Jan Björklunds förslag att skolk ska synas i betyget väcker upprörda känslor. Doktor Spinn twittrar att han inte längre tänker rösta på folkpartiet. Mary X är lika ogillande och påpekar att människor inte är maskiner. Christermagister undrar på vilket sätt en papperslapp kan kallas hårda tag och får sina farhågor om Björklund bekräftade. Mats hänger roat på.
Tillbaka från sommarstugan senare än Jan Björklund är det bara långsamt min hjärna gnisslar igång igen. Jag funderar på olika elever jag har haft, mina egna barn, mitt eget skolk. Men framför allt tänker jag på en dokumentär om hjärnan jag såg för länge sedan. Det handlade om vår förmåga att uppskjuta belöningar. Den fyraåring som kunde motstå karamellen i blickfånget mot löftet att få tio karameller om en stund klarar skolan med glans och blir antagligen en flitig arbetsmyra i samhällets tjänst. Ungen som äter upp karamellen? Ja den ungen är vi nog alla ibland. Jag har massor av saker jag borde göra. Hemsidan behöver fixas, jag har flera artiklar jag jobbar med, Liberala kvinnor, valkampanjen, trädgården, bloggen, mejlboxen, tvättkorgen. Vad gör jag? Jag sitter i nattlinne, äter choklad och spelar Betapet timme efter timme – ända tills samvetet vrålar så högt i örat att jag tar mig samman och motvilligt börjar beta av på måstelistan. Det gör jag för jag vet att det kommer att kosta mig både självrespekt och anseende om jag låter bli. Men där och naggar på den ensamma karamellen är jag nu och då och den har alltid ett högt pris.
Precis när jag har tänkt på det här och på hur dåliga vi är på att lära våra barn att skjuta upp belöningar och bädda för en bra framtid läser jag Morricas blogg där hon berättar om en soldat som sparade sin chokladkaka till sista dagen då den gjorde maximal nytta för hela gruppen. Morrica kopplar historian till värdet av små generösa gester. Jag håller med om hennes tolkning men ser det också som en klassisk kamp mellan en och tio karameller. Alla de andra käkade upp sin choklad genast. En enda kunde skjuta upp belöningen och det gav en ordentlig pay-off.
Efter denna långa inledning, vad händer med ungen som skolkar och varför skolkar man? Visst finns det elever som far illa och behöver hjälp, men orsaken till att den svenska skolan utmärker sig när det gäller skolk, disciplinproblem och brist på arbetsro är inte att det är fler elever som lider här än annanstans. Jag tror att de främsta orsakerna är brist på förmåga att skjuta upp belöningar och bristen på negativa konsekvenser på negativt beteende. En lektion blir roligare när man sitter och SMS:ar och skickar lappar. Det är den ena karamellen. De tio man förlorar är att varken man själv eller de andra lär sig något. De flesta elever spelar hellre CS eller lägger ut skumma redigerade bilder på sig själv på Bdb än sitter på sina hårda och obekväma skolbänkar. Den ena karamellen är en slapp och trevlig tonårstid. Det man förlorar är en vass hjärna, kunskaper, valmöjligheter, roliga, intressanta och välbetalda karriärmöjligheter m.m. Man får det litet behagligare i tre-fyra år och betalar med ränta på ränta med ett sunkigt liv under de övriga sextio. I skolan blir det alltså snarare 1 mot 100 än 1 mot 10 karameller, och det är den slappa, välvilliga curlingvuxenvärlden som bär skulden. Jag är uppriktigt tacksam över att Björklund försöker ta strid mot det.
Hans förslag att införa skolkinformation på terminsbetyget har flera fördelar. För det första blir det en piska på skolan att verkligen sköta frånvarorapporteringen och följa upp skolk. För det andra blir det svårare för föräldrarna att smita undan sitt ansvar. Du kan ringa hem dagligen och skriva hur många mejl som helst, vår förmåga att rationalisera och försköna våra egna föräldrainsatser är oändlig. En slutsummering varje termin är betydligt svårare att vifta bort. För det tredje mår både lärare, föräldrar och elever bra av att se den ogiltiga frånvaron och betygen sida vid sida. Kostnaden för den ensamma karamellen blir så mycket tydligare på det sättet.
Mycket av bloggindignationen riktar sig felaktigt mot skolkinformation på slutbetyget - något som inte finns med i förslaget. Just det skulle inte heller jag kunna argumentera för. Dels är det som sagt curlingföräldrarna och curlingsamhället som bär den största skulden och därför ska inte eleven bestraffas, dels kan frånvaron ha så vitt skilda orsaker att informationen måste ses som vilseledande snarare än vägledande.
Vi vuxna måste skärpa oss och våga vara mer obekväma. Det är vårt gemensamma ansvar att våra barn går in i vuxenvärlden med välpackade ryggsäckar och hjärnor. Det ansvaret förpliktigar. Det behövs föräldrar som tar tempen på sina barn innan de får stannar hemma (och även då kan det vara klokt att ta med modemet och antennsladden till jobbet). Det behövs föräldrar som placerar semestern under skolloven och som tar ledigt från sina jobb för att se till att deras ungar verkligen hamnar i skolan. Det behövs lärare som är noga med att följa upp frånvaro och socialassistenter som prioriterar barnens framtid framför sin relation till föräldrarna. Och riktigt bra blir det också med rapportering av ogiltig frånvaro i ett officiellt dokument, inte bara i sms och mejlform. Tydlig och pockande information som förhoppningsvis leder till troubleshooting och vidare åtgärder.
Tidningar: SVD, DN, DN, Expressen, Aftonbladet, DN.
Bloggar: Seved Monke, Lotta Edholm, Mathias Sundin, Niklas Frykman, Mats Gerdau, Annarkia, Kent Persson, Alliansfritt Sverige, Krassman, kulturbloggen, Runo Johansson Folkpartiet Norrköping, Liberala Anna, Carina Boberg, Linnéa Darell, Mikael Wendt, Sebastian Hallén,Lars Hansson och andra bloggar om skolk.
Det var inte min slutsats, det var den unge mannens - han berättade historien just för att illustrera sin poäng om hur stor skillnad en liten sak som ett leende, en chokladbit, ett par vänliga ord etc kan göra, jag bara återgav den. Ville bara understryka det så att rätt blir rätt.
SvaraRaderaVad gäller Björklunds ord om skolk har jag avstått från att kommentera hittills. Många tycks ha blivit ryggmärgsarga, och en och annan har omedelbart gått i försvarsposition gentemot vad de tycks uppfatta som ett direktangrepp på eleverna eller ytterligare merarbete för lärarkåren.
Själv känner jag att detta inte alls är något konstigt - i en skola där närvaro inte gör skillnad är det inte eleverna som är problemet.
Om eleven är frånvarande är det en signal till oss i skolan att här är något vi måste uppmärksamma, och om möjligt åtgärda med alla till buds stående medel. Det handlar varken om bestraffning eller stigmatisering, hot eller förminskning av eleven, som jag läst i några bloggar. Det handlar om dokumentation, opersonlig och torr, visst, men sån är dokumentationens natur.
Som tur är så finns det ju, för de elever som åt karamellen direkt, fler godisskålar längs vägen, så de kan samla ihop sina tio karameller ändå, även om det tar längre tid och kostar en del i form av studielån och utebliven arbetsinkomst och saker och ting. Komvux fungerar ju fortfarande i många kommuner runt om i landet, folkhögskolorna finns också kvar. Det är inte kört, och de som inte har lust att vänta och duktigt avstå karamellerna har också en plats att fylla i samhället.
Får jag bjuda på en mintkaramell?
Tack Morrica för en ljuvlig kommentar. Bästa choklad runt den minten. Jag tror att du håller med mig om att vi behöver fylla godisskålarna längs vägen regelbundet. Jag tycker inte om indragningar på komvux.
SvaraRaderaNär det gäller den som inte duktigt avstår karamellerna, jag menar inte att alla måste bli akademiker bara att det är vi vuxna som måste ha framtidsperspektivet för våra tonåringar och att det är vårt jobb att få dem att förstå konsekvenserna av olika val. Jag har haft så många elever på gymnasiet som känner sig som vinnare i ettan, tvåan och trean. Hånfullt räcker de långfinger åt vuxenvärlden. Men när de andra går vidare och de själva fortsätter ett fjärde och ibland till och med femte år på gymnasiet då är de inte så glada längre.
Jag har lite svårt för det kompensatoriska dragen i förslaget: Eftersom kommunikationen inte fungerar och föräldrarna inte bryr sig så tar vi fram den största kanonen ur garaget - betygen!
SvaraRaderaRisken finns att det underminerar den vardagliga kontakten:
- Vänta du bara, snart kommer mamma och pappa få läsa att du inte varit här!
Men det är möjligt att hot fungerar (jo, det vet jag att det gör!) och att allt till sist handlar om inre disciplinering och uppskjuten behovstillfredställelse. Kanske kan förslaget skrämma liv i någon förslappad förälder och strama upp rutinerna på de skolor som inte har förstått vilket ansvar de har redan nu.
Christers kommentar handlar mer om att försöka komma förbi de här plågsamma truismerna som gör politiken så svåruthärdlig. Finns det någon som tycker att barn inte ska vara i skolan - eller att det ska löna sig att arbeta.
Det känns trist att vara trött på slagord innan valrörelsen har börjat! Och som Henrik Bredberg antyder verkar folkpartiet behöva skolan mer än skolan folkpartiet just nu.
http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article1193872/Flumfallan.html
Jag är nog mer ryggradstrött än arg.
Ja. Det finns faktiskt föräldrar som uttrycker att det inte är så viktigt att barnen är i skolan, det är viktigare att de åker tre veckor till Thailand med familjen. Eller en vecka till farmor i Småland, farmor fyller ju trots allt bara sextio en gång. Och även om farmors sextioårsdag inte inträffar varje år så går mönstret igen - skidor i Alperna, klart lille eleven ska med trots att det råkar vara veckan efter sportlovet, en vecka i Egypten etc... Signalerna från föräldrarna är tydliga - skolan är väl bra på sitt sätt, men det finns mycket annat som är viktigare här i livet.
SvaraRaderaTack Helena. Bra skrivet.
SvaraRaderaTänkvärt skrivet Helena.
SvaraRaderaOch nu svär jag säkert i kyrkan, men vi som debattera dessa frågor hade ordning och uppförande i betyget. När jag funderar tillbaka blev vi så där in i hoppsan lydiga och välordnade som debatten vill göra gällande. Nej, skulle jag vilja säga. Man fick väl en uppsträckning när man kom hem och inte hade stora A i ordning eller uppförande. Ett allvarligt samtal av far och mor att så här får det inte gör för du förstår.....
Samma var det när man kom hem med skolklappen.
Samtidigt när jag tittar tillbaka, varför skolkade man, inte var det av lättja eller lathet utan att vissa lektioner va så in i hoppsan träiga och oviktiga så man hoppade över dem. Det säger mer om det Morrica är inne på, att det är snarare pedagogiken och pedagogen som har misslyckats. För visst fanns det ämnen som var urtråkiga men som man gick på för att magistern gjorde det levande på något sätt.
Och måste i ärlighetens namn säga samma sak om tiden på KTH. De första vi rationaliserade bort var föreläsningarna. Professorn eller lektorn var ju inga höjdare på pedagogik. Men det fanns enstaka undantag som gjorde att det fanns ett värde i att pallra sig till föreläsningen.
Så kontenta av det hela - en markör på något som kan vara riktat både mot skolan som eleven.
Mats, jag ser det inte som någon stor kanon. Terminsbetygen fungerar som information till elev, föräldrar, skolledning och kommun, en tydligare och mer tvingande sådan än sms och telefonsamtal.
SvaraRaderaInget trollspö som får bort skolket, men en åtgärd som gör att skolket och ansvarsområdena synliggörs. Det finns redan ett krav att genast rapportera ogiltig frånvaro till hemmet. Det försvinner inte i och med det här.
En sak som gör det här svårt att diskutera är att skolverkligheter ser så otroligt olika ut, samtidigt som kulturer får snabb och stor spridning eftersom ungar påverkar varandra så mycket. Jag bad min fjortonåring om mobbningsorsaker, här är hennes lista:
Därför att man hatar lektionerna.
Därför att man har bättre saker för sig.
Ingen ork.
Ser ingen poäng.
Ens lärare suger.
Man vill vara tuff.
En kompis vill skolka och man vågar inte säga nej för då känner man sig feg.
För att det känns lättare att ligga kvar i sängen.
För att man gick och lade sig för sent och är trött.
För att inga av ens snygga kläder är rena.
Tack, Jan!
SvaraRaderaMorrica, tack för din träffande lista som fint kompletterar min dotters. Ett problem är nog att både föräldrar och elever underskattar skolans betydelse. De tror att de klarar sig bra i alla fall, det gjorde ju föräldrarna. Så mycket handlar om signaler. Om man låter eleverna gå för tidigt sänder man en signal. När man ställer in en massa lektioner för olika jippon och dagar sänder man en signal, när man åker till Thailand efter jullovet för att resorna är billigare då sänder man en signal.
SvaraRaderaPlura, vi skolkade när jag gick i skolan också. Varje gång fick man en skriftlig anmärkning som skulle tas hem och skrivas under. När man fyllde arton fick man skriva under lappen själv. Alla i klassen angav alltid existentiell ångest som frånvaroorsak. Sällan skolkade någon en hel dag. Det handlade mest om att skippa umbärliga lektioner och plugga till prov, en slags taktisk skolkning. Problemet i dagens gymnasium är att skolkandet är så väldigt utbrett. En morgonlektion kan man ha åtta av 26 elever på plats och många kommer och går som på ett cocktailparty. Det är inget problem att elever skippar någon lektion här och där, men det är ett stort problem när skolan präglas av kravlöshet och tandlöshet. Ändå är det bättre nu än det var när gymnasiereformen först sjösattes.
SvaraRaderaOrdning och uppförande... Vi hade sådana betyg i Finland, men jag kommer inte ihåg att någon någonsin tog någon större notis om dem. Jag har till exempel ingen aning om om jag hade sänkt betyg i det någon gång.
Jag är för att man har sådana betyg av den enkla orsaken att allt för många lärare nu bakar in ordning och uppförande i ämnesbetygen. Det är ett förbaskat otyg. Annars säger de inte så mycket. Är det jag som lärare som inte lyckas hålla ordning? Är eleven skärpt, ifrågasättande, ohörsam och besvärlig? Handlar det om någon diagnos? Eller ren tidsfördrivande och statushöjande djävulskap?
Det sista argumentet är lysande. Samtidigt innebär det en stark till tro på att skolan Verkligen är målstyrd - och då blir närvarotvånget problematiskt.
SvaraRaderaI min facebook-grupp "Lärare är bra att ha" skriver jag "Skolk på betyget är hetaste debatten nu. Här är det bästa inlägget jag läst för den som är intresserad." och refererar till din blogg. Tack Helena!
SvaraRaderaSjälv gick jag i skolans busigaste klass alla kategorier när jag gick på gymnasiet. Tog studenten som sista av de gamla 1968. Men skolk var mycket sällan förekommande. Vi hade en karamell som vi sög på under de åren.
SvaraRaderaI stort sett alla i den gamla klassen som sysslade med allt från istapp som droppade ner på en lärare till att byta skyltar på klassrum så att två disträ lärare gick fel (andra klassen hade svårt att hålla sig för skratt), till att lägga en spiral under en lärares böcker så att böckerna flög upp när en enda bok rördes, till att samla ihop till väldoft när en lärare vintertid klagade på att det var instängt i vårt klassrum. Självfallet vädrade vi in absurdum och hällde ut två flaskor väldoft framme vid katedern. O.s.v. Det som kännetecknade gamla klassen är att buset skulle vara nytt varje gång och att alla även den som drabbades av det (inklusive han med istappen) kunde ha roligt när orsaken till buset kom fram. Ur denna busiga klass kom ett antal professorer och biträdande professorer, läkare, tekniker, lärare, kemister, bankmän o.s.v. som lekt av sig när de kom till universitetet och som aldrig lät buset gå i vägen för ordentlig läxläsning samt närvaro på lektionerna. Nåväl vi hade en av de som lyckades bäst senare i livet som en gång skolkade en dag. Killarna hade haft fest kvällen innan.
Festen, herrmiddag som sedan levde många år efter skoltiden precis som klassen träffades på 1 års, 2 års, 3 års, 4 års, 5 års, 10 års o.s.v. så länge de flesta bodde nära och orkade, kom till för att vår franska lärarinna hade haft sönder sin tredje pekpinne samma månad. Våra ordningsmän, självfallet de busigaste, hade hämtat ut en ny pekpinne hos vaktmästaren och fått order att ingen ny fick gå sönder. Killarna hade hissat upp den nya pekpinnen i karthållaren mot taket. När franska lärarinnan en bit in i lektionen kom på att så skett, blev hon arg och råkade säga att det var det värsta näst skråansikten (masker) hon varit med om. Så killarna samlade ihop pengar gick och köpte apmasker efter en skoldag. De var så pigga av vad som komma skulle nästa dag att de beslöt sig för att ha en herrmiddag och diskutera detaljerna. Den blev visst lite blöt för en av killarna kom som sagt vad inte till lektionerna.
Skriftlig lapp skickades hem men det bar sig inte bättre än att just den veckan var grabben och hans stora syster, obs grabben var 17 år gammal, ensamma hemma så ingen vuxen kunde skriva under. Grabben var långt ifrån dum så han löste problemet på sitt vis. Han beslöt att skriva en mening på latin. På svenska skulle det stått: "På grund av graviditet i höger stortå". Han lyckades göra översättningen, vi gick på det som nu motsvarar NO, så väl att när lappen kom till lärarrummet låg även lärarna dubbla av skratt. Vi i klassen levde länge på det buset.
Jag har många gånger sagt till elever att det är inte så att man måste vara helt tyst eller inte busa. Det finns tre regler: Aldrig något gammalt, alla skall kunna tycka att det är roligt samt den som gjort buset skall kunna se sig själv i spegeln dagen efteråt utan att behöva skämmas alldeles för mycket. Men skolk, det är något helt annat. Skolkar gör man bara inte.
Jag är motståndare till betyg i ordning och uppförande eftersom det blir helt omöjligt att få till ett bra kriteriesystem så att det finns någon som helst möjlighet till kalibrering. Min uppfattning är att de är få lärare som väver in detta i andra betyg och att det blir färre och färre. Ett torrt konstaterande kring närvaron blir objektivt och enkelt men innebär förstås ingen revolution.
SvaraRaderaMats, krafttag mot skolk går väl fint att kombinera med ökad flexibilitet. Jag är helt för validering, distanselement i undervisningen och annan individualisering. Ströskolk för den som har råd med det är däremot farligt, för det smittar.
SvaraRaderaJag blev väldigt glad över ditt beröm Jan. Tack.
SvaraRaderaNär det gäller betyg i ordning och uppförande brukar det gå till så att alla får högsta betyg i normalfallet. Sänkta besök bestäms av alla klassens lärare i konferens. Jag hoppas du har rätt när det gäller att fenomenet minskar. Det är tyvärr inte vad jag ser omkring mig.
Norah, stort tack för din härliga berättelse.
SvaraRaderaSkolkar gör man bara inte, är den inställning vi vuxna behöver förmedla. Men vi behöver också bli bättre på att inte slösa på elevernas tid eller tråka ut dem.
Även om ett gruppnormbaserat system kan fungera för betyg i ordning och uppförande så tror jag att nu när vi gjort så mycket för att få ett fungerande kriteriesystem så ska vi fortsätta den vägen för all betygssättning.
SvaraRaderaDet är inte heller säkert att ordningsbetyg minskar hur mycket uppförande påverkar betyg i andra ämnen. Det skulle till och med vara möjligt att det legitimerar lägre betyg att veta att även kollegorna tycker att eleven är besvärlig.
"Ströskolk för den som har råd med det är däremot farligt, för det smittar."
SvaraRaderaJag antar att vi diskuterar grundskola. Tyvärr är den här inidividualiseringen och betoningen av eget ansvar ganska riskabel även på högskolenivå. Rykten sprids om att det går att klara kurser utan närvaro och det kan bli en tuff erfarenhet när det inte är så.
Jan, jag har aldrig varit med om att sätta ordningsbetyg och vet inte hur det skulle fungera i praktiken, men betygen är lärarens främsta maktredskap och i brist på disciplinära redskap är det tyvärr somliga som använder det felaktigt. Det är ett stort problem - ett orättvist betyg och en signal om en korrumperad och maktfullkomlig vuxenvärld.
SvaraRaderaMats, jag känner igen det du beskriver från min son på KTH. :)
SvaraRaderaDet är inget svart och vitt område det här. Man borde inte behöva slösa sin tid på att sitta på lektioner när man redan kan innehållet, men en cocktailpartymentalitet är förödande för studiemoral och resultat.
Jag tror att skolan borde vara mer flexibel när det gäller både närvaro och eget ansvar.
Det var inte förslaget i sig som gjorde mig upprörd, utan retoriken.
SvaraRaderaSom jag skrev i ett senare inlägg: "jag är så trött på att politiker slår sig för bröstet och hävdar att de gjort någonting kraftfullt när de egentligen bara har skrapat på ytan. Trots att åtgärderna i sig inte medför någonting katastrofalt så ger det en falsk bild av de aktuella politikernas handlingskraft och motverkar övriga, viktigare, åtgärder: ”vi har ju redan….”."
För övrigt så håller jag med dig om att det är viktigt att vänja eleverna vid "uppskjuten belöning", jag brukar jämföra en del moment i skolan med styrketräning; det är jobbigt och ibland tråkigt, men man får göra det bästa av situationen och slutresultatet blir bra.
Christer, tack för förtydligandet. Det är trots allt valrörelse, så en del bröstklappande får man räkna med. Men hellre det än demoniserandet av motparten.
SvaraRaderaJag skolkade en hel del i skolan, orsaken till mitt skolk var bl.a. jag inte uppfattade att läraren var kompetent nog att arbeta som lärare, i ett fall så hade jag och läraren kommit riktigt på kant då hon bestraffat klassen kollektivt för en grej jag gjorde samt att jag redan kunde det som lärdes ut.
SvaraRaderaMin tanke då (och den anser jag är väldigt sund idag med), varför skall jag sitta och kasta bort tid på lektioner där jag inte lär mig något eller redan kan det som lärs ut?
Jag begriper inte varför man OCKSÅ fokuserar på att förbättra skolans anpassningsförmåga mot olika elevers behov, möjligheter för elever att välja bort lärare där det inte fungerar o.s.v.
En duktig lärare har god förmåga att göra ämnet intressant och lära ut på ett pedagogiskt bra sätt. Om lärare märker att vissa elever redan kan, skaffa fram svårare uppgifter för dem då och låt dem lära sig på sitt sätt med viss hjälp medan man fokuserar undervisningen för de som behöver.
I ett ämne gick läraren med på att om jag kom med en lapp hemifrån att jag fick plugga hemma istället för på lektionen så slapp jag gå dit. Det blev mitt bästa ämne och högsta betyg.
Tid är något alla värderar högt, skall någon ödsla sin tid på något så gäller det att man kan fylla den tiden med kvalitet.
Per, det låter som rationellt beteende, men jag tror att många vuxna har svårt att förstå hur mycket skolket ökade efter den senaste gymnasiereformen. Det är bättre nu än när det var som värst, men det här är fortfarande på många håll ett galopperande problem som måste åtgärdas. Det finns för övrigt ingen motsättning mellan att motarbeta skolk och öka flexibiliteten för eleverna.
SvaraRaderaJag är själv en otålig person som har svårt med dödtid. Jag skolkade bara från enstaka lektioner men jag gjorde alla läxor under skoltid och satt öppet och läste romaner på lektionerna om det inte fanns vettigt innehåll. Det var aldrig någon som hade problem med det i den finska skola jag gick i, men här i Sverige skulle du få bassning på två röda minuter om du gjorde något sådant.
Mina elever får göra vad de vill under lektionerna så länge det är ämnesrelaterat. Det går alltså fint att sitta med en Twilight bok istället för med gloslistan.
Blir bara så frustrerad över att ingen politiker vågar ta tag i kärnan, att skolan måste sätta mer fokus på kunskap, inte hur eleven skall nå kunskap utan att den har kunskapen. Hur den hamnar där är sekundärt.
SvaraRaderaOm en elev inte går på en enda lektion men ändå har kunskapen så borde det vara likvärdigt med en som gått på alla lektioner och uppfört sig exemplariskt (lydig som en väldresserad hund).
Det är mycket mer angeläget att hitta system som upptäcker lärare som gör ett dåligt jobb.
Per, jag förstår och delar din frustration. Lydnad är en farlig sak att premiera i skolan.
SvaraRaderaMen jag upprepar att jag inte tror att du vet hur stort problemet är och hur stor kostnaden blir för eleven med den låt-gå mentalitet vi har idag. Den som har börjat skolka halkar alltför lätt ur skolan helt och hållet och det har förödande konsekvenser för den elevens framtid.
Helena, har en fråga om du vet. Det var någon kommun där skolorna ökat resultatet gigantiskt på bara ett år (om jag minns rätt). Det stod en del i nyheterna om det i år, om kommunen samt att om det var någon "inspektion" om det var skolinspektionen (kan inte namnen på allt) som skulle göra studiebesök i skolorna där för att det var en så dramatisk förändring.
SvaraRaderaKommer du ihåg vilken kommun (om du känner till det) det var, jag har glömt kommunen.
Jag kan mycket väl tänka mig att skolket är omfattande. Men jag har svårt för alla förslag som fortsätter och skydda en lärarkår som gått från att vara högstatusjobb till lågstatus, samt där det helt saknas verktyg för att hantera dåliga lärare. Skolk i betygen skyddar snarare dåliga lärare.
Om man gjort två saker, både infört någon form av kontroll till varför det skolkas mer mot vissa lärare än andra samt att det innebär konsekvenser för läraren så hade skolk i betyget fungerat bättre.
Betyg har redan tappat så mycket i värde (finns det någon arbetsgivare som går på det längre?) vad gäller och söka jobb.
Haninge har vänt trenden dramatiskt genom att ställa högre krav och ha tydligare resultatfokus. Essunga tror jag den kommun som nämndes i juni hette.
SvaraRaderaSkolk utreds alltid när det är uppdagat. Då finns det läge att påpeka om det beror på t.ex. en dålig lärare. Jag tror att du övertolkar utifrån din egen erfarenhet. Elever är inte särskilt rädda att klaga över dåliga lärare. Inte över bra lärare heller för den delen.
När det gäller att minska skolket dramatiskt är den här lilla artikeln intressant:
SvaraRaderahttp://hd.se/landskrona/2009/09/27/fler-laerartimmar-foerklaring-till/
Tack för tipset, Christer. Jag tror man kan få dramatiska resultat rätt lätt, för ungar går i flock. Är det vanligt och coolt att skolka gör man det. Är det ovanligt och görs obekvämt låter man bli.
SvaraRaderaHelena, tror du verkligen att en lärare skulle ändra på sig om en elev säger som orsak till skolk att lärare är för dålig eller att man exempelvis redan kan det som undervisas?
SvaraRaderadet är möjligt att jag övertolkar från egen erfarenhet men jag försöker inte prata från egen erfarenhet även om jag har kan dra upp exempel.
Har undervisat mycket senare i yrkeslivet, även inom träning. Det går enligt mig inte speciellt bra och tvinga in kunskaper jämfört med om man kan motivera in kunskaperna, jag kan nog säga att skillnaden är minst 500% i inlärningseffektivitet om eleven är motiverad att lära sig kontra att man lyckas hitta sätt och tvinga eleven till och plugga.
Och att i värsta fall tvinga en elev och plugga saker som den kanske redan kan, vad vinner man med det mer än att få eleven att hata ämnet?
Jag får inte ihop logiken i detta om meningen är att kunskap skall stimuleras.
Läste om Essunga (det var nog den kommun jag läst om) och såg något fantastiskt:
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/essunga-kommun-tar-itu-med-skolans-resultat-rejael-hoejning-av-slutbetygen-i-essunga-kommuns-grundskola-223735
"- Vi har regelbundet individuell kontakt med varje elev, som får tillsammans med oss forma sina egna mål och vägen dit. Detta gjorde vi även tillsammans med föräldrarna.
Lasse tror att just denna individkoll på alla elever är en anledning till det goda resultatet."
Lasse har fattat, när skall resten av skolorna fatta?
Det finns ett fantastiskt bra sätt och få folk och vantrivas på sitt yrke, ta ifrån dem möjligheterna att påverka sitt arbete.
Tvärtom, ge en person möjlighet och påverka sitt arbete och den kommer trivas bättre.
Att Essunga äntligen fattat hur otroligt bra det är om eleven blir lyssnad på och får vara med och utforma sina mål.
Det fantastiska med den tekniken är att då är det mycket lättare och ställe väldigt mycket högre krav.
Skulle jag försökt och lära ut genom att säga "nu gör du det här" inom yrkeslivet så tror jag att personen snart hade kommit med en lapp där det stod "jag säger upp mig för jag har fått ett nytt jobb"
Det händer hela tiden att elever klagar på lärare, ibland individuellt, ibland klassvis, ibland via föräldrar. Ibland med all rätt, ibland orättvist. Jag har själv blivit inkallad till rektor flera gånger pga sådana påhälsningar. Min undervisning får jag bara beröm för, men det finns elever som tycker jag borde ha satt högre betyg och det finns andra som tycker illa om att jag visar ut elever som stör undervisningen. De flesta rektorer håller på elever och föräldrar i sådana lägen.
SvaraRaderaNär det gäller hur lärare hanterar klagomål är det förstås väldigt olika. Vissa skärper sig, andra blir ledsna, somliga blir indignerade. Det är väl inte annorlunda än i något annat yrke?
Gällande Essunga så är styrdokumenten utformade så och nu är individuella utvecklingsplaner obligatoriska på alla skolor. Det han beskriver uppfattar jag som gällande skolverksamhet. Jag blir själv misstänksam till snabba resultatresor. Den lättaste vägen dit är att bara sätta högre betyg.
Anonym 1 här igen.
SvaraRaderaJag gjorde en snabbkoll bland kollegorna (åldersgrupp 25-40 mestadels män) och hur mycket de skolkat under sin skoltid. Det visar sig att majoriteten har skolkat ganska mycket. Jag har även diskuterat skolk med vänner och bekanta vid tidigare tillfällen, och de har också skolkat ganska mycket.
Mina vänner och kollegor är, för en utomstående observatör, välutbildade och välartade män och kvinnor som har jobb, betalar sin skatt och går i kyrkan på söndagarna. Jag har inga egentliga belägg för detta uttalande, men jag chansar: ingen av dem har eldat upp bilar på stan, eller slagit ihjäl någon med ett järnrör, varken under eller utanför skoltid. Man vet givetvis aldrig vad som hänt hemma hos folk, men de flesta av mina vänner och kollegor verkar ha växt upp under trygga förhållanden med förhållandevis välutbildade och välavlönade föräldrar (lärare, sjuksköterska, professor, psykolog, personalchef, läkare, etc).
Något som återkommer gång på gång när skolk kommer på tal är hur oerhört tråkigt det var i skolan. Genomgående nämns det låga tempot på lektionerna. Laborationer går ofta räkna ut resultatet på med ena stortån; att släpa fram en massa utrustning för att bekräfta att äpplet faller mot marken har känts som onödigt jobb. En förvånansvärt stor andel nämner att de vid olika tillfällen rättat någon lärare, och sen har saker urartat - de har blivit portade från lektioner, betyg har mystiskt dalat trots bibehållna provresultat, och andra märkliga händelser. Jag är övertygad att en femtonårig besserwisser, som dessutom har rätt, helt saknar stil och taktkänsla i hur de framför sin kritik, men läraren förväntas ändå vara den vuxna personen (och dessutom ha rätt).
Om du låter dina elever läsa böcker eller ägna sig åt andra aktiviteter som inte stör undervisning istället för att delta i dina lektioner så har du ju till stor del "löst" många av de ovanstående problemen - skulle du (mot förmodan) vara en usel undervisare så kan eleven läsa sin bok istället. Detta är rimligtvis skolberoende (och kanske tidsberoende - klagas det mer nu än för 15 år sedan?) men jag kan inte påminna mig om att jag hörde talas om mer än ett, möjligtvis två, klagomål uppåt under hela min skoltid - uppåt satt ju rektorn och han tog automatiskt lärarens parti även om läraren kom till lektionen påverkad.