onsdag 6 juli 2011

Fy fan vad arg jag blir

Väckt ur min törnrosasömn - och det av en partikamrat, ingen mindre. Det är Lotta Edholm, folkpartist och skolborgarråd i Stockholm som skriver ihop med Almega på Brännpunkt: ”Skolans roll måste vara mer Fostrande”. Andra saker än kunskaper ska kunna ligga till grund för betygssättning såsom ansvarstagande, punktlighet, ordning och servicemedvetenhet, får vi veta. Allt för att våra barn ska bli bättre foder för näringslivet.

Ja, giv mig styrka. Jag vet inte var jag ska börja för jag blir upprörd på så många olika plan. Mer fostrande? Undervisningen tar vi redan idag med vänster hand om det blir en stund över från fostrandet. Tyvärr är det också så att ju sämre lektioner vi håller desto mer fostran behöver de små telningarna. Och när vi har fostrat måste vi dokumentera hur vi har fostrat. Och så ska vi följa upp hur vi har fostrat. Och dokumentera hur vi har följt upp hur vi har fostrat. Och vid det laget är lektionerna så under all kritik att även de mest välfostrade tarvar extra fostran.

Det artikelförfattarna önskar sig är dessutom något som redan finns och som jag innerligt gärna skulle bli av med. En lydnadsskola där ordning, punktlighet, rövslickeri och förmågan att okritiskt göra som man blir tillsagd ligger som grund för betygssättning. Där har vi en av de främsta orsakerna till att flickor får en betygspremie jämfört med pojkarna. Alibit brukar heta ”förmåga att ta ansvar för sitt eget lärande”, en formulering jag är själaglad att vi sluppit i kunskapskraven. En intelligent, kunskapstörstande, självständigt tänkande person har ingen plats i en sådan skola. Risken är att vi dessutom snöper intelligensen, kunskapstörsten och den självständiga tanken mer allmänt med en sådan skola. Jag har mer hopp om de pojkar som gör revolt och visar skolan och vuxenvärlden fingret än jag har om de bekräftelsesökande flickorna som lägger sina prydliga arbeten på katedern i god tid innan deadline.

Här har vi dessutom något som garanterat spär på snedrekryteringen ännu några snäpp. Skillnaden mellan den som har punktliga föräldrar som förhör läxor och mejlar läraren och frågar om deadline och den vars morsa ligger och sover ruset av sig ännu när man kommer hem från skolan. Och den klyftan har vi varken rätt eller råd att bygga på. En usel barndom får inte bli en biljett till ett uselt vuxenliv som skolan bara stämplar.

Det som smärtar mig alldeles särskilt är att det är en liberal som skrivit under den här artikeln. En liberal borde förstå det här med värdet av olikhet. Visst behövs det folk som är punktliga och som kan lämna in ett snyggt arbete i tid. Men det kommer knappast att vara dom som botar Aids, löser energiproblemen eller skriver ett odödligt mästerverk.

70 kommentarer:

  1. Av rutin antar jag motsatt åsikt som Lotta Edholm. Det brukar bli rätt då, för Edholm har alltid fel. Tragiskt men sant.

    SvaraRadera
  2. Folkpartiet är inga liberaler!

    Knäppskallarna edholm och lindberg är bara ytterligare ett bevis på att politiker inte skall peta i skolan.
    Politiker använder skolan för att plocka billiga poäng, man försöker själv bli populär.

    SvaraRadera
  3. David, jag har svårt att tro att det stämmer. Du slår mig inte som en rutinmänniska.

    SvaraRadera
  4. Per, politiker måste få peta i skolan, men inte uppifrån ner, inte utan tydliga mål och syften och inte utan utvärdering och resultatkontroll. Näringslivsorganisationer ska väl också få uttala sig, däremot inte komma med beställningslistor och dumheter.

    SvaraRadera
  5. Varför måste politiker få peta i skolan?

    SvaraRadera
  6. Därför att skolan är nyckeln till både våra barns framtid och till vårt lands framtid. Föräldrar ska inte ha rätten att tulla på någondera och eleverna ska inte förses med friheter som gör dem till ofria vuxna.

    SvaraRadera
  7. Rubrikssättningen och artikelns tyngdpunkt är även för mig oerhört provocerande i sin grova felaktighet som du så tydligt visar på. Det är som Anne-Marie Körling påpekade i ett inlägg, vi måste ha mycket större fokus på innehåll och de kunskaper som eleverna behöver, då kommer mycket av fostran och det andra alldeles automatiskt.

    Detta ska inte leda oss till att lätt på de synpunkter som kommer från näringslivet. Mätningar, utvärdering, samarbete och just in time är kraftfulla trender som kommer att få stort genomslag för framtiden. En hel del av detta ställer krav på "ansvarstagande, punktlighet, ordning och servicemedvetenhet" och skolan får inte glömma att sätta värde på och belöna dessa beteenden. Dessutom när jag känner mig trygg i att uppnå dessa saker så orkar jag också ha en högre integritet och stå upp för det jag tror på. Att synliggöra detta i betyg skulle kunna vara en bra väg och då skulle vi kanske slutligen kunna ta död på den förödande invägningen av detta i andra betyg.

    SvaraRadera
  8. Jag har ett aktuellt inlägg om ansvar som nog kan vara lite av ett vidgat perspektiv på skolans uppdrag och hur det ska åstadkommas. http://janlenander.wordpress.com/2011/07/05/vi-larare-ska-ta-ansvar-men-ocksa-undvika-det/

    SvaraRadera
  9. Exakt det argumentet (att skolan är viktigt för barnens framtid) är för mig orsaken till att politiker inte skall in och detaljstyra.

    Så fort politiker får för mycket och säga till om hur ett område sköts så fungerar det inte längre, det går nog inte och peka ut ett enda område det fungerat. Politiker är valda för att de är duktiga retoriker, livsfarligt och låta dem gå in och göra annat.

    Det enda politiker behöver bestämma är att barnen skall lära sig, de som vill delta i utbildningsmarknaden måste uppfylla kravet att barnen ökar kunskaperna och då helst så bra som möjligt. Kopplingen "mer pengar" för de bästa där brukar vara det absolut bästa medlet för att styra upp skeppet

    SvaraRadera
  10. Jag har ett par frågor kring detta. Det finns två regler som för en utomstående ter som ytterst märkliga: reglen att inte tidpunkten för redovisning får ligga till grund för bedömning av arbetet (dvs sen inlämning för inte påverka omdömet) och regeln att fusk inte får beivras utan elever som avslöjas med fusk helt enkelt ska erbjudas ytterligare examinationschanser.

    Båda dessa regler ter sig demoraliserande både för lärare och för merparten av eleverna. Incitamenten de ger upphov till förefaller helt enkelt perversa. Sena inlämningar stör rimligen lärarens planering och ger fördelar till de elever som struntar i att lämna in i tid. Avslöjat fusk innebär merarbete för läraren men är riskfritt för eleven.

    Varken sena inlämningar eller fusk är något som accepteras i övriga samhället och att lära eleverna respektera sådana basala regler torde kunna ingå i skolans uppdrag (mina studenter blir ibland förbluffade när det visar sig att en deadline på mina kurser gäller).

    Vilka elever missgynnas av att skolan inte lär ut dessa regler: de som har reglerna med sig hemifrån eller de som inte har det? Dessutom undrar jag i vilken utsträckning kritiskt och självständigt tänkade gynnas av att skolan inte kan beivra sena inlämningar och fusk?

    SvaraRadera
  11. @Per, Politikerna är ansvariga för skolans innehåll och så ska det vara. De är ålagda att prioritera och välja mellan olika satsningar för om lärare eller rektorer ska välja innehåll får vi en djungel av olika innehåll som inte är den gemensamma kunskapsbas ett samhälle behöver.

    I ett bra upplägg så samverkar lärare, forskning och skolverk sen med politikerna så att politikerna ska kunna nöja sig med den övre nivån och symbolfrågorna medan de med högst kompetens formulerar detaljerna.

    SvaraRadera
  12. Helena, du har så rätt, alla sorter behövs för att skapa ett fungerande samhälle, och skolans uppgift är att ge alla dessa olika sorters individer möjlighet att erövra de kunskaper de har rätt till. Skolans uppgift är inte att forma en rad likformiga individer som passar in i de mallar näringslivet upplever sig vilja ha i stunden.

    SvaraRadera
  13. Helena ditt fokus på individen och samhällets ansvar att vårda om dess frihet och utvecklingsmöjligheter ligger ju helt i linje med en liberal idétradition. Fortsätt så.

    SvaraRadera
  14. @Jonas: Var kom fusk in i detta? Varken Helena eller debattartikeln tar väl upp den frågan? Sen vet jag inte vad du menar med att fusk i så fall inte får beivras. Det beivras ju genom att eleven får lov att göra om, eller visa på annat sätt att den kan det som ska kunnas. För det är ju det som är grundproblemet med det här förslaget. Vi har ett kunskapsrelaterat betygssystem. Det innebär att du som lärare ansvarar för att dels "lära ut" dels "ta reda på" vad eleven kan. Och eleven ansvarar för att delta i undervisningen och visa vad den kan. Tar eleven inte sitt ansvar, till exempel genom skolk eller att lämna in för sent blir det krångligare för er båda men det är fortfarande elevens kunskap i ämnet som ska bedömmas. Du kan ju välja att helt bortse från det aktuella arbetet och göra bedömingen på de grunder du har. Undervisning i grund- och gymnasieskolan är ju så mycket mer än enstaka inlämningsuppgifter och prov.
    Om vi nu tycker att betygen allt för ofta är godtyckliga och kan stå för olika kunskaper hos olika elever, hur skulle det då inte vara om en elev som har goda kunskaper i ämnen fått sänkt betyg på grund av "slarv". Och ännu värre - ska elever som är flitiga och lämnar in i tid, men knappt kan något få bättre betyg än den som kan mycket mer. Vem ska då ha en aning om vad ett visst betyg innebär?

    SvaraRadera
  15. @Jan, vad är det som gör politiker till sådana experter så de anses vara de bästa för att bestämma vad barnen skall lära sig?

    Det är en gammal syn på lärande, vuxna som inte kan gå utanför sin "box" och fatta att världen idag är mycket mer komplex. Mängder av alternativ finns bara man är villig och öppna ögonen.

    Det är bättre att folk specialiserar sig istället för att alla kan samma sak. Specialisering är grunden för den exempellösa utveckling världen genomgått de senaste 100 åren.

    Det enda som alla måste lära sig är de baskunskaper som är nödvändiga för att ta in annan kunskap, läsa, skriva och räkna.

    SvaraRadera
  16. @Helena: Ja, det här var väl bland de tokigaste utspelen vi sett på ett tag... Funderar på att lansera en idé om tvådimensionella betyg - På kunskapsaxeln har Kalle B men på skötsamhetsaxeln D - och sen utrycks alla betyg genom en formel i stället. Då kan vi få tyst på alla som tycker att det är onödigt att lära sig "matte med bokstäver" i skolan också :)

    SvaraRadera
  17. @Anna: Jag är nyfiken på synen på fusk då detta rimligen kan ses som en del av den fostran som diskussionen gäller. Jag undrar bara om de praktiska konsekvenserna av de regler som Skolverket beskriver på sin hemsida:

    (i) "Det finns inget stöd i skolförfattningarna för att en elev som lämnar in ett arbete för sent inte ska få arbetet beaktat i bedömningen." (Dvs deadlines gäller inte.)

    (ii) "Om en elev har fuskat på ett prov eller ett inlämnat arbete är det rimligt att det provet eller arbetet inte räknas som en del i bedömningsunderlaget. Däremot ska läraren låta eleven visa sina kunskaper på ett annat sätt, genom att göra ett nytt prov, en ny inlämningsuppgift, en muntlig redovisning o.s.v. Vid en ny bedömning har eleven rätt att bedömas utifrån alla betygssteg." (Dvs fusk resulterar endast i en ny chans.)

    På universitet har vi inte dessa regler och många universitetslärare bortser från uppgifter som lämnats in för sent (man får inga poäng på det försenade momentet vilket naturligtvis sänker totalbetyget) och om man fuskar får man ingen andra bedömningschans utan riskerar att bli man avstängd. Vad dessa elever egentligen kan är i sammanhanget ointressant eftersom de inte följt de regler som ligger till grund för att kunna bli bedömd.

    Skolan spelar av naturliga skäl efter andra regler än universitet men samtidigt är skolan en del av samhället och det blir märkligt om helt andra regler gäller där än på annat håll. Jag är nyfiken på Helenas syn på denna problematik och har inte levererat några förslag exakt om hur eventuellt beivrande ska gå till i praktiken.

    SvaraRadera
  18. @Jonas Vlachos:

    Att få göra om ett prov uppfattar de allra flesta elever som negativt, det är en slags straff.

    Vad anser du straffet skall vara för en unge som inte nått puberteten? Har du överhuvudtaget någon aning om hur ungar tänker (mindre än 10)? För dem är livet en lek (som iofs kan uppfattas som allvarlig).
    Det är först i årsurs 7-9 (beror på när hormoner börjar flöda) elever börjar inse att nu är det allvar. Det dumma är att när hormoner börjar spruta blir det ofta en period av att anstränga sig för att göra precis tvärt emot vad vuxna säger att man skall göra.

    SvaraRadera
  19. @Jonas: Med införandet av "learning outcomes" i högskolevärlden så borde man ju diskutera detta även där. Om du vet att en student kan en sak är det ju egentligen oväsentligt hur du fått veta det. Men jag tycker väl samtidigt att det är rimligt att ställa även en del formella krav på vuxna studenter, som dessutom är där helt frivilligt. I grundskolan har vi ju skolplikt och med tanke på hur alternativen ser ut även så gott som en gymnasieplikt även om den inte är lagreglerad.

    SvaraRadera
  20. @Per, Platons idealstat innebar att de mesta bildade bestämde men nu har vi istället hämtat demokrati från Grekland och det innebär i sin förlängning att alla viktiga val för samhällets del ska fattas av våra valda representanter. De kan förstås gärna ta in expertråd och det gör förstås också utbildningsministeriet, SKL och kommunerna i väldigt hög grad men någonstans i det slutliga valet mellan vilken expert de ska lyssna till så är det våra folkvalda som ska fatta beslut. Alla lärare drömmer om att just deras expertkunskap ska tas till vara kring vad eleverna ska lära sig men vi behöver erkänna att det är inge bra situation för eleverna om vissa elever får lära sig allt om de hinduiska högtiderna och andra istället allt om de judiska. Regering, SKL och kommunerna kommer lyssna till några lärare men det är omöjligt att lyssna på alla.

    SvaraRadera
  21. De vars morsa sover ruset av sig när de kommer hem från skolan kommer knappast att bota aids eller hitta en genialisk lösning på energiproblemen. Men det är ändå de som skulle hjälpas mest av ordning och reda i skolan. De elever som har föräldrar som hjälper till med läxläsningen klarar sig nog hyfsat ändå.

    SvaraRadera
  22. En seminariegäst här i Almedalen hällde en kopp kaffe i min dator. Därför blir det ganska tyst från mig tills jag kommer hem.
    Helena

    SvaraRadera
  23. De vars morsa som sover ruset av sig brukar även vara de där fröken duktiga.

    SvaraRadera
  24. @Anonym:

    Läste några undersökningar om barndomar för ganska unika och framgångsrika grupper. Nobelpristagare, författare och forskare.

    Kommer jag ihåg rätt så var det 8 gånger vanligare att Nobelpristagare haft en traumatisk barndom jämfört med medel.
    90% av alla framgångsrika författare hade haft mer eller mindre traumatiska barndomar.
    Bland framgångsrika forskare var det dubbelt så vanligt med traumatisk barndom.

    Var länge sedan jag läste detta så det är möjligt att mitt minne sviker mig något i siffrorna, kan ej heller länka.

    Förklaringen till att det är vanligare med problem i barndomen hos framgångsrika personer var att de tidigt lär sig tänka annorlunda samt kan få kreativa drivkrafter på grund av olika typer av problem i vardagen. Självklart så far de allra flesta illa men det finns de som hamnar rätt.

    SvaraRadera
  25. Vad bra att du ilsknar till så här i sommaren. Vet inte om detta var något för att höras i bruset under Almedalsveckan pekoralet skrevs. Ovsett vilket är det sällsamt korkat.

    Vad tjejer behöver lära sig, konstaterar jag i mitt sommar univeristet om avund, är det vi killar är bra på, tävlan. Jämviktstänket bland tjej och för den delen kvinnor renderar inte fritt tänkande utan bara mer av samma sort. Det för definitivt inte samhället vidare.

    Fostran är föräldrarnas uppdrag. Sedan att några barn har det trasigt hemma är beklagnsvärt. Då måste skolan vara en fristad för dessa barn och ge en start i livet. Inte en uppfostringsanstalt.

    Med förlov sagt begriper jag inte vad fostran och betyg har med varandra att göra. Den som tänker så måste ha hjärnsläpp. Finns det gader i uppfostranshelvetet?

    SvaraRadera
  26. Per och ni andra med lite kunskap om skolan. Skolan har varit politiskt styrd sedan 1842 och kommer så att förbli. Gymnasiet till och med ända sedan 1600-talet.

    Däremot har politiker av Lotta Edholms dignitet och andra på kommunal nivå inget inflytande över skolans uppdrag. Det har ytterst riksdagen och regeringen företrädd av Lottas och Helenas husbonde Major Björklund.

    SvaraRadera
  27. @pluraword

    Är helt övertygad om att politiker förr eller senare måste släppa greppet om skolan. Orsaken är internet samt den extremt annorlunda värld vi lever i idag jämfört med förr.

    Den generation som växer upp nu med nätet skiljer sig drastiskt från de som inte växt upp med nätet.

    Politiker har inte kompetensen samt att det inte går och gömma sig bakom en representativ demokrati (ett skämt om man ser till verklig demokrati, den demokratin där endast de som påverkas får vara med och besluta).

    SvaraRadera
  28. Helena!

    Vem vill ha en skola som bygger på blind lydnad och inställsamhet? Men att dra ett likhetsstreck mellan exempelvis punktlighet och lismande är väl ändå att ta i. Lika kategoriskt och naivt är att påstå att oordning och kreativitet är varandras absoluta förutsättningar.

    Jag blir väldigt fundersam över din och några andra debattörers klassiskt snäva syn på kreativitet: Den romantiska uppfattningen om vetenskapsmannen med yvig hårman, galen uppsyn och som sover bland sina bubblande provrör eller musikgeniet som utan ansträngning spottar ut fantastiska pianokonserter.

    Fullt möjligt att dessa stereotyper existerar och har existerat i historien. Men det finns likaledes gott om exempel på motsatsen, att skapande är något mödosamt, tidskrävande och inte alltför glatt alla gånger. Jag hävdar att kreativitet nog mer handlar om disciplin och målmedvetenhet än ren och skär inspiration. Hårt arbete med andra ord.

    Dessutom känner jag inte igen bilden att svenska skolan skulle gynna flickor. Pojkar och flickor har precis samma förutsättningar men att de senare är bättre att tillvarata dem. Kanske skulle pojkarna vara lite mer kreativa och ta efter flickorna och vara mer disciplinerade och punktliga.

    Janne

    SvaraRadera
  29. Per!

    Så lösningen är att traumatisera alla barn, eller? Göra deras liv till ett rent djävla helvete så de utvecklas till innovativa och kreativa medborgare som tänker utanför ramarna? Nog fan har många med taskig barndom tänkt annorlunda och varit väldigt uppfinningsrika. Har då det alltid tillfört samhället något gott?

    SvaraRadera
  30. @Anonym

    Briljant! där har du lösningen

    SvaraRadera
  31. @Per, vad är det som är så extremt annorlund i denna värld än förr.

    Jo, det enda att tillgängliheten på information är inte förbehållen en liten elit. I övrigt är det tyvärr snömos det du skriver.

    Skolan kommer alltid att vara politisk i den bemärkelsen att det inte är en fri marknad på vad du ska lära dig i uppväxten utan något som vi, du och jag och alla andra beslutat vid valurnan, som samhälle bestämt att "glina" ska lära sig för att bli fullvuxna samhällsmedborgare.

    Om du då använder Internet är det bara ett pedagogiskt verktyg som vilket annat verktyg som helst.

    SvaraRadera
  32. @pluraword:

    Behöver jag verkligen svara på det eller är du för ung för att veta?

    Fråga dem i Egypten, Libyen eller något av de andra länder där folket börjat resa sig mot diktaturer. En enorm förändring med tanke på att människor kan informera sig via internet.

    Orsaken till att politiker kommer tvingas till att släppa greppet om skolan är att folk får fakta om alternativa tekniker som är MYCKET bättre. Då kan inte politiker stå emot. Så länge man kan dölja problemet så kan de fortsätta styra.

    Internet är inte som vilket annat verktyg som helst. Det är en enorm informationskälla där det blixtsnabbt går och hitta fakta för att få detaljerad kunskap i olika områden.

    Vill man så kan man på några dagar leta upp och läsa om hur skolsystem runt om i världen fungerar, vad som fungerat och vad som inte fungerat.
    Backar du 10 år var det helt omöjligt.

    Personligen tror jag bara det är en tidsfråga till något land lyckas skapa direktdemokrati, behovet av politiker minskar drastiskt. Håller själv på och testar en del inom det området

    SvaraRadera
  33. Om man på så många håll har svårt att få folk att gå och rösta vart tredje/fjärde år - hur ska man då kunna få till någon representativitet i vilka som utnyttjar den direkta demokratin. Eller ska vi bara tycka att den "tysta massan" får skylla sig själv medan mer eller mindre militanta minoriteter lyckas driva igenom en massa galenskaper. Se bara hur kampanjerna fördes i länder där man folkomröstade om det nya EU-fördraget. Att på olika sätt få folk att rösta utifrån sina rädslor är väl ett uselt alternativ till politiker - dem kan man i alla fall utkräva någon sorts ansvar från. (Ursäkta oss Helena för att diskussionen frångår temat på blogginlägget medan din dator lider kaffedöden...)

    SvaraRadera
  34. Ett tillägg: Att skolan har en fostrande roll är uppenbart -- det räcker att läsa de inledande paragraferna i skollagen (2011 och samtliga föregångare) för att inse detta.

    Sedan kan man naturligtvis ifrågassätta att skolan ska ha en sådan roll och hävda att skolan enbart ska förmedla kunskaper och färdigheter. Detta innebär dock mycket svåra (omöjliga) gränsdragningar eftersom inte minst förmedlandet av färdigheter är en form av fostran; varför ska exempelvis skolan fostra till kreativitet men inte till ansvarstagande och respektfullt beteende? Dessutom är frågan om en fostransfri på något sätt skulle få försöka påverka elevers beteende mot varandra och mot lärararna? Sedan är det knappast förenligt med en icke-fostrande skola att skolan försöker påverka elevernas demokratiska sinnelag. Kort sagt: en fostransfri skola är en ouppnålig dystopi.

    Frågan är alltså snarast hur betygssättningen ska förhålla sig till skolans fostransuppdrag. Jag har absolut inget klart svar men om betygen ska avspegla elevens kreativitet så är det kanske inte orimligt att de även får avspegla elevens ansvarstagande. Ingetdera är ren kunskap (vad nu det är) men båda är värdefulla färdigheter för i princip vadhelst eleven kommer att göra senare i livet. Man kan till och med argumentera för att ansvarstagande är viktigare än kreativitet, i varje fall för att undvika viss misär.

    På något sätt betygssätts säkert både kreativitet och ansvarstagande idag men det kan -- för en lekman på området -- uppfattas som märkligt att det uttryckligen är förbjudet att ta hänsyn till vissa manifestationer av ansvarstagande (ex sen inlämning och fusk). Om man inte tycker att politiker ska detaljreglera skolans verksamhet så kanske man borde protestera mot dessa, sedan länge existerande, förordningsparagrafer? Sedan kan man fråga sig varför ska egenskapen kreativitet ska få avspeglas i betygen men inte ansvarstagande?

    Slutligen så är det en intressant fråga hur skolans uppfyllelse av fostransmålen ska utvärderas? Att bedöma uppfyllandet av kunskapsmålen ter sig i jämförelse som hyfsat enkelt men det innebär rimligen inte att den övriga måluppfyllelsen ska lämnas därhän.

    SvaraRadera
  35. @Anna: Vet du vad direkt demokrati är?

    Det innebär att man får rösta på saker som berör en själv och där man påverkas direkt. De som inte påverkas får inte rösta.

    När något berör en själv så är man mycket mer benägen att delta och rösta, samt om man kan rösta i mobilen eller på datan så tror jag nog att en hel del kan tänka sig delta

    I en representativ demokrati som vi har då är det näst intill omöjligt och påverka. Några få frågor är avgörande för vem som blir vald, i övriga frågor kan de bete sig hur som helst. Speciellt med en 4% gräns

    SvaraRadera
  36. Internet kan vara en fantastisk informationskälla men också en gigantisk desinformationsfälla. Illasinnade rykten sprids lika lätt och snabbt som information. Ett av problemen är vi ska hantera och sålla detta flöde. Vad är viktigt och vad är irrelevant?

    Vad gäller den arabiska våren tror jag att den hade inträffat oavsett Internet. Revolter har ju skett förr.


    Janne

    SvaraRadera
  37. @Janne:

    Det märks att du är ovan internetanvändare.
    Så svårt är det inte och sila fakta. Fakta analyseras dessutom, många som läser och granskar, man kan kommentera och betygsätta. Finns ställen på nätet som enbart är till för att ranka information och det är MASSOR som gör det

    SvaraRadera
  38. Snälla Per, så fort nån inte håller med dig så innebär det inte att vi är obildade eller dumma. Vi tolkar bara den kunskap vi har annorlunda än du. Med elever i tioårsåldern brukar man kunna dikutera för OCH nackdelar med företeelser, till exempel direkt demokrati och internet. Med dig tycks det dödfött så jag droppar den tråden nu.

    SvaraRadera
  39. @Anna. det blir ju ingen debatt om man inte är lite "på"

    SvaraRadera
  40. Per!

    Jag har varit med sedan den första dagen då Internet kom ut ur moderlivet. Vems sköte det kom från vete fan och inte hans moster heller. Men en sak vet jag att man ALDRIG kan vara säker. Frågar du dig inte vem som sköter rankningen och analysen? Hur (ut)bildade är de? Är Internet kanske en levande organism i sig eller en högre makt?


    Janne

    SvaraRadera
  41. @Janne: Man kan aldrig vara säker, det kan man inte vara om det står i böcker eller att någon lärare står och berättar.

    Att tolka fakta är en skicklighet man behöver lära sig, kanske inte skolans starkaste område. Lärare vill väl oftast att elever sväljer det mesta som sägs ;)

    Tror ändå att de allra flesta kan lära sig hur man ifrågasätter och kan filtrera för att lyckas ta till sig det som är mest rätt.

    SvaraRadera
  42. Per!

    Internet och böcker är som att jämföra en segelbåt och en snabb motorbåt i skärgården. Med motorbåten kan du skryta med att du har besökt många öar medan med segelbåt har du lagt till vid ett fåtal platser. Men vem har upplevt och sett mest?

    Janne

    SvaraRadera
  43. Handlade det inte om att se rätt?

    SvaraRadera
  44. Per!

    Internet är fantastiskt på många sätt men hastigheten, tillgängligheten och flödet förblindar. Bristen på redaktionell bearbetning gör mycket fakta på nätet obrukbar och många gånger helt oläsligt. Särskilt för eleverna.
    Risken för ren desinformation på nätet är av naturliga skäl oändligt mycket högre. Vem som helst kan skriva ihop vilken text som helst och kostnadsfritt publicera den och utan att behöva ta ansvar för innehållet.

    Många elever blir som förhäxade av nätets möjligheter men ser inte fallgroparna. Sätta en elev vid en dator utan att veta vad som syftet med uppgiften är meningslöst. Datorn blir en leksak och inte det redskap som var tänkt från början.

    Ditt agg mot skolan och lärare känns bara fånigt och uttjatat. Lite som att höra ens generationsbröder och systrar som på allvar hävdar att Vilse i pannkakan har förstört deras barndom. Kan du komma med något nytt, Per! Något konstruktivt och visionärt utan att förlora fotfästet och segla iväg.

    Janne

    SvaraRadera
  45. @Janne, har inget agg mot lärare. Jag kritiserar ett system som är politiskt förgiftat (kanske man kan kalla det). Att det finns en grupp lärare som försöker är beundransvärt när omständigheterna är så otacksamma. Den största gruppen som bara glider med är ett helt naturligt och mänskligt beteende när omständigheterna är som de är.

    Din rädsla för internet håller jag inte med om alls.

    SvaraRadera
  46. Jan, jag tar hellre betyg i ordning och uppförande än har det inbakat i andra betyg, men jag tycker att vi borde klara sådant utan betyg. Det borde räcka att göra oönskat beteende olönsamt. Inget skäll, inget tjat, bara bristande lönsamhet à la Rousseau.

    SvaraRadera
  47. Per, talar vi detaljstyrning är vi överens.

    SvaraRadera
  48. Jonas, när det gäller fusk håller jag med. Det måste vi markera mot av flera skäl. Jag brukar tala om för eleverna att alla undervisande lärare får veta när någon har fuskat. På vår skola säger reglerna att uppgiften blir underkänd, föräldrarna informerade och den nya prövningen ges utanför lektionstid. Det och de förebråelser och moralpredikningar som följer upplevs allt som en kostnad av eleverna. Men jag menar också att det är lärarens sak att se till att det är svårt – helst omöjligt att fuska. Jag använder som betygsgrund bara sådant eleverna gör i skolan, ser till att de sitter långt ifrån varandra och tillåter inga mobiler under prov.

    När det gäller sena inlämningar har vi dels en föräldrafaktor – vissa har föräldrar som stöttar och påminner, andra har föräldrar som inte ens ger läxro, dels en lärarfaktor. Eleverna är överösta med inlämningsuppgifter nuförtiden. De har deadline på deadine och det ställs stora – enligt min mening orimliga – krav på framförhållning och studiedisciplin. Vad har hänt med elevernas rätt att välja metod, material och prövning? Var är lärarens ansvar för att gradvis vänja eleverna vid större ansvarstagande? Varför överhuvudtaget denna extrema vurm för inlämningsuppgifter? Min uppfattning är att de gör livet lätt för lärarna och svårt för eleverna och leder till minskad motivation och riggar för misslyckanden.

    SvaraRadera
  49. Morrica, så väl formulerat. Skolan är redan nu väldigt mycket mer bekväm för den lydiga, punktliga och "serviceinriktade" eleven. Något jag tycker är både farligt och beklämmande.
    "It is important that students bring a certain ragamuffin, barefoot, irreverence to their studies they are not here to worship what is known, but to question it" . Jacob Chanowski

    SvaraRadera
  50. Anna, tack för kloka ord om fusk och för dina ljuvliga axlar. Hellre skratta än ryka genom näsborrarna. :)

    SvaraRadera
  51. Jonas, ett litet tillägg när det gäller fusk. Ett vanligt fusk vi har att hantera som lärare är föräldrarnas. Det är chockerande vanligt med föräldrar som gör inlämningsuppgifter och läxor åt sina barn. Många av dem har inte ens förstånd att dölja det utan deklararerar det helt öppet. En annan reflektion är att det är viktigt att vi pratar om vad fusk innebär och vad som räknas som fusk, för det är det många elever som inte vet idag. Det jag menar är att först måste vuxenvärlden ge förutsättningar, visa gott föredöme och vara tydliga med vad som gäller. Först därpå kan man diskutera straff.

    SvaraRadera
  52. Anonym, jag uppfattar skolans kompensatoriska ansvar som tungt. Vi är skyldiga de elever mest stöd, hjälp och förståelse som får minst av den varan hemmavid. Förstår inte heller varför du tror att det krävs ordnad medelklassbakgrund för viktiga vuxeninsatser. Vår nästa Shakespeare och Einstein kan komma ur vilken social skiktning som helst.

    Ordning och reda är bra för vissa saker, kaos för andra.

    SvaraRadera
  53. Plura, precis som du skriver så tycker jag. Det enda jag vill tillägga är att de elever som inte får någon fostran hemma är inte särskilt mottagliga för det i skolan heller.

    SvaraRadera
  54. Janne, jag drar inga sådana likhetstecken och slutsatser, men jag ser en hel del blind lydnad och inställsamhet i skolan. Prova släng ut en fylleriuppgift till eleverna. I nio av tio klasser sätter de snällt igång och plitar hur meningslös uppgiften än är.
    Du skriver om olikheter och det är precis det som är min poäng. Skolan passar vissa elever som handsken, på andra skaver den illa. Det behöver vi motverka genom tolerans, inlevelseförmåga och flexibilitet. Punktlighet, arbetsro och ansvarstagande är viktiga framgångsfaktorer men gör vi vuxna vårt jobb ordentligt sitter en hel de av det i väggarna efter ett tag. Förbereder vi inspirerande, meningsfulla lektioner ser vi också mer ordning och bättre uppförande. Men det är också så att en persons dåliga uppförande är en annan persons hälsosamma ifrågasättande.

    SvaraRadera
  55. Anna, det är en tröst och lisa här i min väntan på slutomdöme om datorn att få läsa era inlägg. Håller med dig helt. Internet är ett redskap som kan vara till gagn eller till skada beroende på vilken kunskap och vilka färdigheter användaren besitter. Internet och globaliseringen har ökat behovet av en god allmänbildning och baskunskaper, verkligen inte minskat det.

    SvaraRadera
  56. Jonas, jag har alls inte hävdat att skolan inte ska ha en fostrande roll. Det jag däremot hävdar är att den fostrande rollen har växt som en cancersvulst på kunskapens bekostnad och att den utvecklingen måste hejdas – verkligen inte tillåtas accelerera. Respektfullt, vänligt och tolerant beteende är något jag betonar starkt, men en förutsättning för att jag ska kunna kräva det av eleverna är att jag visar dem respekt, vänlighet och tolerans.
    Du skriver om att betygsätta kreativitet. Kreativitet ingår liksom ansvarstagande och tolerans i de övergripande målen i läroplanen. Inget av det finns i kunskapskraven i något av mina ämnen.

    SvaraRadera
  57. Följande citat från en rektor:

    Alla barn som gör ”uppror” i skolan borde ha ett extra ”stipendium”

    fick mig att fundera en hel del kring hur fostran ska ske i skolan och våra olika roller:

    http://jansyrligheter.wordpress.com/2011/07/11/20/

    SvaraRadera
  58. Helena, Helena, Helena. Tråkigt med datorn! & vem går bara sin väg när man gjort något sådant?Ser ju ibland på våra bussturer vad datorn betyder för dig, så hoppas innehållet går att rädda i alla fall.

    Ang det här inlägget: DET ÄR SÅ RÄTT!! Har alltid undrat varför "rövslickeri" verkar vara enklaste vägen till höga betyg! Hälsningar från en som sällan lägger "prydliga arbeten på katedern i god tid innan deadline". ;)

    SvaraRadera
  59. Helena!

    Nu låter du som en riktig politiker! Kanske en politisk överdos? Hursomhelst måtte du ha fått goda insikter vad det gäller fjäskande och inställsamhet; att skratta när hövdingen skrattar. Ryggdunkningar, folkförakt och krypande för de som är högre på stegen är kännetecken för de politiska djuren.

    Du vet lika väl som jag att den politiska arenan står i ett totalt motsatsförhållande gentemot den vanliga verkstaden. Hade det förhållit sig på ett annat sätt så hade både skola och resten av världen tett sig annorlunda.

    Så varför inte erkänna att livet är fullt av nepotism, lismande och lydnadskrav för att vara med i gänget. Lika bra att elever och barn får veta det i tid. Tids nog lär de som sig i alla fall att slicka uppåt och slå nedåt.

    Janne

    SvaraRadera
  60. Vi behöver få bort lismande och obehagliga lydnadskrav men än så länge känns det som att vi ofta bara lyfter någon som det är "synd om" och h*n sen blir en ännu mer diktatorisk ledare. Det här "tycka synd om upplägget" har också en obehaglig tendens att slå över i kunskapsförakt och att människor inte tar sig tiden att läsa på innan de ska vara med och bestämma.

    @Julia, jag var också slarvig under stora delar av min skoltid men jag är inte stolt över det och jag betraktar det inte som något uppror. Uppror gjorde jag på helt andra sätt. Här kommer en till syrlig kommentar:

    http://jansyrligheter.wordpress.com/2011/07/11/vad-ar-det-som-gor-mig-sur/

    SvaraRadera
  61. @janlenander. Oj, jag ser att man lätt kan missförstå mig i min förra kommentar, glimten i ögat syns ju inte på dataskärmen. De få gånger jag är (medvetet) slarvig är framförallt när lärarna inte verkar "bry sig", och jag vet att det både är dumt och onödigt då det i slutändan ändå drabbar mig hårdast. Jag är inte stolt över det, utan mer trött på hur det förhåller sig i skolan (och kanske samhället i stort...). Men det är ett medvetet val och för mig är det viktigast att jag känner mig väl inombords. Försäkrar dig att jag varken är en "stökig" elev eller lider brist på uppfostran, nej då. Men jag anser mig vara en fritt tänkande individ som anser att skolan är till för att lära ut samt betygsätta mina kunskaper och inte hur många äpplen jag ger till fröken...

    SvaraRadera
  62. @Julia, då förstår jag bättre och jag har gjort otaliga uppror mot lärare men den stora serien av uppror var mot en obehörig lärare i 5:an som totalt misslyckades med att möta min kunskapstörst. Det verkar bara finnas en liten skillnad i att jag väcks av den som sviker sitt uppdrag medan du pratar mer om att läraren ska bry sig om dig. Jag har aldrig gett några äpplen för att hamna i bättre dager men någon gång visat min tacksamhet långt efter att det spelat roll för betygen. Nu som lärare känner jag något liknande, jag blir alldeles tårögd av en present när betygen är satta men skruvar mig svårligen inför beröm strax innan. En av mina härligare upplevelser är en klass som ställde till ett litet h:e medan jag hade dem men efteråt alltid har hälsat så glatt och positivt på mig.

    SvaraRadera
  63. Julia, så glad jag blev över din rara kommentar. Sorgearbetet över datorn lättades litet där. :) Glad är jag också över att du håller fokus på det viktiga i skolan - att lära sig, inte att hoppa genom poänglösa ringar folk lyfter framför en. I långa loppet lönar det sig, det är jag övertygad om.

    SvaraRadera
  64. Janne, överdos fick jag nog i Almedalen. Men framför allt av lärarförakt och skolpolitisk besserwissrighet. När jag lyssnade på Ingela Gardner Sundström var det knappt att jag kunde sitta stilla. Vad säger det om mina insikter i fjäskande, inställsamhet och att skratta när hövdingen skrattar?

    Men man kanske kan få fortbildning i lydnad och rövslickeri?

    SvaraRadera
  65. Jan, Julia var min elev i franska och engelska och jag skulle ge henne toppbetyg i punktlighet, ordning och uppförande. Men hon tänker själv och sitter inte där man sätter henne och det är jag väldigt glad över. Så har jag uppfostrat mina egna barn också.

    SvaraRadera
  66. @Helena, jag önskade att Julia skulle sätta ord på sitt uppror och fick det förväntade svaret från en klartänkande skötsam tjej som inte är lydig. När det gäller mina döttrar försöker jag uppmuntra deras revoltlusta men också göra dem skickligare på att revoltera fokuserat mot det som är viktig att ändra på.

    SvaraRadera