att han gör sig skyldig till en motsägelse när han själv i tid och otid levererar krtiska salvor mot allehanda håll. Men av det Helena själv skriver så hade Lundahl inget problem med den forskningsrelaterade kritiken, vilket väl egentligen är den relevanta kritiken i sammanhanget.

    Att Lundahl överreagerar är det inget snack om, men att han på något sätt skulle vara emot att lärare är självständiga och vågar yppa kritik, ser jag inget starkt stöd för i det Helena skriver. Snarare tycker jag det är något av en nidbild som målas upp av Lundahl. Men samtidigt kan jag förstå Helenas starka reaktion efter att ha blivit utsatt för det hon blev utsatt för.

    Ok, jag har fört fram några kritiska anmärkningar på Helenas inlägg. Vill emellertid tillägga att jag tycker Helena är en duktig debattör i skolfrågor och hoppas att hon står på sig och inte viker för olika slags påtryckningar att tystna.

    SvaraRadera
  17. Jag läser sista terminen på lärarprogrammet på SU och hade en föreläsning med honom för bara någon vecka sedan, i en kurs i betyg och bedömning. Så jo, han verkar iallafall inom lärarutbildningen..

    SvaraRadera
  18. Helena!

    Det är bara förtrupperna, spanarna... Snart sätter de in strateger och andra stödtrupper för att kompromettera dig. Se till att du har bundsförvanter och gå ut i media om det börjar hetta till. De skyr inga medel.

    Janne

    SvaraRadera
  19. Begreppet:

    Selektion:

    i praktisk skepnad.

    Och hotade kollektiva platser.

    Småpåveri och bevakning av socialt konstruerade arenor.

    En väsentlig orsak till varför jag ständigt förespråkar en statlig styrd skola med en skolriksdag utan politisk makt.

    SvaraRadera
  20. Helena!

    Som den svensklärare du är så kollade du naturligtvis upp med Den heliga Skrift. Vad annars? SAOL är naturligtvis ett rättesnöre men jag ser en distinktion mellan lojal och solidarisk. Kanske har det med min klassbakgrund att göra, vem vet? Lojala är lakejerna medan medmänniskan bör vara solidarisk. Knepigt det här.

    Janne

    SvaraRadera
  21. Jag förstår inte riktigt. Om nu Lundahl reagerade som han gjorde så förstår jag inte att det gick så långt som till ett samtal i ett annat rum än där han verkar. Du har ju inte någon skyldighet att vara lojal gentemot forskare och lärarutbildare på SU, som jag ser det.

    SvaraRadera
  22. Zac, jag trodde att forskning till stor del gick ut på att ge och ta kritik. Men det kanske är skillnad på var kritiken kommer ifrån.

    SvaraRadera
  23. Helena!

    Din beskrivning av "mötet" eller "samtalet" är en verklighetsbeskrivning som jag kan skriva under på. Detta är Skolsverige av idag. Ju man nämner ledord som högt i tak och tillit desto mindre finns de i praktiken... Om skolan var en mardröm för elever förr så har den definitivt utvecklats att bli en mardröm för lärare. Vi omfattas inte av den västerländska demokratin.

    Janne

    SvaraRadera
  24. Trofinios, tror det var den kritiken han blev så arg över? Tror du också att han verkligen trodde att det jag skrev var Norrköpings Kommuns officiella ståndpunkt?

    Spelar det någon roll om språkfelen finns eller inte? Är jag privat eller personlig om jag misstar mig? Är jag privat eller personlig om jag har rätt?

    SvaraRadera
  25. Ellinor, den kritik han kom med mot lärarhögskolorna handlade just om att svenska lärare inte får lära sig något om bedömning så det är väl den bristen han är i färd med att åtgärda.:)

    SvaraRadera
  26. Janne, tack för "the heads up". Jag passar på och vässer puukkon litet extra för säkerhets skull.

    SvaraRadera
  27. Egentligen är jag inte så enormt förvånad. Jag har hört om ett par liknande händelser tidigare.

    Det här visar, om inte annat, hur djupa skiljelinjerna är inom lärandeområdet.

    Du har alla förnuftiga på din sida, Helena!

    SvaraRadera
  28. Musiksignaler, det är väl också så att den som upplever sig ha en ohotad ställning och får kritik reagerar osunt. Det gäller att se till att ingen är ohotad helt enkelt. Men statlig skola slåss jag också för.

    SvaraRadera
  29. Helena

    Tror jag förstår hur du menar, men jag tror inte lösningen är massor av otrygga människor som känner sig hotade. Då blir det total tystnad.

    SvaraRadera
  30. Janne, både min man och jag och dessutom båda mina föräldrar och hans pappa är lärare så du kan tänka dig vilka ruskiga besserwissrar vi och våra barn är. Och vi har hur många ordböcker och lexikon som helst. :)
    Du kanske har rätt i att det har med politik att göra, men vi använder också orden olika. Vad är till exempel en solidarisk vän?

    SvaraRadera
  31. Monika, det har du förstås rätt i. Det var ju inte ens föreläsningen om bedömning jag opponerade mig mot utan dels bristen på referenser till alla tvärsäkra påståenden - lätt att korrigera om referenserna finns - dels att hans betygmotstånd och skepsis inför kunskapssyn och nationella prov fick så fria tyglar i ett sammanhang där det bara kunde försvåra vårt uppdrag. Ja och så språket då, men det var parentetisk kritik.

    SvaraRadera
  32. Janne, vi måste nog omfattas av den om vi ska kunna förmedla den.

    SvaraRadera
  33. Bertil, jag blev däremot enormt förvånad. Jag hade inte en tanke på att jag rörde mig i några gränstrakter när jag skrev det inlägget. När samtalet pågick tänkte jag stackars Lundahl, tog han så illa vid sig. Men när jag kom hem blev jag tvärarg. Det var då jag insåg både vilken makt han hade och hur mycket han missbrukat den. Men att såga de reformer vi är satta att sjösätta är ju också en slags maktmissbruk.

    SvaraRadera
  34. Monika, det är nu det är en massa otrygga människor - de kallas lärare, många av dem. Sedan finns det några utvalda som känner sig ohotade. De kallas tydligen ibland pedagogikforskare. Men vi har alla träffat sorten. Det kan vara politiker som suttit trygga för länge eller en chef. Det är farligt att vara för trygg. Men det är också farligt att vara för otrygg. Go figure! :)

    SvaraRadera
  35. Javisst är det knepigt. Jag är lojal mot mycket och många men inte mot en arbetsgivare. Då är jag solidarisk, kanske. Vad fan nu trasslar jag till det. Hur som haver så kräver dina "medarbetare" lojalitet av det slag som livegna brukar visa mot sin överhet.

    Janne

    SvaraRadera
  36. Ja, det här bara ett bevis på att vi lärare har en lång väg att vandra för att få respekt för vår profession och vår integritet. Ja, det är inte första gången du får sticka ut hakan längst Helena men jag tror att du kommer märka att vi blir fler och fler som sluter upp bakom dig. Tack!

    SvaraRadera
  37. En bombmatta av frågor...

    Att Lundahl inte lever som han lär enligt dig, medför inte att han inte tycker att lärare ska agera självständigt och våga komma med kritik. När vi blir utsatta för kritik reagerar vi inte alltid i enlighet med våra mer genomtänkta uppfattningar.

    "Trofinios, tror det var den kritiken han blev så arg för?"

    Inte enbart, men att runda av mer saklig kritik med "Och ja Mats, det var den här föreläsaren som läste högt ur en powerpointpresentation med riklig förekomst av stavfel och andra språkfel." tog säkert skruv.
    Även om du inte menar det så säger du mer eller mindre att han är inkompetent. Han kan liksom inte ens stava rätt. Inte otänkbart det var det som bidrog till att han överreagerade så krafigt som han gjorde.

    "Tror du också att han verkligen trodde att det jag skrev var Norrköpings Kommuns officiella ståndpunkt?"

    Troligen inte, men nu är ju du inte enbart lärare utan även politiker och en hyfsat inflytelserik bloggare och debattör. Att Lundahl skulle ha agerat som han gjorde om någon okänd lärare bloggade kritiskt om hans föreläsning tror jag knappast på.

    "Spelar det någon roll om språkfelen finns eller inte?"

    Har jag hävdat det?

    "Är jag privat eller personlig om jag misstar mig? Är jag privat eller personlig om jag har rätt?"

    Både och...

    Så att det inte kommer bort i vårt meningsutbyte: jag anser att både Lundahl och kommunrepresentanterna handlade fel, och tycker det är för jävligt att du blev utsatt för det du blev. Men samtidigt tycker jag alltså att du drar iväg ganska friskt när det gäller Lundahl utan att ha riktigt belägg för det.

    Jag avslutar vårt korta meningsutbyte här eftersom jag känner att jag börjar käbbla och kanske inte håller fokus på det mest relevanta med ditt inlägg. Men svara gärna om du vill.

    SvaraRadera
  38. Jan.
    Kunskapen är ett rationellt substitut för Gudar, Kungar och Pastorer.
    Har lärarkollektivet i fundamentet förstått detta.

    Jag är tveksam.

    Så länge osäkerheten kvarstår så kommer ständigt "påvar" att odla denna osäkerhet.

    Det är nämligen osäkerheten som är deras föda.

    SvaraRadera
  39. Riktiga Lärare kan utan minsta tvekan skilja på kunskap och osäkerhet.

    Något har gått allvarligt snett.

    Vad kallas denna diskurs.

    Relativism eller?

    SvaraRadera
  40. Vi lever i en tid där minsta kommentar kan eka i ett större sammanhang och i längre tid än någonsin. Trots det, eller kanske tack vare det, skramlar tömma tunnor högre än någonsin. Och allt viktigare blir det att kritisera och diskutera. Vem är det som är illojal här? Någon som ifrågasätter uppdraget eller någon som ifrågasätter någon som ifrågasätter uppdraget?
    Det finns alltför många "tyckare" som tjänar massor av pengar, skattepengar i många fall, på att åka omkring och sprida dynga. Personligen tycker jag det är upprörande att inte din arbetsgivare bara sa till honom att växa till sig lite och leva.som han lär!

    SvaraRadera
  41. PS
    Det är nog därför som evolutionen gett oss det begåvade "autism spektrat". Dvs individer som är mer eller mindre ointresserade av social status och manipulativa gråskalor.
    Personer som upplever hyckleri som hyckleri.
    Och som inte inte låter sig korrumperas vare sig socialt eller ekonomiskt.
    En slags ordningsvakter!
    DS

    SvaraRadera
  42. Janne, det där kräver nog ett blogginlägg för sig. Lojalitet, solidaritet och ren skär feghet. Vad är vad och vad är bra?

    SvaraRadera
  43. Trofinios,vad tror du en lärare är mest rädd för om han eller hon kommer med kritik? Skär det sig med rektorn söker man sig till en annan skola. Att byta kommun är däremot inte lätt och dessutom gör kommunpoängen att det är riskabelt att byta kommun. Då blir man igen sist in först ut. För Christian Lundahl att kontakta min arbetsgivare är alltså ingen baggis. Jag vill vidare hävda att han var både genomtänkt och utstuderad i den kontakten. Först överdriften i frågan om det jag skriver är representativt för Norrköpings Kommun, en fråga som förstorar upp alltsammans. Sedan vet han förstås förbaskat väl att man får skriva vad man tycker så länge det inte är ”privat och personligt” och letar upp det närmaste något sådant han kan komma.

    Det han gjorde kan förstöra en persons yrkesliv, kanske liv och du tycker att jag drar iväg ganska friskt? Har du läst mitt blogginlägg om föreläsningen? Jag är kritisk till hans ideologiska vinkling – en typ av vinkling som skulle ge mig sparken om jag gav mig själv lika fria tyglar i katedern. Jag är också kritisk till bristen på källor och hänvisningar och jag kritiserar hans språk och en aspekt av framförandet. Allt det är sådant som han korrigerar på föga mer än en kafferast om han bryr sig. Om han inte bryr sig varför då bli uppjagad?

    SvaraRadera
  44. Musiksignaler, min yngsta dotter har börjat på gymnasiet. Hon sa att i loggan står det att kunskap är makt. Ovanför porten står det att Fantasi är viktigare än kunskap. Hon var så nöjd när hon sade det.

    SvaraRadera
  45. Anonym, det borde min arbetsgivare ha gjort - eller rättare sagt projektledaren. Men jag är lika förundrad över den man som predikar kritiskt tänkande och samtidigt agerar så kraftfullt och utstuderat när han själv råkar ut för vad som i mina lärarögon är rätt alldaglig kritik.

    SvaraRadera
  46. Helena
    Är du en ordningsvakt?
    Det kostar.
    Många retirerar.
    Hälsan sätter ofta gränser.

    Vilka vinner?

    När det är fiender så kallar vi "ofta" vinnarna för psykopater. Dvs sådana där fuskare som har den djupa empatin i off- läge.

    SvaraRadera
  47. Helena,
    Allt stöd till dig.
    Susanne Graham

    SvaraRadera
  48. Hans forskning kan granskas. Har han fog för vad han säget? Angrip honom där det svider, dvs hans vetenskapliga produktion.

    Sen kan man ju ifrågasätta hans agerande i detta ärende också: Christian.lundahl@edu.uu.se

    SvaraRadera
  49. Helena,

    Det finns för många som vill tysta oss och våra röster. Dessa ska vi inte hjälpa. Kommunen är ute på oerhört hal is bara genom att sammankalla ett sådant här möte. Yttrandefriheten står över den eventuella lojalitetsplikt som finns.

    All forskning måste utsättas för kritisk granskning. Det är en av grundtankarna inom den så kallade forskningsmetodiken. Om vi inte får kritiskt granska forskningen så förstår inte jag hur vi ska komma vidare från det vi har idag.

    Det är nog dags för kommunen och Lundahl att ta en grundkurs i de svenska grundlagarna. För de verkar de inte kunna. Alternativet är att de medvetet bryter mot dessa och då är det faktiskt väldigt allvarligt. Du har all rätt på din sida så jag tror du lugnt kan fortsätta blogga om skolan på samma sätt som innan denna händelse. Det är inte du utan Lundahl och kommunen som har agerat fel. Frekar06

    SvaraRadera
  50. Musiksignaler, jag har inte tänkt på saken i de termerna, men du har rätt i alla dina påståenden.

    SvaraRadera
  51. Helena
    Ja, det finns redan otrygga människor och då skall vi arbeta för att göra dessa trygga och ohotade istället för att arbeta för att de som känner sig ohotade idag sällar sig till den skara som är det.

    Den borgerliga politiken som jag upplever den, går alltmer ut på att göra alla, inte minst lärare osäkra i sin yrkesutövning genom sitt fälttåg att skilja agnarna från vetet.

    En del anser att Björklund gör något bra och viktigt. Jag ser resultatet i det han framfört under de senaste åren. Lärare som börjar granska sina kollegor och lärare som börjar tvivla på sina kunskaper. Bloggare som uttrycker om vissa nyexade lärare att de inte fått vad de behöver, att de inte är tillräckligt kunniga mm. Tvivel på sin egen förmåga är alltid bra, men i lagom dos. Faran är att nyexade som känner att de är redo, blir sänkta på sin första tjänst.

    Det verkar som om kollegialiteten inom lärarkåren har fått sprickor, då det numera är helt i sin ordning att kategorisera andra i bra eller dåliga lärare. Dessutom göra det helt öppet. Det finns många exempel på det.

    Jag tror det finns andra sätt att skapa fungerande lärarlag och verksamheter än att titta på bristerna och förstora dem till den grad att förtjänsterna inte bara hamnar i bakgrunden utan bakom en vägg så ingen längre har möjlighet att se dem.

    SvaraRadera
  52. anonym, jag kommer bara till den nyhopslagna institutionen med den länken? Jag vet inte så mycket om Lundahls forskning mer än att jag reagerade över tvärsäkra påståenden och procentsatser utan referenser. Forskning är sällan så tvärsäker. Det brukar vara att den och den hävar hävdar det här, men man kan lika gärna tolka resultatet så här.

    SvaraRadera
  53. Fredrik, tack för ditt fina, kloka inlägg. Visst är det sant att forskning behöver utsättas för kritik.

    Min uppfattning är att allt behöver utsättas för kritik och att man ska vara rädd om de personer som är villiga att ge en av den varan.

    SvaraRadera
  54. Jag tycker att det allvarligaste är att du har blivit kritiserad för att kritisera, utan minsta fokus på substansen i din kritik. Vilka PR-mässiga vinster har man kalkylerat med då man initierade mötet? Om det var något man inte tänkte på, eller missbedömde, vad säger det om initiativtagarnas kompetens? Låt oss hoppas att inte alltför mycket kommunalskattefinansierad arbetstid gick till spillo. Om detta är nivån för kommunal yttrandefrihet, ska man dessutom komma ihåg att lärare på friskolor har en ännu hårdare åtskruvad munkavle.

    SvaraRadera
  55. Påminner mig om när jag blev kallad till rektorn efter att jag frågat skolchefen hur ytterligare en arbetsuppgift utan vidare kunde rymmas inom arbetsuppgifterna i vad som redan var en heltidstjänst. Han tog inget samtal med mig, ingen förklaring till hur han såg på saken, utan ett fegt mejl till min rektor för att klaga på att jag ifrågasatt det riktiga i att från förvaltningshåll lättsinnigt utöka arbetsbelastningen. Tur att min rektor såg vettigt på det, men man blir oroad över debattklimatet i skolan!

    SvaraRadera
  56. Ovanligt bra inlägg mamma :) /Mathilda

    SvaraRadera
  57. Det var det jävligaste!!!

    Centern har läst vad du skrivit om i alla fall och tyckt det varit bra :)

    http://blog.svd.se/politikdirekt/2011/09/c-ledningen-infor-stamman-aterinfor-studentexamen/

    Tips: Bra kommentarer till artikeln

    SvaraRadera
  58. Monika, jag tror vi talar i kors. Det är inte bra om folk känner sig rädda. Men att känna sig oantastlig är också väldigt skadligt. Alla måste kunna recenseras och kritiseras. Skadorna på kollegialiteten är inget som kommit precis nu. Vi lever med en skadlig typ av konkurrens i skolan och det har vi gjort länge. Tack och lov är det många som reser sig över det, men jag håller med Liedman om att mod blivit en riktig bristvara bland lärare.

    SvaraRadera
  59. Pekka, litet fokus fanns det ju faktiskt vid substansen. Lundahl hävdar att alla stavfel och språkfel finns i elevexempel. :) Jag tycker själv att min kritik är konstruktiv - lätt att ta till sig eller kasta över axeln - men tonläget i mitt blogginlägg är vasst - mest för att han var så vasst och avfärdande kritisk mot allt möjligt själv. Du har rätt när det gäller friskolor, det är åtminstone de signaler jag har hört. Men jag tror inte att man kan säga att det här är nivån för kommunal yttrandefrihet. Själv har jag aldrig tidigare blivit tystad eller fått kritik för det jag skriver - och mina mest kommunkritiska inlägg skrev jag redan på nittiotalet. Ingen rektor har heller sagt ett förebrående ord till mig hittills.

    SvaraRadera
  60. Wonga, du gjorde ju precis det som Anna Ekström uppmanar oss att göra - du tog ansvar för din profession. Bra att din rektor backade upp, men frågan om det räcker när sådant händer? Visste skolpolitikerna i kommunen att förvaltningen agerade på det sättet? Visste väljarna?

    SvaraRadera
  61. Per, tack för både stöd och länk. Det är förstås studentexamen jag borde skriva om egentligen.

    SvaraRadera
  62. Jag har funderat över gränsen för lojaliteten (mellan anställd och arbetsgivare) under en längre tid. Den här debatten är mycket viktig och jag tackar dig, Helena, för själva blogginlägget och debatten du skapat, nu när du skrev om mötet. Jag läste det "första" när det var nytt och reflekterade mest över hur vi ofta får dubbla budskap från "ovan" (olika instanser). Ditt inlägg gav perspektiv på detta. Nu när debatten svallar tänker jag, att i den bästa av världar, ska jag ta min kritik med den det berör. Men hur många gånger har det hjälpt? Det är dock den behandling jag helst vill ha: elevernas synpunkter i situationen eller under nästkommande lektion, så att jag kan förtydliga mig eller visa eftertanke.

    SvaraRadera
  63. Bra! Flummiga och politiserande fackpedagoger
    skall bestås en sådan avklädning. Ovanligt
    korkat av AG att ge sig på en känd bloggare
    med åtgärder som syftar till att inskränka
    meddelarfriheten. Men Norrköping är ju en
    oförbätterlig sossekommun.

    SvaraRadera
  64. Elisabeth, yttrandefriheten går före lojalitetsprincipen, men hur det ser ut i praktiken skiljer sig från ställe till ställe. Det där med kritik är svårt. Människor kan bli både arga, ledsna och hämndlystna, men samtidigt är kritik en förutsättning för förbättring och tillväxt.
    Eftertanke. Det är ett riktigt fint ord för en riktigt fin och sällsynt företeelse. :)

    SvaraRadera
  65. Anonym, jag gillar Norrköping och jag tycker att jag har blivit väl behandlad där. Tills jag blir motbevisad ser jag det här som olycksfall i arbetet. Men vad yttrandefrihet är bra för och hur man ska förhålla sig till kritik är frågor som uppenbarligen behöver diskuteras.

    SvaraRadera
  66. Det för framtiden bekymmersamma i din redo-
    görelse är det sega motstånd som det gamla
    fackpedagogiska etablissemanget bjuder Björklunds
    reformagenda. Ofta i allians med politiker.
    Påminner om hur det var när J- E Wikström tog
    över utbildningsfrågorna 1976: han möttes av en
    hord "opolitiska" departementstjänstemän, alla
    med s-nålen i rockslaget.

    SvaraRadera
  67. Mitt hopp står till studentexamen. Med facit för reformerna kommer skoltjafset att ta slut.

    SvaraRadera
  68. Ska det vara så svårt att få ordning på skoltorpet? Låt lärarna sköta arbetet och skicka ut politiker, skolbyråkrater och föräldrar....Skoltjafs är rätta ordet.

    Janne

    SvaraRadera
  69. Janne, visst vore det trevligt att få ha fokus på uppdraget.

    SvaraRadera
  70. Monika, Sådana som Christian Lundahl har fått lärare att tvivla på sig själv på djupet när de hamnat mitt i de dubbla budskapens öken. De klargörande alliansen gör har däremot inte skrämt någon.

    SvaraRadera
  71. Jan, jag lärde mig något när jag lyssnade på honom. Så mycket av det han sade var klokt och förnuftigt när det handlade om rent konkret görande. Kamratbedömning, fråga utan handuppräckning, diskutera med hela klassen, rätt sorts feedback, elevexempel. Allt det jag räknar upp är sådant jag själv gör. Men han framställde inte det som om han ville ge oss skinande nya redskap att stoppa i vår verktygslåda. Det här var räddningen. Felaktig bedömning var det skadligaste som fanns och bedömning för lärande var frälsningen. Så fort någon påstår sig ha hittat nyckeln till det goda lärandet ska vi lärare dra åt oss öronen. För den får vi aldrig sluta leta efter. Ingen av oss.

    SvaraRadera
  72. janlenander

    Hur kan du så totalt bortse från utbildningspolitikens påverkan på lärare då den sen 2005 betonat det dom ser som inkompetens i lärarkåren och inte minst i dess utbildning.

    Tror du verkligen inte att Björklunds tal om att vi måste ha bra lärare (underförstått - vi har inte bra lärare nu) inte har haft någon som helst betydelse på klimatet nu?

    Vilken roll Christian Lundahl har haft kan jag inte avgöra, då jag inte känner till honom mer än det man talar om honom om. Däremot har jag kunnat följt utbildningspolitiken.

    Sen är det mer intressant, som jag ser det, att kritiskt granska utbildningspolitiken än att låta pedagogiska forskare schavottera och löpa gatlopp. Måhända har de en viss makt, men vi är många inom området som kan göra skillnad. Och det är Björklund och politikerna som tar besluten och inför nya ordningar, inte pedagogiska forskare.

    SvaraRadera
  73. Helena

    "Så fort någon påstår sig ha hittat nyckeln till det goda lärandet ska vi lärare dra åt oss öronen. För den får vi aldrig sluta leta efter. Ingen av oss."

    Det gäller även när Björklund och utbildningspolitiken anses ha lösningen på det goda.

    SvaraRadera
  74. Monika, det gäller alltid. Det är just därför jag slåss så envetet för studentexamen. The proof is in the pudding, men det finns massor av bra recept. :)

    SvaraRadera
  75. Gränsen ska flyttas. Och du är inte ensam. Håller på dig benhårt i detta.

    SvaraRadera
  76. Fredrik, det har redan varit stor uppslutning runt det här och det glädjer mig mycket. Tack för stödet.

    SvaraRadera
  77. Besynnerligt!
    "Det viktigaste med en bok eller föreläsning är inte vilka tankar den innehåller, utan vilka tankar den väcker" – och som föreläsare är det viktig info till mig hur mina tankar når fram när åhörare berättar om sina tankar tänker jag... Finner det även besynnerligt att man kan använda mer än någon enstaka felstavad PPT om man på allvar tänker sig att föreläsa, i synnerhet för lärare som ju är ett kritiskt släkte.

    Men mest besynnerligt tycker jag nog ändå personalavdelningen hanterar det hela. Skulle tro att vår personaldirektör skulle skämmas ögonen ur sig om en personalhandläggare gjort något liknande här. Själv skulle jag gå fullständigt i taket. Om inte vi lärare, såsom varandes demokratins sista utpost, slåss för yttrandefriheten så är den snart ett minne blott!

    SvaraRadera
  78. Magnus, det du skriver är så sant. Hur en föreläsning "lyckas" beror också på publiken, hur välvillig den är och känns. Och det är sant att lärare är ett kritiskt släkte. Jag minns en fortbildningsdag för alla kommunens ämneslärare i Uppsala. Vid första tillfälle då man fick ställa frågor tog en mattelärare mikrofonen och berättade exakt på öret hur mycket av kommunens pengar man slösat bort på den här "värdelösa fortbildningsdagen". Hon berättade också exakt hur de hade gjort uträkningen och sedan tågade hon fram till kvinnan från kommunen som presenterat dagen och lämnade fram uträkningen. Jag minns det väl för jag skulle föreläsa om lärstilar under de junidagarna. :)

    SvaraRadera
  79. Jag är glad att det verkar finnas många många därute som är villiga att hjälpa dig flytta gränsen! Är ju inte verksam inom skolvärlden, men som vi vet finns det andra områden där gränser behöver flyttas... och där försöker jag dra ett strå till stacken ;-)

    SvaraRadera
  80. Mycket märklig och upprörande historia. Lundahl framstår ju framför allt som lättstött och feg, då han klagar hos kommunen i stället för att bemöta dig här eller på den blogg han har tillsammans med några andra skolforskare.

    Men de som verkligen gjort bort sig är ju Norrköpings kommun. De väljer ju att skicka en extremt tydlig signal om att man inte ska gå ut offentligt och kritisera fortbildningsarrangemang, vilket är upprörande då man är en offentlig arbetsgivare. Pinsamt!

    SvaraRadera
  81. Ewa, gruppen och bekvämligheten styr oss alla, men om alla tar ett litet steg framåt istället för att ständigt retirera kan stora saker hända. :)

    SvaraRadera
  82. Svante, vad Lundahl hade för motiv kan vi bara spekulera i. Hämnd är min teori.

    Men det var inte Norrköpings kommun som gav mig en knäpp på näsan. De två kvinnorna som kallade gjorde nog det på eget bevåg.

    SvaraRadera