När jag pluggade var studielivet väldigt attraktivt, betydligt mer attraktivt än många akademiska yrken. Så var också studentkorridorerna på Frescati fulla av övervintrare. Folk som skrev poesi på servetterna på lunchrestaurangen och läste sådant som vanligt folk inte ens visste existerade. Inte alls ovanligt att man valde att lägga en doktorsexamen på föregående. Det var helt enkelt trevligare att plugga än att arbeta och skillnaden i levnadsstandard mellan studielivet och arbetslivet inte tillräcklig för att ge den där sparken ut. Ju högre studieskulden tornade sig desto mindre lockande blev det dessutom att börja betala av på den. Många hade ju också studerat sig bort från arbetsmarknaden snarare än mot den.
En slags förlöpare till miljöpartiets medborgarlön.
Det var ett urbota korkat system och det vore ett stort misstag att låta de röd-gröna föra oss tillbaka i den riktningen. Att studera är att göra en investering i sin egen och landets framtid. Det behöver finnas ett element av egen risk och kostnad för att investeringen ska bli klokt placerad och bevakad. Dessutom betalar den som studerar bara en del av kostnaden för studierna. Resten betalar alla vi andra. Vi förtjänar att få igen våra investeringar genom att studenterna själva blir produktiva skattebetalare.
Det finns alltså ingen som helst orsak att göra själva studentlivet mer lönsamt. Däremot får det gärna bli betydligt mer lönsamt att ha studerat. Framför allt gäller det läraryrket. Lärarutbildningen är erkänt luftig, slapp och lätt att komma in på, läraryrket däremot är slitigt, krävande, osäkert och illa betalt. Idag får man sålunda se en lärarutbildning som en riktigt dålig investering.
Det behöver du också göra något åt, Björklund!
Media: DN, DN, Aftonbladet, SVD, Expressen.
Bloggar: Politikerbloggen, Agneta Berliner, Marcus Grundén, Pär Gustafsson, Christoffer Fagerberg, Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Liberala Anna, Carl Nettelblad, magnusblogg, Peter Soilander, dom ljuger, Motpol, Krassman, Radikalen, Per Altenberg, Peter Andersson, Röda Malmö, Ravennas blogg.
Visst är det orättvist med dåliga investeringar här i livet. Vad ska man säga dubbla akademiska examina och inget av det använder jag i mitt professionella liv. Men jag skulle inte vilja vara det utan. Ett gav det mig, förmågan att tänka logiskt och därmed lättare lösa problem.
SvaraRaderaMen jag måste varit knäpp under tiden jag gick på KTH och Universitet. Extraknäcka som väktare på helger och lov. Där med har jag inte ryggsäcken av studielån. Och studietiden minns man med ett rosa skimmer trots att man inte bodde i studentkorridor.
Plura, nu är det allmänt känt att lärarbanan inte leder till rikedom och ära, men när jag slog mig in på den här banan var det ett helt annat och betydligt roligare jobb. Dessutom är det inte samhällsekonomiskt hållbart att läraryrket har gjorts så oattraktivt och osäkert.
SvaraRaderaImponerande att jobba extra samtidigt med KTH. Där handlar det ändå om rätt hårda studier.
Jag jobbade extra i hemtjänsten och på Finlandsbåtarna och fick ändå leva på bönsoppa och havregrynsgröt (finskt studielån), men även jag minns studietiden som en väldigt bra tid. Det är otroligt stimulerande att få ägna sina dagar åt att lära sig och tänka.
Visst var det tuff på KTH, rena vilohemmet när man kom ut till Frescati. Men jag hade det så beviljat att jag jobbade som stationär väktare, alltså satt i en vaktkur. Där kunde jag läsa obehindrat under passen, frånsett när någon skulle passera ut eller in.
SvaraRaderaSå det var bara att under dessa år gneta på. Men kul var det. Vi är ett gäng från KTH som träffas då och då.
Mycket bra inlägg, tycker jag.
SvaraRaderaHöjda bidrag måste ju finansieras också - troligen genom skatten. Det innebär ju att man likförbaskat måste betala tillbaka sitt (och andras) bidrag i efterhand om man kommer ut på arbetsmarknaden (vilket är målet med studierna).
Jag har hellre ett högre lån och goda möjligheter att betala tillbaka det, än ett lägre lån och så höga skatter att det inte är lönsamt att arbeta.
Dessutom är det så oerhört olika från student till student hur mycket pengar man behöver. Många klarar sig på det bidrag som finns idag - genom att ha låg hyra eller jobba extra. Många trivs med det. Att höja bidraget skulle ge extra pengar i fickorna till en stor del av studenterna, utan att det egentligen behövs. Att använda skattepengar för att studenterna ska kunna fika på stan eller supa till lite extra känns liksom sådär kul.
Det finns så mycket annat man kan göra för studenterna, men det bästa man kan göra är faktiskt att göra det lönsamt att arbeta efter studierna och att göra så att det är lätt för företag att anställa. Att uppmuntra samarbete mellan skolan och arbetslivet är också centralt.
Plura, jag har just tipsat om det slappa jobbet nattportier för lata och olämpliga lärare som behöver se sig om efter en ny karriär. (I föregående inlägg) Då kanske man borde addera väktare till listan?
SvaraRaderaTack för dina uppskattande ord, Anna! Du kommer med många viktiga poänger och när jag läste din kommentar kom jag på en sak till. Det är faktiskt nyttigt att vara fattig som student. Min son går på KTH och han och hans kompisar pratar om extraerbjudanden som vore de pensionärer och han minns fortfarande stolt den gången då han fyndade fläsklägg för 12 kronor kilot och gjorde långkok. Att de spar in på maten beror förstås på att de vill ha pengar för öl och uteliv, men det är bra både för moralen och förmågan att hålla ordning på sin ekonomi att ha det litet tight i några år.
SvaraRaderaAbsolut tror jag att det är en bra erfarenhet att leva snålt i början av livet hemifrån! Det var ju då man lärde sig vad saker kostade och hur det fungerade ute i livet...
SvaraRaderaSjälv minns jag särskilt terminen när jag tog paus från studierna och jobbade halvtid som lärare. Jag fick ut ca 4800 kronor efter skatt... och hade en bostad med 3200 kr i hyra. Det gick faktiskt ihop sig, trots allt, med bostadsbidrag och en hel del smarta inköp.
Anna, att klara sig på det måste ha krävt verkligt smarta inköp. Jag bugar inför en mäster-fattig-student. :)
SvaraRaderaHelena, visst vet du att de "nya" studielånen är begränsade till 6 år och inte tillåter att man doktorerar på dem?
SvaraRaderaAnonym, jag vet det. Jag tycker nog också att det måste finnas begränsningar. Om just det här är en rimlig gräns eller om det är för svårt att få förlängning vet jag däremot inte.
SvaraRaderaMed tanke på hur många utbildningar som är långa så känns inte 6 år överdrivet länge. En civilingenjörsutbildning är till exempel 5 år, vilket ger någon möjlighet att "läsa fel sak" i ett år för att sedan byta program och bli färdig med utbildningen på utsatt tid. Jag har inga siffror men jag råkar veta att i praktiken är det inte alla som blir färdiga i tid.
SvaraRaderaSen tror jag du överskattar marginalkostnaden av att ha en extra student (övervintrare) på en kurs om han eller hon inte tar studiemedel. Argumentet är i runda slängar att läraren måste ändå hålla sina föreläsningar och lokalerna kostar lika mycket oavsett om de är tomma eller fulla. Den potentiella skatten övervintraren skulle betala om han eller hon körde glassbilen betalas antagligen av någon annan f.d arbetslös ungdom.
Anonym, jag tycker inte heller att 6 år är särskilt länge, men har jag förstått det rätt får man studielån längre om man kan motivera sin ansökan.
SvaraRaderaÖvervintrare, dvs evighetsstudenter är jag helt för - skulle kunna tänka mig att bli en - men inte på samhällets bekostnad. Behöver man inte studielån eller bidrag av något annat slag och om man inte tar platsen från någon som vill ha sin första utbildning ser jag inget problem.