Det har inte precis varit min vecka. Först blir min kära laptop förstörd och igår fick jag ett ordentligt påhopp på DN debatt. Man väntar sig inte precis replik på en debattartikel en månad senare. Man väntar sig heller inte en replik som helt hoppar över sakinnehållet och tar fasta på en enligt min uppfattning oviktig detalj – vem som tyckte vad i början på sextiotalet. Saken blir inte bättre av att artikeln både dryper lärarförakt och av kommentarerna att döma blåser på det redan existerande lärarföraktet hos läsarna. Här kommer två exempel:
”Helena von Schantz, ytterligare ett bevis på att kvaliteten på de svenska lärarna är alldeles för låg. Kan det finnas något samband med att folkpartiet har sin starkaste förankring bland lärarna, eller är det bara fördomar ?” Karl E
”Jag vill inte att man återinför skamvrån i skolan men borde någon sitta där så är det väl läraren Helena von Shantz. Med sådana lärare får vi aldrig en skola som våra barn förtjänar. Undrar hur mycket annan dynga hon proppar i sina elever!! ?” Per Owen
Så vad är det som väcker sådan indignation? Olof Petersson låter det vara osagt om det var bra eller dåligt att skrota studentexamen men oberoende är det tydligen viktigt att rentvå Olof Palme från ansvar för beslutet. Jag tror knappast Palme själv skulle tacka för insatsen. Han arbetade ottröttligt med utbildningsfrågor redan i slutet av femtiotalet och såg skolan som det främsta redskapet för att riva klassamhället. Som den utbildningsvisionär han var skrev ett stort antal artiklar och höll mängder av tal om skolpolitik. Alldeles extra flitig var han i 1964 års skoldebatt – det år då beslutet att slopa studentexamen togs. Den skola vi har idag med sammanhållen grundskola, utbyggd vuxenutbildning och fokus på valfrihet är i mångt och mycket Palmes skapelse. Lägger man till det att socialdemokraterna härskade enväldiga eller så gott som enväldiga under hela perioden är det inte särskilt revolutionerande att koppla Palme till reformen. Då är det mer betänkligt att som Olof Petersson kalla slopandet av studentexamen för en borgerlig reform.
En annan sak Olof Petersson kritiserar mig för är att jag inte har koll på vad Folkpartiets ungdomsförbund tyckte om studentexamen i mitten på sextiotalet. Ursäkta, men vad har det med saken att göra? Jag skrev inte under artikeln som folkpartist och jag struntar högaktningsfullt i vilket parti som inför en ny studentexamen bara det görs. Folkpartiet har inget om studentexamen i sitt program. Det finns heller inga motioner om en sådan – med undantag för min egen som lämnades in efter motionstidens utgång. Jag förstår inte heller varför det är så intressant vem som har genomfört en reform? Att man gör misstag uppfattar jag inte som ett problem – jag gör själv sådana stup i kvarten. Att vägra rätta till dem, det är en annan femma. Trial and error är en utmärkt väg till kunskap, men bara om man rättar till felen.
Vad säger det om svensk utbildningspolitik när man hellre tar fasta på vem som tyckte vad på sextiotalet än på hur vi ska få rätsida på skolan här och nu? När man läser kommentarerna påminns man närmast om fotbollshuliganer och Mellanösternkonflikten. Är inte det bisarrt?
För mig finns ingen skolpolitisk fråga som är viktigare än studentexamen. Men det jag har i bakhuvudet är den finska studentexamen jag själv tog. Som elev tyckte jag att det var fantastiskt att få en oberoende bedömning. Inte märkte jag av några nerver hos mig och mina vänner heller. Vi visste ju att det bara var att skriva upp igen redan samma höst om det inte gick bra. Jag önskar att mina barn och elever hade den likvärdighet, målstyrning, rättvisa och rättssäkerhet jag upplevde i skolan. Jag tycker också att det är samhällets skyldighet att ta reda på om grundnivån är nådd. Eleverna har rätt att ha en ansenlig mängd kunskaper, färdigheter och insikter i bagaget när de lämnar skolan. En studentexamen visar både om eleverna har fått det de har rätt till och om de har uträttat det som krävs.
Men en studentexamen behövs minst lika mycket för oss lärare. Jag vill ha frihet, ansvar och målstyrning, inte detaljreglering och pappersexercis. Jag vill tillåtas fokusera på undervisningen och eleverna, inte på möten, dokumentation och elevvård. Men mest av allt är jag så hjärtinnerligt trött på allt lärarförakt och all besserwissrighet. Lösningen är alltid att vi lärare skärper oss. ”Om man kan dra några skolpolitiska slutsatser av hennes artikel torde den snarast understryka behovet av en förbättrad lärarutbildning”. Så löd den nedlåtande och dryga avslutningen på Olof Peterssons artikel. DN:s ledarredaktion menar i sin ”Fokus på Uppgiften” att det inte är något problem med sena betyg så länge vi lärare hanterar utvecklingsamtalen som det är tänkt. Problemet är att det gör vi inte. Riksrevisionen andas också lärarförakt i sin rapport Lika betyg – Lika kunskap. Trots alla åtgärder är betygen och provrättningen lika orättvisa. Enligt riksrevisionen är en viktig orsak att lärarna inte läser instruktionerna ordentligt. Det här är tre ganska milda exempel från den senaste månaden. Vilken intelligent och professionell person skulle uppskatta den typen av påhopp? Kritik mot en hel yrkeskår är också fullkomligt poänglös. För en individ kan konstruktiv kritik vara en riktig gåva. Men att kritisera landets cirka 300 000 lärare i klump – var är nyttan med det?
Jag har givetvis skrivit en replik på Olof Peterssons replik. Den har kostat mig två ansträngande dagar – inte minst för att min laptop blev förstörd i Almedalen. Som min f.d. elev Julia så rart konstaterar i en kommentar är den ungefär som en snuttefilt för mig. Nu är det bara att hoppas, hoppas, hoppas att artikeln också blir publicerad.
Länk till min artikel: Dags att Sverige återinför studentexamen.
Bloggar: Tysta Tankar, Röda Berget, Martin Moberg, Jans Syrliga Karameller, Curious Heathen, Pluraword,
torsdag 14 juli 2011
Historielektioner och lärarförakt på DN debatt
Etiketter:
Almedalen,
DN,
lärarförakt,
Olof Palme,
Olof Peterssen,
studentexamen,
utbildningsförakt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Helena, när jag läste DNs artikel så kännde jag med dig - den var så fruktansvärt orättvis mot dig. Jag hoppas du vet att alla som följt dig vet att du inte förtjänar detta påhopp! Jag tror till och med att de som inte riktigt håller med om vad du skriver ändå är på din sida denna gång.
SvaraRaderaPå dem igen!
Tack för både tröst, stöd och länkning snälla Anders. :) Han ger sig på mig i första hand, men jag tycker nog att han attackerar lärarkåren också med slutslängen om behovet av förbättrad lärarutbildning.
SvaraRaderaUsch - läs aldrig läsarkommentarer (om du inte vill lära känna mänsklighetens sämsta sidor)!
SvaraRaderaDet känns hårt att du får lida för den överhettade tonen i debatten och jag är rädd att många stirrar sig blinda på din partibeteckning. Björklund (och Fjelkner) har gjort en del yviga historiebeskrivningar och kommit undan ganska billigt. (pedagogisk forskningen var bra fram till 50-talet och skolan fram till 1968?) Inom politiken tycks det finnas ett uppdämt behov av tydliga skiljelinjer och syndabockar. Om allt är sossarnas fel är det lättare att förhärliga sig själv som den store frälsaren.
Kanske stämmer det som du skriver att det är lättare att ge sig på en lärare? Fast i mina ögon finns det en fara i att beskriva sig som offer och jag tror vi på lång sikt ska undvika den formen av argumentation.
Nu tycks det även stänka på lärarutbildningen (egentligen är det väl mitt fel!!!) och jag tänker nog att det skulle kunna finnas utrymme för en del kollegialitet även här.
Vi står upp för barnen, kolleger och värdet av vår yrkesutbildning. Idag är det gratis att angripa skolans alla delar. Alla har förslag på enkla lösningar och tvärsäkerheten ökar med avståndet!
Håll ut! Hoppas du har bättre väder än jag. (sämre finns inte)
Mats, jag kan ta hårda toner i läsarkommentarerna - det vet du själv hur det kan se ut på Newsmill ibland. Och offerkoftor är varken klädsamma eller bekväma, där håller jag med fullständigt. Men både artikeln och kommenterna rymmer ordentliga doser lärarförakt och sådant behöver vi alla hjälpas åt att lyfta och problematisera. När jag var yngre fanns det ett polisförakt. Lapplisor var också fritt villebråd. Idag uppfattar jag vår profession som den enda som är under ständig attack - ja ihop med lärarutbildarna då. Ironiskt nog samtidigt som vi lärare har ett bättre förhållande till våra elever än någonsin tidigare.
SvaraRaderaHelena, bra skrivet. man behöver inte vara idiot för att vara professor, men det underlättar. så utryckte vi oss teknologer ibland. I detta fall mer sant än någonsin.
SvaraRaderaAtt försöka tillskriva FP detta med avskaffande av studentexamen är ovanligt korkat av en statsvetare. Under hela 60-talet var det sossarna som satte dagordningen och i valet 1968 hade sossarna sin största valseger genom tiderna strax innan Erlander avgick.
Och att bara andas att det är FP som nu infört studentexamen är också huvudlöst. Det är Alliansregeringen som gjort det. Må vara att det är en folkpartist som är utbildningsminister.
Det gäller att hålla sig till fakta när man som offentlig akademiker uttrycker sig.
Tack Plura. Faktabördan när det gäller svensk inrikespolitik på sextio-talet vilar tveklöst tyngre på en f.d. professor i statsvetenskap än på en språklärare. När han kallar avskaffandet av en verkningslös gymnasieinspektion på åttiotalet för det verkliga avskaffandet av studentexamen är det inte precis ägnat att imponera. Själv finner jag hela den inflammerade debatten om vem som ska ges äran eller skulden för vad som tröttsam och poänglös.
SvaraRaderaJag hoppas att du kan finna viss tröst i att trots Olof Peterssons fula efterslängar mot dig personligen så stärker han egentligen din argumentation. Varför detta kraftfulla artilleri till Palmes försvar och uppletande av andra ansvariga om det hade varit ett bra beslut att avskaffa studentexamen? O P verkar ju ge dig helt rätt i sakfrågan!
SvaraRaderaHelena du kan skolpolitik även om O P slår dig på fingrarna när det gäller detaljerna i modern historia. Så vitt jag vet är du inte historielärare och hans avslutning är verkligen ett obehagligt utbrott av lärarförakt utan grund.
Jag håller inte med om att Peterssons artikel skulle vara lärarföraktande. Tvärtom hedrar han ju läraridealet: att vara påläst i frågor även när det gäller detaljer.
SvaraRaderaJag förstår din känsla av att han skjuter in sig på en enskild faktadetalj, men Petersson har ju inte heller någon ambition att diskutera frågan om studentexamen. Han vill reda ut historieskrivningen, och det måste vara tillåtet.
Visst är den avslutande repliken snärtig och elak (men jag tror att du har åstadkommit ganska många sådana själv Helena, och det menar jag inte som kritik :) Det är dessutom en billig poäng (och sådana har du färre av...) om lärarutbildningen, men jag skulle inte dra till att det handlar om förakt mot en hel yrkeskår. Mer då ett avslutande utfall i sann retorisk anda, något som vi lärare tyvärr sällan konfronteras med, eftersom vi sällan får vara med och debattera med vare sig professorer eller utbildningsansvariga...
Så om det går: ta Petterssons inlägg med en nypa salt. Han nyanserar historieskrivningen av den svenska skolan och det är något skoldebatten verkligen behöver. Bort från "det är sossarnas fel", eller "det är borgarnas fel". Ja kanske rentav bort från "det är både sossarnas och borgarnas fel"...?
För övrigt håller jag med Mats om läsarkommentarer, inget att öda tid på att läsa. En lagom mängd kommentartroll tror jag dessutom gör att man framstår ännu lite mer som Gulliver i liliputtarnas land :)
Jan, han borde slå mig på fingrarna. Inte nog med att han är professor i statsvetenskap och har skrivit en bok om studentexamen. Han bodde i Sverige och var vuxen när det begav sig. ... Kanske är det så att han just därför inte borde slå mig på fingarna?
SvaraRaderaHelena, du har alldeles rätt i att faktabördan när det gäller svensk inrikespolitik på 60-talet vilar tyngre på en professor i statsvetenskap än en språklärare. Det finns då särskild anledning att besinna det Cordelia Edvardson skriver i dagens kolumn i SvD "Men när allt kommer omkring är det kanske med orden som med statistiken: bägge kan användas för att dölja sanningen" och här vilar ansvaret tyngre på en professor i statsvetenskap än en språklärare.
SvaraRaderaBjörn,nyansering är bra, men tycker du verkligen att det är det Petersson ägnar sig åt? Han hävdar istället att allt är ungliberalernas och en borgerlig regerings fel. Jag hittar inte heller belägg för Peterssons historieskrivning. Socialdemokraterna dominerade den tidens politiska värld och Palme var en frontfigur långt innan han blev utbildningsminister 68. Läs här om hans skolpolitiska aktiviteter 64:
SvaraRaderahttp://www.olofpalme.org/personen/biografiska-notiser/1964/
Jag har för övrigt aldrig hävdat att allt är sossarnas fel. Ingela Gardner Sundström, moderat är väl den politiker jag kritiserat mest. Jag polemiserar lika ofta mot friskolereformen som mot kommunaliseringen. Dessutom förstår jag inte varför det är viktigt vem som stod för vilken reform. Att reformer leder fel är ingen katastrof, det är oviljan att utvärdera och justera som är det stora problemet i svensk skolpolitik. Just precis det jag vill komma åt med en centralrättad studentexamen.
P.S. Är det det som är läraridealet att kunna allt i alla ämnen? Att aldrig ha fel? Undra på att ingen vill bli lärare.
Gertie, tack för tipset om en intressant artikel. Det är viktigt att vara stringent med språket så att kommunikationen fungerar. Där brister jag ibland - jag blir för förälskad i slagfärdiga formuleringar.
SvaraRaderaManuell pingback:
SvaraRaderahttp://curiousheathen.wordpress.com/2011/07/14/lamna-ditt-bakomflutna-framfor-dig/
Tack för länken och för att du skrivit ett så klokt och tänkvärt blogginlägg, Morrica.
SvaraRaderaFör övrigt vill jag bara tillägga att jag älskar dina slagfärdiga och stringenta formuleringar.
SvaraRaderaJag sympatiserar i hög grad med dig, Helena.
SvaraRaderaDock får vi inte glömma Gunnar Heléns namn och inflytande i frågan. Han var mycket inflytelserik på sin tid.
Tack Gertie. :) Du skriver med eftertanke och nyanser så fina att man bara urskiljer dem när du pekat på dem. Den gåvan vill jag tacka dig för.
SvaraRaderaTack för sympatin Bertil. Gunnar Helén kan jag däremot inte glömma. Jag visste nämligen inte ens att han fanns innan han nämndes i artikeln.
SvaraRaderaVi känner alla till hur det blir när journalister har nyhetstorka. Då blir det plumpa ändå mer plumpt. Då letar man även skit i toastolarna. Du och Jan B är framtidens skola.
SvaraRaderaFlummiga journalister är skapta ur glömskans och flummighetens "sista ejakulat". Därför är de lika klena till sitt journalistiska förstånd som det "sista ejakulatet". Fl'åt Helena!
Jan tack för stöd och uppmuntran. Några flummiga journalister har jag dock inte stött på. Tvärtom är jag tacksam över att jag fick in mitt hjärtebarn, studentexamen på DN debatt - påhopp från professor i statsvetenskap inräknat. Jag är övertygad om att det är nödvändigt med systematisk mätning av måluppfyllelsen i skolan och för det kommer jag att arbeta enträget och långsiktigt. Varje gång ordet studentexamen tas upp för oss närmare det målet.
SvaraRaderaHelena!
SvaraRaderaDu råkade sticka ut lite för långt genom att ge Palme och HSB som huvudansvariga till den svenska skolkatastrofen. Klassisk akdemisk revirpinkeri från Herr Statsvätaren som samtidigt visar hur okunning han är på skolområdet.
Anonym, så tolkades det nog, men så avsåg jag det inte. Var är poängen med att utse huvudansvariga? Är det inte tillåtet att göra misstag har man två val. Antingen får man undvika att göra något överhuvudtaget eller så är man tvungen att sticka huvudet i sanden så man slipper se hur det går. Ingendera alternativet är särskilt konstruktivt.
SvaraRaderaHelena!
SvaraRaderaHerr Professor Statsvetenskap gjorde bara det som ankommer en akademiker; att se svagheterna i din argumentation. Det tillhör liksom jobbet. Däremot blir jag besviken att en statsvetare inte vet mer om den rådande situationen i skolan innan han slänger ut sig flosklernas floskel. På ren svenska: Skit i honom. Du behöver inte hans välsignelse! Stick gärna ut hakan igen och igen...
Janne
... å vad det gäller nättrollen så tål de inte dagsljus så dem kan du räkna bort.Deras inlägg är som vilket fyllepladder som helst.
SvaraRaderaJanne
Helena,
SvaraRaderaJag ska erkänna att jag är lite sen in i den här debatten. Men nu är det dags också för mig att ge mig in den här debatten känner jag.
För min del som själv ska bli lärare när jag är klar med min utbildning om en termin så är det nämligen viktigt att delta i debatten om skolan.
Fler lärare och lärarstudenter borde delta i debatten om skolan. Kommer själv ha samhälle, religion och historia som mina ämnen (årskurs 7 till 9 och gymnasieskolan).
Jag tillhör de som är kritiska till att införa en studentexamen. En studentexamen innebär prov.
Prov är en examinationsform som verkligen inte passar alla elever. Jag tillhör en av de som absolut inte kan prestera max på prov. Däremot kan jag prestera bra när jag får sitta hemma i lugn och ro och skriva uppgifter eller hemtenta exempelvis.
Detta är ingenting som jag är ensam om utan jag vet många som upplever och upplevt exakt samma sak. Är det verkligen rimligt att de elever som inte kan prestera maximalt på prov ska drabbas ännu hårdare genom studentexamen än vad de redan gör idag då skolan inte klarar av att anpassa examinationsformen efter den enskilde elevens förutsättningar och behov?
En av mina absoluta hjärtefrågor som jag kommer att kämpa för ute i verksamheten är ett ökat elevinflytande. Det är oerhört viktigt för mig att alla elever får ett inflytande över till exempel detta med examinationsform.
Det jag konkret vill göra är att hitta sätt där jag som lärare kan ge eleverna möjligheten att hitta den examinationsform som passar just den enskilde eleven bäst. Det är möjligt att jag är naiv, men jag tror verkligen på att man kan möta alla elever efter deras förutsättningar och behov.
Jag tror inte att studentexamen är ett sätt eller en väg om man så vill mot en skola för alla som är inkluderande där vi möter alla elever efter deras förutsättningar och behov.
Jag tror att vi behöver tänka om kring examination. Främst vill jag att vi ska börja diskutera hur vi kan förändra examinationsform med redskap som Facebook, Twitter, Tjänster för realtids samarbete, Bloggar, Second Life och Smart Phones.
Det jag vill ha är en situation där examination är en viktig del i ett större sammanhang. Jag vill att den ska vara en del i en skola för alla och att den ska vara ett viktigt redskap för inkluderande syn- och arbetssätt. Det menar jag inte att studentexamen är. Har utvecklat mina tankar kring detta med studentexamen och examination mer utförligt i ett inlägg på min blogg:
http://frekar06.eu/?p=1742079
Alla kommentarer, oavsett om de är positiva eller kritiska välkomnas. Frekar06
Janne, tycker inte att det var i min argumentation Petersson hittade svagheter – snarare i min svaghet för mina egna ... rappa? (är det rätt ord?) formuleringar. Det är du själv en mästare på och jag uppskattar verkligen dina formuleringar under mina blogginlägg. Tack för det. :) Men det var onödigt att använda uttrycket ”städa upp efter” i artikeln om studentexamen. Det retade säkert upp en och annan helt i onödan. Jag är inte intresserad av att reda ut vem som gjorde vad i det förflutna. Det jag slåss för är elevernas rätt till en likvärdig utbildning och min och mina kollegors rätt att bli bedömda efter hur vi utför vår kärnverksamhet istället för att som nu utsättas för kollektiv smutskastning och politisk och akademisk experimentlusta.
SvaraRaderaFredrik, så roligt att få debattera själva kärnfrågan. Tack för att du tog dig tid att skriva en så lång och reflekterande kommentar och för länken. Jag ska läsa. Du har rätt i att prov inte passar alla elever. Men min uppfattning är att det är skolan och vuxenvärlden som skapar provskräcken och att det därför är ett viktigt läraransvar att arbeta bort den. Steg ett måste vara att avdramatisera prov och att tydligare koppla dem till arbetsinsatser. Att alltid ge flera chanser och rigga för att eleverna ska kunna lyckas är andra effektiva åtgärder. Jag jobbar också med hjärngymnastik, avslappning, minipauser, tuggummi, Mozart och förväntningar. De få elever som trots sådana insatser inte kan visa vad de kan i ett skriftligt prov får självfallet möjlighet att visa det på andra sätt.
SvaraRaderaMen det är i väldigt hög grad vårt jobb att se till att eleverna klarar skriftliga provsituationer och rimligt att ett slutprov på gymnasiet består av sådana. Det finns nämligen i stort sett inga högskoleutbildningar utan sådana. Även arbetslivet rymmer mängder av situationer där man är utsatt för samma press och samma krav på skriftlig formuleringskonst. När det gäller teoretisk gymnasieexamen tycker jag att det är rimligt att alla utan någon typ av diagnos klarar skriftliga prov. I en yrkesexamen kan man utmärkt väl erbjuda alternativa provformer som ändå är rättssäkra och centralt bedömda.
Helena, du säger något oerhört viktigt här:
SvaraRaderaVårt jobb är att se till att eleverna klarar skriftliga provsituationer.
Inte på död och pina just provet, kunskap kan redovisas på mångahanda vis, utan provsitutionen som sådan, ty de kommer att ställas inför den igen och igen och igen genom hela sin utbildning och, beroende på i vilken bransch de hamnar, även i arbetslivet om det vill sig illa. Många anställningsförfaranden idag inkluderar t ex skriftliga uppgifter som i hög grad påminner om skolans provsituationer.
Eleverna behöver få med sig individuella strategier för att hantera dessa situationer, både före, under och efter själva provet. Det är en konst i sig att ta emot ett resultat som inte motsvarar förväntningarna, att ställa rimliga förväntningar på sig själv inför provet och att planera sitt pluggande inför provet så att man faktiskt är förberedd precis den dagen.
Det är fyra konstiga saker med Peterssons inlägg:
SvaraRadera1. Han fokuserar på historieskrivningen. Varför vill han inte diskutera sakfrågan?
2. Han gör en stor affär av att ett borgerligt ungdomsförbund stödde avskaffandet av studentexamen. Är det nån som tror att socialdemokraterna inte hade genomfört reformen på 60-talet om de inte hade haft stöd av fuffarna eller vad det var de kallades då?
3. Han har säkert rätt i att det var en borgerlig regering som avskaffade gymnasieinspektionen. Jag tvivlar dock på att det var nåt som skedde under socialdemokratiskt motstånd, och hade socialdemokraterna velat nåt annat hade de väl kunnat riva upp beslutet när de kom till makten samma år. Det här var väl snarare nåt som avspeglade hur de borgerliga regeringarna under 70- och 80-talen inte klarade att driva en självständig politik utan var alltför påverkade av socialdemokraterna.
4. Sen ska man väl inte lägga så stor tonvikt vid avskaffandet av gymnasieinspektionen. Givetvis borde den ha ersatts med nåt med lite mer tänder men beslutet att avskaffa studentexamen togs på 60-talet, inte 1982. Och gissa om socialdemokraterna med Olof Palme i spetsen hade protesterat om den borgerliga regeringen hade infört en effektivare skolinspektion med möjlighet att påverka undervisningens innehåll.
Men det egendomligaste i Olof Peterssons inlägg är dock hans fokus på detaljer i historieskrivningen. När jag först läste hans inlägg trodde jag att du hade råkat göra ett ordentligt klavertramp, men det enda du skrev var ju några svepande kommentarer om Olof Palme och Göran Persson. ("När han [Olof Palme] avskaffade studentexamen 1968 var det inte bara ett urvalssystem för högre studier vi förlorade." )
Det är väl ingen tvekan om att reformerna på 60-talet avspeglade socialdemokraternas idéer om hur utbildningen skulle se ut, och vi är väl alla överens om att Olof Palme var utbildningsminister 1968 när reformen genomfördes. Det är möjligt att den bild du ger kan nyanseras en smula, men alla med normal läsförmåga borde väl inse att det är inte det som ditt inlägg handlar om.
Det hade varit en sak om hans inlägg hade haft formen av en rättelse i en detaljfråga, men av tonfallet i hans artikel skulle man kunna tro att han tycker att han skjuter hela din argumentation i sank. (Det gör han förstås inte.) Man skulle vänta sig att en person som Olof Petersson som var med och debatterade frågan redan på 60-talet skulle ha nåt mer att komma med.
Sen tycker jag att det numera känns mindre intressant att diskutera vad socialdemokraterna gjorde och tyckte en gång i tiden. En gång var de ett statsbärande parti, men numera är de ju mest ett parti för landsbygdsbor, arbetslösa och pensionärer.
Och du har rätt i att Olof Peterssons avslutning är dryg. Jag kan inte se att det finns några historiska sakfel i din artikel men även om så vore skulle det väl vara ganska fult att dra in lärarutbildningen i sammanhanget. Hur vore det om du undrade om hans oförmåga att diskutera sakfrågan kunde bero på begynnande senilitet?
Nej, ju noggrannare jag studerar Olof Peterssons inlägg desto sämre ser det ut. Det enda du skrev om historien var ju några ganska svepande kommentarer om Persson och Palme och även om de kanske borde nyanseras kan jag inte se att du gjorde några direkta sakfel.
Bry dig inte om läsarkommentarerna.
Kapten haddock
Morrica, tack. :) I nära anknytning finns den svåra men ack så nödvändiga konsten att misslyckas. Där behöver hela vårt samhälle skärpa sig. Vi gömmer misslyckanden som något skamligt, samtidigt som vi säger "bättre lyss till den sträng som brast". Hur skulle det vara att leva så istället?
SvaraRaderaTack du snälle Kapten Haddock (en titel som verkligen uppskattas av en fransklärare) för din välskrivna, vänliga och kloka kommentar. Du skriver att du inte kan se att det finns några historiska sakfel i min artikel, men att om så vore fanns det ändå ingen anledning att dra in lärarutbildningen. Jag har tänkt samma sak men angående huvudtesen. Jag kunde ha haft fel – det har jag ofta – men okunnighet när det gäller historiska detaljer har ingen som helst relevans för min tes: att vi behöver en central och systematisk kontroll av hur skolan sköter sitt kunskapsuppdrag. Ändå är artikeln skriven som om Petersson hade kullkastat hela min argumentation med sina historiska invändningar. Det ter sig ungefär som att kasta ut barnet med badvattnet. Samtidigt ger det ytterligare en belysning av faran med att inte tillåta, erkänna och korrigera misstag.
SvaraRaderaHelena
SvaraRaderaDu talar om lärarförakt och för att det även här slår tillbaka på lärarutbildningen. Men då får vi inte glömma att det är en del lärare som har det största föraktet för lärarutbildningen och som tyvärr sprider detta till andra som nickar och håller med, fast de var 10-20 år sen de gick på den.
Och det är inget som gagnar ett ökat sökande till lärarutbildningen och inte heller att de är de s.k. duktiga som skall söka dit.
För övrigt är det naturligtvis inte roligt att få sådana kommentarer. Som lärarutbildare har jag fått stå i skamvrån för mycket som händer i skolans värld.
Jan Björklund har tyvärr skapat detta, tillsammans med en del andra ... tacka fan för att en del tvekar att söka in på utbildningen. Det värsta av allt Helena, är att lärarutbildning till största delen är en jäkligt bra utbildning. Det gäller bara att man har kunskap nog att kunna inse det.
Tack för ditt svar, Helena.
SvaraRaderaNej, det enda du säger om reformen -68 är ju att "[Palme] avskaffade studentexamen". Och ska man vara ultrapetig är detta förstås inte rätt; en minister genomför aldrig stora reformer på egen hand. Nu tror jag att du faktiskt vet att reformen föregicks av debatt och utredningar och att den inte hade kunnat genomföras utan riksdagens stöd. Men hela Olof Peterssons replik bygger på den snålast tänkbara tolkningen av en mening i ditt inlägg. Det ligger nära till hands att misstänka att om nån han hade större respekt för (en annan professor i statsvetenskap kanske) hade sagt samma sak hade han tolkat det hela som en aningen slarvig formulering.
kapten haddock
Helena,
SvaraRaderaDu har missförstått mig något i din kommentar på min blogg eller också har jag varit otydligt. Det är inte en rädsla för prov som jag har talat om.
Det jag har talat om är att prov inte är en form av examination som passar alla och som därmed heller inte innebär att alla elever kan prestera maximalt.
Det är inte enligt mig en acceptabel situation att elever inte kan få ut sitt maximala kunnande för att de inte blir erbjudna en form av examination som passar dem. Dessvärre skulle detta problem inte bli mindre av att vi införde en studentexamen.
Under den termin som varit nu så har jag ägnat mig åt att läsa en fördjupning i Special
pedagogik på 30 högskolepoäng. Innan den kursen hade jag ett exkluderande förhållningssätt till elever med funktionsnedsättningar.
Under den kursen så insåg jag att ett sådant sätt att förhålla sig till elever inte var förenligt med de mänskliga rättigheterna som jag värnar väldigt mycket om.
Det som hade en avgörande betydelse för att jag bytte förhållningssätt var två elevfall. Det ena var en som hade gått i särskolan och som var på högskolan och föreläste.
Jag tror ingen av oss som var där gick därifrån oberörda. Det andra elevfallet läste jag om i en avhandling inför en uppsats vi skulle skriva. Det handlade om en elev som mot sin uttryckliga vilja exkluderades till en liten undervisningsgrupp.
Det är mot den bakgrunden som jag helt har förändrat mitt sätt att se på elever, lärande och på min egen undervisning i framtiden. Det är därför jag vill att examinationen ska bli ett verktyg för att nå en skola för alla som kännetecknas av inkluderande syn- och arbetssätt.
Studentexamen är inte en väg som bidrar till att vi får en skola för alla med inkluderande syn- och arbetssätt. Låt oss till exempel anta att jag har en elev med funktionshinder, det kan till exempel vara autism, asperger eller utvecklingsstörning. Vill vara tydlig med att jag känner till att de med utvecklingsstörning får tas in i särskolan, även om jag har mycket stora problem med särskolan som skolform då jag tycker att också dessa elever ska gå i den vanliga skolan.
På vilket sätt skulle en studentexamen fungera för dessa elever och hur skulle en student
examen kunna bidra till att vi får en skola för alla? Jag ser inte hur detta ska bidra till en skola för alla.
Jag ser snarare att det riskerar att föra oss ännu längre från en skola för alla. Men jag är helt klart öppen för idéer på hur studentexamen kan användas för att skapa en skola för alla.
Jag vill till sist kommentera några andra saker här som kanske mest rör andra kommentarer, men till viss del också din kommentar Helena. Det är inte en helt korrekt bild av hur det ser ut ute på högskolorna när det gäller examination.
De försöker nu ta täten i diskussionen kring hur man med till exempel sociala medier kan förändra examinationsformerna. Så där kommer hända väldigt mycket. Inte så att salstenta kanske kommer försvinna helt, men det kommer absolut inte vara den vanligaste formen av examination längre.
Du skriver Helena om att det är vårt jobb att förbereda och hjälpa eleverna i provsituationer.
Det är i och för sig korrekt till viss del. Men det du missar är att det i Läroplanerna står att undervisningen skall anpassas till den enskildes förutsättningar och behov. Det står vidare att jag som lärare skall ge eleverna inflytande över undervisningen.
Det betyder att jag som lärare är skyldig att erbjuda de elever som vill ha andra former av examination detta. Eleverna skall dessutom ha inflytande över hur kurser examineras. Detta är inte som jag ser det förenligt med student
examen. Vårt jobb är som jag ser det att anpassa undervisningen och examinationen efter elevens förutsättningar och behov.
Frekar06
Kan kanske bara säga att om man skulle vara osäker på något, så är det väl det bästa att inte nämna detta när man skriver en debattartikel till DN.
SvaraRaderaDet Petersson skriver är att det inte är efter Palme och Persson som man måste städa (vilket är typisk folkpartistisk retorik), utan det är efter Folkpartiets tidigare härjningar som man måste städa upp efter.
Ska man skriva om förslag till ändringar i skolan, så ska man samtidigt inte göra det partipolitiskt och samtidigt "klipp-och-klistra" från valfritt Björklund-tal.
Några små reflexioner på en mycket näringsrik debatt om prov, historia och studentexamen.
SvaraRaderaDen första är att det verkar vara en kunskapsbrist hos vissa i diskussionen i tråden. Studentexamen har införts från 1 juli i år för de 6 nationella programmen som ger behörighet till vidare studier på högskola och universitet i den nya gymansieskola vi nu har. Inte de 12 yrkesprogrammen.
Prov, tja jag är en tillräckligt "gammal stofil" som genom hela skoltiden utsattes för dessa prov. Vet inte i vilken grad det skadat min kunskapinlärning och kunnande. Det var, i varje fall för mig, ett signalsystem för att ta mig vidare till högre studier. Inget annat. Om sedan rekryterar idag använder det som mått på kunnande är jag djup skakade och en bild av den branschens inkompetens. Betyg säger inte ett smack om du kan något. Bara hur duktig du är att hantera etablerad kunskap.
Sedan till den förkättrade historien. Finns säkert lika många historiebeskrivningar som det finns människor. Och som bekant är det alltid segraren som skriver den. I detta fall är det ovedersägligt så, när jag backat bandet i källor, att beslutet om gymnasiskolan togs av riksdagen 1964 och genomfördes 1968. Samtidigt tog Palme över rollen som utbildningsminister.
Innan hade det varit relativt tyst i stora samhällslager men när studentrevolten inträffade 1968 med Kårhusokupationen när Carlgern (Fryshusets grundare) och Palme drabbade samman om UKAS blev det mer allmänt känt om studentexamens avskaffande. Skönt tycktes det i de samhällslager som socialdemokratin hade som valmanskår. Då kan även arbetarungar ta studenten och komma upp på akademisk nivå. För folkskolan och realen skrotades och grundskolan började genomföras med första kullen ut 1968.
Som alltid, känner du din historia känner du din framtid.
Ett förtydligande: Palme blev minister 1964 och inte 1968 som möjlighen kan tolka texten ovan.
SvaraRaderaPlura!
SvaraRaderaDet är väl liiite väl hårddraget att påstå att betyg inte säger något om någons färdigheter. Det är väl klart att det kan göra det! Sedan är det en annan sak om hur mycket det säger om den betygssatte personen och dennes prestation vid det givna tillfället.
Vad menar du med att hantera etablerad kunskap? Är inte att kunna något kunskap och kan man i så fall inte betygsätta denna färdighet? Kunskap och färdigheter betygssätts ständigt.
Helena!
SvaraRaderaVar tid har tydligen sin häxjakt. Det verkar vara lärarnas tur att utstå besynnerliga anklagelser och genomgå märkliga test för att bevisa att vi är (o)skyldiga. I dessa dagar har man inrättat en inkvisitionsdomstol som ska granska om vi följer den enda rätta läroplanen med en enda tolkningsmöjlighet. Nämligen den enda sanna! Naturligtvis ankommer det den drabbade läraren att rentvå sig själv och bevisa sin oskuld. Sannerligen har helvetet olika kretsar! Vi närmar oss den nionde med stormsteg!
Janne
Monika, kollektiv kritik mot en yrkeskår är helt poänglös. Självklart finns det fantastiska lärarutbildare. Men det betyder varken att lärarutbildningen är fantastisk eller att kritiken är obefogad. Att den minskar söktrycket stämmer däremot säkert. Du uppfattar att kritiken är orättvis . Det kanske också är så att den lärarutbildning du har insyn i håller hög kvalitet, men det betyder inte att det är så överallt. Det kan i Sverige vara alarmerande stora skillnader mellan högskolor.
SvaraRaderaDu skriver också att det är sådana som har en gammal lärarutbildning som är kritiska. Det har inte jag upplevt. Jag fick själv en mycket bra utbildning vid Stockholms Universitet och lärarhögskola. Ingenting kändes onödigt, tempot och kravnivån hög och lärarna skickliga. Jag har aldrig haft annat än beröm att komma med när det gäller vad jag själv har i bagaget.
De som klagar på lärarutbildningen i min närhet är inte äldre och etablerade lärare (utom när de klagar på bristande ämneskunskaper hos en lärarstudent) – det är lärarstudenterna och de nyexade lärarna som gör det. De pratar om lågt tempo, hög andel självstudier, meningslösa kurser, konstiga lekar och är överlag kritiska till den utbildning de får. Det är ofta så de bondar med varandra – genom att prata skit om sin utbildning. Ämnesutbildningen får högst betyg, men åtminstone i engelska – ett ämne där många skolelever är väldigt duktiga är ämneskunskaperna ibland betänksamt grunda. Överlag verkar det som om ämneslärarna är kritiska till den del av utbildningen som är gemensam för alla.
Det här missnöjet kan förstås ha olika orsaker, en av dem kan vara studenterna själva. De kanske inte själva vet vad de behöver och får. Lärarbanan är för vissa ett tredjehandsval och då är man kanske inte så entusiastisk. Det kan också skapas en gnällkultur, man kanske inte tar tillräckligt eget ansvar för att påverka utbildningen. Även när det gäller lärarutbildningen skulle det vara bra med en oberoende granskning. En möjlig väg skulle vara att låta Skolverket sköta utvärderingarna. Både under utbildningen och när lärarna är verksamma. Hur väl har utbildningen rustat för de krav yrket ställer? Vad har varit extra matnyttigt, vad kunde man ha haft mindre av?
Jag hörde med min son som är 21 och ordet bland hans polare är att lärarutbildningen är slappoch dålig. Han hade samma erfarenhet – ordet kommer framför allt från lärarstudenterna själva.
Kapten Haddock, Peterssons artikel handlar om sverigemästerskapet mellan höger och vänster, inte om studentexamen. Och jag som är så ruskigt ointresserad av tävlingssport. På alla arenor.
SvaraRaderaFredrik, det att det inte är en form av examination där alla elever kan prestera maximalt ser jag inte som något argument mot en studentexamen överhuvudtaget. Vad menar du med att få ut sitt maximala kunnande? Menar du att man borde ta bort all form av statlig styrning och kontroll av måluppfyllelse i form av nationella prov och bara ha skolinspektion?
SvaraRaderaDaniel, inget klippa och klistra involverat. Ordet städa var onödigt, men det fanns inga starka eller hätska formuleringar i min artikel. De otrevliga motsättningar som finns i skolpolitiken idag fanns inte på den tiden, men det är bara dumt att lägga ansvaret på någon annan än socialdemokraterna under en tid då de ensamma hade mer än hälften eller nästan hälften av mandaten.
SvaraRaderaPlura, sällan man får tillfälle att korrigera dig, men det handlar om två examina, en yrkesexamen och en högskoleförberedande. Ingendera heter studentexamen. Det som avgör om man tar examen är betygen. Samma godtyckliga glädjebetyg som idag. Tycker nog att betyg säger en hel del. Problemet är att de inte alltid talar sanning.
SvaraRaderaanonym, jag kan inte berätta vad Plura menar. Men jag upplevde en ordentlig skillnad mellan de vanliga gymnasiebetygen och studentbetyget. Studentexamen handlade om vad jag uppfattade som tillämpad kunskap. Kan du skriva något vettigt om det här? Vad har du dragit för slutsatser av det du har lärt dig om första världskriget, förstår du den här texten, kan du lösa det här problemet, vad har upptäckten av si och så fått för konsekvenser? De vanliga betygen baserades betydligt mer på lydnad och fullgjorda uppgifter. Lästa och ofta glömda läxor.
SvaraRaderaJanne, jag önskar att du inte hade rätt. Men inte heller jag ser någon riktig ljusning.
SvaraRaderaTrösten är att våra elever mestadels gillar oss. :)
Helena,
SvaraRaderaDu kan väl ändå inte mena att det är acceptabelt att en elev får sämre resultat i skolan för att skolan inte klarar av att anpassa formerna för examination till elevernas förutsättningar och behov.
För om så är fallet så står vi längre ifrån varandra än jag trodde när det gäller vårat förhållningssätt som lärare till elever.
Att prov inte är en optimal lösning för alla elever är ett bra och hållbart argument mot studentexamen. Vi är långt ifrån överens på den här punkten.
Ett större elevinflytande och en mer individanpassad examination tillhör mina absoluta hjärtefrågor. Det är inte frågor jag är beredd att kompromissa i. Sån tur var hör jag på lärarutbildningen allt fler av oss studenter som är intresserade av att öka elevinflytandet i skolan.
Det är mycket välkommet om fler lärarstudenter som snart kommer ut förstår vikten av elevinflytande. Då är vi fler som kan pressa på för att det ska hända något här.
Det vore lämpligt tycker jag att man tar bort de nationella proven. Heimdahl och Mattson visade till exempel i sin studie år 2006 att de nationella proven har bidragit till segregering i den svenska skolan.
http://www.butiken.spsm.se/produkt/katalog_filer/52.pdf
Jag vill ha en skola för alla som kännetecknas av inkluderande syn- och arbetssätt. Med det sagt är jag beredd att ställa mig positiv till det som kommer att öka inkluderingen och öka möjligheterna till en skola för alla.
Obs: Det ska stå " till den enskilde elevens förutsättningar och behov" istället för "till elevernas förutsättningar och behov".
SvaraRaderaFredrik!
SvaraRaderaEtt av den svenska skolans absolut största bekymmer är det som kallas elevinflytande.Med detta kvasidemokratiska nonsens har lärarna hamnat i kläm mellan en oförstående skolledning och en likaledes oförstående elev-och föräldragrupp.
Jag hävdar med bestämdhet att det är den enskilde läraren som ska avgöra vad eleverna skall göra för att nå kunskapsmålen i ett specifikt ämne. Vad kan eleven i fråga? Oftast inget och förväntas inte heller kunna något. Är det inte det som är själva poängen med skolan att eleverna lär sig på vägen och innan de kan ha inflytande måste de lära sig.Inte bakvänt.
När det gäller individanpassad undervisning och examination så kommer du behöva kompromissa.Mest för din egen skull. Du kommer aldrig i längden att orka att servera en buffé av individ-anpassad undervisning. Satsa istället på ett fåtal metoder och slipa dem till perfektion. För det är väl lättare för 30 elever att anpassa sig till en lärare än läraren anpassar dig till 30,60 eller 150 elever? Förstår du inte vilken administration som krävs för att hålla ordning på vad som sagts till vem och vilka? För inte att tala om vilka samtal som kommer vänta dig när saker ting skall redas ut. Räkna inte med ledningens hjälp.
Janne
Helena jag be om avbön, börjar bli lika slarvig som din partieledare och utbildningsministern som använde just ordet studentexamen när han säkert menade gymnasieexamen (16 kap 26 §).
SvaraRaderaFör att få denna examen kräv minst 2500 gymnasiepoäng på ett nationellt program.
Så riktigt du påpekar finns det två grader av examen Yrkesexamen (16 kap 27 §) och Högskoleförberedande examen (16 kap 28 §).
Kraven på de olika gymnasieexamina kan den vetgirige studera i nämnda paragrafer i Skollagen SFS 2010:800.
Anonym,
SvaraRaderaJag har själv under en praktik period sett hur man fullt ut har individanpassat inte bara examinationen utan också undervisningen i övrigt. Så det är med andra ord fullt möjligt.
Vi har helt olika uppfattningar när det gäller elevinflytande och elevdemokrati. Jag tror på elevinflytande och ett mer demokratiskt klimat i skolan där vi arbetar mer i demokratiska arbetsformer. Jag kommer aldrig acceptera att vi inte i skolan arbetar utifrån demokratiska arbetsformer. Detta är grundläggande för att eleverna ska förstå demokratin. //Frekar06
Anonym..., jag möjligen hårddrog betraktelsen om betyg. Vad jag försökte säg är att i skolan lär du dig baskunskaperna för ett yrkesverksamt liv. När jag studerade på KTH på 70-talet halverades dessa kunskaper under en 15 års tid. Idag är halveringstiden nere på 4 år cirkus.
SvaraRaderaBetygen är ett slutresultat på något och ska ses i ljuset av detta. Visst säger också betyget en hel del om de som sätter den, men det är en annan diskussion utanför denna tråd.
Så om du då tar avgpångsbetygen som underlag vid anställningsintervjuer är de i stort inte gångbara mot den kunskap du borde ha vid ett senare tillfälle i förhållande till examen.
Samtidigt mernar jag att baskunskaper ligger inom det paradigm som är varje tids förhärskande kunskap som på inte sätt speglar det som kallas barriärbrytande. Om Einestein hade kommit dragande med relativitetsteorin på fysiklektionen hade han fått IG.
Fredrik, du skriver som om resultaten/betygen är det viktigaste. Är det inte då viktigt att de är rättvisa och likvärdiga över landet? Jag tycker ju att kunskap och förmågor är det viktigaste och något eleverna har rätt till. Därför måste staten kontrollera att de verkligen har fått det de har rätt till. Mer om prov och inlärning hittar du här: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-vill-hjarnforskarna-andra-skolan
SvaraRaderaIntressant nog är det just den typen av essäfrågor som man har i realia delen av den finska studentexamen som har den bästa inlärningseffekten (enligt forskarna).
Janne, jag håller elevinflytandet högt. Men jag håller med om att det ibland missbrukas och istället blir ett abdikerat vuxenansvar. Det är vårt jobb att se till att eleverna når både läroplansmålen och de mål de själva ställer upp . Det ansvaret får vi lov att ta. Men åtminstone i mina ämnen går det att förena med en hel del individanpassning. Men det gäller att ha balans mellan lärarstyrt och självstyrt arbete – för mycket självstyrt dödar motivationen och stänger arbetsmotorn för de allra flesta.
SvaraRaderaPlura om du tänker strikt professionellt kanske din halveringstid stämmer. Men min skolutbildning gav mig en väldigt bra start på att bli en allmänbildad och bildad människa. Det jag har lärt mig i skolan har jag haft nytta av på så många plan och när jag tänker på det blir jag beklämd över att barnen idag inte lär sig alls lika mycket i skolan. Men å andra sidan lär de sig kanske mer utanför den?
SvaraRaderaHelena
SvaraRaderaTack för din långa kommentar.
Ja, det är svårt att känna igen sig ... så, visst är kritiken till stor del orättvis. Den riktar sig till fel grupp.
Jag kan inte hålla med om att utbildningen är slapp. Det är en utbildning UPA.
Däremot är det för få lärarledda seminarier! Det är den kritiken jag får höra, vilket jag håller med om. Och att praktikperioden kommer bli kortare i den nya lärarutbildning är obegripligt. Det är ju ute i praktiken som man har möjlighet att tillämpa sina kunskaper och få den handledning man behöver för att kunna verka i den.
Men det är inget vi bestämmer!
Tillägg till tidigare kommentar:
SvaraRaderaVi förbjuder ingen att plugga dygnet runt, men särskilt hälsosamt är det inte, så det är inget att rekommendera.
Kanske fler lärarledda seminarier skulle bidra till att upplevelsen av slapphet skulle försvinna. Men för många seminarier kan skapa slapphet på så sätt att studenterna kanske börjar förlitar sig för mycket på vad lärarutbildaren säger och mindre på sig själva.
Då kanske det skulle bli slappt - närvaro blir viktigare än innehåll ...
Helena, visst man ska inte förringa det man lärde sig i skolan. Jag må ha gått en mer yrkesorienterad utbildning redan från år 7 i grundskolan och fokuserat teknik och naturvetenskap på bekostnad på allmängodset.
SvaraRaderaTrots att jag själv halverade mina yrkeskunskaper på fyra år så är jag evigt tacksam för mina studier på KTH. Det lärde mig logiskt tänkande som jag haft mycken nytta av under livet, även då jag läste ekonomi och juridik på universitet.
Logiken har varit till stor nytta i min utvecklargärning i kombination med nyfikenheten.
Nyfikeheten tror jag är det viktigaste ett barn har och måste vårdas ömt från förskolan och uppåt i åldrarna.
Helena,
SvaraRaderaJag säger inte att det är resultat och betyg som är det viktigaste. Det jag har argumenterat för är att examinationen måste förändras på ett sätt så att den stödjer en inkludering av elever med olika former av funktionsnedsättningar.
Jag talar inte om resultat eller betyg. Jag talar om något mycket större än så, nämligen varje elevs rätt att få hitta sin väg att nå målen i skolan. Det handlar om förhållningssätt till elever. Jag ser olikheter mellan elever som en stor tillgång och inte som ett problem.
Det man ofta hör är att vi inte kan möta alla elever och att det är eleverna som ska förändras och inte undervisningen. Det är det förhållningssättet jag vill bort från.
Om vi nu ska diskutera betygssättning som du tar upp så är ett ökat statligt inflytande knappast några garantier för någonting som har med likvärdig bedömning att göra.
Jag tror mer på att eleverna ska kunna få sina betyg omprövade. Det vore en reform som skulle tvinga fram en större rättssäkerhet. Detta är en reform som regeringen med Folkpartiet, ett parti som jag sett att du sympatiserar med (via SVT:s utmärkta Valpejl) i spetsen har sagt nej till.
Det förvånar mig i och för sig inte att man har sagt nej till detta med tanke på vilka lagar alliansen infört med FRA-lagen, IPRED och snart Datalagringsdirektivet i spetsen. FRA-lagen blev slutet på förtroendet för alliansen för min del.
Det är numera endast Piratpartiet som gäller för min del. Röstade Pirat i både EU-valet 2009 och i riksdagsvalet 2010.
De frågor som rör den personliga integriteten och mänskliga rättigheter var helt avgörande för mig för hur jag röstade, något som gjorde vissa som stod för partierna i olika valstugor jag talade med under valrörelsen något förvånade.
Det blir PP i EU-valet 2014 och i riksdagsval 2014 också. Nu när också skolan kommit upp på bordet och börjat diskuteras i Piratpartiet, även om Piratpartiet i nuläget inte tar ställning i skolfrågor, så blir partiet ännu mer intressant för mig. Frekar06
Förtydligande:
SvaraRadera"Det man ofta hör är att vi inte kan möta alla elever och att det är eleverna som ska förändras och inte undervisningen. Det är det förhållningssättet jag vill bort från."
Det jag vill ha istället är ett förhållningssätt där det är undervisningen som ska förändras och inte eleverna. Det är också viktigt att vi tror på att vi kan möta alla elever.
Monika, håller helt med om att det finns en balansgång mellan lärarlett och självstyrt som är viktig att kalibrera rätt. Jag har uppfattat att studenterna tycker att de klarar tentor och examina med liten tids- och arbetsinsats snarare - men igen, det varierar nog från skola till skola.
SvaraRaderaPlura, man ska nog inte ringakta hjärnutvecklingsaspekten av intensiva studier heller. Man förändras av det man lär sig. Det upplevs av vissa som hotfullt, men det ger livet rörelse, mening och riktning. Vad kan väl vara häftigare än det?
SvaraRaderaFredrik, stor frihet när det gäller hur man tar sig till målen, men en rättvis och likvärdig kontroll av måluppfyllelse är mitt recept. Det är också vad jag själv fick i skolan.
SvaraRaderaPrövning av betyg låter bra och rättvist, men jag tror både att det skulle leda till ännu mer betygsinflation och mer pappersexercis. Två riktiga gissel i skolan.
Jag sympatiserar också med Piratpartiet när det gäller frihets och intregritetsfrågor, men har inte kunnat märka att man har mycket till politik på andraområden. Kollade just på valpejl inför valet och Falkvinge svarade ingen kommentar på det mesta.
Självklart är det undervisningen som ska anpassas till eleverna. Men nu har vi halkat en bit från ämnet. :)
SvaraRaderaDet är ofrånkomligt att vissa studenter i heterogena grupper upplever att de klarar av examina för enkelt. Frågan är var man skall lägga ribban för att stimulera dem. Men som jag skrev tidigare, om man är så duktig, varför då göra minsta möjliga arbetsinsats? Som jag skrev längre upp - vi förbjuder ingen att göra mer än vad som krävs för att få godkänd.
SvaraRaderaOch ja, det skiljer sig nog från skola till skola, och kanske från kurs till kurs, beroende av vilken typ av kurs det är.
Det går inte att generalisera, vilket man gör och det innebär att hela utbildningen överallt klassas ner. Det går för många rykten om slapphet, och annat och en del ligger det väl i dessa, men de visar långt ifrån hela sanningen. På tio år har kraven höjts väsentligt. Och även om det skiljer sig från skola till skola, är det viktigt att inte dra alla över en kam. Ibland har man generaliserat utifrån ett enda exempel.
Jag är själv kritisk som student - det ligger väl i den situation man befinner sig, att man skall vara det - på något sätt.
Helena, heltriktigt ska man inte ringakta hjärnutvecklingen. Det är väl därför man med hjälp av den kroniska nyfikenheten kaster sig över skilda ämnen idag och läser böcker, tidningar och på nätet.
SvaraRaderaÄven om de inte dirket är knutna till professionen så ger den just det du säger man förändras och jag skulle vilja lägga till förbättras lite grann varje gång man fått sig till livs nya kunskaper.
Gud förbjude den dagen man inte vill lära sig något nytt!
"Kapten Haddock, Peterssons artikel handlar om sverigemästerskapet mellan höger och vänster, inte om studentexamen. Och jag som är så ruskigt ointresserad av tävlingssport. På alla arenor. "
SvaraRaderaJo, när jag läste kommentarerna här insåg jag att Olof Petersson måste ha uppfattat ditt inlägg som partipolitiskt. I Olof Peterssons värld är en person som bekymrar sig över kvalitén på gymnasieutbildningen politiskt lierad med Jan Björklund och det bästa sättet att bemöta hans eller hennes argument är att angripa folkpartiet för vad det gjorde eller inte gjorde för en 30-40 år sen.
Jo, du sa att Palme avskaffade studentexamen vilket kanske är en sanning med modifikation, men det är ju bara om man ser ditt inlägg som partipolitiskt som det finns en poäng att dra in folkpartiets ungdomsförbunds åsikter på 60-talet i diskussionen. Betänk att de som var medlemmar i undgomsförbundet då numera är grånande pensionärer. Det måste te sig egendomligt för dagens gymnasister när man i en debatt om gymnasiets framtid mest talar om vem som tyckte vad på den tiden när deras (gymnasisternas) föräldrar var barn.
Som andra påpekat försöker han inte att försvara reformen, tvärtom försöker han att angripa dig genom att påpeka att folkpartiet visst var med på ett hörn. Visst finns det bra saker att säga om reformen, tex att den gav fler tillgång till högre utbildning. Det enda skäl han anför för att ta bort studentexamen var tillgång till examinatorer, men återigen fanns det andra skäl som måste ha vägt lika tungt. Han gör inga försök att försvara kommunaliseringen (eller att lasta en del av ansvaret på andra partier). Betyder det att han accepterar att ansvaret var socialdemokraternas och att den reformen var ett misstag?
Som med många andra stora reformer var ett av de viktigaste problemen med reformen -68 bristen på uppföljning. Lärare på gymnasium och universitet tycker sig se att elevernas kunskaper har backat sen reformen, men såna uppgifter är lätta att bemöta som anekdotiska. Problemet är att vi saknar annat jämförelsematerial.
Sen tycker jag att han har alldeles rätt i att de borgerliga partierna borde ha agerat tidigare för att reda upp problemen i skolan. Bättre sent än aldrig, heter det, men 40 år för sent är alltför sent.
Kapten haddock
Monika, ibland är gränsen otydlig mellan kritik och gnäll. Har man konstruktiva förslag eller värdefull input är det ens ansvar att föra fram det. Gnäll och gnöl handlar mer om att bonda genom ogillande eller om att höja sig själv på andras bekostnad. Sådant ska hållas kort.
SvaraRaderaPlura, som Henry Ford sade (han som själv hoppade av skolan när han var femton): "Anyone who stops learning is old, whether at twenty or eighty."
SvaraRaderaKapten Haddock. Min uppfattning är att det är just bristen på systematisk uppföljning som gjort att facit dröjt så länge. Till det får man ligga en destruktiv ovilja att utvärdera och korrigera politiska reformer. När något är genomfört blir det i allmänhet bejakat även av oppositionen oberoende av resultatet. Det är ett märkligt och skadligt fenomen.
SvaraRaderalägga skulle det vara.
SvaraRaderaAnonym sa...
SvaraRaderaHeja Helena ! Du har mitt fulla stod har nere i New Delhi utan svenska tecken pa tangenterna. Ska kontakta dig nar jag ar tillbaka ang en bok pa engelska om den svenska skolan/skoldebatten
Sta pa dig !
jansrao.blogspot.com
Helena! Jag ska erkänna att jag inte har läst DN Debattartikeln du hänvisar till och därför inte heller kommentarerna till den. Men jag har läst mycket annat du har skrivit. Och det är mycket bra saker. Tyvärr är det så att marodörerna bakom nedgången för svensk skola och deras sympatisörer naturligtvis inte har något intresse alls av att ge dig rätt på någon bärande punkt. Förnekelseapparaten är i full gång och visdomen i dom gamla ordspråken "Sent ska syndaren vakna" och "Som man sår får man skörda" ska förstås döljas bakom dimridåer, fula angrepp, utfulningsförsök och osakligheter. Tyvärr smällar du fått ta som pekar på det förskräckliga eländet. Men: du är mycket duktig och modig. Kör på Helena!
SvaraRadera