Förra omgången av 9 A tittade jag bara på delar av något enstaka program. Jag fick ett gott intryck av de inkallade expertlärarna, men tyckte att programidén var lätt oförskämd. Lärarna skuldbelades väl inte direkt, men budskapet var ändå: Titta här vad ni skulle kunna göra om ni lade manken till litet mer. Men det är inte tillagda mankar utan tid, resurser och ibland också utbildning och kompetens vi lider brist på. Tänk vad man skulle kunna uträtta om man hade mer tid? Framför allt tid att förbereda roliga och stimulerande lektioner, men också tid att ge eleverna bättre feedback. Nästa problem är resursbrist. Svårt att få hjälp för elever som behöver det, mager budget för ämnena så att man är tvungen att nöja sig med halvdant material. När det gäller resurserna har det blivit mycket bättre. I slutet av nittiotalet kunde man lika gärna ha undervisat i ett U-land. Kartböcker från åttiotalet, gamla usla läroböcker som föll i bitar, en TV per våning som alla skulle dela på, knappt några datorer. Idag har de flesta hyfsat med material - jag antar att vi kan tacka friskolekonkurrensen för det, men så att man får det man säger att man behöver - så har fortfarande få lärare det.
I det läget kändes det som ett hån att se tre lärare få all tid i världen i ett program där hela konceptet krävde framgång - vilket förstås i praktiken innebar att projektet måste framställas som en framgång.
Nu är det dags för en ny säsong. Den här gången är angreppet på lärarkåren så hårt att jag har känt mig tvungen att titta i rent självförsvar. Om det och om nya Klass 9 A skriver jag idag på Newsmill. Här kommer du dit.
Här hittar ni hela min serie Allt är lärarnas fel: Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 4, 5, 6, 7, 8, 9,10 och 11.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var tider det =)
SvaraRaderaDet hade varit roligt att få följa dessa 'superpedagoger' från ax till limpa, ta del av hur de tänker när de börjar planera sitt läsår, och hur de anpassar planeringen efter klassen, få höra hur de resonerar när de väljer material osv. Få höra deras reflektioner kring relationsbyggandet med gruppen och individerna i den, hur de tänker kring dokumentation, styrdokument osv. Det hade kunna bli riktigt bra.
Ja Morrica, det är uppenbart att de tänker och att de prövar sig fram - sådant som det borde finnas mer av i skolan. Jag tror nog också på coachning som modell, men inte på ett så hårt, förödmjukande och antagonistiskt sätt som i programmet. Varför inte ställa frågor, komma med förslag och råd istället för skäll, angrepp och suckar?
SvaraRaderaJag tror att rollen som föreläsande idollärare kan gå en åt huvudet om man inte är försiktig.
Jag blir också nyfiken och tänker en spännande programidé - "bakom kulisserna på 9A". Man kan ana att de där superpedagogerna lider av kollektiv jagförstoring!
SvaraRaderaStrålande uppslag, Mats! Jag hörde Hammar Säfström på skoldepartementet för ett drygt år sedan. Hon sade många kloka saker om skolan och språkinlärning och hon är säkert en duktig lärare. Men hon gjorde ett arrogant intryck,sa en hel del nedlåtande saker om lärare i allmänhet och hon fick mycket beröm enligt modellen "tänk om alla lärare var som du". Varje gång verkade det som om hon fick hålla i sig för att inte nicka stort och instämmande.
SvaraRaderaMats och Helena jag hänger helt på i er analys. Den duktiga läraren Gunillas övertro på sig själv utnyttjas till att skapa en riktigt dålig coach med hybris som kvackar utanför sin kompetens.
SvaraRaderaJa Tom, litet har hon tappat ett gyllene lärarbud: att vara ödmjuk inför sitt uppdrag och respektfull och stöttande mot sin elev. Det är ju inte bara femtonåringarna utan också lärarna som är hennes elever i det här sammanhanget.
SvaraRaderaHelena.
SvaraRaderaJag hoppas du vill ta dig tid att titta igenom första säsongen av Klass 9A. Syftet var inte att misskreditera lärarkåren utan att undersöka vilken potential som fanns i eleverna. Berättelsen tog också sin utgångspunkt helt utifrån deras perspektiv. Det nya lärarlaget tog det pedagogiska ansvaret för klassen under en termin, men fortfarande under ordinarie skolledning och med i stort samma antal lektioner som andra lärare. Klassens ordinarie lärare kom också tillbaka till vårterminen och lyckades höja eleverna ytterligare några snäpp (utan coaching).
Vi la ner ett stort arbete kring att försöka skildra situationen som den var utifrån elevernas perspektiv. Stavros, Gunilla och de andra lärarna uttalade sig heller inte (i serien) om de andra lärarna eller i svepande ordalag om lärarkåren i allmänhet. Fokus låg på vad som är möjligt för elever att prestera under det lärarlag vi provokativt kallade "bland de bästa pedagogerna i landet".
Johan Grafström, Projektledare för första säsongen av Klass 9A
Johan, det är förstås inte rimligt att recensera ett program man inte sett, så om tid blir litet mindre av en bristvara kanske jag borde följa ditt råd. Vad jag däremot har betydligt bättre insyn i är konsekvenserna av programmet - på debatten och på politiker. Och även om era "bästa pedagoger" inte uttalade sig nedsättande, fanns det där i suckar och beskärmanden över hur skralt det var med elevernas kunskaper och andra brister på skolan.
SvaraRaderaMen programidén till säsong 1 var betydligt trevligare än den nuvarande och framtoningen på expertlärarna betydligt mildare. Jag har förstått att det var större fokus på eleverna den omgången och bara där finns det förstås en vinst - att öka förståelsen mellan generationer.
Vår ambition med serien var att bredda diskussionen utanför kretsen som normalt debatterar skolan. Få in fler perspektiv, för det behövs. Man får inte glömma att mycket av diskussionen 2007 enbart handlade om lata och omotiverade elever samt ordning och reda. Vi ville att eleverna också skulle få en röst.
SvaraRaderaDen kanske främsta anledningen att Klass 9A i Johannesskolan lyckades så pass bra låg i den gemensamma överenskommelsen – lärare och elev emellan – att nu var det tid för förändring. Lärarna gick in med ett tydligt förändringsmandat och eleverna såg möjligheten att lägga mindre lyckade studieår bakom sig och göra ett sista ryck. Jag menar inte att på något sätt förringa de medverkande lärarnas insats i första säsongen - de är alla fantastiska pedagoger - men att som elev efter åtta år med ett antal byten av lärare och skolledning få en sista chans till förändring, tror jag, spelade oerhört stor roll för hur historien slutade. TV-kamerorna var sannolikt mer av en distraktion.
Johan, det är glädjande att ni hade så lovvärda ambitioner. Jag tycker också om din analys på slutet. Det var säkert många saker som spelar in. Jag tror nog dock att det att vara på TV var en morot. Man kan inte heller bortse ifrån att det i och med serien blev viktigt att klassen lyckades för både eleverna och alla som var inblandade i produktionen.
SvaraRaderaHelena, absolut! Om man tar en utgångspunkt i att elever, precis som alla andra, har behov att bli sedda och lyssnade på så bidrog naturligtvis kameran i allra högsta grad. Anledningen till min kommentar låg snarare i att många sätter ett likamed tecken mellan de två serierna vilket inte är riktigt korrekt. Vår avsikt med säsong ett var inte att polarisera skoldebatten eller erbjuda en färdig lösning på någons bekostnad.
SvaraRadera//Johan
point taken, Johan. Jag ska vara mer noga med att hålla isär de två i fortsättningen. Tack för dina inlägg. De har gjort mig litet klokare. :)
SvaraRaderaDet gläder mig. Jag följer din blogg med stort intresse! Hör av dig om du vill ha en DVD med säsong ett.
SvaraRaderaMvh // Johan
Johan, om det säger jag ja tack. Och You've got mail. :)
SvaraRadera