När jag var barn tyckte jag det var pest att behöva vara i skärgården hela somrarna. Nu är Slåttskär, mitt favoritställe på jorden. Som tur är delar min man och alla tre barn förtjusningen så det brukar vara god uppslutning på våra Finlandsresor.
Här är livet fullt av traditioner. Utedass (eller tupp som det heter i Finland), stearinljus, måsar, tranor, havsörnar, älgar, huggormar, massor av blåbär och kantareller och mina fina föräldrar. Pappa ständigt med något förbättringsprojekt, någon sten som ska flyttas eller något träd som ska ner. Mamma i sin lilla karga och steniga vildmarksträdgård med ändan i vädret. Havregrynsgröt med blåbär och kanel, malaxlimpa med koskenlaskija, långa irrfärder i skogen följda av middag, bastu och simturer. Sist kvällste och högläsning. När barnen var små var det John Bauers och Topelius sagor och Tove Jansson. I år blev det Arto Paasilinna.
Om man går längst ut på bryggan och är beredd att ringa upp flera gånger kan man få mobilkontakt. Om det inte gör något att det tar en halvtimme att komma åt sin mejlbox de gånger man har tur och kommer ut på nätet kan man säga att det finns internet. Den avskurenheten var faktiskt det mest vilsamma av allt. Nästa år får både mobilen, datorn och klockan stanna hemma. :)
Vilket underbart blogginlägg Helena! Ha en fortsatt toppenbra sommar! :)
SvaraRaderaOj, så sugen jag blir!
SvaraRaderaJag var i Vasa i vintras och anar att skärgården är annorlunda än staden - som säkert har sin charm.
Öar är svårslagna i sin kärva romantik. Jag anar att det mesta kräver planering?
Tack Kristina och detsamma!
SvaraRaderaMats, så synd att du var där på vintern. Vasa är en sommarstad. Parker, hav, båtar fiskmåsar och en fin badstrand nästan mitt i stan.
SvaraRaderaSkärgården är stenig, karg och helt underbar. Nu har den blivit världsnaturarv, vilket ökar chanserna för att den hålls som den är.
Vi har en udde på en stor ö och det är helt perfekt. Alla fördelar med en ö och dessutom utrymme att långvandra.