torsdag 8 september 2011

Tack Jan!

Härom dagen twittrade Jan Lenander till mig att Zaremba hade sagt ”För övrigt anser jag att studentexamen bör återinföras” i en debatt. Döm om min glädje att få sådant stöd för min absoluta hjärtefråga.

I nästa twitterinlägg fick jag länken till källan: En mycket lovande samtalsserie vid Stockholms Universitet: 2020 års skola och lärarutbildning – från problem till förebild. Samtalet kan avnjutas på webben och jag rekommenderar alla som inte redan har lyssnat att göra det. Jag har bara hunnit med den första timmen än, men den rann in som ljuvaste honung i mina öron. Sven-Eric Liedman talade om vikten av att lyfta kunskap och om det befängda i att särskilja värderingar och kunskap. ”I kunskap ligger fostran, ligger värden”, sade han. Han sa också att lärarna måste befrias. Läraryrket är ett konstnärsyrke som kräver frihet, kreativitet och tid till reflektion. Här är ett citat jag särskilt vill lyfta: ”En viktig sak tycker jag är att vi ska ge lärarna mycket mer kurage, de ska bli modiga, de ska våga opponera mot överheten.” Många lärare retirerar alldeles för mycket, de skulle säga sanningen oftare.

Anna Ekström talade kritiskt om lärarnas undanskymda roll i skoldebatten. Hon påpekade att det i skolkommissionen inte ingår en enda lärare och ställde frågan om man kunde tänka sig en hälsokommission utan läkare. Så ska det inte se ut, förklarade hon. Det är lärarna som ska ta det stora ansvaret för sin yrkesutveckling, för metodutveckling, för utvecklingen av kvalitetsarbetet. Därpå lovade hon att allt hon gör som generaldirektör för Skolverket ska syfta till att stärka lärarna som profession och hon avslutade med Johan Kants avslutningsfras: ”För övrigt anser jag att lärare är Sveriges viktigaste yrke”.

Maciej Zaremba då? Han påpekade att ingen verksamhet skulle ha klarat sig oskadd genom den behandling skolan utsatts för. Den brist på kontroll och uppföljning vi har i skolan. Han talade också om den tystade lärarkåren och om de repressalier lärare utsätts för när de uttalar sig kritiskt. Det är inte rimligt att 70% av lärarna inte ens vet vad meddelarfrihet betyder, sade han. Lärarna behöver ha integritet gentemot sin arbetsgivare. ”Vi behöver inte fler friskolor - vi behöver en friare skola”.

Vi lärare är vana vid folk som talar om hur vi ska göra för att skolan ska bli bra. Den ena frälsningsläran har avlöst den andra under hela min lärargärning. Dessa tre inflytelserika gäster som specifikt ombads ge ett recept för en bättre framtida skola hade inga sådana förslag. Inga råd om hur vi lärare ska skärpa oss, inga recept på metoder, förhållningssätt eller bedömningsmodeller. Ingen frälsningslära, ingen pekpinne, inget snack om lönen. Alla valde de att fokusera på att undanröja hinder och frigöra lärarnas egen kraft och potential. Är inte det fantastiskt?

Receptet för att lyckas i en målstyrd verksamhet är en oberoende granskning av måluppfyllelsen. Det ska synas vilka skolor, rektorer och lärare som gör ett strålande jobb och vilka som borde stängas, vem som borde fortbildas eller omskolas.
Jag tycker att det är högst rimligt att min arbetsgivare får reda på hur jag har lyckats i min yrkesutövning. Har eleverna lärt sig det man kan vänta sig eller mer? Har de trivts, känt sig trygga varit delaktiga subjekt i sin egen inlärning?
Vad jag behöver eller behöver göra för att vara en bra lärare ska ingen vare sig tala om för mig eller ha synpunkter på. Det ska jag nämligen själv ta reda på varje dag, varje lektion, inför varje elev.
Och aldrig någonsin får jag inbilla mig att jag redan vet svaret.

Media: DN, SVD

18 kommentarer:

  1. Helena, som vanligt får du igång tankarna hos mig, trots att den denna gång är mosig efter en dags undervisning om mål- och resultatstryning.

    Därför blir jag nyfiken hur tänker du här "oberoende granskning av måluppfyllelsen"?

    SvaraRadera
  2. Tack Helena, det är mycket dina frågor som efter mycket träget kämpande fick en rejäl plats i vad som borde vara Sveriges viktigaste lärarutbildnings hemadress: Stockholms Universitet. Det är ärligt förtjänat att du får uppleva att det börjar hända riktigt positiva saker.

    SvaraRadera
  3. Plura, jag försöker bara variera mig språkligt för att maskera att jag tjatar om studentexamen och centralrättade nationella prov. :)

    SvaraRadera
  4. Jan, jag är så glad att du pekade mig mot den sändningen. Jag lyssnar som bäst och får väldigt mycket tankegods och också som du konstaterar bekräftelse i mina ståndpunkter.

    SvaraRadera
  5. "Vad jag behöver eller behöver göra för att vara en bra lärare ska ingen vare sig tala om för mig eller ha synpunkter på. Det ska jag nämligen själv ta reda på varje dag, varje lektion, inför varje elev."

    Lite märklig inställning. Jag är tvärtom tacksam för synpunkter på vad jag borde förbättra. Det betyder inte att jag bara viker mig för andras synpunkter, jag lyssnar och försöker se om det finns en poäng i det som sägs. Anser jag det, är jag beredd att förändra mig, även om jag själv inte tänkt ut vad som behövde förbättras. Jag är realist och inser att jag kanske inte alltid vet bäst, och att ett utifrånperspektiv ofta kan vara nyttigt att ta del av eftersom man som lärare ofta befinner sig i sin egen bubbla och därmed skaffar sig en del blinda fläckar. Sedan beror givetvis på hur synpunkterna framförs, om de är dikterande eller positivt konstruktiva.

    SvaraRadera
  6. Trofinios, jag uttryckte mig tydligen otydligt. Det är den uppifrån styrning vi lärare är utsatta för jag vänder mig mot. Att ta emot kritik och synpunkter ingår självklart i att själv ta reda på. Men dikteras arbetssätt uppifrån då kan jag inte heller hållas ansvarig för resultatet.

    SvaraRadera
  7. Jag blir orolig när Anna Ekström börjar tala om mål (ca vid 1:15): Alla mål är viktiga, inget går att ta bort. Varför kan ingen någonsin säga att skolans överordnade mål är kunskap?

    Jonas

    SvaraRadera
  8. Helena,

    Jag borde nog ha gjort en mer välvillig tolkning av ditt inlägg när jag tänker efter. Du är ju en förstånding människa, och jag borde insett vad du egentligen syftade på.

    Samtidigt är jag inte emot att människor "uppifrån" har synpunkter på hur lärarna ska undervisa, saken är bara att kan de inte ge välgrundade argument för sina förbättringsförslag så betyder deras ord ingenting. Jag har inget problem med att forskare kommer med synpunkter, somliga av dem har diger lärarerfarenhet och har erfarit många olika klassrumssituationer i sin forskning, så ofta har de en del på fötterna när de föreslår saker. Givetvis inte alla. Men samtidigt måste de vissa respekt för lärarnas integritet och yrkeserfarenhet. Då fungerar inte ett dikterande anslag. Ett bätte angreppssätt är att säga "så här kan man också göra" än att säga "gör så här", det förra låser inte läraren utan öppnar upp för jämförelser där läraren själv kan komma till insikt om förbättringar.

    SvaraRadera
  9. Jonas, det där hade jag inte hört när jag skrev mitt inlägg. Jag håller helt med dig och Liedman om att med kunskap och bildning följer värden, fantasi, demokrati och mycket annat av bara farten.

    SvaraRadera
  10. Trofinios, problemet med det (som jag upplever det) är att det inte finns ett rätt sätt att undervisa. Inte nog med att vi lärare är olika, varje grupp är olika, varje ämne har olika krav.

    Det är inte ens så att jag har ett sätt att undervisa. Det varierar hela tiden för jag provar ständigt nya saker, nytt material, nya metoder - allt i syfte att just öka måluppfyllelsen. Ju mer man har i verktygslådan desto bättre, alltså, men däremot är måste man själv välja verktyg och även ta ansvar för sitt val.

    SvaraRadera
  11. Helena, jag håller med dig, och jag menade nog inte att synpunkter måste handla om ett sätt att undervisa eller att ge någon patentlösning. Synpunkter kan handla om delmoment av en kurs, givet de och de förutsättningarna. En synpunkt kan just vara att inte låsa sig vid en metod, utan att ha en uppsättning av metoder och lärandeteorier i bagaget och att läraren sedan använder sitt omdöme för att välja vad som bör användas, något du är inne på. I matematik är det just dessa synpunkter som ofta hörs från forskarhåll, att undervisningen måste lämna sin endimensionella traditionella boja, och bli mer varierad vad gäller arbetsformer och arbetsätt.

    Jag tror forskningen i ämnesdidaktik kan förse lärarna med en del matnyttiga resultat och insikter, som kan hjälpa lärarna att utveckla sin undervisning och sig själv som lärare.

    SvaraRadera
  12. "Men dikteras arbetssätt uppifrån då kan jag inte heller hållas ansvarig för resultatet." är det centrala i min senaste syrliga karamell om skolan. Lärare som vill ta ansvar kring elevernas lärande får se hur det vrids dem ur händerna, genom dåligt genomtänkta direktiv och dåliga förutsättningar.

    SvaraRadera
  13. Känner hur min förkylning avtar när jag läser dina kloka ord. :-)

    SvaraRadera
  14. Tack du fina Gertie, och krya på dig. Riven ingefära med färskpressad citron och litet örtsalt är vår huskur. Det och sängläge med en god bok. :)

    SvaraRadera
  15. Speciellt gillar jag dina tre sista meningar. Det är precis detta jag försöker få fram i många olika sammanhang.

    "Vad jag behöver eller behöver göra för att vara en bra lärare ska ingen vare sig tala om för mig eller ha synpunkter på. Det ska jag nämligen själv ta reda på varje dag, varje lektion, inför varje elev. Och aldrig någonsin får jag inbilla mig att jag redan vet svaret."

    Ingen kan avgöra vem som är en bra lärare. Man kan bara försöka avgöra det för egen del.

    SvaraRadera
  16. Monika, om vi kunde få SKL att förstå det här skulle så mycket vara vunnet. Man får aldrig ge upp hoppet och försöken att hitta en ingång med en enda elev.

    SvaraRadera