För någon vecka sedan skrev Cordelia Edvardsson en krönika där hon förundrade sig över vanligt folks oföretagsamhet i samband med Förintelsen. Att analysera Hitler var mindre intressant, menade hon. Det är den vanliga människans nonchalans inför hemskheter som är obegriplig. Här är hennes egen teori: "Denna brist på intresse och empati för nästans väl och ve kan kanske förklaras med att även de fullkomligt assimilerade tyska judarna i grunden aldrig räknades som en av oss, de äkta tyskarna. Judarna tolererades."
Jag minns att Plura berömde den här krönikan. Själv satt jag vid frukostbordet och sa till min man att nu börjar Edvardsson bli för gammal. Hennes fråga är ju faktiskt besvarad av forskare. Milgramexperimentet visar att 62% av oss är beredda att följa vilken dum order som helst, oberoende av etik och moral.
Dessutom, varför skulle hon leta efter en specifik orsak till nonchalansen just under Förintelsen när samma sak har hänt igen och igen? Vem gjorde något åt Idi Amin? Pol Pot? När det gällde Rwanda satt vi alla på våra händer trots att FN fick starka larmrapporter under det halvår som föregick folkmordet och trots att ingen kan påskina att vi inte visste hur illa det var. Forna Jugoslavien? Vi ropade på storebror USA för att slippa öppna våra egna plånböcker och riskera våra egna nackar.
Helt oberoende av ras, kultur, tidsperiod och geografi kan man konstatera att människans benägenhet att riskera sitt liv för någon annan inte är så där påtagligt stor.
En annan faktor är vår benägenhet att oreflekterat lyda auktoriteter och sätta vår egen ställning i gruppen främst. Milgrams lydnadsexperiment följdes härom året av ett intressant franskt tv program. 80% av deltagarna var beredda att ge en man dödliga elchocker på kommando. Vi blir tydligen snäppet grymmare om vi får vara med på tv.
Där tycker jag att de intressanta frågorna uppstår. Hur ser det samhälle ut där vi blir som mest generösa, empatiska och toleranta? Vilka villkor gör oss extra benägna att skicka våra medmänniskor in i gaskamrarna?
Mot den bakgrunden är jag omåttligt stolt över att det finns svenska soldater som är villiga att riskera sina liv och sätta år av sin tid på att se till att biståndsarbetet fungerar och små flickor kan gå till skolan i Afghanistan. Jag vill skicka dem blommor, jag vill läsa reportage om dem i tidningen, jag vill veta vad de ser, vad de upplever, jag vill tala om att jag beundrar dem och jag vill säga ett varmt tack ur djupet av mitt hjärta.
När det gäller internationella insatser för att få stopp på kriminella ledare och skydda civilbefolkning mot organiserade övergrepp är vi ute på nytt och okänt territorium. Något facit har vi inte och att ansträngningarna kommer att krönas med framgång kan vi inte veta. Men åtminstone tittar vi inte åt andra hållet den här gången. Åtminstone vet de flickor som går till skolan med fara för sina liv och de afghanska kvinnnor och män som utsätts för förtryck, våld, ofrihet och fattigdom att resten av världen ser, bryr sig och är villig att räcka dem en hjälpande hand.
På det vill Mona Sahlin sätta ett slutdatum. Jag hoppas innerligt att hon inte får tillfälle till det.
">
Media: I en ledartikel i DN applåderas beslutet. "Det var inte fel att hörsamma kallelsen till internationell solidaritet. Men utvecklingen har gått åt fel håll." Så vi ska bry oss om vad som händer i andra länder bara om vår insatser kröns med snabb framgång? Jag ger inte mycket för deras jämförelse med Vietnamkriget heller. Andra tidningar>: SVD, Aftonbladet, Expressen, SVD. Extra rekommendation att läsa den här artikeln i Expressen. "En gåva till talibanerna"., SVD. SVD.
Bloggar: Martin Hall, Victor Zetterman, Catrins texter, In Your Face, Svensson, Ulf Bjereld, Jonas Sjöstedt, Carl Bildt, Bawar Ismail, Don Christos värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Helena.
SvaraRaderaDu skriver: "Mot den bakgrunden är jag omåttligt stolt över att det finns svenska soldater som är villiga att riskera sina liv och sätta år av sin tid på att se till att biståndsarbetet fungerar och små flickor kan gå till skolan i Afghanistan. Jag vill skicka dem blommor, jag vill läsa reportage om dem i tidningen, jag vill veta vad de ser, vad de upplever, jag vill tala om att jag beundrar dem och jag vill säga ett varmt tack ur djupet av mitt hjärta."
Mina anhöriga och deras vänner nere i Afghanistan skulle uppskatta om de fick uppskattning från svenska folket, det skulle betyda mycket i svåra stunder.
Adress för brev:
FS19, befattningsnummer och namn
MeS/ISAF
Afghanistan
190 50 STOCKHOLM-ARLANDA
Adress för paket:
Om du vill skicka paket byter du ut postnummeradress Stockholm Arlanda mot: 202 25 MALMÖ UTRIKES. Detta för att paket måste gå via tullen
Post till dessa adresser går via Sverige och behöver därför bara frankeras för inrikespost.
Helena, om ska tro t.ex. sociologen Zygmunt Bauman så är det just modernitetens krav på rationalitet, effektivitet och resultat som lett fram till Hitler och Stalin. De är modernitetens allra mest extrema yttring.
SvaraRaderaDet är just det som oroar mig med Björklund skolpolitik, den har nämligen en inriktning starkt präglad av moderniteten. Det övergripande målet är att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft, genom nyttomaximering, resultat och kvantifierbarhet. Överhuvudtaget så är Björklunds uppgörelse med "flumskolan" en stor rationaliseringsprocess.
Anonym, tack för din kommentar och för adresserna. Hoppas att de leder till fler både brev och paket. Jag undrar bara, behöver man inte ha namn?
SvaraRaderaMen framför allt skulle jag vilja att våra media gav oss bättre rapportering. Vi får veta allt om prinsessan Victorias klänningsval och Zlatans Italienplaner men inte ett smack om alla de hundratals svenskar som riskerar sina liv i Afghanistan.
Det måste ha funnits mycket att rapportera om insatserna i forna Jugoslavien också, men vad fick vi läsa? Detaljerade redogörelser för Jackie Arkelövs krigsbrott.
Björn, jag känner inte till Zygmunt Bauman så jag ska inte ge mig in på att recensera hans resonemang men modernitet är ett problematiskt ord. Det ser man ju redan på att det skapas konstruktioner som postmodernism och neo-modernism. För den som har läst Mein Kampf är för övrigt kopplingen Hitler - rationalitet långsökt.
SvaraRaderaSå till Björklund... Jag ser inte det han håller på med som en rationaliseringsprocess, även om rationalitet är något jag upplever som positivt, utan som en jämställdhetsprocess. Utan en likvärdig och bra skola har vi inte ett jämställt och bra samhälle. Flumskolans största förlorare är arbetarklassens och landsbygdens pojkar. Jag ser verkligen fram emot det liv de kommer att föra och den påverkan de kommer att ha på vårt samhälle när de i högre grad får pennans, tankens och tungans makt.
rationalitet i bemärkelsen logiskt stringenta resonemang passar inte på Hitler, det håller jag ju verkligen med om :)
SvaraRaderaMen ändå, moderniteten som sådan inrymmer fröna till det som hände i Tyskland och Sovjet.
Om Björklunds mission är jämställdhet så maskerar han det bra. Jag tycker oftare han talar om att stärka konkurrenskraften internationellt som målet för den svenska skolan.
Björn, man hör antagligen det man lyssnar efter. Björklund talar ofta om sin egen bakgrund och om betydelsen av skolan för att utjämna klasskillnader. På dig låter det som om en effektiv skola skulle producera lydiga idioter. Min erfarenhet är att ju mer kunskap man samlar på sig desto mer ifrågasättande och besvärlig blir man. :)
SvaraRaderaSkolan är en institution som, åtminstone historiskt, befäster klasstrukturer. Det finns det ganska mycket forskning på vad jag förstår, Bourdieu t.ex. Förhoppningsvis kan vi ändra på det...
SvaraRaderaAngående kunskap så håller jag delvis med. Men vill tillägga att det handlar om vilken aspekt av kunskapen som premieras. En skola med alltför standardiserad kunskapssyn tenderar att skapa "lydiga idioter". Jag har sett det på nära håll på t.ex Kuba.
om det inte framgick så var det jag som skrev ovanstående. Missade att namnge...
SvaraRaderaJa lydnad är jag inte mycket för så jag skulle aldrig arbeta för en sådan skola. Men själv är jag väldigt tacksam över att jag gick i en skola där jag lärde mig mycket. Det känns både som en rikedom och en frihet.
SvaraRaderaFörutom en likvärdig skola och förutom mer kunskap åt så många som möjligt så är det demokratin vi måste värna till varje pris. Den är på intet sätt självklar och alltför många elever tycker att det är bekvämt att slippa engagera sig och låta någon annan bestämma. "En diktatur kan väl vara bra om det är en bra diktator" har jag till exempel fått höra. Utan demokrati kan vi inte använda vår kunskap och vårt ifrågasättande, inte utan risk.
SvaraRaderaJag blir så innerligt glad när jag läser ditt inlägg. Jag håller verkligen med om att vi måste sträva efter att forma ett samhälle som har de bästa förutsättningarna för tolerans och empati mm. I tanken om det goda samhället ryms även tanken om vårt ansvar för mänskliga rättigheter globalt. Det finns godhet och ondska i oss alla och historien kan upprepa sig när och var vi minst anar. När jag såg Sverigedemokraternas valfilm gick mina tankar till andra betydligt äldre propagandafilmer. Har vi verkligen lärt oss av historien? Personligen tror jag tystnaden är farlig. Jag tror att vi på allvar också måste våga prata om vad i vårt samhälle som inte skapar förutsättningar för tolerans och rättvisa. Jag tror till exempel inte att det är rätt att möta främlingsfientlighet med tystnad.
Björn! Jag tillhör de som anser att Zygmunt Bauman inte tillförde så mycket mer än ett intressant debattämne. Att samhället hade ett stort mått av individuellt ansvar för ganska stora allmänna förändringar var ännu mer tydligt i det feodala samhället innan det moderna samhället. Duellen där man med livet som insats man skulle ta individuellt ansvar för att man råkade ha en olämplig åsikt ser jag som ett tydligt exempel på något där det som kom efter började mildra konsekvenserna för individen.
SvaraRaderaJag har svårt att förstå det felaktiga i att Björklund vill stärka den internationella konkurrenskraften och tolkar honom som att han tror att Sverige blir ett land som klarar sig bättre om vi ökar jämställdheten i skolan mm.
Gertie, jag har märkt när jag läser din blogg att vi brottas med samma frågor. Jag tror precis som du att det är fel och kontraproduktivt att försöka tiga ihjäl eller demonisera främlingsfientlighet. Okunnighet behöver bekämpas med kunskap, och intolerans minskar när den möter tolerans inte när den stångas mot annan intolerans. För den förhärskande attityden mot främlingsfientlighet är i sig ett exempel på intolerans och ovilja att förstå.
SvaraRaderaHelena, bra skrivet. Tänk så olika vi kan se på samma artiklar.
SvaraRaderaTyska nationalkänslan var sårad efter första världskriget och en demokrati som inte kunde leverera bröd på bordet. Jag har en tysk vän som lite drastsikt sagt att Tyskland inte är ett land utan massor av furstendömen som är sig själv nock. Det enda som kan ena tyskarna är en Hitler. Nu, ska detta givetvis tas som en metafor.
Det intressanta är ju också den totala tystnad som fanns i Sverige på den tiden. Och hur det i vissa kretsar var fullt legetimt att sympatisera med nazismen. De tystande snabbt när krigslyckan vänd för Hitler. Många övervintrade och har på senare tid visat upp sitt fula tryn igen.
Vill rekommendera två mycket läsvärda böcker om utsatthet.
Den första biografin "I hans majestäts tjänst" av Staffan Thorsell. En berättelse om den svenske militärattachén som både träffat Hitler och Stalin. Där får man onskan in på skinnet. Hur Sverige agerade och hur utrikesminister Östen Undén förskönade bilden om Sverige, i en Vitbok om vårat agaerande under andra världskriget. Som alltid när arkiven öppnas, så här 70 år efter, var det inte helt korrekt. Därför behövs det alltid ifrågasättande av skrifter som inte har källor, för sanningen finns sällan i segrarnas historieskrivning.
Den andra boken är Steve Sem-Sandbergs "De fattiga i Lod´z". En skakande berättelse om hur människors instängdet kan förvränga emapti och solidaritet i den tysta tyrranin.
Om böcker kan användas i den demokratiska fostran ska jag låta vara osagt. Men tystnaden över vad vi själva gjort i förgången tid gagnar inte till ett öppet samhälle.
Trots att jag själv inte stod på barrikaderna under 68-tiden så var det en period i historien som trots allt ifrågasatte eliten och dess makt. Idag verkar vi mest tänka på oss själva och strunta i andra. Tror att just den samhällsattityden skapar grogrunden för avsaknade av empati och solidaritet och skapar grogrund för låtgåsamhället. Vi måste börja byr oss.
Jan, jag fattar inget av det där om Zygmunt men tänker inte läsa upp mig på honom för det, utan tackar dig för att du tar den diskussionen. :)
SvaraRaderaKonkurrenskraft är bra, men att barnen lär sig det de ska i skolan är viktigt på många andra sätt, inte minst för att det ökar deras frihet och möjlighet att hantera det som händer dem i livet.
Plura, jag tror att stolthet är en farlig nationalegenskap. Alla tendenser att se sig som tillhörande en utvald eller speciell grupp är farliga. När ett stolt folk upplever sig förnedrat får det allvarliga konsekvenser. Araber är ett stolt folk. Amerikaner också. Vår svenska förälskelse i en självbild där vi är bättre, mer utvecklade och snällare än andra är lika riskfylld. Ju fortare vi inser att vi alla är lika goda kålsupare desto bättre.
SvaraRaderaTack för dina boktips. Jag ska leta rätt på dem båda. En bok som gjorde stort intryck på mig var Imre Kertesz Mannen utan öde. Den fick mig att förstå hur viktiga de små stegen och små besluten är för vem vi blir och hur den mänskliga historien utvecklas.
Jan, det finns olika sätt att se på historien. Såklart. Det går inte att reducera den historiska utvecklingen till enbart individuella handlingar eller enbart opåverkbara samhällsstrukturer. När man läser om fenomenet moderniteten så upplever jag dock Baumans slutsatser som vettiga.
SvaraRaderaang skolpolitiken så gillar jag inte tanken på att det överordnade målet med svensk utbildning är att stärka Sveriges konkurrenskraft. Precis som om vår existens vore en tävling och inte ett samarbete...
Skolan borde syfta till att skapa frihet, förstått som som en medveten, reflekterad handling.
Björn, det finns ett överdrivet drag av utilitarism, där håller jag med dig, men det finns ingen motsättning mellan stärkt konkurrenskraft och frihet. Om utbildningsnivån stiger globalt är det en fantastisk sak för oss alla.
SvaraRaderaDet kan kan absolut finnas en motsättning, Helena. Även om det inte måste göra det. För att lösa den diskussionen tror jag vi skulle behöva gå djupt in på våra definitioner av begreppen som vi använder oss av. Frihet t.ex. Kanske blir lite mycket att ta här och nu... :)
SvaraRaderaJa, vi vill ju att utbildningsnivån skall stiga. Överens. Men _hur_ skall utbildningen se ut? Vilken slags kunskap skall premieras? Det är där skon klämmer, för min del. Jag tycker att FP och väldigt många andra borde tänka mer kring det. Oppositionen också för den delen, de är ju inte kapabla att presentera ett alternativ överhuvudtaget.
Björn, jag är nöjd med målen som de är formulerade, det är måluppfyllelsen som det är si och så med. Förmåga att förstå och uttrycka sig före korrekthet, förmåga att analysera och jämföra framför detaljkunskap, förmåga att lösa problem och tänka matematiskt framför rabblande av formler...
SvaraRaderaHur skulle du vilja att målen ser ut?
Helena, om jag får slänga in en Brasklapp mitt i din och Björns dialog, det är precis det skolan ska leverera, men inte lyckas med.
SvaraRaderaMåluppfyllelse är att förflytta sig från en punkt till en annan och nå det man tänkt sig. Det är inte att lära sig en innantill läxa, det är inte kunskap.
Och för att citera Karin Boye, det är vägen som är mödan värd.
Jag är nöjd med målen, såsom de uttrcyks i läroplanerna, men är rädd att den utvecklingen med mäthets och standardisering kommer att leda till tolkningar av de målen som jg inte trivs lika bra med.
SvaraRaderaBjörn gör som jag, när jag inte är nöjd med tolkningarna av målen skriver jag långa mejl och ibland insändare. Fråga konstruktionerna av de svenska NP. De har hört av mig både en och två gånger.
SvaraRaderaPlura, en orsak till det är att man inte fullt ut har fattat att man behöver lära sig rätt mycket innan man börjar analysera, jämföra, dra slutsatser etc. Kunskap först, analys sedan.
SvaraRaderaInnantill läxor... Själv tycker jag om att lära mig innantill och önskar att jag hade fått göra det i skolan. Min mamma kan fortfarande recitera långa dikter och textstycken. Själv har jag börjat med det på äldre dagar. Fantastisk hjärngymnastik som ger en djupare förståelse för poesi. Du borde testa det. :)