Det här med kunskapssyn är något som sedan Lgr 11 diskuteras på många skolor. I många fall handlar det om en styrning mot en gemensam kunskapssyn. Skolor - till och med kommuner - stoltserar med att de har lyckats etablera en gemensam kunskapssyn. Det uppfattar jag som ett misstag. Kunskap kan man se på många olika sätt och ju fler kunskapsbegrepp och aspekter elever möter i skolan desto bättre.
Så vad står det så i styrdokumenten? ”Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former.
Längre ner står det så här: ”Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras
och blir till en helhet.
Så vitt jag kan förstå är den enda gemensamma kunskapssyn som är förenlig med Lgr 11 är alltså att kunskap kommer i många förklädnader och att alla ska välkomnas vid bordet. En aktiv diskussion behövs ju inte om vi alla uppfattar kunskap på samma sätt, om det finns kunskapskonsensus.
Hu vilket ruskigt ord.
Tycker du som jag eller annorlunda? Finns det en styrning mot gemensam kunskapssyn vid din skola? Logga in på twitter 20.00 och använd hashtaggen #skolchatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att försöka uppnå konsensus ser jag till viss del som ett försök att strypa diskussionen. Det är så mycket viktigare för skolans utveckling tror jag att vi håller igång diskussionen om kunskap än att vi når konsensus. /Fredrik
SvaraRaderaKritiskt och självständigt tänkande behöver odlas både hos lärare och hos elever. Människor som tänker kritiskt och självständigt når sällan konsensus.
SvaraRaderaEn kunskapskonsensus för var och en av Sveriges 290 kommuner, ja för varje skolenhet i dessa 290 kommuner inklusive friskolorna, kanske rentav en kunskapskonsensus för varje arbetslag ? Vilket utomordentligt fånigt ord ! Vi ska naturligtvis ha en klar och tydlig nationell läroplan, och den ska följas av alla.
SvaraRaderaJag är ju egentligen väldigt förtjust i konsensus som ett bra sätt att hitta gemensam plattform att bygga på. Att vi inte ens kan skaffa oss konsensus kring vissa grundläggande begrepp är ett enormt hinder för kommunikation och leder till ideliga missförstånd. Läraryrket skulle professionaliseras ett steg om vi kunde ha mer av överenskommelse kring vad vissa begrepp ska stå för.
SvaraRaderaÄndå så håller jag med dig och säger Huuu! och orsaken är den som Fredrik lyfter. Gemensam kunskapssyn har varit ett av de kraftfullaste vapnen för rättning i ledet och att alla ska tycka det som SKL bestämmer. Det har varit till för att strypa den aktiva diskussionen om det mest centrala för skolan.
Vi vet inte hur framtiden kommer att se ut, men vi vet att vi alla behöver en form av bas att utgå ifrån, orientera oss i och fördjupa oss i. Vad ska vi vara kritiska mot om vår bild är fragmentarisk? Hur ska vi samtala om eller hur ska vi kunna argumentera för vår sak om vi saknar språk och begrepp? Hur ska vi kunna se historiska samband om vi saknar kronologiskt tänkande och geografisk kännedom? Vilka ramar ska man tänka utanför när man redan är utanför? Vem lyssnar?
SvaraRaderaEtt stor problem idag tycker jag är föreställningen om att vi inte behöver lära oss fakta i så stor utsträckning eller tvärtom (Lpf94) att det alltid räcker med faktakunskap för ett godkänt betyg. Fakta, förståelse, färdigheter och förtrogenhet hänger samman. Hur kan man nå en färdighet i språk om man inte också pluggar in fakta såsom ordförråd? Hur kan man ha en grundförståelse för ämnet historia om man inte kan sätta in fakta i ett tids- och rumssammanhang?
Det går inte att tala om kunskap utan att också tala om makt menar jag och de framtida entreprnörerna som kommer lyckas kommer nog alltjämt att vara de som också har social kompetens, ett rikt språk och tillgång till den nya tekniken.
Om man tolkar dina utdrag får jag en känsla av att Lgr11 talar om de olika formerna för kunskap, inte nödvändigtvis olika kunskapssyner. Klart det är begränsande med en för styrd kunskapssyn, eller Uppsala Universitets devis: Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större. Dock är det väl bra om vi har en kunskapssyn med grund i empiri och deduktion, alternativet är väl kreationism som likvärdig vetenskap?
SvaraRadera/LRradicals
Ingvar, det är stor fokus vid att vi ska "prata ihop oss". Vi ska prata ihop oss om bedömning och vi ska prata ihop oss om kunskapssyn. Det som händer då är samma sak som jag ser i politiken. Piskan viner och man håller huvudet lågt. Vad ger det för kunskapssyn, tro?
SvaraRaderaJan, konsensus kring grundläggande begrepp behöver vi ha och vi behöver följa våra styrdokument. Men alla som finns i skolan måste ifrågasätta, granska och utvärdera allt vi gör hela tiden. Lärare likaväl som elever. Lydnad är inte bra för tänkandet.
SvaraRaderaGertie, vi har aldrig vetat hur framtiden ska se ut. Ja om man undantar Jules Verne, George Orwell och några till. Men det har aldrig tidigare uppfattats som en god orsak att inte skaffa de färdigheter som behövs idag, eller att inte lära av det som hände igår.
SvaraRaderaMikael, kunskapsbildningens historia visar på många vägar och fler vägar hela tiden. Beroende på kunskapsmål så uppstår flera olika perspektiv och vägar till förståelse, det har redan Ference Marton visat. Att hävda att vi kan hitta en form för kunskapsbildning
RaderaLRradicals, det är just de bitarna i Lgr 11 som ligger bakom det flitiga diskuterandet om kunskapssyn. För min del tycker jag att hela ordet är befängt. Vad är kunskapssyn? Ett förhållningssätt till kunskap? Premierandet av vissa kunskapsbegrepp?
SvaraRaderaDe fyra f:n som funnits sen nygamla läroplanen visar väl på en helhet som skall eftersträvas. Man kan få förtrogenhet utan att känna till fakta, men då saknas vissa delar i ens förståelse av det man gör eller det som allt handlar om.
SvaraRaderaAtt behandla kunskap på så sätt att individer skall komma fram till konsensus är inget jag kan se leder till något gott. Snarare handlar det väl om att vara medveten om vilken kunskap som t.ex. fakta ger och på vilket sätt förståelse skall uppnås mm. Inom vissa ämnen är det fakta som kommer först, i andra ämnen färdigheten och kanske tillochmed förtrogenheten.
Om man skall sträva efter en gemensam kunskapssyn är jag rädd för att den blir ideologiserad. Har vi en vänster- eller högerregering, blir kunskapssynen därefter. Kunskapssyn och människosyn, samt samhällssyn hör ju ihop.
De fyra F:n ser jag som en möjlighet att komma bort från detta sätt att se på kunskapstillägnande.
Men det här är ingen liten fråga!
Jag är för mångfald och upprepar ständigt till mina studenter - ni skall inte sträva efter att bli överens - lägg även fram det ni inte är överens om. Låt allas tankar och ideer få vara kvar.
När jag gick min utbildning till fritidspedagog gick det ut på att alla skulle vara ense, för barnens skull. Och i viss mån ligger det väl något i det. Men det får inte gå till överdrift, så att vissa delar skymmer sikten för andra delar. Barnen och eleverna och studenterna är ju inte stöpta i samma form. Det är ju inte EN individ, utan en mångfald.
Tack för din eftertänksamma och nyanserade kommentar, Monika. Jag blev glad när jag läste den. Du har rätt i att det inte är någon lätt fråga. Ibland behöver man vara överens, men då ska man vara klar över syftet. Konsensus blir lätt ett mål i sig och då ställer det bara till med elände.
SvaraRaderaBra kommentar av dig Helena. Gillar särskilt sista meningen i din kommentar: "Konsensus blir lätt ett mål i sig och då ställer det bara till med elände.". Jag tror det kan vara bra med en mångfald av definitioner också av vad Jan kallar för grundläggande begrepp. Men vill då starkt betona vikten av att man som individ måste vara tydlig med vad man menar med begreppet. Om alla skulle vara tydliga med sina definitioner så skulle detta inte vara ett problem, utan kan då berika den viktiga diskussionen om skolan, lärandet och undervisningen. Vikten av en tydlig kommunikation kan inte överskattas. Men ack så svårt det är att få till en helt tydlig kommunikation!
RaderaFredrik
Visst är kommunikation svårt, Fredrik. Det som gör det hela extra besvärligt är att skolan har så många intressenter. Vi ska kommunicera lärare - lärare, vi ska kommunicera med huvudmän och myndigheters kommunikation, vi ska kommunicera med elever och föräldrar. Därför är det så viktigt att styrdokumenten är tydliga, vettiga och föremål för fortlöpande revision.
RaderaJag tycker att du har missat hela poängen med diskussionen. Som du själv citerar, men inte alls berör så handlar det om "hur kunskapsutveckling sker". Det kan ju rimligen inte vara så att mångfald skall råda inom det området? Det måste ju ligga en professionell kunskap om kunskapsbildning baserat på kunskap om teorier och kunskapsbildningens historia. Att sedan kunna omsätta dessa kunskaper i en praktik kräver gemensamma diskussioner och samarbete.
SvaraRaderaMan jag tror inte att det finns någon tradition inom gymnasiet eller "gamla adjunktskretsar" att se det så. Där vill man hävda ämnet, kunskap, fakta och lärarens frihet att bedriva "fri företagsamhet inom pedagogik". Det är klart att konsensus, gemensam kunskapssyn är hotande för dem. För det kräver att man diskuterar hur kunskapsutveckling sker.
När man ser vilka som kommenterar så förstår man detta bättre. En övervikt av gymnasielärare spetsat med Jan Lenander och LRradicals.
Mikael Parknäs
Mikael, poängen med en aktiv diskussion - det Lgr11 stipulerar att vi har om kunskapsbegreppen - är att olika infallsvinklar och synpunkter möts och stöts, något som gör att ingen lutar sig tillbaka och uppfattar sig vara i mål, något som ger både mångfald och utveckling.
RaderaDet du vill ha är (som jag uppfattar det) är snarare en lydig åhörarskara framför en megafon. Personligen tror jag inte att en sådan skola någonsin kan bli framgångsrik.
När det gäller hur kunskapsutveckling sker finns det en stor variation från individ till individ och från ämne till ämne. Skall vi ha en skola för alla måste vi erbjuda många redskap och många vägar. Du skriver föraktfullt om lärarens "fria företagsamhet inom pedagogik". Det behöver faktiskt finnas en sådan, för som lärare har vi oss själva som redskap. Vi måste utgå ifrån just den elevgrupp vi har framför oss och vi måste också utgå ifrån våra egna styrkor och svagheter. Det är för övrigt precis vad vår läroplan påbjuder. Reellt elevinflytande, stor variation i arbetsformer. " Läraren skall ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande".
Avslutningsvis måste jag säga att jag blir besviken när jag läser din avslutande mening. Varför inte hålla fokus på sakfrågan istället för att komma med föraktfulla gliringar och misstänkliggöranden mot andra debattörer?
Mikael,
Radera"Det kan ju rimligen inte vara så att mångfald skall råda inom det området?"
Den mångfald du hävdar inte kan råda inom detta område är vill jag bara påpeka inskriven i skolans styrdokument. Det visar Helena genom sina citat från LGR 11 på ett sätt som är förtjänstfullt. Jag vill lyfta ännu ett exempel på den mångfald som ska råda här från LGR 11:
"Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet.
En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig."
Vi ska inte ha en likformig skola. Vi ska ha en skola där mångfald och öppen diskussion råder. Det är också vad våra styrdokument slår fast. Fredrik
Mikael. det är intressant att se hur du vill bygga upp en dikotomi/motsättning mellan läroplanens kunskapssyn och ämne. Jag arbetar själv som gymnasielärare och försvarar mina ämnen och deras särart. I motsats till din konstruerade motsättning ställer jag också upp på läroplanens kunskapssyn och skulle vilja påstå att den går alldeles utmärkt att kombinera med ämnesstudier utan att jag behöver samverka kring detta med andra lärare. Att samtal kring undervisningsfrågor är viktigt är självklart - men att en implementering av kursplanens kunskapssyn skulle kräva ämnesövergripande samarbeten (för det är så jag tolkar dig)ställer jag inte upp på.
SvaraRaderaDavid Rosenlund
Tack för en klok och balanserad kommentar, David. Skriver under på allt. Läroplanen stipulerar att eleverna erbjuds möjlighet till ämnesfördjupning och ämnesövergripande arbetssätt. Det betyder att det är med eleverna i varje grupp vi behöver bestämma arbetssätt om vi vill följa läroplanen. Inte i arbetslaget.
RaderaMikael, att det finns flera olika perspektiv/vägar till ett kunskapsmål har Ference Marton redan övertygande visat. Det finns ytterligare ett gediget material av honom som visar att innehåll påverkar kunskapsbildningen. Mot den bakgrunden känns det nästan lite absurt att tro att vi kan ha samma syn på kunskap oavsett, bakgrund, ämne eller elever vi riktar oss till. Vill du verkligen att vi ska gå ett steg ännu längre och göra till och med vår syn på kunskapsbildning likformig?
SvaraRaderaJan, det kanske är möjligt att ha samma syn på kunskap, men jag är övertygad om att det inte är något önskvärt.
RaderaJa möjligt på samma sätt som saker var möjliga i Sovjet men de krävdes förstås att en och annan som försökte hoppa över muren sköts.
RaderaPrecis, Jan. Inte hoppar man ostraffat över skolmurarna i dagens Sverige heller - även om konsekvenserna är mindre tydliga än ett nackskott.
RaderaAng. kunskapens natur lär ingen i debatten komma
SvaraRaderalängre än Aristoteles: vetande, kunnande, klokhet,
begrepp som införlivats i läroplanerna från 90-talet.
Det är närmast en fråga för filosofin. Däremot är
det så att begreppet kunskapssyn annekterats och
förvrängts av den svenska skolprogressivismen.
Det blir i den diskursen ett kodord för studiet av
helheter (inga ämnesgränser), eleven i centrum
(inga tråkiga teman), elevens eget forskande
(kopiering), läraren som handledare (väntan: dålig
deweypedagogik. Dvs de avarter som bidragit
till skolans förfall: eleven lär sig allt om allting
samtidigt, i bästa fall med hjälp av lärarens
sporadiska handledning.
Inte behöver vi bli så besvikna över de galenskaper vi möter att vi behöver gå ända till Aristoteles för tröst.
RaderaAnonym, vi vet ju inte vilken kunskap som behövs i framtiden så det är väl klokt och strategiskt att inte nöta de små livens hjärnor med gårdagens förlegade kunskapsbegrepp. Lär de sig bara att söka kunskap, blir de bara tillräckligt kreativa går det nog vägen i alla fall.
SvaraRaderaKunskapsområde och kunskapens allmänna natur är inte samma sak.
SvaraRaderaAristoteles kunskapsbegrepp är ständigt aktuella. F ö, den som inte har kunskap kan heller inte heller ta till sig
ny kunskap. Denna har nämligen alltid länkar till äldre kunskap.
Har man börjat damma av gamle Aristoteles? Vad har denna grekiska fjolla till rasist att tillföra dagens skola? Att kvinnor egentligen är inverterade män? Att jorden är universums medelpunkt? Att allt kan och bör mätas och allt som inte går att mäta inte ska tillskrivas något värde?
RaderaPråfässor Baltazar
Pråfässor Baltazar, i den levande diskussionen om kunskapens olika ansikten är både gamla och nya greker hjärtligt välkomna. Likaså fjollor, rasister och inverterade män.
RaderaJag välkomnar också greker. De gamla alltså. De nya har sysslat med falsk matematik som Peps Person har formulerat det. Men det klart det är kunskap det också... som VI får betala för! Så sätt de moderna grekerna i galärerna och låt dem ro iland sin ekonomi om de kan.
RaderaAnonym, du har förstås helt rätt. Jag hängav mig bara åt bitter ironi.
SvaraRaderaEn kunnig idéhistoriker kan hitta en kunskapssyn under svensk medeltid, en annan under renässansen. Så långt är jag med. Men inte tror jag att det går att destillera fram en enda relevant och fruktbar kunskapssyn ur styrdokument och diskussioner under lärarnas fortbildningsdagar. Vi har inte tillräcklig överblick och vad ska vi ha en gemensam kunskapssyn till? I bästa fall blir diskussionen ett slöseri med tid, i värsta fall inbjuder vi en ny Don Quixote att strida mot väderkvarnarna på la Mancha.
SvaraRaderaClasse, håller med dig, men känner mig nödd att påpeka att vi i styrdokumenten heller inte uppmanas att destillera fram en kunskapssyn utan tvärtom att ha en aktiv diskussion kring de föränderliga och mångfacetterade kunskapsbegreppen
RaderaSignaturen Classe skriver intressant om olika kunskapssyner under svensk historia. Visst har han rätt i att det har funnits olika.
SvaraRaderaMen ett grundfundament har funnits med hela tiden:
Arvet från Rom, Atén och Jerusalem. Därifrån har vi den romerska rätten, viktiga mönster i statsbildningars uppgång och fall, det antika Grekland med begrepp som demokrati, etc. Jerusalem (och arvet från Abraham som ursprunget till de tre monoteistiska religionerna), det Gamla och Nya testamentet, osv, osv, osv. Alla författare, statsmän, skollärare, elever, studenter etc har hämtat lärdomar från Rom, Atén och Jerusalem, under årtusenden. Dessa tre städer är grunden för Västerlandet.
En fruktbar kunskapssyn skulle alltså kunna vara att fördjupa sig mer i detta kulturarv från de tre städerna, på lämplig nivå.
Vad tycks om det?
Anonym, visst är det klokt att bygga på det vi har med oss, men idag har vi tillgång till hela världens lärdomar, inte bara Västerlandets.
RaderaOj, vilken röra och vilken gallimatias! Helena! Ditt uttalande säger allt "För min del tycker jag att hela ordet är befängt." Och det gör att vidare diskussion är onödig.
SvaraRaderaJan! Väl magstarkt att lyfta fram Marton för att bevisa din tes. Marton, om någon, förordar holistiskt synsätt och det är inte att dela upp verkligheten i ämnen. Det kan du läsa om i "Inlärning och omvärldsuppfattning" som kom redan 1977.
Och sedan alla dessa "anonyma" - dem är du inte besviken på, Helena!? Det är väl en grundläggande ingrediens i en öppen diskussion att man inte är anonym!?
Jan och Helena! Liknelsen med Sovjet, muren och nackskott, trodde jag åtminstone att du, Helena, var för god för?!. Jan har ju en "hangup" på SKL sedan länge så hans språkbruk är inte så förvånande.
Monika Ringborg. Du säger att "Kunskapssyn och människosyn, samt samhällssyn hör ju ihop". Ja, visst och därför är det ideologi, inte nödvändigtvis partipolitik. Och att du sällar dig till traditionalisterna förvånar mig. Men jag kanske missuppfattade ditt inlägg?
Jag hävdar fortfarande att diskussionen inte har handlat om "hur kunskapsutveckling sker". Och Helena vill ju inte ens diskutera frågan med arbetslaget utan tycker att det är en fråga mellan henne och den enskilda eleven!! Och bevare mig väl, när du gör uttalanden som att "inte nöta de små livens hjärnor", så kan man undra vilken elevsyn du har och hur den diskussionen förs?
Mikael Parknäs
Mikael, det är inte lätt att svara på din kommentar, men jag ska göra ett försök. Om du vill ha en diskussion om hur kunskapsutveckling sker föreslår jag att du startar en sådan. Förslagsvis någon annanstans. Den här diskussionen handlar dels om huruvida det är önskvärt att sträva mot en gemensam kunskapssyn eller inte, dels om vad som menas med Lgr 11 direktivet att ha en aktiv diskussion om olika kunskapsbegrepp.
RaderaDu skriver också att vidare diskussion är onödig för att jag finner ett ord befängt. Var är logiken i det påståendet? Jag finner många ord och uttryck befängda. Det finns ett slarv och en brist på precision i språket som gör kommunikationen onödigt besvärlig. Lärstilar, mycket väl godkänd, entrepenöriell, formativ är andra ord och uttryck jag vänder mig mot.
Du undrar om jag är besviken på de anonyma. Nej, varför skulle jag vara det?
Liknelsen med muren och nackskott upprör dig också. Varför? Det jag skrev är ju faktiskt inget mer kontroversiellt än att det finns - och länge har funnits - en tydlig central styrning av metoder, tankar och strömningar i den svenska skolan.
Du skriver också att jag inte ens vill diskutera frågan med arbetslaget. Var har du fått det ifrån? Och uttalandet om att inte nöta de små livens hjärnor var som jag i nästa inlägg påpekar ett exempel på ironi.
Det intryck jag får är att du är fullt upptagen med att dela in alla i de goda och de onda, nytänkare och traditionalister och varken ger dig tid att förklara vad du tycker eller att försöka förstå vad någon annan tycker. Det uppfattar jag som precis motsatsen till "en aktiv diskussion om kunskapsbegrepp". Jag antar att du i likhet med alla andra i den här tråden önskar eleverna en bra skola och rikligt med kunskaper och färdigheter, men jag har inte alls fått klart för mig hur du vill nå de målen. Har du då använt dina ord rätt?
Mikael, jag har i mitt inlägg ovan tydligt skrivit ut mitt namn. Jag förmodar att du inte såg det och antar jag är anonym eftersom du inte bemöter mitt svar på ditt inlägg.
SvaraRaderaDu skriver nu att man inte skall dela upp verkligheten i ämnen. Det finns en lång vetenskaplig tradition att dela in studiet av "verkligheten" i olika ämnen, frågan är varför? Ett förslag är att olika delar av "verkligheten" kräver olika metoder för att studeras och olika språk för att låta sig benämnas. I mina ämnen är det tydligt att eleverna är i stort behov av att möta och arbeta med det ämnesspecifika språket och de ämnesspecifika förmågorna för att deras hanterande av "verkligheten" skall utvecklas så bra som möjligt. En påtaglig risk om fokus läggs på ämnesövergripande projekt är att man tvingas välja bort de ämnesspecifika förmågor som utvecklar elevernas förståelse på djupet och istället hamnar i en ytlig presentation av fakta från olika ämnesområden. Att tillägna sig ett ämnes språk och förmågor kräver tid, och tid är sannerligen inget man har gott om på gymnasiet.
David! Jag såg att du har skrivit ut ditt namn EN gång. Jag vet ju inte om alla "anonyma" är du? Är det det?
SvaraRaderaDu pratar om gymnasiet och det må vara som du säger. Men för grundskolan står det så här i läroplanen:
Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven:
– utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och
utveckla hela sin förmåga,
– upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går
framåt,
– får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
– successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
– får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
– får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.
Vidare står det under rektors ansvar:
- undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att
uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
• i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden,
exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt
riskerna med tobak, alkohol och andra droger,.
Hälsningar!
Mikael Parknäs
Jag tillhör de progressiva i skoldebatten. Men här upplever inte jag i alla fall att det finns någon konflikt som har med traditionella och progressiva krafter i skoldebatten att göra. Här handlar det om huruvida vi ska ha en mångfald i hur vi ser på kunskapsbegreppet eller inte.
SvaraRaderaJag tolkar inte de formuleringar som du anför Mikael som ett hinder för mångfald i synen på kunskap. Snarare hävdar jag att för att det är nödvändigt med en mångfald i synen på kunskap för att vi ska kunna nå de formuleringar i LGR 11 som du hänvisar till. Eller är det något jag missar här? Som jag tolkar LGR 11 så ska vi föra en aktiv diskussion om kunskap och kunskapsutveckling i skolan och alla ska få delta i den diskussionen. Öppen och aktiv diskussion är så viktigt för att vi ska kunna få en utveckling av den demokratiska skolan. Jag menar att en levande demokrati förutsätter att vi är öppna för olika åsikter, tankar, idéer och att vi kan inta en förståelse för andra människors argument.
Fredrik, vore det inte bättre om vi undvek att sätta etiketter på oss själva och på varandra. Fållor är så begränsande.
SvaraRaderaJo det kan mycket väl vara en god idé. /Fredrik
RaderaFredrik, :)
SvaraRadera