... Äras den som äras bör, svarade man från DN-debatt när jag
tackade för att de twittrade ut min studentexamensartikel. Det var sympatiskt av dem att göra det. Även att så många retweetade artikeln. Sympatiskt och
oväntat. Tack. :)
När DN-debatt publicerade min debattartikel: ”Dags att svenska skolan återinför Studentexamen” fick den många kommentarer, rekommendationer och mycket bloggstöd, men i gammelmedia var det rätt tyst. DN:s
ledarredaktion ställde sig mestadels negativa, NT skrev en positiv ledare, Folkbladet
intervjuade mig, men inga andra redaktioner nappade. I juli skrev Olof
Petersson en replik som egentligen inte handlade om studentexamen utan om
historieskrivning: ”Liberaler drev på när Studentexamen försvann.”
Min replik på repliken handlade om hur en modern studentexamen kunde se ut ”Vi ska inte damma av den gamla studentexamen” och inflikade att det partipolitiska
skyttegravskrig Olof Petersson försökte dra in mig i skulle försvinna om vi
hade en systematisk kontroll av måluppfyllelsen.
Sedan dess har det varit tyst
i frågan. Första gången ordet studentexamen återkom på min radar var i
samtalsserien vid Stockholms Universitet. Då sade Zaremba att han ska
introducera något nytt. Det var studentexamen. Han tog upp det ytterligare
en gång och sa då: ”För övrigt anser jag att studentexamen bör återinföras”. Så
i går var det CUF som lyfte studentexamen, i morse Centerns styrelse, därpå LR som nu säger ”Äntligen”, och sist FP som meddelar att
man är positiv och utreder förslaget. Jag har förstås lämnat in en motion för
länge sedan. En motion som jag antar behandlas i vår skolpolitiska grupp. Jag
fick en bekräftelse på mottagandet och har inte hört något sedan dess. Men vi
har vårt landsmöte först i mitten av oktober så det är ju ett tag kvar.
Studentexamen är min
absoluta hjärtefråga, och blir den genomförd på ett klokt och genomtänkt sätt blir jag mycket tacksam och glad.
Det här är en reform som kan ge eleverna rättssäkerhet, universiteten ett
bättre urvalsinstrument, lärarna den frihet och respekt vi förtjänar,
kommunerna, skolorna, lärarna ett kontrollsystem och skattebetalarna en välbehövlig uppföljning på
vad vi får för skolpengen. Sist men inte minst kan vi sluta ägna oss åt
partipolitiskt käbbel om skolan. Är betyg skadliga för kunskapsinhämtningen? Nå
så varsågod, starta en betygsfri skola, så ser vi hur det går i studentexamen.
Är handledarskap och entreprenörskap rätt väg att gå? Ja tror ni det så tittar
vi efter. Har matematikmiljarderna haft önskad effekt? Check.
Så hur skulle en bra studentexamen se ut? För det första tycker
jag att det är viktigt att det finns goda förutsättningar att lyckas. Tydliga mål,
vettiga prov som verkligen prövar måluppfyllelsen och som utvärderas av
universiteten, lärarna och eleverna, tillräcklig tid för förberedelser,
ordentlig sekretess och flera chanser.
Det får aldrig vara så att allt hänger på ett prov. Kör man ska
det bara vara att ta sig upp i sadeln igen. Samma sak om man hade en dålig dag
eller bara siktar högre. Det här systemet man hade i Sverige med att man fick
slinka ut bakvägen och fick resultaten på examensdagen var både grymt och
märkligt. Det rimliga är att man får sitt resultat i god tid innan examen och
slutar skolan med pompa och högtidlighet
tillsammans med sin klass och snabbt bereds möjlighet att göra om provet. I
Finland sker det redan följande höst och de elever som kört är med på alla
festligheter och uppvaktningar. Men en studentmössa bär man först när man
verkligen tagit studenten.
Det ska också vara de viktigaste och mest övergripande målen som testas - inte detaljer. Sådant som översiktlig kunskap parad med förmågan
att reflektera, analysera och på andra sätt ta det man lärt sig ett snäpp
vidare. Provet måste också vara säkert. I Sverige har vi haft den ena skandalen
efter den andra med NP-frågor som funnits på Internet i förväg och annat fusk.
I svenska upplever jag hela provkonstruktionen som riggad för orättvisa då
texterna är kända i förväg. På ett examensprov ska det helt enkelt inte gå att
fuska. I Finland öppnar rektorn provkuverten tillsammans med en abiturient. Det
tycker jag är vackert. Inte vuxenvärlden som ska se till att ungarna inte
fuskar utan ett ömsesidigt och gemensamt åtagande att se till att allt går rätt
till. Ett gemensamt kunskapsprojekt och en gemensam prövning.
En invändning man hör är att ett prov inte får få för stor
betydelse. Där håller jag med helt och fullt, men hur ser det ut idag? Hur
lätt är det för den som alltid drömt om att bli veterinär eller psykolog att
komma in på sin utbildning. Skulle det inte vara mer rättvist och
liberalt om man sökte in på slutbetyg, studentbetyg och dessutom kunde göra ett
inträdesprov? Tre portar, tre möjligheter. Mycket större chans för den som verkligen
verkligen vill och som också är villig att spotta i nävarna och jobba ordentligt
för att nå sitt mål.
Media: DN, SVD, SVD, Expressen, Aftonbladet
Bloggar:Tysta Tankar, Plura, Lasses blogg, Motpol, mina egna inlägg: Mitt eviga tjat om Studentexamen, Historielektioner och lärarförakt på DN-debatt, Studentexamen, Olof Petersson och DN-debatt
Myten om att få "smita ut bakvägen." Man blev
SvaraRaderai god tid varnad för att gå upp i muntan. Om man ändå gjorde det fick man på studentdagen, mellan
det muntliga förhöret och utspringet, alltså
just efter scrutinium, per telefon beskedet
att man underkänts. Så var praxis, i varje fall i slutet av femtiotalet och under sextiotalet.
Så det är en myt? En väldigt ihärdig sådan i så fall. Tack för informationen, anonym.
SvaraRaderaEtt mycket väl fungerande system med slutexamina och tydliga regler för både abiturienter, lärare och skrivningsvakter finns på IB-programmet - kanske värt att titta på för den "vanliga" gymnasieskolan?
SvaraRaderaKent, det kloka i det här läget att starta en omsorgsfull utredning och titta på både alla goda exempel och alla varnande och försöka göra rätt från början.
SvaraRaderaHear! Hear!
SvaraRaderaHaralampos, :)
SvaraRaderaHelena,
SvaraRaderaJag köper inte din argumentation. Vi har under ett antal år haft nationella prov. De har inte varit någon större succé även om det finns de som vill ha fler sådana.
De har enligt vissa forskare som tittat på detta lett till ökad segregation till och med och en del lärare har tolkat dessa som att det man får på nationella är det man ska ha i slutbetyg. Det var inte tanken från början.
Nu ska vi med fler Nationella prov och kanske även studentexamen fortsätta på samma linje som vi tidigare har gjort och som försatt skolan i den kris vi har idag. Det är inte att ta ansvar för elevernas lärande.
Det förslag som har kommit nu innebär att andra än läraren som haft eleven under många år kommer att sätta slutbetyget. Studentexamen avskaffades av liberaler och är nu på väg att införas av folk som kallar sig för liberaler, men som inte vet vad liberalismen står för.
Det här förslaget strider mot liberalismens grundtankar om tron på den enskilde individen och dess frihet. Det fanns en anledning till varför studentexamen avskaffades. Den var direkt kränkande mot de som misslyckades på provet då de fick gå ut bakvägen.
Nu verkar det här vara någon mild variant av samma sak där man inte ska få bära studentmössa om man inte klarat sin studentexamen. Det är inte rimligt överhuvudtaget och de som inte klarar studentexamen kommer att riskera att både känna sig kränkta och som om att de är sämre än andra. Jag accepterar inte detta då det helt står i konflikt med mina värderingar.
Alla elever har rätt att gå ut från gymnasiet. Den rätten vill ni riva upp. Dessutom kommer det att bli ännu svårare än idag för människor som har funktionsnedsättningar att komma ut från gymnasieskolan. Det är oacceptabelt.
Dessa elever behöver få det lättare att komma ut från gymnasiet och kunna söka in på högre utbildning, inte svårare. Jag tänker ta strid varje dag för en mer humanare skola som är präglad av stor tilltro till den enskilde individen och dennes frihet. Det är en liberal skola och inte den batong skola som Björklund och vissa här uppenbarligen vill ha med allt mer av tester, kontroller, ordning och reda.
Jag står för en skola som kännetecknas av liberala värderingar såsom individens frihet, tron på individens förmåga, inkludering av alla elever, en skola som kännetecknas av demokrati och mänskliga rättigheter.
Kloka tankar, som jag hoppas din politiske husse tar med detta i beredandet av ärendet i departementet.
SvaraRaderaFör övrigt hoppas jag att studentexamen återkommer och ersätter gymnasieexamen.
Fredrik, i grunden har du och jag samma mål och samma människosyn. Jag vill inte ha studentexamen istället för slutbetyg, jag vill ha studentexamen och slutbetyg. Dessutom tycker jag att man ska ha inträdesprov till högskolan. I Finland kan du tenta dig in på många utbildningar om betyget inte räcker till. Dvs du läser några luntor kurslitteratur och tentar dig in - visar praktiskt och konkret att du har vad som krävs för att klara utbildningen.
SvaraRaderaPlura, tack. Jag hoppas också det och jag hoppas att man tar tid på sig. Har vi kunnat vara utan en centralrättad examen genom hela svenska skolans historia kan vi stappla oss fram något år till så att vi får en riktigt bra sådan.
SvaraRaderaFortsatt spridning av myter om den gamla studentexamen. Censor satte inte betyget, men kunde underkänna. Studentbetyget vilade förstås
SvaraRaderainte endast på resultatet på studentskrivningen.
Censor granskade undervisningens allmänna
standard på ett läroverk och kunde rikta anmärkningar mot lärare eller rektor på basis av det som censor sett och hört under de muntliga prövningarna. Givna prov bedömdes Anmärkningarna protokollfördes och redovisades till SÖ.
Men som elev kunde man inte som idag låtsas
att man var klar med sin gymnasieutbildning.
Studenten firade inte avsutten tid utan sin
examen!
Anonym, tack igen för att du sprider ljus i det som uppenbarligen är ett dunkel.
SvaraRaderaHelena.
SvaraRaderaJag har nu försökt gå igenom de olika åsikter och argument som framförs åt båda hållen och har även tittat på vad som redan finns idag. Med hjälp av det har jag nu försökt formulera en form av kompromiss kring det här.
Den innebär i korthet att alla elever får ta examen, men att det ändå införs ett system med prov eller hemtentamen och ett kvalitetssäkrat projektarbete med förankring på arbetsmarknaden. Det är allt för lite koppling till den svenska arbetsmarknaden i dagens projektarbete kurs.
Dessa skall betraktas som meriter både när man söker till högskolan och i arbetslivet. Betygen skall kvalitetssäkras genom att alla resultat skall rapporteras in till Skolinspektionen som i mitt förslag får ökade befogenheter att ingripa samt att ett skolombud införs med omedelbar verkan i alla skolor. Skolombudet skall vara den som ställer de kritiska frågorna och som skall rapportera brister till Skolinspektionen. Det blev lite luddigt, men läs gärna mitt förslag här i sin helhet: http://frekar06.eu/?p=1742789.
Det är naturligtvis också så att det behöver tänkas igenom flera gånger till. Vi borde kunna lösa upp vissa knutar åtminstone. Det är tre problem egentligen jag vill komma åt med det här förslaget. För det första att alla elever skall ha rätt att få ta sin examen. Jag är helt emot att vissa inte ska kunna göra det för att de missar på studentexamen. För det andra vill jag ha hårdare granskning av betygen som fortfarande ska sättas av lärarna. För det tredje så vill jag komma bort från dagens Projektarbete kurs som inte håller måttet och som inte är förankrad i varken elevens vardag eller i kommande yrkesliv.
Frekar06
"För det första att alla elever skall ha rätt att få ta sin examen. Jag är helt emot att vissa inte ska kunna göra det för att de missar på studentexamen."
SvaraRaderaDet jag menar är att jag är helt emot att vissa elever inte ska kunna ta ut sin examen på grund av att de inte klarat studentexamen. Det blev något märkligt formulerat i min kommentar ovan.
frekar06
SvaraRadera"de som inte klarar studentexamen kommer att riskera att både känna sig kränkta..."
Är inte just det ett stort problem i sig? Att många idag verkar så "lättkränkta". Själv har jag aldrig kommit på tanken att känna mig kränkt för att jag t ex bara klarade att få en 2:a i gymnastik...
Fredrik, jag tycker det verkar som om du vill skydda eleverna för misslyckanden. Jag vill att de ska misslyckas så ofta det krävs för att lyckas.
SvaraRaderaNär det gäller projektarbetet får det tummen ner av mig också. Rättsosäkert tidsslöseri för både elever och lärare.
Den gamla examen gav behörighet till
SvaraRaderauniversitetsstudier. I dag har vi allmän
och särskild behörighet. Kan man säga att
man är emot att någon inte kan ta ut sin
behörighet? Det kan man ju, men då menar man
att vi inte ställer några krav alls på den som
t ex börjar en lärarutbildning. Vart skulle
det leda? Eller är det hemlighetsmakeri: ingen
skall få veta att någon missat behörigheten?
Ewa, vi behöver bli mycket bättre på att synliggöra kopplingen mellan insats och utdelning. Arbete går före hjärnceller och dessutom ger arbete hjärnceller. Som Julia så fint konstaterat i sin blogg. :)
SvaraRaderaAnonym, jag förstår inte riktigt din poäng här, men jag har länge retat mig på den "allmänna behörigheten" som är en ren skrivbordsprodukt. Vad kan man klara för högskolekurser med A-kurserna från gymnasiet? Kurser som var ren repetition av åk 9.
SvaraRaderaMorrica, surfar genast till ditt krypin. :)
SvaraRaderaHelena och Eva,
SvaraRaderaJag får kalla kårar när jag läser att ni tycker att eleverna ska få misslyckas så många gånger att de till sist lyckas. Jag har själv haft lärare på gymnasiet med det förhållningssättet och det var inte någon rolig situation som elev.
Det var ständiga misslyckanden för min del något som satte igång en negativ spiral som inte bröts förrän jag kom till Komvux där lärarna hade ett helt annat förhållningssätt. Då hade jag inte mycket till självförtroende kvar efter tre år på gymnasiet där vissa lärare, inte alla dock, hela tiden kom med negativ kritik.
Jag har ett exempel kring detta från min studietid där jag av min klassansvarige lärare och studierektor fick höra att jag skulle ha väldigt svårt att klara Programmerings kurserna.
De lärarna som hade dessa kurser hade dock ett helt annat förhållningssätt som tur var och det var därför jag kom ut med G i A-kursen och VG i C-kursen. Det värsta är att jag inte är ensam om min upplevelse. Det finns många elever som har tappat sitt självförtroende helt och hållet tack vare att de aldrig får något positivt tillbaka.
Jag läser en kurs om Digitala kulturer nu. Där finns ännu ett elevexempel som visar på vilka konsekvenserna kan bli av att elever ständigt får misslyckas och närmast blir nedtryckta. Det handlar om en tjej som skolkar en hel del och som hade IG i bland annat Bild och Engelska. Samtidigt satt hon hemma med Photoshop och läste engelska manualer på avancerad nivå för att komma vidare i Photoshop.
Hon höll alltså på med avancerad bild och avancerad engelska, men skolan hade sannolikt bemött hennes intresse med en negativ inställning.
Jag har också hört om elever som upplever att de för första gången någonsin fått uppmärksamhet när de kom till särskolan. Detta måste få ett omedelbart slut. Vi ska se det positiva hos våra elever.
Om det innebär att jag försvarar elever från att misslyckas så får det vara så. För jag har inga planer överhuvudtaget på att ändra uppfattning.
Jag kommer aldrig att acceptera att det finns elever som hamnar i den negativa spiral som jag beskrev ovan och jag kommer aldrig acceptera att elever inte ska få ta ut sin examen från den svenska gymnasieskolan för att de inte klarat ett prov (studentexamen). Att acceptera det vore helt oförenligt med mina liberala åsikter och mitt sätt att förhålla mig till elever.
Förtydligande: Ni som vill läsa om det här elevexemplet kan hitta det här:
SvaraRaderahttp://www.smakprov.se/smakprov.php?isbn=9789140666710&l=gleerups
frekar06
SvaraRaderaMeningen är väl att lärarna skall berätta hur eleverna skall gå tillväga för att lyckas med sina uppgifter.
Vad man gör när man låter någon misslyckas hela tiden för att de skall lära sig, är att lära dem hur det känns att misslyckas och att ingen bryr sig om dem.
Detta är väl en del i bristtänkande inom svensk utbildningssystem. Man tittar på bristerna istället för att utveckla det eleverna är bra på. För genom att utveckla det som är bra är chansen stor att de lär sig det andra sen, dvs. det dom inte hade förutsättningar för att göra. Bristtänkandet som leder till kompensatoriska åtgärder, åtgärdsprogram mm.
Går man inte från fel håll!
Jag hade en lärare på doktorandutbildningen som underkände min examinationstext hela tiden men talade aldrig om hur jag skulle göra eller varför det blev underkänt. Jag fick gissa mig fram, men jag hamnade aldrig rätt. Till slut bad jag om att få en annan examinator.
Man skall alltid tala om vad någon behöver göra för att bli godkänd. Och om de inte vet hur, skall man tala om hur.
Däremot brukar jag betona att det inte är en katastrof att inte bli godkänd vid första försöket. Och att alla får godkänt men inte vid samma tidpunkt.
Monika,
SvaraRadera"Jag vill att de ska misslyckas så ofta det krävs för att lyckas."
Det var den här formuleringen hos Helena som jag reagerade med tydlighet mot. Detta synsätt tänker inte jag inta. Detta tenderar att sluta i en elev utan självförtroende. Sedan kan man som lärare inte göra mycket.
Men det som irriterar mig ännu mer är faktiskt att det sitter elever som har IG i en del ämnen som exempelvis bild och engelska samtidigt som de kan sitta och göra avancerade saker i till exempel Photoshop eller skriva avancerade manualer på engelska. Men deras kompetenser och intressen tas inte tillvara av skolan.
Vi har elever som lär sig ett helt nytt språk själva för att kunna spela vissa online spel. Detta betraktas närmast som ett problem då de enligt en del ägnar för mycket tid åt datorspel.
Eller ett annat exempel. Eleverna får reda på att de behöver träna sin engelska. Samtidigt kan man höra lärare oroas över elevernas aktiviteter i spel som World of Warcraft där engelska är det språk som talas.
Det här handlar inte om teknik. Det handlar om en helt ny kultur som våra elever finns i. Det handlar om att inte fastna i gamla strukturer utan våga använda dagens och morgondagens pedagogik. frekar06
frekar06
SvaraRaderaNej, deras kunskaper tas inte tillvara därför att det är på förhand given kunskap som skall läras ut i skolorna. Och det är naturligtvis helt åt skogen om det bara blir den typen av kunskap som man tar tillvara och som ger utslag i betyget.
Det finns ett "snobberi" i utbildningsväsendet! Men kanske också en okunskap om att man kan lära sig engelska i spel som World of Warcraft. Men det kan även handla om vad det är för spel, som skapar oron.
I vilket fall behöver skolan vara mer öppen för andra sätt att lära sig, som jag ser det.
Det finns en enorm fara i en överdriven skräck för elevens misslyckanden. Det är förstås klart att vi lärare ska ha fokus på hur eleven lyckas men om det går så långt att vi inte talar klarspråk om vad eleven ännu inte kan så kan vi inte hjälpa eleven. Jag anser att vi behöver ge eleverna så kraftfulla utmaningar att de inte alltid lyckas med att genomföra dem men då är mitt fokus förstås hur de ska lyckas nå dit någon gång i framtiden.
SvaraRaderaKunskapsresan vi ska erbjuda eleverna ska alltid ha ett normativt perspektiv (på förhand given kunskap) och ett antal alternativ perspektiv. Det är så förståelsen blir djupast och flexibliteten inför en föränderlig framtid blir störst. Det är ganska tydligt att professionellt skapad examen är bättre på att mäta förståelse än snabbt hopsnickrade småprov av varje lärare. En examen ger lärare mycket större möjlighet att ta ut svängarna i sin undervisning och att använda WoW, FB, Skype, på vägen till den kunskap eleverna behöver.
Sen kommer elever alltid att uppleva misslyckanden, då de förstås lätt skaffar sig orealistiska ambitioner. Det ska vara svårt att bli läkare, bara de som är riktigt duktiga och samtidigt har en hög arbetskapacitet kommer att hinna bli tillräckligt duktiga för att vi ska riskera människoliv i deras händer. Det här gäller många fler yrken och den viktiga frågeställning är inte att alla som vill och är tillräckligt duktiga ska få det som arbete. Den typen av rättvisa är ointressant. Det viktiga är att de som ska arbeta i yrket ska vara tillräckligt duktiga. Vi är många som kommer vara beroende av deras prestationer.
Jan,
SvaraRaderaDet finns flera delar här som jag vill svara på och som jag inte håller med dig om.
Citat: "Det finns en enorm fara i en överdriven skräck för elevens misslyckanden. Det är förstås klart att vi lärare ska ha fokus på hur eleven lyckas men om det går så långt att vi inte talar klarspråk om vad eleven ännu inte kan så kan vi inte hjälpa eleven."
Om eleven hela tiden misslyckas så kommer denne förlora sitt självförtroende. Jag har själv upplevt detta och vet hur extremt svårt det är sedan att ta sig ur den negativa spiral som skapas av det här. Mot den bakgrunden har jag ett annat förhållningssätt än vad du har.
Vi ska inte fokusera på elevens problem utan på vad eleven faktiskt är bra på. Det är mitt sätt att förhålla mig i alla fall.
Citat: "Det är ganska tydligt att professionellt skapad examen är bättre på att mäta förståelse än snabbt hopsnickrade småprov av varje lärare."
Jag är mycket kritisk till de nationella proven som är ännu en misslyckad reform. De har inte bidragit till en bättre skola utan har ökat segregeringen i skolan.
De har dessutom grovt missbrukats ute i skolan där en del lärare inte har tagit hänsyn till annat än NP när de satt betyget. Detta trots att vi enligt läroplanen är skyldig att ta vara på all kunskap om eleven vid betygssättning.
När det gäller den andra statliga kontrollen i form av skolinspektionen så avvaktar jag med att ta ställning då jag mer än gärna vill ta del av EU:s utvärdering av denna först.
Citat: "En examen ger lärare mycket större möjlighet att ta ut svängarna i sin undervisning och att använda WoW, FB, Skype, på vägen till den kunskap eleverna behöver."
Om vi talar om studentexamen så finns det inte några sådana belägg överhuvudtaget. Snarare tvärtom så kommer mer av struktur och nationell kontroll försvåra arbetet med IT ännu mer. Om vi talar lärarexamen så håller inte det heller då lärarutbildningen inte ens befinner sig på banan kring lärande och IT.
Jag vill till min senaste kommentar tillägga att jag är minst lika kritisk till studentexamen som jag är till de nationella proven.
SvaraRaderaJan
SvaraRaderaOkey, men vi får hoppas att
"Det är så förståelsen blir djupast och flexibliteten inför en föränderlig framtid blir störst"
... inte också är på förhand given.
Kritiken mot "på förhand given kunskap som ska läras ut " känns som intressant att filosofera kring och är det här en del av den kritik som riktar sig mot kunskapsmål och mätningar som hämmande för kreativitet och elevens möjligheter att hitta de bästa framtidsvägarna.
SvaraRaderaÄr inte allt skolan ska få eleverna att lära sig en del av det kunskapsbygge tidigare generationer skapat? är min fråga. Vi försöker förmedla de förståelsemönster det krävt tidigare generationers bästa hjärnor att komma fram till. Vi försöker förmedla de studietekniker, metoder och perspektiv som visat sig mest framgångsrika för kunskapsbyggen av alla slag. "förmedling" ges av vissa en negativ klang men finns det egentligen något som inte är detta. Vi vill väl förmedla insikter i demokrati, tolerans och samarbete också. Har vi inget vi vill förmedla så kan väl eleven få göra allt på det sätt som eleven gör utan skola? Alla får börja uppfinna hjulet själva om samhället inte tror på den kunskap det redan skapat, kunskapen är ju för eleverna på förhand given.
Jag hävdar att de stora nytänkarna startat i på förhand given kunskap som andra samlat men att de sen väljer lite nya perspektiv. Min erfarenhet från patentverket är att de som inte läst på vad andra gjort, de har en tendens att återupprepa det andra gjort. Frihet att prova och rätt att misslyckas är avgörande för kreativitet men kunskap är en lätt börda att bära och på förhand given kunskap är en förutsättning för att tänka nytt.
Min erfarenhet är att även små grupper av elever kan kräva mycket kringarbete. Vare sig folkhögskolorna har 10 eller 16 elever bör vi vara realistiska med att så små grupper av elever inte är något som av ekonomiska skäl inte är möjligt att erbjuda mer än en tydlig minoritet av eleverna. Må vi lägga pengarna på de elever som verkligen behöver detta!
SvaraRaderaJan
SvaraRaderaJo, men på förhand given kunskap och på vilken förståelse som uppstår av denna är två skilda saker. Om lärarna inte är öppna för förståelsen i olika former som kan uppstå, blir även den på förhand given.
Till "Anonym". Jag blev inte varnad. Tvärtom. Pappa hade ringt rektor och frågat om det var någon fara, jag hade varit sjuk länge. En nära vän hade dessutom dött. Vi skulle springa ut klockan 17. 17.20 kallades jag till rektor. Lärarna hade kämpat emot censorerna,de kände till bakgrunden. Men jag kuggades. Vaktmästaren beordrades ut att informera väntande familj, släktingar och vänner. Upplevelsen har satt djupa spår, så mycket kan jag säga.
SvaraRadera