tisdag 6 juli 2010

Allt är lärarnas fel 9

Jag var övertygad om att SKL var bäst i landet på att kasta skit på lärarkåren. Men jag hade fel. Första priset går faktiskt till Expressens ledarredaktion. I artikeln ”Lärare, ta ert ansvar” lägger de både skulden för snedrekryteringen och för betygsinflationen helt och enbart på landets lärarkår. Eller vad sägs om följande citat angående snedrekryteringen: ”Det som tarvas är att lärarkåren inser att det är hos lärarna huvudförklaringen finns. Inte hos föräldrarna. Eller politikerna.” Nästa citat och här handlar det om betygsinflationen: ”Denna betygsinflation trots en försämrad kunskapsnivå kommenterar Lärarnas Riksförbund inte. För den utvecklingen går inte att skylla på några andra än lärarna själva”.

Ja giv mig styrka. Eller en brevbomb att skicka till Expressens ledarredaktion.

När det handlar om betygsinflationen är det lärarna som är offer, inte förövare. Det är helt befängt att ha en skola där lärare, rektorer, skolor och politiker tävlar om elevernas, föräldrarnas, chefernas, medias gunst med höga betyg som främsta lockbete utan att ha en central kontroll av måluppfyllelsen. Visa mig ett enda annat land där man har ett så idiotiskt system?
I övrigt hänvisar jag till min egen debattartikel i Expressen: ”Klart att vi lärare ger för höga betyg”. Där talar jag om hur vi vet att svenska lärare är ena riktiga hedersknyfflar.

Snedrekryteringen då?

En viktig orsak är som många redan påpekat den ökade valfriheten. Friskolereformen, självklart, men också det faktum att eleverna tillåts en stor valfrihet när det gäller ämnen. I försöket att mörka att gymnasiet i själva verket gjordes obligatoriskt gav man eleverna en stor valfrihet när det gäller ämnen. Inte en unge blev lurad av det, däremot blev de lurade på sin framtid genom att tillåtas välja gymnasiekurser som mumsig mat i mysig miljö. Att man får välja bort B-språk i högstadiet är en liknande blunder. Där låter vi trettonåringar stänga massor av spännande och lukrativa framtidsdörrar och för vad då? För att sitta och rulla tummarna i den fritidsgård som kallas SVEN (språkval svenska/engelska) så att de blir än mer förslappade och förslöade än de redan blir i vår allt för slappa och slöa skola (givetvis är även slappheten en orsak till snedrekryteringen).

En annan stor bov är kommunaliseringen. I kommuner med många akademiker satsar man på behöriga lärare och höga kunskapskrav, i kommuner utan akademisk tradition är det viktigare med ”många vuxna i skolan” och att alla känner att de duger som de är. Ett fenomenalt sätt att se till att ungar som växer upp i arbetarklasskommuner blir vid sin läst och att akademikerungar går direkt till universiteten.

En tredje orsak är som sagt kravlösheten. Växer man upp i ett akademikerhem med väggarna klädda av böcker, årliga utlandsredor, föräldrar som tittar på franska filmer, pratar filosofi vid matbordet och som skrattar hjärtligt när de tittar på Frasier har man fått både motivation och en hel del måluppfyllelse med sig hemifrån. Då gör det inte så mycket att skolan är slapp och kravlös och att betygen mest är luft. Man klarar sig ändå. Det gör inte den som kommer från ett hem utan studietradition.

Något som tangerar valfriheten är bristen på förebilder. Klassresor kräver förebilder och om akademikerbarnen försvinner till friskolorna finns det inga akademiska förebilder, bara värstingsförebilder eller sportförebilder. Och efter avakademiseringen av lärarkåren letar man förgäves efter förebilder i katedrarna. Det är inte i många lärarrum man nämner Nietsche eller Strindberg i dag. Bra mycket troligare att diskussionen handlar om Idol eller Melodifestivalen. Träffar man vuxna akademiker vid middagsbordet varje dag spelar det inte så stor roll. Men växer man upp på falukorv och frysta pommes är det helt nödvändigt att komma i kontakt med nördar och fullblodsakademiker i skolan, för någon annanstans gör man det inte.
På Economistas hävdade Jonas Vlachos att det tar tid för en dålig lärarutbildning att slå igenom. Det är helt enkelt inte sant. V arje år går lärare i pension. Varje år kommer det nyutbildade lärare in på arbetsmarknaden och varje kull, varje år har inneburit en avakademisering av lärarkåren. Från när jag blev färdig lärare 94 tills nu har det skett en enorm förändring.

Jag skulle kunna skriva flera A-fyrasidor till om orsakerna till att den svenska skolan inte är likvärdig och att snedrekryteringen ökar, men det tänker jag inte göra. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting av det jag har tagit upp i min serie ”Allt är lärarnas fel” är lärarnas fel. INGENTING!
Sverige har inte de lärare landet förtjänar. Sverige har jävligt mycket bättre lärare än landet förtjänar.

Och om någon som läser det här känner någon på Expressens ledarredaktion, tvångsmata honom eller henne med min ”Allt är lärarnas fel” serie så vi aldrig behöver läsa något så urbota korkat och kränkande igen:
Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 4, 5, 6, 7 och 8.



Media: Aftonbladet, DN, Sydsvenskan, SVD, SVT, Expressen, GP, DN.

Bloggar: Tysta Tankar, Morrica, Christermagister, Lilla O, Gerdaus skolblogg, Huddingeperspektiv, Grindsson, Anne-Marie Körling, Tankar om skolan i media, nördblogg, Marie Demker, VA-bloggen, politikbloggen, Economistas, Arrelius, Motpol, Lars Björndahl, Röda Malmö, Lena Sommerstad, Nonicoclolasos.

24 kommentarer:

  1. Grymt bra text!!! Nu är det full fart på skoldebatten.
    Cheerio
    Alexander Bard

    SvaraRadera
  2. Det finns ett stort fel hos lärarna och det är att lärarna (speciellt de duktiga) håller käften. Du är ju ett stort undantag. Så länge man fortsätter hålla käften och låter andra ta debatten, då är det inte så konstigt att man blir ett slagträ.

    Om man inte inför tydliga instrument där det går och kontrollera vad som fungerar och vad som inte fungerar, som snabbt ger indikation när något försämras och så vidare så tror jag det kommer dyka upp många mer (o)smarta förklaringar från personer som "vet". När ingen vet så finns det plötsligt många som tror sig veta.

    För mig som i nästan bara har egen skolgång som erfarenhet så är det svårt och begripa hur konstigt man gör en del saker.

    Exempelvis valfrihet:
    Valfrihet är bra om man ser till och använda den på ett optimalt sätt. För ger man något så kan man lättare kräva något annat. Mycket vanlig uppfostringsmetod bland föräldrar, anstränger sig barnen extra så får de en belöning.

    Tänk om skolan sa: här har du 3 tråkiga saker och välja på, men du får också ta fram något eget fast om du väljer eget så ställer vi samtidigt högre krav på dig. Klarar du inte kraven så får du inte fortsätta utan återgå till de tråkiga valen.

    Hoppas poängen gick fram för självklart får man göra det hela lite smartare och anpassa efter könsmognad (mycket bättre än ålder eftersom det är så olika hur elever mognar).

    Som vuxen har jag lärt ut programmering till en hel del andra vuxna (vuxna är mycket kräsnare än barn...). Exempelvis uppgifter som i första hand är till för att lära sig, två saker har jag lärt mig är väldigt bra och ha med för att de skall få eld i röva.
    1: Uppgiften bör ha en mening
    2: Får den vuxne vara delaktig och välja uppgiften så ökar motivationen ordentligt

    Om det är svårt och förklara meningen (nyttan för kund eller annat) med uppgiften och den vuxne inte har något val, då är det extremt få som lägger ner någon större möda. det blir mer "töm och glöm" ungefär fast här då "gör minsta möjliga och gå vidare".

    Om man däremot exempelvis förklarar x olika kundproblem, låter den vuxne välja något och försöka lösa dem på ett så eget sätt som möjligt med viss guidning. Då jävlar, då kan den vuxne jobba ihjäl sig nästan :). Det spelar ingen roll om lösningen kanske inte är perfekt eller det blir annat dumt, inlärningen är så extremt mycket bättre jämfört med när man inte får vara delaktig i sin utbildning.

    Har sett andra undersökningar där man låtit anställda "leka" viss tid av jobbet. Det har varit enormt effektivt för deras utveckling jämfört med när jobb bara blir jobb.

    Jag tror egentligen att vem som helst förstår detta, men det är ändå märkligt att skolan inte försöker söka mer kunskap om hur man kan motivera olika typer av elever. Istället verkar man köra på en lösning (eller i vart fall ganska få lösningar) för alla.

    Betyg skulle man kunna göra samma sak med, tänk om det fanns möjligheter för elever och välja när de vill ha betyg och hur ofta, men att man har en miniminivå. Alla har en bortre gräns där de får betyg till slut. Att det fanns möjligheter för elever och göra egna test där de själva kan kolla av hur de ligger till.

    Denna tröghet hos skolan som rör sig sakta framåt som en snigel är ju extrem.

    SvaraRadera
  3. 1. För det första är du inte direkt någon stjärnstudent själv. Om du tog din examen 1994 var du ungefär 34 år då. 10+ år för att gå ut LÄS? Inte så imponerande alls. Eller började du sent för att du inte skulle klarat av universitetsstudier förrän du var i 30-årsåldern. Ganska mediokert det också.

    2. Om det nu är så självklart att betygen satts fel, varför har inte DU slagit larm om det tidigare än förrän i sluten av 2009? Du har haft 15 år på dig. Har du ingen yrkesstolthet? Min gissning är snarare att du är en mediokert begåvad student (herregud, du använde en "smiley" i en debattartikel!) som därför inte kom in någon annanstans än LÄS och nu tycker det är lätt att vara efterklok.

    SvaraRadera
  4. Per, lärarna håller käften för att det kan kosta både i lönekuvertet och i tjänstefördelningen att inte hålla käften. Det är också orsaken till att tidningar tillåter anonyma insändare just från lärare. Ett annat problem är vår låga status. Det är inte lätt för oss att få in våra debattinlägg där någon läser dem, för det är inte många som vill veta lärarnas åsikt. Minst av allt SKL, som borde vara den främsta intressenten.
    Du beskriver verkligen problemet med bristen på uppföljning mitt i prick i det här inlägget. Vet man inget finns det utrymme för en massa troende.
    När det gäller valfrihet tror jag inte på mycket av den varan i grundskolan. Det är vuxenvärldens ansvar att se till att varje unge har allt den behöver i sin kunskapsryggsäck och det är vårt ansvar att revidera innehållet efter samhällets behov. På gymnasiet behövs det däremot stor valfrihet – men den viktigaste valfriheten är ju faktiskt möjligheten att välja bort det och där har vi tack och lov lärlingsutbildningarna. Det är ingen idé att försöka trycka kunskaper i en sjuttonåring som har bestämt sig för att skolan är ”a waste of time”. Tidigare är det betydligt lättare och därför ska vi snare satsa på att motivera eleverna bättre på högstadiet.
    Meningsfulla uppgifter med element av självskattning ... du har bra tankar om det här, Per. Motivationen är nyckeln, men här räcker det inte med skol och lärarinsatser, här behöver hela samhället bli mer kunskapsinriktat och kunskapspremierande.

    SvaraRadera
  5. Oj oj oj, lg! Dig verkar jag sannerligen har retat upp. Undrar just varför? Och vad får dig att tro att jag inte har slagit larm? Jag har skrivit artikel på artikel ända sedan jag blev färdig lärare. Den första som publicerades hamnade på ledarsidan i DN 99 och hade rubriken ”Kommunförbund i Fårakläder”. Den följdes av ett stort antal i UNT. Det är nämligen ytterst ovanligt att lärare får sina debattartiklar publicerade i rikstäckande tidningar, med eller utan smileysar. Det är nämligen inte bara du som lider av lärarförakt.

    Stjärnstudent vet jag inte, men jag hade det bästa studentbetyget i min klass när jag gick ut skolan och kunde nog ha kommit in på de flesta utbildningar. Vid universitetet har jag aldrig kört på någon tenta och fått spets på de flesta av dem. Orsaken till att jag blev färdig lärare så sent är att jag har gjort andra saker. Såsom seglat halva jorden runt, bott i länder som Sydkorea, Malaysia och Kuwait, jobbat som hemvårdsassistent, flygvärdinna, servitris, hotellreceptionist, fött tre ungar, jobbat ett år på en FN-skola i Israel, jobbat som obehörig lärare ... räcker det? Mitt minne är inte det bästa nu när jag är så gammal. :)

    SvaraRadera
  6. P.S. lg, jag har inte gått ämneslärarutbildning. Jag läste 160 gammaldags poäng engelska och franska som enstaka kurser och kompletterade med en ettårig kurs på Stockholms Lärarhögskola. Jag hade utmärkta lärare på nästan varenda kurs och är supernöjd med min utbildning både på universitetet och lärarhögskolan. :)

    SvaraRadera
  7. Jag tillhör också dem som är nöjd med min lärarutbildning. I efterhand mer nöjd än då jag var där. Det är en ofantligt stor utbildning och den måste växa hos individen själv. Yrket kräver ständiga förflyttningar.
    Må det bästa Helena,
    Anne-Marie

    SvaraRadera
  8. Var tid har sina syndabockar. Valet av syndabockar tycks vara slumpmässigt och irrationellt. I tider där nolltolerensen mot det mesta råder verkar lärarna vara en neutral grupp som duger till förtala och förnedra. Ingen i detta avlånga land löper risk för att bli anmäld för hets mot folkgrupp eller förtal. Lärare framställs som outbildade, obildade, inkompetenta,b-studenter, vet inte sitt bästa, opedagogiska eller är idioter i största allmänhet. Dessutom tvingas vi lärare lyssna på expertar som talar över, förbi och till men tyvärr alltför sällan med oss. Men det är klart att det är konsekvensen av det allmänna föraktet. Det är bara en sak som jag undrar över: Varför skickar samhällets "elit" sin avkomma till en samling debila intellektuella krymplingar, och dessutom varje dag?

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Anne-Marie, roligt att höra, för det är minsann tillräckligt många som beklagar sig över lärarutbildningarna. Må det bästa du med!

    SvaraRadera
  12. Anonym, tack för din underbara kommentar. Kunde inte ha skrivit det bättre själv. Men något svar på din fråga har jag inte.

    SvaraRadera
  13. Jag hör till en av dem som bekymrar mig djupt över lärarutbildningen, inte för att den inte kan vara enormt givande utan för att den utbildning jag genomgick hade så otroligt dålig uppföljning på vilka kunskaper som inhämtades och att det var flera som gled igenom utan att lära sig något. Lösningen på dåliga lärare är dock inte att göra kraven på lärare ännu mer orealistiska.

    Det är inte rimligt att lärare ska bli pressade både från sin rektor och av sina elever till att sätta högre betyg och det är inte rimligt med system där lärare som ger för höga betyg får positiva utvärderingar och högre lön.

    Om Expressens artikel säger jag bara SUCK. Vi som har börjat blogga etc. för att skapa en motvikt mot alla lärarnegativa behövs verkligen.

    SvaraRadera
  14. @Jan: Det måste till många lösningar men att på något sätt höja kvaliteten på lärarutbildningen är viktigt.
    En kompis till mig läste till systemvetare, han tyckte det var för svårt och bytte till lärare och kunde då spela massor av golf (vilket är hans intresse) samtidigt som han gled igenom utbildningen.

    SvaraRadera
  15. Jan, tack för dina kloka synpunkter. Jag missade helt att du skrivit en kommentar här.

    Jag håller helt om att vi lärare behöver se till att göra våra synpunkter hörda och våra erfarenheter kända. Bloggandet är ett sätt att nätverka och vi behöver också bli bättre på att använda Facebook för samarbete. Du får gärna adda mig där om du finns på Facebook. Jag letade efter dig, men det finns flera Jan Lenander.

    SvaraRadera
  16. Per, det är faktiskt rätt ironiskt att lärarutbildningen är så slapp, för vår yrkesverklighet är allt annat än slapp, det kan jag lova. Visst finns det lärare som smiter och inte gör det de ska, men har man ambitionen att göra ett någorlunda anständigt jobb räcker tiden aldrig till.

    SvaraRadera
  17. Jag var oerhört nöjd med 90% av min utbildning, med spännande välgjorda grupparbeten, fantastiska kurskamrater och lärarutbildare med otroliga kunskaper. Jag anser att de 10% som handlade om betyg, bedömning och uppföljning var en total katastrof utan något som helst vettigt innehåll. Det hänger ihop med den andra delen av min kritik, dvs att det fåtal lärarstudeneter som satsade på att smita igenom utbildningen fick lyckas med detta.

    Våra lärarutbildningar är värda att få höga krav om att förbättra sig när det gäller den lilla andel av deras verksamhet som är dålig.

    SvaraRadera
  18. Jan, hur länge sedan är det? Min lärarutbildning var också bra, men det var i början av nittiotalet i Stockholm. Mina lärarstudenter har aldrig varit nöjda. Inte har de kunnat sina ämnen vidare värst heller. Mitt intryck är att det blev en ordentlig svacka när lärarutbildningen gjordes om till 1-7, 4-9.

    SvaraRadera
  19. Först av allt TACK för allt du skrivit om lärarnas fel. Det stärkte en trött lärare med klumpen i halsen, sliten mellan 9a, mina egna tankar och mina brister att omsätta det till praktik.

    Fast i lärarrummet (de få gånger jag har tid att sitta där) diskuterar jag gärna idol följt av Strindberg och det är väl en av de saker jag vill visa mina elever också. Jag är 27, älskar Lady Gaga och Twilight. Därtill älskar jag grammatik, rysk litteratur, fransk film och allt det där som mina arbetarklasselever inte möter så ofta hemma. I mina bästa stunder hoppas jag att jag kan vara någon som visar att 2011 behöver man inte välja mellan högt och lågt. Jag undervisar i förberedelseklass också och med de eleverna tycker jag definitivt att det är viktigare att de vet vad melodifestivalen är än att de vet vad samer är. (så bor jag i skåne också...)

    SvaraRadera
  20. Jag gick lärarutbildning 2002-2003 i Göteborg och jag lyfter exempelvis fram att de lärde ut problembaserat lärande genom att använda problembaserat lärande. Skolan har drabbats av alldeles för mycket föreläsningar om PBL som helt missat de nödvändiga avgränsningar man måste göra för när metoden är användbar. Här var min lärarutbildning som ändå är ganska färsk riktigt bra och detta är bara ett exempel av många.

    SvaraRadera
  21. Jag tackar också för en viktig serie och lockar gärna dig och andra som vill bekämpa de lärarnegativa attityderna att gå med i Facebook gruppen "Lärare är bra att ha".

    Jag lyfter fram vad jag anser vara den stora skymfen, SPARKEN I MAGEN PÅ LÄRARKÅREN:

    Det är våldsamt fel att hävda att gnälla på lärare har det minsta att göra med elevfokus. Ett riktigt elevfokus leder till att man vill odla förutsättningarna för eleverna och därmed vill behandla lärare rättvist.

    SvaraRadera
  22. MZ, tack för din uppskattning och också för en ljuvlig kommentar. Sådan är jag också. Highbrow och lowbrow i salig blandning. Från Dostojevskij till Vampire Academy, från Abba till Bartok. Det är inte dumt om man har som yrke att lotsa tonåringar mellan stationerna. :) Jag är glad att höra att det finns intellektuella eldsjälar i lärarkåren som inte är över femtio. :)

    SvaraRadera
  23. Jan, tack själv för sällskapet på barrikaden. Vissa uppfattar försvaret av lärarna som någon slags ovilja att ta emot kritik. Men när orsakerna till att många lärare är illa rustade och illa lämpade ligger i systemet är det systemet och inte individerna som ska attackeras. När man attackerar en färdigt hårt åtgången yrkeskår sänker man yrkets status och attraktionskraft ytterligare - och det om något drabbar eleverna.

    SvaraRadera