Bekämpas intolerans med intolerans?

 I skolans styrdokument står det så här: "Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser". Det här är ett utmärkt recept - om än ibland svårt att följa. En öppen diskussion bland barn och unga om sådant som homofobi, sexism och främlingsfientlighet kan lätt resultera i att elever i gruppen blir sårade, ledsna eller kränkta. Det krävs fingertoppskänska av läraren och tydlighet när det gäller gränserna. Åsiktsfrihet ja - nedsättande och generaliserande formuleringar om grupper eller personer - nej. Jag brukar använda film, enskild kortskrivning och diskussion kring utvalda citat ur det eleverna själva skriver. På så vis brukar det kunna bli en öppen och bra diskussion utan att någon i klassen far illa. Sämst gick det faktiskt när jag använde Gilbert Grape  för en diskussion om diskriminering av överviktiga. Det fanns elever som envist hävdade att överviktiga borde lära sig att kontrollera sitt ätande och att det är att göra dem en tjänst att påpeka att de är överviktiga. Det fanns inga överviktiga i gruppen som tog illa vid sig, men flera gjorde det på sina föräldrars eller vänners vägnar.

Det är olustigt svårt för oss människor att avhålla oss från fördömanden och kommentarer kring människors utseende, sexualitet, politik, religion, kön, hudfärg, familjebakgrund. Lika olustigt är alla envisa blinda fläckar. Man ser vad man utsätts för - inte vad man levererar. Jag har haft så många elever som uppfattat sig som föremål för sexism, men själva ägnat sig åt främlingsfientlighet, föremål för främlingsfientlighet som ägnat sig åt homofobi ... listan kan göras lång. 

Det pågår en hetsig diskussion på FB om en intervju med ordförande för SDU Gustav Kasselstrand (aktuell efter att ha blivit utesluten ur partiet) i gårdagens NT. En lokal miljöpartist kallar intervjun ett "gulligt kändisreportage" och ett lågvattenmärke, och kallar NT "språkrör för företrädare och partier på den yttersta högerkanten" Gustav Kasselstrand får heta "representant för det odemokratiska samhället". Miljöpartisten verkar anse att sympatisörer med och företrädare för SD ska tigas, föraktas och fördömas bort - typ att vi ska få bort främlingsfientlighet genom att vara så fientliga och intoleranta vi kan mot den som sägs vara främlingsfientlig. 

När en man som kommer från Valdemarsvik figurerar i samtliga riksmedier och även i internationell nyhetsbevakning är det högst rimligt att ge händelserna och mannen utrymme på Valdemarsvikssidan i NT. Jag har läst artikeln av Hanna Andersson, och lyssnat på tv-inslaget två gånger och hittar inget i hanteringen som skiljer sig från hur vi andra politiker hanterats vid intervjuer. Precis så är det det ska vara. En saklig och konsekvent hantering oberoende av parti. Tycker för övrigt att hela hanteringen av de här två ungdomsförbundarna är märklig. De ska ha gillat fel FB-sidor och haft kontakt med ett olämpligt parti i Italien. I de flesta artiklar står det inget om vad de konkret anklagades för. Det är möjligt att det stämmer att Kasselstrand har extrema åsikter. Det är också möjligt att det hanterar om internpolitiska intriger och maktspel. Väljarna förtjänar att kunna bilda sig en uppfattning om vilken av bilderna som är mest trovärdig.

SD är stora och växande. Vill vi ändra på den saken behöver vi politiker från andra partier lyssna på våra väljare och ha konkreta förslag och åtgärder inför de problem och utmaningar som framkommer. Vi behöver också förklara, motivera och förankra den politik vi för i öppen dialog med väljarna Det ska inte ske genom utfrysning, marginalisering, eller annan diskriminerande verksamhet - vare sig mot partier eller personer. 

Maktgalna genusforskare och deras ständiga jakt på bekräftelse

Jag har redan skrivit ett antal blogginlägg om ”forskare” som framställer sina egna subjektiva åsikter som forskning. De frodas framför allt inom disciplinerna genusvetenskap och pedagogik, men man hittar mindre kolonier även på andra fakultet. Den här avarten kan både underminera och korrumpera en forskargrupp och när de väl har fått fäste är de mycket svåra att bli av med. Alla de exempel jag lyft överträffas emellertid av artikeln ”Maktmän jagar ständig bekräftelse” som publicerades på SVD:s Brännpunkt i lördags. Undra på. Artikelförfattare Lars Jalmert är ju trots allt både genusforskare och pedagogikprofessor och sålunda dubbelt belastad.

Redan rubriken är ett sexistiskt och fördomsfullt tyckande som inte följs av någon som helst referens till forskning. Påståendet är för övrigt märkligt. Man kan väl snarare konstatera att människor söker bekräftelse, män som kvinnor, mäktiga som maktlösa. Bakgrunden till artikeln är ett fall där det föreligger en misstanke om sexuellt övergrepp. Den historien använder Jalmert för att dra långtgående och kränkande slutsatser om män. Dessutom anger han tvärsäkert ett motiv till det misstänkta övergreppet och avslutar med att hantera ärendet som om ett frikännande bara vore ytterligare ett exempel på patriarkalt maktmissbruk. ”... stor erfarenhet säger att om ord står mot ord och ingen teknisk bevisning finns så kommer han att bli frisläppt.”
Ja det är ju verkligen något att beskärma sig över att man fortfarande är oskyldig tills motsatsen bevisats på vissa håll i världen. I Sverige där man kan bli dömd för sexköp bara för att man har haft sex med en kvinna med brytning och sexiga kläder - utan att det finns något som indikerar att pengar har bytt händer - är det inte så säkert att ord mot ord skulle leda till ett frikännande. (... Undrar förresten om finlandsvenska räknas som brytning?)

Jalmert påstår också att våldtäkt inte handlar om sex utan om makt - igen utan att besvära sig med att staga upp påståendet med minsta lilla pinne bevis. Så arrogant att tala om vad våldtäkt beror på. Så oseriöst att använda sina titlar som enda belägg. För allt vi vet kan det finnas lika många skäl och situationer som det finns våldtäkter. Men att det inte skulle handla om sex - det är bara dumt. Ska man förklara tidelag med makt också? 'Jag ville bara visa den här geten vem som är boss'.

Jag kliver förstås gärna upp på barrikaderna för att försvara det stackars, demoniserade andra könet - givetvis. Men det som gjorde mig allra mest förbannad djupt in i min feministiska själ och det som fick mig att ta till pennan är det Jalmert skrev om kvinnor: ”Vi vet inte i dag hur kvinnor skulle agera i en motsvarande situation. Ett skäl till detta är att det är ytterst få kvinnor som har denna makt. Ett annat skäl är, förstås, att det är osannolikt att hon skulle använda sin (obefintliga) överlägsna fysiska styrka för att markera sitt maktinnehav. Så, vi kan konstatera att detta är ett manligt maktmissbruk.” Om Lars Jalmert hade suttit vid mitt frukostbord i lördags skulle jag så gärna ha gett en liten demonstration av kvinnlig makt. Just vid det tillfället tror jag för övrigt att min fysiska styrka var mer befintlig än eljest. Vem fan är han att sno in kollektivet kvinnor i en offerkofta och klappa oss nedlåtande på huvudet? Undra på att jag inte kunde motstå driften att doppa min gåsfjäder i gift. Få se om det bjuds någon bekräftelse ...

Lars Jalmert har förstås en annan plattform än forskarens att tala om maktens män. Han är ju själv av dem. Han använder makten i sina akademiska titlar för att sprida sina fördomar och åsikter som sanningar. Dessa genusforskare och deras ständiga jakt på bekräftelse... Men vad jag inte för mitt liv förstår är varför SVD krönte jakten med framgång. Varför blev den här artikeln publicerad?




Om våldtäkt, sex, makt och tyckande har Sanna Rayman skrivit ett läsvärt inlägg i ledarbloggen. Här kommer mina tidigare inlägg i forskardebatten: Än en gång fuskar forskare i betygsfrågan, argumentation i solglasögon och lösmustasch,

DN - liberal och oberoende även när det gäller pojkar, torskar och horor?

Förra veckan skrev Kjöller en ledarartikel om sexköpare i allmänhet och resande sådana i synnerhet. Artikeln är full av kränkande, nedsättande och generaliserande formuleringar och borde aldrig ha hittat in på en liberal ledarsida.  Nästa artikel handlar om skillnader i inställning till skolan mellan pojkar och flickor och är nästan lika sexistisk den. Med stor indignation skriver Kjöller att flickor minsann inte ska behöva agera krockkuddar för vanartiga gossar. Hon vill se flickskolor där flickor slipper hållas tillbaka av ”mindre begåvade” och engagerade gossar.

Föreställ er att de här två artiklarna hade handlat om invandrare, hörselskadade eller homosexuella? Det skulle ha blivit världens ramaskri. Men män och pojkar får man tydligen skriva vad som helst om utan erinran. Ironiskt nog i jämställdhetens namn. Det här måste vi komma åt, för det är inte ett skvatt bättre att uttala sig generellt nedsättande om män än att göra det om kvinnor. Män måste bli bättre på att försvara sig, på att säga, men vänta här... Och vi kvinnor, vi behöver skärpa oss.

När jag jobbade på gymnasiet i en annan stad hade vi en stor skandal på skolan. Under många år hade man haft årliga resor till Afrika med eleverna i åk 3. Nu klagade eleverna på att lärarna anlitade prostituerade och söp sig redlöst fulla. Skolledningen försökte tysta ner det hela. Konsekvensen blev att eleverna gick till Aftonbladet med en filminspelning av en av lärarna (en f.d. ordförande för kristdemokraterna i staden) I flera veckor kunde man på Aftonbladet.se se hans guppande rumpa skymta genom den öppna altandörren. Om det här har jag redan skrivit - antingen i ett inlägg eller i någon kommentar. Det jag däremot inte skrev var att den mannen och hans manliga kollega var med på resan för första gången.

Veteranerna och initiativtagarna var två kvinnor på sextio plus. Dem hade elever klagat på i flera omgångar tidigare. De hade tafsat på och varit allmänt slippriga mot pojkar de träffade i olika sammanhang. Bland annat hade det klämts både här och där på en guide de hade på en safariutflykt för elevgruppen. De kvinnliga lärarna hade också vid flera av resorna behövt bäras till sina rum av eleverna, stupfulla. Den ena läraren hade en ”pojkvän” i en annan stad, jag vill minnas att det var Nairobi. Dit brukade hon åka några dagar under varje skolresa.
Med tanke på att klagomål på ihållande fylla, försumlighet och sexuella övertramp hade kommit flera gånger innan den här skandalen är det rimligt att anta att det var de två kvinnliga lärarna som satte tonen för resan, inte de två manliga.

Hos mig väcker det här många tankar. Föreställ er att elever hade kommit och sagt samma sak om manliga lärare? Tror ni att skolledningen hade viftat bort det lika lätt? Det tror inte jag. Det här kunde fortgå just för att det var kvinnor som söp sig redlösa och tafsade på småpojkar. Det vet vi ju alla att det är män som bär sig åt på det sättet. När allt det här blev en stor nyhet var det också de två männen som blev uthängda i media. I ärlighetens namn var det dem eleverna hade filmat med guppande ändor, men de två kvinnorna var enligt min uppfattning de som ställde till mest skada.

Litet grann kan jag förstå Hanne Kjöller. Jag har själv blängt ogillande på en rödbränd man på en strand i Phuket som nödtorftigt dolde sin ölkagge med en t-shirt med meddelandet ”Sexturist - Javisst!” Det finns människor - som mina kollegor som enbart hålls tillbaka av omvärldens fördömande och som beter sig fruktansvärt illa när den sociala kontrollen är borta - till exempel utanför landets gränser.
Men när jag läser historier om de stackars kvinnorna och de onda männen har jag alltid den här historien som resonansbotten. Med det här i bagaget är det inte möjligt att läsa sådana grova generaliseringar och påhopp som Hanne Kjöller kommer med utan att bli illa till mods. Det finns sådana som far väldigt illa i sexbranschen - dem behöver vi hjälpa. Det finns sexköpare som beter sig väldigt illa i sexbranschen - dem behöver vi stoppa. Men möjligheterna att göra det blir bara mindre om vi drar alla sexköpare och alla sexsäljare över en kam.

Om det har jag skrivit på Newsmill. Klicka här så kommer du dit.

Bloggar: Per Hagwall i No Size Fits All , Anders B Westin, Tysta Tankar, Christermagister, Badlands Hyena, ord av Jerry, Pelle Billing, Motpol, Gretas svammel, Killing Zoe again, politikken,