I SVD säger Tina Acketoft att hon är övertygad om att man inte startar en skola för att bara tjäna pengar. ... Så Investor räknas som filantroper numera? Det påståendet avslöjar henne obarmhärtigt som dagslända. Med huvudet i det ideologiska blå ser hon bara det hon vill se. Följdriktigt förklarar hon i sin blogg att hon älskar friskolor.
Även jag har en gång älskat friskolor. Men eftersom kärleken inte var starkare än att blicken hölls fäst vid tåspetsarna har jag sett många sidor jag inte har tyckt om. Så till den grad faktiskt att jag förlorat både kärleken och respekten. Det finns ett antal riktigt bra friskolor som nästan lever upp till Tina Acketofts önskedrömmar, men de allra flesta friskolor sätter Mammon högst och spar in på sådant som de inte borde ha rätt att spara in på.
Filippa Mannheim sammanfattar många lärares erfarenhet: ” - Nej, det var illa faktiskt, anförtrodde mig föräldern. Kalle sov till klockan 12, ja du vet han hade ju bara ett förmiddags-eller eftermiddagspass varje dag. Resten var ”självstudier”. Fast ärligt talat såg jag aldrig att han studerade med den där laptopen han fick. Han spelade mest, tror jag. Och gympan, ja det var ett gymkort. Det skötte liksom eleverna själv och skrev upp och höll på. Jag tror inte riktigt det funkade för Kalle. Maten var matkuponger. Och då gick såklar Kalle och de andra på Mc Donalds… Varje dag. Det var inte bra, kände vi.
- Jo, visst lärarna var väl bra, antar jag, men han träffade dem så sällan och fick ingen direkt kontakt med någon av dem. Fast han fick bra betyg ändå, märkligt nog.
-Nej, bibliotek hade de inte. Inte aula heller. Det var mer som en industrilokal med små konferenserum och in-och-utverksamhet. Som en elevfabrik, haha, knappast det man utlovade på de exklusiva kampanjaffischerna i tunnelbanan! Ja, det förvånade mig faktiskt att den skolan fick pris sen för ”bästa skola” eller nått sånt. Vi är i alla fall glada att Kalle bytte till er, det hade inte funkat i längden.”
Jag har lotsat två barn genom skolan. Mina vuxna barn har gått i utmärkta kommunala skolor. Min dotter gick i fransk klass på Katedralskolan i Uppsala och min son på Nyströmska skolan i Söderköping. Båda är nöjda med sin utbildning också flera år efteråt, båda hade bra betyg, men inte precis 2.0. Min son kom in på en eftertraktad KTH utbildning med hjälp av högskoleprovet. Betyget skulle inte ha räckt. Kunskaperna i matte, fysik, kemi och språk räckte däremot med råge medan kurskamrater med högre betyg har kört på tenta efter tenta.
I dagens Sverige finns det många i mina barns sits. Alla som har gått i skolor där man sätter rättvisa betyg, alla som har gått International Baccalaureat missgynnas. På andra sidan myntet har vi glädjebetygseleverna. De kommer in på en plats som rättmätigt borde ha gått till någon annan och ofta misslyckas de dessutom med studierna till kostnad både för dem själva och för samhället.
Vad gör den elev som inser att betygen inte står för något, som inser att han har blivit lurad? Hur påverkas den elev som anklagar sig själv? Som tror att hon borde ha hanterat en orimlig grad av frihet och självstudier? Var överklagar man en sumpad skolgång?
Jan Björklund menar att friskolorna har hög kvalitet och bra resultat. ”Annars skulle väl inte eleverna och föräldrarna välja dem”. Jag kan tala om varför annars: Skicklig marknadsföring, fina leksaker, fagra löften och annat som tänder stjärnor i tonårsögon väger långt tyngre än gedigna kunskaper och god social fostran. Tonårsföräldrar låter sina barn välja och de har också egna argument för friskolor. Segregation som de tror ska gynna deras barn är ett sådant. Givetvis skulle ingen medvetet sätta sitt barn i en sedelpress-skola, men hur identifierar man en sådan? Det är med skolor som med tandläkare. Ibland dröjer det innan man vet att man har varit utsatt för en dålig sådan. Det enda elever och föräldrar har att gå på är betygen. Och vad säger betygen? Ingenting, om man får tro skolverket.
Arne Söderqvist, matematiklärare på KTH har skrivit en mycket bra artikel på Newsmill där han jämför friskolorna med annan fri företagsamhet. Arne skriver om hur vinsterna skapas och om hur man konkurrerar: "Jag har dock inte sett att någon friskola har någon bärande idé som inte också kommunala skolor har. Konkurrensen påminner snarast om de kommersiella radiokanalerna, där en kanal försöker överträffa en annan kanal som sänder popmusik genom att själv sända poppig musik. I fallet med friskolor kan det istället tex. vara fråga om att överträffa konkurrenterna genom att ge eleverna allt exklusivare bärbara datorer. Friskolor kan ibland ha förledande namn där det urvattnade ordet "kunskap" ingår, vilket kanske främst missleder medvetna och engagerade föräldrar.".
Det sättet att konkurrera på har även drivit kommunala skolor i samma riktning. Allt mer energi sätts just på marknadsföring och på att poppa upp musiken.
Helt uppe i det blå när det gäller friskolorna är åtminstone inte Jan Björklund. Under hans styre har många skärpta krav införts. Snart går det inte längre att anställa obehöriga lärare. Snart måste friskolor ha en anständig elevvård. Även när det gäller resultatkontrollen har kraven skärpts. Men det som har gjorts är helt otillräckligt när det gäller att komma åt de avarter, brister och oegentligheter som förekommer. Ska vi ha konkurrens i skolan måste vi ha en systematisk och noggranna resultatkontroll. Skall man kunna göra vinster på skolan måste systemet vara utformat så att man inte kan göra dem på elevernas och lärarnas bekostnad.
Media: På Newsmill verkar Metta Fjelkner tro att det går att övertala friskoleägarna att ge vinsten till lärarna istället, SVD, Lärarnas Tidning, Aftonbladet, för den som inte förstår vad som avses med dagsländor och myror en länk till min Newsmill-artikel.
Bloggar: Filippa Mannheims inlägg är strålande. Läs det! Här kommer också länkarna till mitt förra friskoleinlägg: Debet för friskolorna och till Dagssländor och myror 2.
Christermagister, folkpartiet i Finspång, Emil Broberg, Patricia Olby Kimondo, Andreas Norlén, Gunnar Hökmark, Helena Duroj, Johan Lundberg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst känns det mer lockande med en egen laptop och lärarlösa lektioner än eftersatta datasalar och lärarledda lektioner där läraren med sin undervisning skapar ett motstånd som i slutänden betalar sig. Visst tycker säkert flera ungdomar att det är mer lockande med ett betalt körkort än en kurator på skolan.
SvaraRaderaDet finns många problem med den mångfald av skolor vi har idag varav det svåraste problemet är bristen på likvärdighet. ett annat problem är att elevpengen är densamma oavsett vilken skola du söker till. Vissa utbildningar kostar de facto mer såsom naturbruk.Samtidigt tror jag att det är viktigt att värna om mångfalden. Jag tror att vi på allvar måste tala om ett bättre regelverk och en bättre skolinspektion. Det ska helt enkelt inte vara möjligt att "effektivisera" verksamheten genom att ta bort elevvård bara för att nämna ett exempel. När det gäller betygen är situationen alarmerande. Hur kan en lärare som har mod att sätta ett rättvist betyg bli anklagad för att inte klarat av sitt uppdrag, nämligen se till att eleven klarar målen medan en kollega som sätter ett "snällbetyg" kan få både uppskattning och lönehöjning? Det är alltjämt eleven som får betala priset. Kanske är det den elev som får IG i betyg som är vinnare kunskapsmäsigt? Jag tror liksom du på en ny studentexamen.
Tack Gertie för ditt kloka och välskrivna inlägg. Du tar upp två väldigt viktiga saker: De olika villkoren för kommunala skolor och friskolor och det viktigaste av allt: Likvärdigheten. När det gäller grundutbildning ser jag likvärdighet som betydligt viktigare än valfrihet. Alla måste få samma chans och skolan ska kompensera för orättvisor, inte förstärka dem.
SvaraRaderaSå fort valrörelsen är över ska jag börja lobba för studentexamen och centralrättning av nationella prov, både inom och utanför folkpartiet. Det projektet kommer att kräva en idog myra. Helst flera. :)
En annan fråga som är viktig att diskutera är hur de nationella proven är utformade. Jag har inga nationella prov i mina ämnen, men jag har förstått från såväl kollegor som elever att kraven har sänkts under årens lopp samtidigt som "accuracy" inte premieras ordentligt. Ytterligare en annan fråga är prövningar och då tänker jag på kraven, vem som ska utforma och utföra dem och vem som ska ha rätt att pröva upp ett betyg från G och uppåt. Hur ser du på dessa frågor?
SvaraRaderaPatricia Olby Kimondo är VD för Lärarförmedlarna och brukar skriva inlägg om friskolors förträfflighet. Kanske någon att debattera/diskutera med? :-)
SvaraRaderahttp://lararformedlarna.blogspot.com/2010/08/nu-ar-det-snart-val-och-det-marks.html
När det gäller engelska är jag en varm förespråkare för kommunikation framför korrekthet och skiljandet mellan störande och förstörande fel. På det hela taget är jag riktigt nöjd med det provet, förutom invändningen att A-kursprovet är på samma nivå som åk 9 provet. När det gäller svenskan är jag mycket tveksam till provet. Jag tycker att det är för litterärt, för tjejorienterat, att läsförståelsekraven är för låga och att det är rättsosäkert och olämpligt att man får förbereda sig med texthäftet. Matteprovet kan jag inte uttala mig om.
SvaraRaderaKvaliteten och nivån på proven är förstås också något som staten behöver kontrollera. Jag tycker inte att det görs i tillräcklig utsträckning som det är.
Prövningsrätten är förträfflig, men det ska bara vara behöriga lärare som får pröva. Själv använder jag mig just av NP med ett kompletterande muntligt prov som underlag.
Gertie, jag läste hennes inlägg och flera andra i går kväll, men när mitt inlägg var klart var klockan tre och ögonen gick i kors. Därför så får blogglänkar. Jag ska genast rätta till det. :)
SvaraRaderaJag beundrar ditt engagemang och förstår inte hur du har tid och ork alla gånger. Länken till Patricia var bara ett tips ifall att du inte hade sett den. :-)
SvaraRaderaTack också för snabba svar och feedback!
Nu ska jag ut i solen och till dagens prövning, nämligen Gröna lund.;-)
mina barn har vuxit ur Gröna Lund. Nu får jag gå på hårdrockskonserter med dem istället och det är såå mycket roligare. :)
SvaraRaderaHoppas köerna är korta och att ingen tvingar in dig på några nära-döden-upplevelser.
Oj! Nu är du skoningslös och det gillar jag.
SvaraRaderaFrågan är om det går att tämja besten genom detaljerade regler och noggranna inspektioner. Erfarenheterna från England antyder att det är svårt. På 90-talet dränktes skolorna i direktiv som skulle följas in i minsta detalj.
Nu går man åt andra hållet och avreglerar de som lyckades hålla näsan ovanför vattenytan. Det blir liksom en belöning för lydnad.
http://open.spotify.com/track/2RHGKvYVTIVENFvoThmGlQ
Och här regnar det.
På Island gratulerar man föräldrarna när barnen fyller år - grattis!
Efter att ha levt ett och ett halv läsår med en ständig kamp för att få rektorn på den kommunala skolan att ta tag i situationen, åtminstone erkänna att det är ett problem när sjundeklassare blir mordhotade, gång efter gång, av niondeklassare, att det inte är normalt att ambulansen behöver hämta barn som slagits blodiga av andra barn flera gånger per termin och att det inte heller är rimligt att förvänta sig att föräldrar stillatigande ska finna sig i att behöva köpa ny vinterjacka för att andra barn ägnat sig åt att metodiskt skära sönder jacka efter jacka är jag innerligt tacksam mot den friskola som öppnade sin famn, nyanställde för att skapa utrymme för de över tjugo barn som flydde från den kommunala skolan. Det tog lång tid och intensivt och kostbart arbete från skolans sida, med många resurser inblandade, innan eleverna började fungera som vanliga elever igen, och jag hörde aldrig så mycket som ett andetag om att det skulle vara för dyrt. Kuratorer, sköterskor, psykologer och till och med poliser var inkopplade och stöttade både lärarna i det förstärkta lärarlaget och eleverna. Det hörde jag däremot om och om igen från den kommunala skolan.
SvaraRaderaJag går inte med på att man bara pratar om de friskolor som fungerar illa. Åtminstone Kunskapsskolan tycks spara på hög för att kunna sätta in gränslösa resurser när det behövs.
Dyrt hörde jag däremot om och om igen från den kommunala skolan, skulle det stått, inte det. Fingrarna var snabbare än hjärnan. Igen.
SvaraRaderaMats, går det inte att tämja besten måste den fjättras eller dödas. ... Skoningslöst så det räcker? :)
SvaraRaderaJag menar faktiskt allvar. Det är helt okej om eleverna leker i skolan, men varken politiker eller affärsmän får göra det. Det här handlar om vilket samhälle vi ska ha, om våra barns rättigheter och framtid, om vår överlevnad och dessutom om rätt och fel. Massor av saker är orättvisa i världen, men skolan i sig ska inte vara en av dem.
Jag tror inte på detaljdirektiv, och inte heller på inspektioner. Jag har varit med om för många för att hoppas på den metoden. Däremot är det rimligt att elevernas rättigheter detaljregleras. Det är trots allt detaljer bara administratörerna och skolledningen ska hålla reda på. Men den viktigaste biten är att man tar reda på vad eleverna lär sig i skolan och hur de trivs där. Inte stickprovsvis utan elever för elev.
Tack för den isländska gratulationen och för det goda rådet. :) Jag är fullt medveten om att det både är patetiskt och själviskt att tjuta när ens barn gör precis det de ska - står på egna ben.
Morrica, tack för din hårresande berättelse. I båda mina friskoletexter har jag påpekat att det finns alldeles utmärkta friskolor. När man läser din text får man också klart för sig att det finns rektorer så usla att de inte bara borde avskedas utan avtjäna ett straff för den skada de har gjort. Det är något allvarligt fel på vårt skolsystem om enda lösningen på en så ohållbar situation är att en friskola seglar in på sin vita springare. Vad gjorde skolverket?
SvaraRaderaJag vill understryka att jag inte anser att det är friskolorna i sig det är fel på utan felet ligger hos politikerna. Det är otillständigt att ha en konkurrensutsatt skola utan en noggrann resultatkontroll. Det är också otillständigt att skolor kan göra vinster på att dra in på sådant som mat, idrott, lärartäthet, behörighet och undervisning. Den sista biten har Björklund till min glädje redan tagit sig an.
Visst har du gjort det, jag ville bara ytterligare understryka detta, och kanske nyansera vinst-diskussionen liten.
SvaraRaderaSkolverket såg för övrigt till att både rektor och studierektor fick omedelbart avsked, gav en lista på åtgärder och inspekterade om igen efter kort tid, men skolan kommer att behöva år på sig för att fungera igen. Du har helt rätt, ett system som tillåter en kommunal skola att skötas så illa är allvarligt dysfunktionellt. Kommunaliseringen är ett hemskt experiment, och våra barn är försöksdjuren.
Efter många år med kommunalisering och ett kunskapsuppdrag som höll på att urvattnas och där stökiga elever fick terrorisera en hel klass år ut och år in så kände jag att friskolorna erbjöd en väg ut. Ett slags raseri över att en elev kan få förstöra för 30 andra och oftast göra värstingar av ytterligare 4-5 killar fick mig att ropa friskola av hela min kraft. Jag tror ju på marknadsekonomi och ser fördelarna med det och en av de nödvändiga drivkrafterna är förstås vinster.
SvaraRaderaSen var det min dotters Kunskapsgymnasium som hoppade över det här med kunskap och trots att hon skolkade som bara den så satt hon hemma sista kvällen några timmar och skrev ändå MVG. Året därpå på ett riktigt traditionellt gymnasium blev det tufft och inte lika fina betyg men hon lärde sig något. Sen har jag sett hur illa marknaden fungerar, och att skolverket inte är i närheten av att kontrollera att alla spännande nya idéer ger eleverna några kunskaper. Pengar utan kontroll. SUCK!
Efter att ha läst det här inlägget och känt igen så mycket så blir jag bara så skeptisk till friskolor.
Finns det någon satsning som hjälper de vanliga eleverna att lära sig det de behöver för att bygga ett bra Sverige.
Jo Morrica det är inte förbehållet friskolorna att sätta mammon i högsätet. Det gäller många kommunpolitiker i lika hög grad och med lika hemska konsekvenser.
SvaraRaderaJan, det din dotter råkade ut för kan vara helt förödande. Men det är ju också bittert att ha de lägre betygen och inte komma in där man vill. Är det inte absurt att man ska behöva välja mellan kunskap och betyg?
SvaraRaderaMin dotter fick tillräckligt bra betyg och jag anser att väldigt många högskoleutbildningar fortfarande handlar mycket mer om att komma igenom dem bra än att komma in på dem. Hennes chanser att komma igenom en utbildning har nu blivit väldigt bra.
SvaraRaderaJag avskyr däremot det kunskapsslarv som blev så uppenbart för mig. Eleverna från hennes gymnasium kan slå ut elever som har mycket större chans att klara en högskoleutbildning och sen bli sittande med studielån och för lite kunskaper för jobb. Dubbla förlorare.
Tack Jan för din kloka kommentar. Jag håller med dig helt och fullt. Det får helt enkelt inte vara så att kunskaper och höga betyg inte går går tillsammans.
SvaraRadera