I går åkte jag till Malmö för att föreläsa vid Lärarfortbildnings bedömningskonferens. Kvällen innan var jag full av förväntan inför att träffa bloggvännen Morrica. ”Om ni aldrig har träffats kan du inte säga att ni är vänner”, fnös min äldsta och mest rödhåriga dotter. Här kunde jag förstås ha påmint henne om att hon en gång i tiden flyttade till Malmö, åtminstone delvis på grund av någon ... Kalle, tror jag det var, som hon hade lärt känna på nätet. Kan man bli kär utan att träffas kan man väl för höge bövelen bli vänner utan att träffas. Det sa jag inte, för ett och annat lär man sig under 25 år som mor till en rödhårig dotter, men å andra sidan var kanske inte Kalle-jämförelsen helt relevant, för där svalnade känslorna om inte vid första ögonkastet inte långt därefter.
Nu har jag ätit musslor och pratat om livets mening med Mats Olsson, jag har fikat med Morrica, Anne-Marie Körling och Fredrik Karlsson och jag har suttit på en bänk med Morrica, pratat, skrattat och njutit av att få titta på henne och krama henne. Efteråt ångrade jag att jag inte passade på att nypa henne i kinden också, men det får bli nästa gång. Sedan på det en taxiresa och flygtur med Anne-Marie, några timmar som för att citera Runeberg ”flög som på vingar bort”.
Min dotter hade fullkomligt, helt och hållet fel. Man kan bli nära och förtroliga vänner utan att träffas, man kan förälska sig utan att träffas. Men när man får det i 3D. ... Wow.
Nu sitter jag på flyget från Stockholm på väg till LMS- språkdagar i Härnösand och känner mig hög. Hög på värme, klokhet, och spritt, språngande nya tankar.
Tack ni tre för ett magiskt Malmö-besök.
"Only connect! That was the whole of her sermon. Only connect the
prose and the passion, and both will be exalted, and human love will be
seen at its height. Live in fragments no longer. Only connect, and the
beast and the monk, robbed of the isolation that is life to either, will
die.", Howard's End, E.M. Forster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oh, du skriver det så väl, så klockrent, så på pricken! Jag är så glad att vi hann ses en stund, sitta på en bänk, titta på människor med fantastiskt hår som gick förbi, och prata med varandras hjärtan.
SvaraRaderaAll respekt till din dotter, men hon är ung och då har man en del kvar att lära. T ex att man visst kan bli vänner alldeles på riktigt även i den del av världen som är digital. Det är ju samma värld!
Värme! Bloggens anknytning till innehållet och så sitter vi där och blir vänner i verkliga livet. Jag nyper er i kinderna nästa gång också. Det är ofantligt vad detta med nätet möjliggör av det goda. Jag tycker också att vi lärt känna oss från insidan för att sist av allt möta varandras utsidor. Det är vackert. A-M
SvaraRaderaMorrica, prata med varandras hjärtan, det är precis så jag uppfattar Forsters "Only connect". Tänk att vi fick göra det. Vilken present. :).
SvaraRaderaPrecis så var det Anne-Marie, utsidan först och insidan därefter. Du är vacker på båda.
SvaraRaderaFår bara förstärka dit budskap Helena. Det är magiskt att träffas i 3D-världen.
SvaraRaderaTvå av er har jag träffat "in real life" och kan instämma den omedelbara kontakten. Får se om det finns tillfälle för er andra någon gång.
Hoppas det, Plura.
SvaraRadera