fredag 18 november 2011

Lojalitet + Egennytta = Sant

I gårdagens Corren skriver Marika Formgren om den knäpp på fingrarna jag fick av företrädare för Norrköpings Kommun efter att jag uttryckt mig kritiskt om en fortbildningsföreläsning med Christian Lundahl i ledaren: Lojal = Okritisk? Hon skriver om tystnadskulturen i skolans värld och tar upp egna erfarenheter från sin tid som redaktör på personaltidningen i Norrköping.  Kvällen innan ringde hon upp mig och berättade om artikeln. Hon berättade också att de hade förvånat sig över att ingen nyhetsjournalist i Norrköping tagit upp det här. Det var inget jag tänkte på då, men hon har en klar poäng i det. Frågan om hur högt det är i tak i en kommun har stort allmänintresse. Vad är lojalitet mot arbetsgivaren? Vem skall vi som jobbar för kommunen vara lojala mot? Tjänstemännen? Politikerna? Kommuninnevånarna? Vad är det att vara en god ambassadör? Är det att arbeta för att förbättra en verksamhet eller att hålla upp Potemkinkulisser? Det är en fråga som väljare, politiker, tjänstemän, anställda alla måste ta ställning till.

Nämndordförande Olof Johansson har gjort klart att han menar att lojaliteten är till kommuninnevånarna och att yttrandefriheten skall hållas högt i kommunen. Även skolchefen och chefen för personalkontoret har tagit avstånd från ”samtalet” och förklarat att anställda är fria att uttrycka sig kritiskt så länge det inte handlar om personangrepp. Om det betyder att yttrandefriheten hålls högre idag än då Marika Formgren jobbade på personaltidningen kan jag däremot inte veta.  Tack vare mitt skrivande har jag fått mycket stöd både från facket, kollegor och andra skolbloggare. Den typen av uppbackning är inget  som varje kommunanställd kan räkna med. Men något jag noterat med lättnad är att de anonyma och bittra lärarinsändare som var vanliga när jag var ny i kommunen verkar ha försvunnit. Idag skriver lärare kritik i NT under egna namn.

Marika Formgren kom in på min blogg för att hon letade texter om Skolinspektionens avslöjanden om glädjerättningen av nationella prov. Det här är en av mina käpphästar och jag har skrivit många blogginlägg i frågan, men just den här gången skriver jag och skriver och börjar först nu bli klar. Orsaken är en ledarartikel i DN som verkligen retade upp mig: ”Nationella prov: Ingen genväg till rättvisa”. Även här är temat lojalitet och egennytta. 
   När Johannes Åman skriver om skolan verkar huvudmålet vara att tillbakavisa all kritik mot friskolereformen. I den här artikeln frikänner han i vanlig ordning friskolorna från all skuld till betygsinflationen. Om vi nu ska gå så långt som till att kalla det inflation förstås. Åman talar hellre om ”en tendens till välvillig bedömning”. Det som Correns ledarredaktion kallar ”Betygens hyperinflation” blir i Åmans mun ”misstankar om orättvis bedömning”.

Efter att Åman nedtonat konkurrensens effekter kommer han med egna häpnadsväckande påståenden om vad ”tendensen” beror på.  Lärare vill vara snälla mot sina elever, förklarar han. De vill inte göra dem ledsna. Dessutom betyder den här ”tendensen” att  man måste inse att nationella prov inte alls ger några objektiva besked om elevernas förmåga”. Där kommer han med en helt ny förklaring till den orättvisa rättningen. Det är inte lärarna utan proven. Vad gör vi åt den saken? Jo tonar ner betydelsen av proven.

DN har en bra ledarsida, men skolan har länge varit sidans stora sorgebarn. Det är det inte bara jag som tycker. Åmans skolartiklar får sällan kommentarer och länkande blogginlägg. Istället är det DN Kultur som kommit att leda skoldebatten. Skillnaden är anmärkningsvärd mellan det man läser om skolan där och det som publiceras på ledarsidan.
Det är också anmärkningsvärt att privatiseringarna är en sådan helig ko. Vinsterna kan enbart ha goda effekter och dåliga skolor eller äldreboenden beskrivs genomgående som undantagen som bekräftar regeln. Samma tidning som hela landet är tack skyldiga för den grävande journalistiken kring äldreboendena tonar ner alltsammans på ledarsidan.

I gårdagens DN är det LR:s Metta Fjelkner som tar till ordet i betygsfrågan i "Rektorer utsätter lärare för otillbörlig påverkan". Hon refererar till en undersökning man gjort som visar att lärare utsätts för starka påtryckningar att sätta höga betyg. Det kan varje lärare skriva under på. Det är få lärare som inte har blivit utsatta för påtryckningar från rektorer, föräldrar och elever. Konkurrensen och de påtryckningar den leder till är huvudbovar i det här dramat.

Men det finns två ytterligare orsaker Fjelkner naturligt nog inte tar upp. Den ena är bristande kompetens. Vi har mängder av obehöriga lärare och även behöriga lärare med otillräcklig ämneskompetens. De är helt enkelt inte kapabla att bedöma alla provdelar korrekt. Men då är det viktigt att minnas att de då inte heller är kapabla att bedöma elevernas måluppfyllelse korrekt. Det här problemet borde rimligtvis avta i och med att de nya behörighetskraven börjar gälla fullt ut.
 Den andra orsaken är egennyttan. En lärare med underkända provresultat skapar sig själv en stor extra arbetsbörda. Dessutom drar man på sig missnöjda elever, föräldrar och minsta möjliga påslag i lönekuvertet. Vi har allt att vinna på att sätta höga betyg och mycket att förlora på att sätta korrekta sådana. Det skriver inte vår fackordförande, men det behöver icke desto mindre fram.

När det lönar sig att göra fel och straffar sig att göra rätt har vi ett allvarligt systemfel.  När egennyttan dessutom sammanfaller med det som uppfattas som lojalitet mot arbetsgivaren - hur kan det leda till något annat än den betygsinflation vi ser idag?

Missa inte Johannes Forsslunds utmärkta ledare i Expressen: Betygsfixeringen räddar inte skolan.

Här är länkarna till mina inlägg om Christian Lundahl och kommunkritiken: Raketbränsle eller grus i maskineriet? I Kläm mellan Yttrandefriheten och Personalkontoret, Christian Lundahl, Språket och Personalkontoret.

Media om provrättningen: SVDSVD Brännpunkt 1, 2. 


Bloggar om provrättningen: Morrica påpekar skillnaden mellan rättvis och rättvisande bedömning, efter hennes kloka ord rekommenderar jag ett gott skratt hos Max Entin. Gertie skriver balanserat och klokt om likvärdighet och rättssäkerhet i bloggen Man oroar sig inte för småsaker. Jan Lenander funderar över likvärdighet, studentexamen och antagningsprov i Rättvist, likvärdigt, etc.
Christermagister ger en god illustration av svårtolkade betygskriterier i inlägget Rättvisande betyg. Tankar om skolan i media,

29 kommentarer:

  1. Det är fint att läsa dina kloka ord, Helena.

    Dessa påtryckningar från rektorer och lärare fanns även på den tid jag var lärare i ungdomsskolan. I några skolor gick vi samman i lärarkåren och satte en gemensam front mot sådan form av otillbörlig påverkan. Jag antar att sådana aktioner är möjliga nu också, om sammanhållningen i lärarkollegiet är hög.
    De mindre kompetenta lärarna, som ju alltid finns, är naturligtvis osäkrare om bedömningen. Min erfarenhet är dock att många lärare börjar sin betygsättargärning med alltför
    generös betygsskala och fortsätter med detta.

    SvaraRadera
  2. Mycket klokt skrivet - och bra att sådant här uppmärksammas.

    Jag har en fundering på det här med betyg på uppsatser aproopå ledaren i DN. På något sätt så tycker jag det måste vara svårt. Jag märkte av att jag fick högre betyg av mina lärare än när någon oberoende rättade dem. Detta gällde både på högstadiet och gymnasiet. Jag har väl haft många teorier om detta - kanske att man vänjer sig vid någons sätt att skriva och det då blir lättare att vara positiv?

    Men jag känner då en annan tjej som på gymnasiet när hon hade en lärare som hade en betygskala som gick mellan 1-10 när man skrev uppsatser. Och hennes sätt att skriva stämde inte in i hans ramar och alltså placerade han henne på 3 på sin skala. Hon tyckte, och jag håller med, att det ändå borde vara positivt att skriva annorlunda och unikt?

    Eftersom jag inte haft problem med stavningen och inte grammatiska problem heller på den tiden så var det mest innehållet som man betygsatte. Min fundering är väl vad är det man betygsätter - och hur kan betyg på uppsatser någonsin bli rättvisa?

    SvaraRadera
  3. Bertil, tack för berömmet. :) Du kan gott ha rätt i att det kan finnas en extra benägenhet i början. Det är nämligen en naturlig konsekvens av osäkerhet och grunda ämneskunskaper. Vet man inte var ribban ska sättas är det naturligt att hellre fria än fälla.

    Men man borde aldrig hamna i den sitsen som nyexad eller obehörig. Det är brukligt att man dubbelrättar uppsatser. Ibland nöjer man sig med de mer tveksamma eller svårbedömda fallen, men många har dubbelrättning som praxis. Vi dubbelrättar på min skola och har aldrig hamnat längre ifrån varandra än ett betygssteg. Ofta rör det sig om en liten skillnad. Det är inte långt mellan ett VG+ och ett MVG -.

    SvaraRadera
  4. Tack Trollan! :)

    Just svenskuppsatser är det mest subjektiva av de skriftliga proven - men ändå mer objektivt än de muntliga. Men när vi ska bedöma uppsatser har vi dels kunskapskraven, dels en sammanställning av vad vi ska bedöma och hur vi ska värdera olika saker och dessutom har vi flera exempeluppsatser för varje ämne och varje betygssteg. Om man har goda ämneskunskaper och gör ett omsorgsfullt arbete borde skillnaden därför aldrig kunna bli mer än ett betygssteg. Men det är sant att man märker en skillnad mellan lärare som lägger huvudvikt vid språklig korrekthet och andra som bryr sig mer om formuleringskonst. Vid de skolor där jag jobbat dubbelrättar vi uppsatserna. Vid min förra skola märkte jag att en lärare rättade betydligt snällare än jag. Men det var ändå aldrig mer än ett betygssteg i skillnad.

    Kan betyg på uppsats någonsin bli rättvisa? Ja är mitt svar på det - men någon millimeterrättvisa kan man inte åstadkomma.

    SvaraRadera
  5. Ack, så bra på Newsmill!
    Har du varit klokare?

    Det här med skygglappar är något som tycks vara ytterst svårt att sortera höger-vänster!

    Nästa fråga är om det går att backa ur privatiseringaeländet? Det var nog lättare att sälja ut än att förstatliga?

    SvaraRadera
  6. Åmans ledare är så huvudlös att man baxnar. Så bristande logik borde inte vara acceptabel på DN:s ledarsida.

    SvaraRadera
  7. Tack Mats. :) Går det att backa? Inte i svensk politik tydligen, men då kanske vi lärare kan lära våra politiker den konsten. Man tager ett facit, man tittar i det och blev det fel - ja då rättar man.

    SvaraRadera
  8. Niklas, det kändes inte helt lätt att komma med så skarp kritik mot en namngiven skribent. Men eleverna går före både kollegor och ledarskribenter och att skriva på landets främsta ledarsida förpliktigar.

    SvaraRadera
  9. Här ett ex på raffinerad rektorsteknik
    för att få bort alla IG:n: att beordra
    omprov tills eleverna verkligen gör
    ett G på provet! Formellt oantastligt!
    Svenska skolan på våg nedåt i bråd-
    djupet.

    SvaraRadera
  10. Hatten av, Helena, vilken skön känsla din artikel på Newsmill ger. Förutom poängerna gör du något så ovanligt som att öppna upp själva debattklimatet. Det är första gången på länge jag läser en artikel som genomgående gestaltar ordet "solidarisk"!!

    SvaraRadera
  11. Anonym, tack för det intressanta exemplet på entreprenöriellt förhållningssätt i skolan.

    SvaraRadera
  12. Tack för berömmet, Susanne. Jag blev glad. :)

    SvaraRadera
  13. Din analys av systemfelen i den svenska skolan är lysande. Den håller både för kommunala skolor och friskolor.

    SvaraRadera
  14. Classe, tack för berömmet. :) Och visst gäller det oss alla. Vi konkurrerar om elever och vi konkurrerar om löneutrymme när vi istället borde samarbeta och se varje elev som ett kollektivt ansvar.

    SvaraRadera
  15. Kära Helena, så väl formulerat!

    /Morrica

    SvaraRadera
  16. Kan bara konstatera att jag gjorde rätt när jag valde att lämna skolskutan. Fattas bara att mendelinkartellen eller HA blir nya aktörer på skolarenan. Jag råder er att lämna lärarjobbet omgående och ta vilket annat arbete som helst. Inget kan vara värre än att vara lärare i den svenska skolan. Underbetalda, hånade och utsatta för medialt gatlopp. Ett riktigt självmordsuppdrag med andra ord.

    SvaraRadera
  17. Anonym, jag är glad att du är nöjd med dina egna livsval, men jag hoppas ändå att ingen lyssnar på din uppmaning. Jag är stolt över mitt yrke och känner mig berikad av det. Inte i plånboken, men på andra sätt.

    SvaraRadera
  18. Så utmärkt skrivet! "En lärare med underkända provresultat skapar sig själv en stor extra arbetsbörda. Dessutom drar man på sig missnöjda elever, föräldrar och minsta möjliga påslag i lönekuvertet. Vi har allt att vinna på att sätta höga betyg och mycket att förlora på att sätta korrekta sådana." Som sagt det finns flera olika förklaringar till betygsinflationen. Det är lärare som sätter de lägre betygen som blir ifrågasatta, men nästan aldrig tvärtom. Detta trots att det inte direkt är en nyhet att det går inflation i betygen.

    SvaraRadera
  19. Elever och föräldrar är inte så dumma att de skådar given häst i munnen, och kollegor vädrar sällan sina åsikter om varandras betygssättning, trots allt ska man möta kollegorna igen till hösten medan eleverna går vidare i livet.

    Däremot pratar man i den mottagande skolan, där man snart lär sig från vilka skolor eleverna kommer med ihåliga betyg och tvingas bereda sig på de duster det innebär att förklara för en förbannad och frustrerad MVG-elev att h*n nog behöver gno på för att komma ikapp G-eleverna från andra skolor.

    Ty det är ju eleverna som förr eller senare får betala priset för dessa "glädjebetyg", och det priset kan bli högt.

    /Morrica

    SvaraRadera
  20. Jag kan ha fått detta om bakfoten nu. Men min tolkning av skollagen är att den numera är tuffare när det gäller kraven på oss att kunna redogöra för på vilka grunder betygen sätts åtminstone om man ser det mot föräldrar och elever.

    Min känsla är också att Skolinspektionen fått mer möjligheter att kunna begära att få se underlaget för betygssättning i samband med inspektioner. Det sistnämnda är jag osäker på dock och ska kolla upp.

    Jag tror vi går i riktningen mot att vi måste ha mer skriftligt underlag för betygssättningen här framöver där kraven på tydlighet kring vilka mål man till exempel arbetar utifrån i ett moment kommer bli ännu större än idag. Särskilt om elever kommer få möjlighet att överklaga betyg så småningom som oppositionen + SD är överens om tydligen (eller var åtminstone överens om innan röran började i Socialdemokraterna).

    Då kommer förslaget om överklagande av betyg att gå igenom då man har majoritet för ett sådant. Jag är ingen motståndare till överklagande av betyg. Men det måste göras rätt och förslaget som kom sätter läraren i en administrativ roll och dessutom i beroendeställning till rektor eftersom denne skulle ompröva betygen. En ny utredning vore nog det bästa här. Frågan kommer upp under nästa år sannolikt vad jag kan förstå då utredarens förslag är på remiss.

    Min personliga uppfattning är att vi ska sätta betyg utifrån vad som står i målen och i kriterierna. De elever som inte når målen ska inte ha ett Godkänt betyg heller. Det vore tjänstefel av mig att sätta ett godkänt betyg på en elev som inte når målen oavsett om det innebär mer att göra för min del!

    SvaraRadera
  21. Morrica, du har så rätt. Det är ingenting snällt med snällbetyg. Det är som att sälja en begagnad bil som inte går.

    SvaraRadera
  22. Fredrik, det är sant att det finns flera skärpningar i våra styrdokument. Vi måste bland annat kunna redogöra för vårt betygsunderlag vid begäran. Men ingen kommer någonsin att överklaga ett högt betyg. Visst är det tjänstefel att sätta ett felaktigt betyg.

    SvaraRadera
  23. Jag tycker att artikeln i Expressen var mycket bra så när som på rubriken som kan förleda en till att tro att nu är det dags för en sådan där betygsmotståndare som inte vill mäta och följa upp elevernas resultat. Slutsatsen om att skolan behöver mer av extern examination är bara så klockren och invändningen att det skulle ta ifrån oss lärare makt och status känns inte så hållbar. De externa examinatorerna borde vara lärare eller f:d lärare något annat vore rena galenskapen, de ska bara inte vara knutna till den skola där de examinerar elever.

    Sen tydliggör du mängder av andra områden och jag håller bara helt med dig om att en del verkar ha våldsamma skygglappar kring effekterna av friskoleexplosionen. Privatiseringar är väl bra men inte om beställaren inte kan följa upp de viktiga resultaten.

    SvaraRadera
  24. Jan, det är konstigt hur mycket som får lägga sig före elevernas kunskaper och färdigheter. Heliga reformer, frälsningsläror av alla de slag, teorier. Vi kan inte ta reda på om det finns eller att det inte finns en eller flera gudar. Men vi kan baske mig ta reda på vad ungarna lär sig i skolan.

    SvaraRadera
  25. Ja det är en skam att vi inte bryr oss mer om ungdomarnas resultat och mäter vilka mål de uppnår. Extern examination behöver inte överanvändas för finns det vid några viktiga hållpunkter (slutet på gymnasiet) så kan alla lärare kalibrera sin bedömning mot det. En sorglig frälsningslära är polariseringen mellan summativ och formativ bedömning. Per Måhl som lanserade begreppet formativ bedömning och visade på dess kraft anser inte att något motsatsförhållande finns. Betygsmotståndarna fallerar ständigt när det gäller att komma med alternativ former av kalibrering och urval till högre studier. Betygen ska bort först så kanske de vill ha någon uppföljning. SUCK!

    SvaraRadera