måndag 19 september 2011

Vad är våra fackförbund skyldiga oss lärare?

Jag har varit medlem i LR sedan jag gick på lärarhögskolan. Men samtalet på rådhuset om min blogg var första gången jag personligen har behövt fackligt stöd. Jag mejlade LR-ombudet på min skola som kontaktade kommunombudet. Samma dag blev jag uppringd och fick både ett uppskattat bollplank och löfte om sällskap vid mötet.

Kallelsen till samtalet kom bara två dagar innan och inte till mig utan till min rektor - som också blev kallad. Syftet med mötet angavs inte. För allt jag visste kunde man ha kallat mig för att uttrycka sin uppskattning.Efteråt har jag förundrat mig över tillvägagångssättet. Varför fick jag inte en egen kallelse? Varför så kort varsel? Varför fick jag inte ens då jag bad om det veta precis vad det gällde? Tidsbristen och otydligheten gjorde att det var nära att jag inte kontaktade LR.

Jag tror att det skulle ha varit ett annat och obehagligare samtal om jag hade gått dit själv. Jag gissade vilket blogginlägg det handlade om, men jag skulle aldrig ha gissat mig till att det var den sista meningen som väckte upprördhet. Och jag skulle aldrig ha gissat att bakgrunden till mötet var att Christian Lundahl hade hört hört av sig. Tagen på sängen som jag var försvarade jag inte mig särskilt väl. Men det gjorde däremot LR:s kommunombud. Men så har vi inte heller vilket kommunombud som helst. Hon kom förberedd, påläst och gång på gång blev jag imponerad över hur skickligt hon redde ut vad samtalet handlade om och vad det var som gällde. Tydligt klarlade hon att jag inte hade gjort något fel och att däremot kallelsen och Lundahls agerande svårligen lät sig förklaras.

En i mina ögon olustig omständighet är att den förhandlingssekreterare som kallade till mötet var en gammal bekant. Jag kände henne som kommunombud för Lärarförbundet. Att vi hade träffats tidigare i helt andra roller påpekade hon själv i början av mötet. På vår skola är det nämligen utmärkt samarbete mellan LR och Lärarförbundet och det är vanligt att vi har gemensamma fackmöten över förbundsgränserna.

Man stöter ju på att fackliga företrädare blir rektorer. Det uppfattar jag som ett rätt naturligt steg. Gör man ett bra jobb som företrädare för sina kollegor är det troligt att man gör ett bra jobb som skolledare. Men jag hade ingen aning om att man kunde byta från att företräda lärarna till att företräda arbetsgivaren.  Ur mitt perspektiv påverkade vår tidigare bekantskap mötet i klart negativ riktning. Jag kom ihåg  tidigare förtroliga samtal om arbetsgivarsidan och undrade om det var samma vi och dom tänk åt andra hållet. Jag undrade om min bloggkritik mot vissa av Lärarförbundets utspel och ställningstaganden hade haft någon inverkan. Jag frågade mig också vad som gäller vid den typen av sidbyte. Vad av det hon har lärt och fått reda på som kommunombud kan hon använda sig av i sin nya roll? Vilka begränsningar finns det?

Man kan förstå att arbetsgivaren gärna tar emot en person med så mycket inside information.  Spärrarna borde finnas på den andra sidan, hos fackförbunden själva. Ett kommunombud får stor insyn i hur det fungerar på olika skolor, kännedom om olika situationer som uppstår och om enskilda lärares villkor och egenskaper. Det ger en hel del makt och den makten får inte missbrukas. Förtroende förpliktigar.

Jag har bott i många kommuner och vet hur olika det kan fungera med den fackliga representationen. På vissa skolor har ombuden stor nedsättning, på andra ingen. På vissa skolor finns fackombuden med på alla ledningsmöten, på andra är det bara i löneförhandlingarna de deltar. Ibland är det slagsmål om att bli fackombud, på andra skolor är det ingen som är villig. Så ser det också ut på kommunnivå. Det finns kommuner där medlemmarna  muttrar över kommunombuden, i andra är de älskade och beundrade. När Norrköpings förre LR ombud Arne Borgstedt nyligen gick i pension skrev Lars Stjernkvist (kommunalråd S) så här om honom i sin blogg: ” För Arne är nog den vars utskällningar jag uppskattat mest. Han har ett stort hjärta och brinner för en bra skola. Dessutom, det är ofta genom konflikter som man får goda vänner. Trots allt, de som alltid håller med blir rätt trista i längden.”

   Det tyckte jag var ett väldigt fint inlägg. Jag kan också intyga att Arne inte bara kunde ge kritik utan också hantera mottagarsidan. För några år sedan skrev jag ett kritiskt mejl till Arne. Några dagar senare fick jag ett vänligt och utförligt svar med en uppmaning att höra av mig igen vid fortsatt missnöje. Han kanske också tycker att de som alltid håller med blir rätt trista i längden?

Under ett möte på en knapp timme fick jag valuta för varje medlemsavgift jag betalat in till LR. Men jag fick också med mig en rad frågor om fackets roll och vad det innebär att vara förtroendevald. Jag har skrivit mycket om politikens och demokratins villkor i min NT-blogg. Om vikten av alerta och insatta väljare och om värdet av samarbete och breda lösningar. Samma sak gäller förstås våra fackförbund. Vi behöver kollegialitet på alla nivåer. Lärare som ställer upp för varandra även när det inte gagnar de egna intressena. Vi behöver vara engagerade och alerta och placera våra röster klokt.
    De är bara tillsammans vi är starka. Och våra elever förtjänar starka lärare.

13 kommentarer:

  1. Det ante mig att det gått till på det sättet, och jag är inte förvånad.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker nog det, Morrica. Och den stund jag inte tycker det lovar jag att säga till. :)

    SvaraRadera
  3. Monika, jag blev förvånad. Men sådant är kanske vanligare än jag har trott.

    SvaraRadera
  4. Mycket tänkvärt inlägg. Jag hade också känt mig trygg om jag haft Miia vid min sida under ett sådant samtal. Fortsätt kampen!

    SvaraRadera
  5. Tack Svante! Jag tror att vi måste följa Sven-Eric Liedmans och Maciej Zarembas råd och kämpa mer litet till mans. :)

    SvaraRadera
  6. Härligt att höra att facket kan hjälpa medlemmen då det verkligen kniper. Tycker dock att båda lärarfacken har varit alldeles för konflikträdda under en lång period av löneurholkning, men det är ju en annan fråga.

    SvaraRadera
  7. Pekka, det är svårt att vara annat när konflikt bara innebär att arbetsgivaren skrattar hela vägen till banken. Behöriga lärare kan ersättas av obehöriga och en inställd skoldag är en lönsam skoldag.

    SvaraRadera
  8. Arne träffade jag vårterminen 1974. Han blev alltså aldrig uppköpt av arbetsgivaren. En
    eloge till honom. Före 1970, på det gamla
    statliga läroverkets tid kunde K G
    Lundholm, om han ville det, förbjuda nämnd-ordföranden att besöka DeGeer-gymnasiet utan förhandsanmälan. I dag är det en kommunal skola och rektor måste finna sig i att politiker sträcker upp hans/hennes lärare. I en sån skola skall man nog inte var rektor. Politikerna söker och hittar svaga rektorer.

    SvaraRadera
  9. Anonym, tack för tillbakablicken. Arne förtjänar nog en eloge. Den nuvarande rektorn på de Geer är emellertid ingen svag rektor. :)

    SvaraRadera
  10. Tyvärr jag har negativa erfarenheter av facket LR. Kommunen lade ner fritidsverksamheten jag arbetade på, mitt under semestrarna, när föräldrarna var borta. jag fick veta att min arbetsplats inte fanns kvar, tre dagar innan semestern. Jag ringde en fackpamp i Stockholm. Hon bara skrattade, det är bra att byta jobb ibland, hö, hö!

    Ja, det tycker jag också, men det var inte hennes uppgift att tala om just då, dessutom vände jag mig emot sättet det hela gick till på. Barnen jag skulle ha tagit emot på hösten slutade hälsa på mig nere på stan, jag hade svikit dem, ur barnperspektivet. Tack kommunen och facket, jag anses ju som inuman och de vanligtvis humana. men jag hade inte skött en sådan affär på detta vis, den saken är klar. Och jag menar inte att man aldrig kan lägga ned något, frågan är HUR!

    SvaraRadera
  11. Robert Stenkvist, arbetade du i en fritidsberksamhet och var med LR. I vilken roll?

    Facket har inte mycket att sätta emot när arbetsgivaren vill lägga ner. Kvinnan du mötte var okänslig för dina synpunkter men jag tar mig friheten att fråga om du kan ha varit överkänslig. Man mår väldigt dåligt av ett nedläggningsbeslut och tolkar lätt vänlgt menade saker som något annat.

    SvaraRadera
  12. Robert, det finns mer eller mindre kunniga, sympatiska och hedervärda personer i alla förbund och på alla arbetsplatser. Om du blev otrevligt bemött hoppas jag att du hörde av dig till förbundet och klagade. Det är genom att ge feedback - positiv och negativ - och genom att välja klokt och hålla koll som vi alla tar ansvar för att ett fackförbund fungerar som det är tänkt. Oberoende av vad det heter.

    SvaraRadera