Studentexamen, Olof Petersson och DN debatt

Igår publicerades min replik på Olof Peterssons angrepp, men bara på DN.se, och igen som Mats i Tysta Tankar påpekar under en rubrik med citationstecken: ”Vi ska inte damma av den gamla studentexamen”. Min egen rubrik var: Fokus framåt med studentexamen. Har ingen aning om hur många som läser en artikel som inte publiceras i själva tidningen, men jag hoppas förstås att de flesta som läste hans artikel läser min. Petersson argumenterade nämligen som om hans historiska (och i flera stycken tveksamma) invändningar skulle innebära att förslaget om en modern studentexamen inte ska tas på allvar. Var är logiken i det?
Mycket riktigt blev det så att kommentarerna under hans artikel innehöll historirevision, skadeglädje och pajkastning, men inga tankar om hur vi ska få en bättre skola här och nu. Det är vad jag kallar en kapad debatt. Till min glädje handlar kommentarerna under min replik på repliken hittills bara om själva studentexamensförslaget.

Så hur skulle en bra studentexamen se ut? För det första tycker jag att det är viktigt att rigga för att man ska kunna lyckas. Tydliga mål, vettiga prov som verkligen prövar måluppfyllelsen och som utvärderas både av universiteten, av lärarna och eleverna, tillräcklig tid för förberedelser, ordentlig sekretess och flera chanser. Det får aldrig vara så att allt hänger på ett prov. Kör man ska det bara vara att ta sig upp i sadeln igen. Samma sak om man hade en dålig dag eller bara siktar högre. Det ska också vara de viktigaste och mest övergripande målen som ska testas - inte detaljer. Sådant som översiktlig kunskap parad med förmågan att reflektera, analysera och på andra sätt ta det man lärt sig ett snäpp vidare. Provet måste också vara säkert. I Sverige har vi haft den ena skandalen efter den andra med NP-frågor som funnits på Internet i förväg och annat fusk. I svenska upplever jag hela provkonstruktionen som riggad för orättvisa då texterna är kända i förväg. På ett examensprov ska det helt enkelt inte gå att fuska. Att misslyckas får inte heller vara något livsavgörande. Tvärtom måste vi bli väldigt mycket bättre på att lära våra barn och elever misslyckandets svåra konst. Att kunna misslyckas, spotta i nävarna och försöka igen är nämligen en förutsättning för framgång.

Det om studentexamen. Nu till Olof Petersson och DN debatt. När jag googlade på Olof Petersson upptäckte jag att han har skrivit en lång rad mediekritiska artiklar. Den som intresserade mig mest var ”Dags att avskaffa myterna om DN debatt” från 1996.

I artikeln lyfter Petersson först DN debatts stora betydelse för opinionsbildning, därpå anklagar han tidningen för att använda den makten för att styra debatten på ett osunt sätt: ”Eftersom DN:s debattsida är en av få möjligheterna att nå vidsträckt uppmärksamhet finns det risk för att debattörer anpassar sina budskap till de journalistiska standardmallarna. Partier utformar sin politik och forskare väljer forskningsproblem som är nyhetsmässigt gångbara.”

Det är inte det enda han kritiserar DN debatt för:
”Det är dags att avskaffa två myter. Den ena är att DN Debatt är en debattsida. Det förekommer endast undantagsvis att ett inlägg åtföljs av repliker och motargument. Genmälen publiceras i huvudsak endast som svar på direkta personangrepp. (...) Den andra myten är att DN Debatt fungerar som en grindvakt. DN Debatt har kallats generaldirektörernas insändarsida och är förvisso ett forum för generaldirektörer. Chansen att bli publicerad ökar ju längre upp man befinner sig på samhällsstegen. I genomsnitt publiceras tolv procent av de insända artiklarna. Enskilda personer som inte företräder någon myndighet eller organisation refuseras nästan alltid.”
Ja, vad säger man... DN debatt är ingen insändarsida. En sådan behövs för övrigt inte just i DN som redan har en insändarsida i varje nummer. Men det är ju litet ironiskt att den man som skrivit den här artikeln själv använder både härskartekniker och sin egen ”generaldirektörs” status mot just en ”enskild person som inte företräder någon myndighet eller organisation”. Lika ironiskt är det att han utan närmare motivering sågar ett ämne som inte är ”anpassat efter de jounalistiska standardmallarna” och själv skriver en replik som inte för debatten vidare utan istället avfärdar den.

Practise what you preach, är ett råd jag skulle vilja ge Olof Petersson.

Tillägg: Blev så glad att hitta en ledartikel om Studentexamen i NT, min egen lokaltidning. Här är länken till artikeln: Skolan bör ta examen.

Bloggar: Pluraword, Tysta Tankar, You're no different to me, Frekar06 och Man oroar sig inte för småsaker.