Bekämpas intolerans med intolerans?

 I skolans styrdokument står det så här: "Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser". Det här är ett utmärkt recept - om än ibland svårt att följa. En öppen diskussion bland barn och unga om sådant som homofobi, sexism och främlingsfientlighet kan lätt resultera i att elever i gruppen blir sårade, ledsna eller kränkta. Det krävs fingertoppskänska av läraren och tydlighet när det gäller gränserna. Åsiktsfrihet ja - nedsättande och generaliserande formuleringar om grupper eller personer - nej. Jag brukar använda film, enskild kortskrivning och diskussion kring utvalda citat ur det eleverna själva skriver. På så vis brukar det kunna bli en öppen och bra diskussion utan att någon i klassen far illa. Sämst gick det faktiskt när jag använde Gilbert Grape  för en diskussion om diskriminering av överviktiga. Det fanns elever som envist hävdade att överviktiga borde lära sig att kontrollera sitt ätande och att det är att göra dem en tjänst att påpeka att de är överviktiga. Det fanns inga överviktiga i gruppen som tog illa vid sig, men flera gjorde det på sina föräldrars eller vänners vägnar.

Det är olustigt svårt för oss människor att avhålla oss från fördömanden och kommentarer kring människors utseende, sexualitet, politik, religion, kön, hudfärg, familjebakgrund. Lika olustigt är alla envisa blinda fläckar. Man ser vad man utsätts för - inte vad man levererar. Jag har haft så många elever som uppfattat sig som föremål för sexism, men själva ägnat sig åt främlingsfientlighet, föremål för främlingsfientlighet som ägnat sig åt homofobi ... listan kan göras lång. 

Det pågår en hetsig diskussion på FB om en intervju med ordförande för SDU Gustav Kasselstrand (aktuell efter att ha blivit utesluten ur partiet) i gårdagens NT. En lokal miljöpartist kallar intervjun ett "gulligt kändisreportage" och ett lågvattenmärke, och kallar NT "språkrör för företrädare och partier på den yttersta högerkanten" Gustav Kasselstrand får heta "representant för det odemokratiska samhället". Miljöpartisten verkar anse att sympatisörer med och företrädare för SD ska tigas, föraktas och fördömas bort - typ att vi ska få bort främlingsfientlighet genom att vara så fientliga och intoleranta vi kan mot den som sägs vara främlingsfientlig. 

När en man som kommer från Valdemarsvik figurerar i samtliga riksmedier och även i internationell nyhetsbevakning är det högst rimligt att ge händelserna och mannen utrymme på Valdemarsvikssidan i NT. Jag har läst artikeln av Hanna Andersson, och lyssnat på tv-inslaget två gånger och hittar inget i hanteringen som skiljer sig från hur vi andra politiker hanterats vid intervjuer. Precis så är det det ska vara. En saklig och konsekvent hantering oberoende av parti. Tycker för övrigt att hela hanteringen av de här två ungdomsförbundarna är märklig. De ska ha gillat fel FB-sidor och haft kontakt med ett olämpligt parti i Italien. I de flesta artiklar står det inget om vad de konkret anklagades för. Det är möjligt att det stämmer att Kasselstrand har extrema åsikter. Det är också möjligt att det hanterar om internpolitiska intriger och maktspel. Väljarna förtjänar att kunna bilda sig en uppfattning om vilken av bilderna som är mest trovärdig.

SD är stora och växande. Vill vi ändra på den saken behöver vi politiker från andra partier lyssna på våra väljare och ha konkreta förslag och åtgärder inför de problem och utmaningar som framkommer. Vi behöver också förklara, motivera och förankra den politik vi för i öppen dialog med väljarna Det ska inte ske genom utfrysning, marginalisering, eller annan diskriminerande verksamhet - vare sig mot partier eller personer. 

Att betygsätta resonemang om "företeelser"

Jag har precis satt alla mina betyg. (Ifall någon av mina elever läser det här blogginlägget är det bäst att tillägga att de går att ändra). Medan jag gick genom allt underlag och gjorde mina bedömningar funderade jag på de nya betygskriterierna. Närmare bestämt på vad mina elever skulle ha fått för betyg om de hade gällt nu. Jag skulle verkligen unna alla som fått  ett ”nästan-VG -G” eller  ett ”nästan-MVG-VG” ett mer finkalibrerat betygssystem. Flera betygssteg gör systemet mer rättvisande och betygen mer påverkbara för eleverna. Men nu är ju inte det den enda förändringen - vad än Martin LibyAlonso har fått för sig (DN 5.6.). Vi ska också sätta betyg på ett nytt sätt. Där vi tidigare skulle göra en samlad bedömning, ska vi nu sätta betyg enligt en avprickningslista.

Tidigare kunde förtjänster inom ett område vägas mot brister inom ett annat. Nu ska alla - inte betygskriterier utan kunskapskrav - vara uppfyllda. Avsikterna är goda. Det man vill komma åt är godtyckligheten och betygsinflationen. Resultatet är emellertid bara mer godtycklighet och dessutom ett trubbigt och orättvist system.  Nu får lärare antingen jaga elever med smårester eller sttraffa slarvputtarna för inlämningsbrister.  Nu får eleverna det betydligt svårare att protestera mot orättvisa betyg. Vad spelar det för roll om Kalle har rätt i att han kan mer engelska än Kristina?  Har han inte gjort välutvecklade och nyanserade jämförelser mellan företeelser i det egna landet och ett målsprålksland utan bara välutvecklade sådana ska han inte ha något A. Och vem ska någonsin kunna recensera mig som lärare när det gäller vad som är bara välutvecklat eller både välutvecklat och nyanserat?

Jag är en kraftig motståndare till nyordningen att ha realiakrav som betygsgrund i engelska och moderna språk. Tidigare har språk varit rena färdighetsämnen med kommunikationen i centrum. Mål som har varit lätta att förmedla till både elever och föräldrar, mål som har väckt gillande hos både elever och föräldrar. Dessutom färdigheter som vi språklärare är tränade och utbildade att bedöma. Vi har däremot ingen kompetens att bedöma vilka ”diskussioner om företeelser” som är enkla och vilka som är välgrundade - flummiga, oprecisa mål som jag undrar om någon kan bedöma rättssäkert.  Jag menar också att det är orimligt att vi lärare inte betros med att göra en sammanvägning. Bedömning är ingen exakt vetenskap, men det är inte rimligt att ha ett system där det högre betyget kan gå till en med lägre färdighetsnivå i samma klass.  Att betygsätta så känns onaturligt och fel, och det kan driva lärare att bryta mot systemet som då blir ännu mer orättvist. I ämnen som språk vet eleverna själva ofta mycket väl hur de ligget till och märker de att systemet fungerar orättvist urholkar det deras tilltro till systemet.

Jag håller med Martin Liby Alonso om att det är bra med kontinuitet i betygssystemet. Men ännu viktigare än kontinutitet är kvalitet. Det svajade betänkligt kring den vid den förra reformen och tyvärr svajar det även den här gången.

#Skolchatt om kunskapssyn

Det här med kunskapssyn är något som sedan Lgr 11 diskuteras på många skolor. I många fall handlar det om en styrning mot en gemensam kunskapssyn. Skolor - till och med kommuner - stoltserar med att de har lyckats etablera en gemensam kunskapssyn. Det uppfattar jag som ett misstag. Kunskap kan man se på många olika sätt och ju fler kunskapsbegrepp och aspekter elever möter i skolan desto bättre.

Så vad står det så i styrdokumenten? ”Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former.

Längre ner står det så här: ”Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras
och blir till en helhet.

Så vitt jag kan förstå är den enda gemensamma kunskapssyn som är förenlig med Lgr 11 är alltså att kunskap kommer i många förklädnader och att alla ska välkomnas vid bordet. En aktiv diskussion behövs ju inte om vi alla uppfattar kunskap på samma sätt, om det finns kunskapskonsensus.
Hu vilket ruskigt ord.

Tycker du som jag eller annorlunda? Finns det en styrning mot gemensam kunskapssyn vid din skola? Logga in på twitter 20.00 och använd hashtaggen #skolchatt.