Det är 15 år sedan jag började skriva debattartiklar om skolan. En av de tidiga publicerades på DN:s ledarsida 1999. Den hette ”Kommunförbund i Fårakläder” och innehöll ett varmt försvarstal för Kaj Attorps. Så här skrev jag mot slutet: "Vi har inga objektiva, likvärdiga betyg i Sverige. Den nya läroplanen är allmänt hållen och lämnar stor frihet för individuella bedömningar. Utifrån den skriver man i skolorna egna lokala kursplaner och betygskriterier som också skiljer sig från varandra. Resultatet är ett stort godtycke. Till det får man addera att en lärare med många underkända verkar suspekt och att en underkänd elev innebär ett resurskrävande problem för skolan.
Om man vill ha rättvisa kunskapsbetyg som står för i stort sett samma sak över hela landet måste man ha en tydlig nationell kunskapsribba - en studentexamen. Innan vi har ett rikstäckande prov där alla landets elever testas på lika villkor kan vi inte tillförlitligt jämföra resultat vid olika skolor eller i olika kommuner.”
Studentexamen var medicinen redan då. Och nu, 12 år senare har jag alltså fått en artikel om studentexamen publicerad på DN-debatt. Det här var något jag aldrig trodde skulle inträffa, även om jag i likhet med Johan Kant har skickat in många artiklar. Ska jag vara helt ärlig har jag gjort det mer i hopp om att påverka debattredaktören och ledarskribenterna än i hopp om publicering. Landets tyngsta debattsida brukar vara förbehållen landets tungviktare. Ministrar, professorer, näringslivstoppar. En jättegrej för "a mere teacher" med andra ord. Om jag var monarkist skulle det vara som en inbjudan till en bal på slottet. Eftersom jag är republikan smäller det här högre. :)
Så vad är det då jag vill ha? Det viktiga är inte precis hur provet utformas utan att staten systematiskt kontrollerar i vilken utsträckning de övergripande målen i läroplanen uppfylls (läsförståelse, problemlösning, språkkunskaper, kommunikation, analys, allmänbildning, etc.) och hur olika lärare, skolor och kommuner sköter sig. Nationella proven möter högskoleprovet med vissa justeringar. Som mina bloggläsare vet är jag mycket nöjd med de NP i språk - där behövs inga större förändringar - och samtidigt mycket missnöjd med NP i svenska. Här behöver högskolan, skolverket och lärarkåren ha ett intensivt samarbete och också ta in elev och studentsynpunkter så att proven gör sitt jobb.
Jag tycker att den finska studentexamen lyckas bra med det här. I Finland har man sitt vanliga gymnasiebetyg och studentbetyget. Skolan slutar 14 februari i åk tre. Då har man en dryg månad på sig för självstudier innan studentskrivningarna börjar. Den tiden använder man på att läsa för att tenta upp betyg man är missnöjd med och på att repetera gymnasiekurserna i de ämnen man skriver. Numera är den enda obligatoriska skrivningen modersmål, man måste skriva fyra ämnen, men får skriva betydligt flera. Alla prov är skriftliga, preliminärrättas av ordinarie lärare och skickas sedan till Helsingfors för sluträttning. Det är vanligt att betygen förändras vid sluträttningen, men är det stor och frekvent diskrepans reflekterar det illa på läraren. Det gör givetvis också dåliga resultat.
Kör man på studentexamen är det bara att göra om det samma höst. På min tid fick man göra om obegränsat antal om man körde och man fick höja två gånger. Vet inte om det fortfarande är så. Det är i alla fall alltid så att resultaten kungörs i god tid innan studentexamen. Man vet alltså innan examensdagen hur det har gått och alla är med på festligheterna – även den som har kört. Det ses inte som någon stor grej. Oftast är det bara något prov man kört på och då gör man om det samma år i september. Det svenska systemet där man skämde ut den som kört offentligt på skolgården framstår för mig som grymt. Jag är heller ingen vän av muntan. Gärna en muntlig nödutgång för de elever som har svårt att hantera skriftliga prov – men inte obligatoriska muntliga prov.
Nu hoppas, hoppas, hoppas jag på en livlig debatt och förstås i slutändan att vi får en studentexamen. Så kära bloggvänner skriv! Ovänner med för den delen. Även mothugg uppskattas.
media: Zarembas fantastiska slutkläm på DN-Kultur, min artikel i DN, mina artiklar på Newsmill om friskolor 1, 2, en bra ledare av PJAnders Linder i SVD, en bra ledare i Corren.
bloggar: Johan Kant, Anne-Marie Körling, den hälsosamme ekonomisten, man oroar sig inte för småsaker, metabolism, ordklyverier, Tysta Tankar, statarkatten, skollyftet, det nya forum för framåtsyftande och positivt laddad skoldebatt Anna Kaya har tagit intitiativ till, Roger Haddad (FP),Peter Karlberg (S),Mathias Sundin (FP), Per Olsson.nu (MP), Morrica, litet äventyr med ord och bilder, Johan Westerholm (S), Iconomi (FP), Jan Lenander.
Uppdatering: Idag skriver DN:s ledarredaktionen om studentexamen och förstatligande. Ingen hallelujakör precis. Det fanns ledtrådar till avståndstagandet redan i bildvalet till min artikel dagen innan - Sigtuna, kungen och en svartvit bild för inte direkt tankarna till en modern resultatkontroll.
Jag ska självklart bemöta artikeln i längre form, men här är några snabba reflektioner. Finland har inte alls någon ”överraskande svag” uppföljning. Tvärtom är den finska studentexamen ett skarpt kontrollinstrument som används som ett sådant. Det är Sverige som utmärker sig genom att låta lärarna och skolorna sätta betyg på sig själva. Jag har inte heller angett avskaffandet av studentexamen som skolans huvudproblem. Det är meningslöst att gradera problemen, däremot bör varje skolreform ha ett uttalat syfte och en ordentlig uppföljning. Det jag däremot säger är att utan systematisk uppföljning och kontroll är vår konkurrensutsatta skola dömd att misslyckas och lärarna dömda till ofrihet och misstänkliggörande.
Till slut vill jag påpeka att om ”huvudsaken” är att följa upp ”hur eleverna utvecklas” vore det väl inte så dumt om vi tog oss i kragen och började göra just det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Strålande artikel!
SvaraRaderaTyvärr tror jag att politiker nu kommer att hänvisa till GY11 som ett mirakelmedel som kommer att komma tillrätta med betygen. Läser man de nya betygskriterierna är det ju dock samma semantiska snömos som tidigare och kanske tom ökar risken för godtycke. Om några år kommer vi se samma betygsinflation som tidigare. Problemen försvinner ju inte för att man döper om MVG till A.
När man läser dina och andra kvalificerade inlägg i skoldebatten slås man av hur ett hyggligt bra skolsystem har drunknat i en störtflod av amatörism och dålig improvisation de senaste åren, trots att de yrkeskunniga lärarna pekat i en annan riktning. Ändå finns det anledning att vara optimistisk. Visst kan vi ta fasta på alla de goda idéerna i debatten, men du belyser kärnfrågan - först och främst måste vi införa väl organiserade och genomförda nationella prov. Här måste jag polemisera mot dig: Det är oerhört viktigt hur proven utformas. Vilka ämnen, vilka kurser, vilka moment i en kurs ska proven omfatta? Vi har inte råd att släppa in pseudovetenskapligt inspirerade amatörer på det här området. Låt kvalificerade lärare utforma proven.
SvaraRaderaTack Anonym! :) Jag gillar den nya skollagen och tror på gymnasiereformen, men vi hade en bra skollag och en bra läroplan redan innan. Problemet är inte att vi har haft fel mål eller dåliga styrdokument. Problemet är att vi inte har nått målen - eller ens tagit reda på om vi nått dem.
SvaraRaderaClasse, oj vad jag håller med dig om vikten av genomtänkta, välorganiserade och genomförda prov. Som det nu är får institutioner vid olika universitet uppdraget att ta fram nationella prov. Det gör de olika väl. Man behöver sätta ordentliga resurser på att ta fram bra prov och både elever, lärare, skolverket och högskolorna behöver ha ett ordentligt ord med i spelet. Inte skeninflytande som idag.
SvaraRaderaKostnaderna med att återinföra en studentexamen (prov sammansatta och rättade utanför skolorna sjäva) är nog det lägsta hindret. Betydligt svårare vore nog den kulturförändring av inställningen till skola och utbildning som skulle krävas. Jag är utbildad lärare i England med egna barn som har eller håller på att ta sina examen och även bildade människor i Sverige verkar ha väldigt svårt att förstå skillnaderna mellan att sitta A-levels i England och att gå sista året i gymnasiet. I England kan du vara hur omtyckt som helst av dina lärare och snällt läsa dina läxor men du måste ändå lyckas i dina prov som sätts samman och rättas av självständiga Exam Boards. Du har dessutim sökt till universitet på predicted grades och måste därmed nå de mål som har satts för att komma in. Systemet är långt ifrån perfekt, men högsta betyg är högsta betyg oavsett om du gått på en dyr privatskola eller en medioker statlig skola. En annan fördel är att det genom examina är möjligt att jämföra resultat över åren och inte minst mellan skolorna. Men visst, det är inte bara de engelska eleverna som stressar över betygen utan minst lika mycket lärarna som givetvis bedöms utifrån hur väl deras elever presterar (för att komplicera saken finns value added results som tar i beaktande hur väl eleverna har utvecklats över åren. Detta gynnar inte minst skolor vars elevunderlag är svagare akademiskt).
SvaraRaderaOm man skulle införa en studentexamen skulle jag rekommendera en variant på en International Baccalaureate. Faktum är att den har haft väldigt lite av betygsinflation och den är högt värderad ute i världen. Men den är akademisk och då kommer vi in på den delikata frågan om universitetsförberedande respektive yrkesförberedande utbildning...
Helena, jag vet nog att du har rätt där, men det kändes som en bra slutkläm med ekonomin.:)
SvaraRaderaNär det gäller hur provet ska se ut måste man först titta noga på syftet, därpå lika noga på vilka mål som är de viktigaste och sedan behöver man lägga mycket krut på att göra proven så bra som möjligt. Finland har ju ett system som liknar det med A-levels och O-levels då man kan skriva studenten på olika nivåer i samma ämne. Behövs det eller ska man bara ha en akademisk examen? Det måste bero på hur kursmålen ser ut på yrkesprogrammen. Det finns fördelar med IB också förstås. Nackdelen jag ser är att det inte prövar de mål vi har ställt upp för vår skola.
Grattis Helena till att få din artikel publicerad på första parkett. Det är få lärare förunnat, och extra kul i och med att du är så väl insatt i skolproblematiken och kan uttrycka den så väl.
SvaraRaderaTack Pekka. God timing och ihärdighet var receptet, tror jag. :)
SvaraRaderaFunderar över en sak. Med Gy11 införs studentexamen. De första som får den efter 46 år är de som går ut 2014 i de 6 nationella behörighetsprogrammen.
SvaraRaderaOm vi går till betyg så finns det en ny ordning som heter ämnesplaner och liknar Lgr11s kursplanedel. Till detta finns kravet på ett gymnasiearbete och examensmål. Allt detta i hänget av den skollag som ska tillämpas om 18 dagar.
Plura, det är en jäkla skillnad på gymnasiearbetet och studentexamen. Problemet hittills har inte varit dåliga styrdokument och en dålig lag utan att vi inte har följt lagen och styrdokumenten. Jag håller med om att den nya skollagen och läroplanen är bättre - men vad som står på pränt är betydelselöst om det inte efterlevs.
SvaraRaderaDärvid lag håller jag med dig Helena. Vårt hopp får stå till rättstillämpningen med den nya skollagen. Där har ju madame Begler fått muskler.
SvaraRaderaOch det är tråkigt att det ska gå via domstolar framgent. Men det är väl en anpassning till Europisk juristik.
Plura, bättre att staten tar reda på hur skolorna sköter sig. På den punkten behövs också mer muskler. Betydligt mer muskler.
SvaraRaderaGrattis till artikeln!
SvaraRaderaDet kanske inte känns som att studentexamen är det viktigaste problemet för svensk skola, men om den typen av vinkling är det som krävs för att en lärare ska få komma till tals så är det gott nog. För jag tycker att det du för fram om uppföljning är mycket viktigt och vi kan hoppas att diskussionen tar avstamp därifrån.
Ledaren i Corren som du länkar till tar upp en viktig aspekt på betygsinflationen att man tvingas lotta till de högre utbildningarna. De stora förlorarna på inflationen blir de allra duktigaste eleverna.
Jag har funderat på om inte en mellanväg att gå vore att bara låta en utomstående instans sätta det allra högsta betyget. Skolans uppgift förutom att sätta de vanliga betygen skulle då vara att kvalificera de som får göra den högsta prövningen. PÅ så sätt kanske samhällets totala kostnad blir mindre jämfört med ett generellt system men att man ändå kommer en bit på väg när det gäller rättvisa.
/Jonas Claesson
Tack Jonas! :) En studentexamen är ingen lösning i sig - bara ett redskap som gör det möjligt att både identifiera problemen och deras lösningar.
SvaraRaderaFör min del handlar det här inte i första hand om de duktigaste eleverna. De lyckas i allmänhet navigera runt i systemet, även om det givetvis är fel att de utsätts för orättvisor och tomgång. De elever jag slåss för är de som inte har föräldrar som stöttar och hejar. En torftig eller dålig barndom ska inte betyda ett torftigt vuxenliv.
Ja, du har rätt Finland har en sparsam och avgränsad resultatkontroll men det betyder inte att Finlands resultatkontroll är svag. Den är knivskarp precis som du anser, den fokuserar på att verkligen kalibrera alla delar av skolsystemet riktigt gediget och objektivt vid ett enda tillfälle.
SvaraRaderaJag tror att deras resultatkontroll kan vara billigare än vår men tänk vad mycket kraftfullare dess verkan är.
Dessutom har vi valt att ha en mycket spretig skolmarknad som borde krävt en mycket mer omfattande resultatkontroll än Finland men det inser inte de som är ansvariga för skolan.
Jag delar din analys helt och fullt, Jan. Därför tror jag att det behövs kontrollstationer vart tredje år i den svenska skolan. Efter något decennium eller så kanske man kan plocka bort en del av dem.
SvaraRaderaGrattis Helena! Välskrivet, logiskt och klokt. Du representerar yrkesgruppen mycket väl!
SvaraRaderaEtt par frågor/klargöranden:
Med godkänd studentexamen kan man söka högre utbildning och utan den kan man söka jobb med hjälp av de ordinarie slutbetygen? Hur ser det ut på yrkesförberedande program?
De centralrättade nationella proven är fortfarande bara en del i betygssättningen, inte avgörande?
Varför ska lärarna preliminärrätta proven? Kan man inte frigöra lärartid genom att bara centralrätta dem?
Tack Christer! :) I Finland kan du skriva kort eller lång kurs - ungefär som O och A-levels i England. Vi kan väl göra som vi vill. Den varianten eller en yrkesexamen.
SvaraRaderaEtt examensbetyg skall vara ett eget betyg som kompletterar det vanliga - inte ett som ersätter det. Lärarnas bedömning OCH en oberoende granskning.
På fråga två: inte avgörande utan del i underlaget.
På fråga tre: Ja visst kan man bara centralrätta, men det här är både fortbildning och kontroll av gymnasielärarna bedömningsförmåga. Ett prov för lärarna helt enkelt.
"det här är både fortbildning och kontroll av gymnasielärarna bedömningsförmåga"
SvaraRaderaSka det inte centralrättas i grundskolan?
Jo, Christer. Här förklarar jag bara hur det är tänkt och fungerar med dubbelrättningen i gymnasieexamen i Finland.
SvaraRaderaDyrt och omständigt, men det finns en viss poäng med det. Var och om det ska utföras? Varför inte göra så på prov och se om det har någon gynnsam effekt på resultaten?
Tack snälla rara Helena! Jag kan inte mer än att säga detsamma. Tycker om det mesta du skriver, men framförallt HUR du skriver det ;) Det är absolut OK för exlärare att kommentera och även att sprida vidare.
SvaraRaderaHa ett fint sommarlov!
apropå orättvisor ang. betygen. Idag utsätts många lärare för press från elever och föräldrar att sätta höga betyg. Vems föräldrar pressar på lärarna? Knappast de som själv inte har en akademisk examen i ryggen - dvs. betyg utan kontrollinstanser gynnar bara de grupper som ändå klarar sig bäst, precis som du skriver. Detta är en social rättvisefråga. Utan extern kontroll kan naturligtvis inte kvaliteten bedömas (att politiker inte inser detta är för mig HELT oförståeligt). De s.k. "svagare" barnen är mao de stora förlorarna. Att elever med högsta betyg måste lottas in på attraktiva utbildningar tyder ju bara på det som alla redan vet; att lärare är för frikostiga med de högsta betygen. Jag är övertygad om att det kommer bli en nedgång i antal med högsta betyg iom införandet av nya systemet, men om ett par år är vi där igen om ingen extern kontroll införs. Att som Björklund vilja ta in 10% av nationella prov räcker inte på långa vägar.
SvaraRaderaTack kära Julia, och då gör jag det. Sprider vill säga. :)
SvaraRaderaJobba lagom och ha mycket roligt i sommar!
Anonym, det är en intressant poäng det där med vilka föräldrar det är som pressar. Jag är helt och hållet glad att du tar upp det här som en social fråga. Det är de elever som inte har allt förspänt jag slåss för. Det finns så väldigt många ungar som inte inser sin potential, som har en väldigt snäv värld och inget stöd hemifrån.
SvaraRaderaVi akademiker kan alltid navigera runt med våra barn och se till att de landar mjukt.