En vän till mig går en retorikkurs och i samband med det läste jag i går Sokrates tal från den rättegång där han dömdes till giftdöden för att ha förlett ungdomen. Ett långt och mycket skickligt tal som känns förunderligt fräscht och aktuellt även i våra dagar. I samma veva fick jag förhandsläsa en artikel till NT. Den imponerade på mig just för att journalisten fick så mycket sagt med så få ord. Det har fått mig att fundera över ordets makt och vanmakt, tjusning och plåga.
Det är individuellt det där med formuleringskonst. Somliga är långrandiga i skrift och andra i ord. Själv har jag svårt att begränsa mig när jag skriver, men jag är rätt duktig på att vara kortfattad och kärnfull i tal. Det finns säkert många orsaker till sådant, men för min del tror jag den främsta är att jag själv är en otålig person, med mycket att göra och ständig tidsbrist. Jag har lärt mig att hushålla med min egen tid och då måste jag rimligtvis hushålla även med andras.
Gäller inte det också i skrift? Jag tycker inte det. Den som läser har alltid ett val. Man kan nöja sig med rubriken och ingressen, skumma genom hela texten, läsa valda delar eller omsorgsfullt läsa hela texten. När man lyssnar är man i de flesta lägen talarens gisslan. De alternativ som står till buds är att lyssna eller tänka på annat. Det innebär att man som talare har ett mycket större ansvar att hålla sig till saken, fatta sig kort och notera när ögon glasas över och gäspningar kvävs.
I dag publicerade NT en debattartikel som jag skickade in för snart två veckor sedan. Då i betydligt längre form. Som så många gånger tidigare tvingades jag hugga, stympa och ta bort de formuleringar jag älskade mest. Orsakerna till det är högst rationella. En dagstidning får inte producera gäspningar och ögon som glasas över. De flesta texter vinner dessutom på att beskäras lika mycket som gamla äppelträd. Ändå har jag kommit underfund med att det är de längsta artiklarna som betyder mest för mig. Korta texter blir rappa och slagfärdiga och det är betydligt fler som orkar läsa till punkt. Men de är färdiga produkter, något man tänkt och sedan bara satt på pränt. De långa texterna växer fram ungefär som ett foster. Förändras, sväller, formas och definieras samtidigt som tankarna förändras, sväller, formas och definieras. Det är inte alla långa texter som har tio fingrar och tår. Ibland är det rent av mer vitala delar som saknas. Men jag skulle inte vilja vara utan någon av dem. Därför är jag glad att Newsmill finns och glad över mina egna bloggar. Det är en fantastisk sak att veta att man alltid kan få skriva till punkt.
Här är länken till min längsta artikel ever: Breiviks kamp var också en kamp mot kvinnan.
och här till den senaste som handlar om ideologiska skygglappar, glädjebetyg och om konsten av att kunna lära av sina misstag: Privatiseringarna tycks vara heliga för högern. Båda på Newsmill förstås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det värmer alltid mitt hjärta när jag får veta att någon läst en dialog av Platon.
SvaraRaderaMonika, :)
SvaraRaderaSokrates öde visar att det inte alltid är framgångsrikt med god retorik.
SvaraRaderaAnnars vill jag säga om ditt inlägg som en Rogeriansk icke-vägledande terapeut lär ha sagt: Nu behöver ingen säga att du har rätt.
Sokrates <3
SvaraRaderaJag har ju blivit rätt förtjust i små blogginlägg, som tillsammans bildar en väv av kunskap. Det känns som en bra avstamp för lite längre genomarbetade inlägg någon gång ibland. Kortfattat är intressant även i skriven form och något att odla även om vi förstås inte får tappa djupet i analysen.
SvaraRaderaRetorik är verkligen en rolig sak att studera, det finns mycket att lära samtidigt som de riktigt stora retorikerna gör ju ofta något stilbrott och skapar sitt eget uttryck.
Bertil, jag håller inte med. Vi imponeras av Sokrates ännu idag. Är inte det framgång så säg? Och som han själv konstaterade: han gick att dö, vi att leva - vilket som är bättre undandrar sig allas vårt bedömande.
SvaraRaderaMorrica, you and me both. :)
SvaraRaderaJan, uppfatta inte mitt försvarstal för mina långa texter som någon uppmaning till andra att svamla på. Jag märker allt på kommentarerna att det långt ifrån är alla läsare som orkar läsa hela mina artiklar. Underbart är kort. Och långt. Och allt däremellan. :)
SvaraRaderaHelena.
SvaraRaderaJag har inget emot långa texter och tror att det är bra med en kombination av korta inlägg och inlägg som är långa. Det är bland annat den stora variation som man kan ha på sina texter som gör att jag gillar bloggen som medium.
Det är egentligen en otrolig utveckling där vi på några år har gått från en situation där ett fåtal kunde uttrycka sina åsikter i form av insändare, debattartiklar osv. till att vi idag har en situation där alla kan föra fram sina åsikter offentligt på exempelvis bloggar. Vi har alla blivit publicister.
Det här är ju inte bara en utveckling av våra medier utan också en utveckling i positiv riktning när det gäller demokratin!
Frekar06
Fredrik, visst har spelplanen ändrats. Somliga beklagar sig, tycker att det viktiga försvinner i bruset och att journalistiken är hotad. Jag tror som du att utvecklingen är bra för demokratin - även om inte bara demokratin utan även antidemokratin frodas på nätet.
SvaraRaderaFör min del har öppenheten betytt mycket. Jag har skrivit debattartiklar ända sedan mitten på nittiotalet och fått en hel del publicerat. Men flera av de artiklar jag själv tyckt har varit viktigast och bäst har stannat för evigt i byrålådan. Det händer inte längre. :)
Helena,
SvaraRaderaVi är helt överens på den punkten. Dessvärre är den öppenhet som vi numera har vant oss vid på nätet akut hotad av ett ett förslag som går under namnet Protect IP Act som har röstats igenom i senaten i USA, men som är stoppat där av en enskild senator.
Journalisten Kjell Häglund uttrycker väl vad som man vill med lagen: "Vad lagen i princip går ut på är att spränga sönder internet och bygga ett nöjesfält med låsta portar ovanpå"
http://www.journalisten.se/kronika/29684/lagen-som-hotar-spraenga-soender-internet
Det kan räcka med att du länkar till en sida som länkar vidare till något som är skyddat av upphovsrätten för att din sida ska stängas ner. Twitter, Facebook och Youtube kommer sannolikt inte kunna fortsätta sin verksamhet såsom vi känner den åtminstone.
Vanliga bloggar kommer i stort sätt bli helt omöjliga att driva om det här träder ikraft. Stater, EU-parlamentet, stora företag osv. gör just nu gemensam sak för att försöka förmå de amerikanska politikerna att ta sitt förnuft till fånga. Beslut om nedstängning kommer i stort sätt vara omöjliga att överklaga.
Hela det fria Internet står just nu på spel i den amerikanska kongressen med andra ord.
Kära Sokrateskramare!
SvaraRaderaDet är klart att Sokrates var en stor man. Men det jag menade är att god retorik inte alltid är på den vinnande sidan.
Mot döden gå vi alla.
Sokrates <3
Det var en skrämmande nyhet, Fredrik. Som du kanske vet är jag motståndare till FRA, datalagringsdirektiven, användandet av trafikövervakningskameror för brottsbekämpning och allt annat som fört oss skrämmande nära George Orwells 1984. Det här låter som något vi verkligen behöver bevaka.
SvaraRaderaBertil, trevligt att vi är så många Sokrateskramare. Min poäng är att vem som är vinnare bestäms av betraktaren. Om jag förlorar jobbet, men tycker att jag har gjort rätt - är jag då vinnare eller förlorare? Det kan jag själv bestämma. Men vad du tycker om den saken, det bestämmer du.
SvaraRaderaÄr inte det dock en väldig kraft i ordet? Framför allt i det skrivna, men i det här fallet gjordes Sokrates ord beständiga av Platon så det blev samma sak i slutändan.
Som det uttrycks av ”the Bard”
”So long as men can breathe and eyes can see
So long lives this and this gives life to thee.”
Helena.
SvaraRaderaDet positiva i sammanhanget är att det pågår ett av de största upproren i Internets historia där ute mot det här. Bara Avaaz globala namnlista mot detta har snart 800 000 underskrifter.
Dessutom har ett nätverk vid namn Anonymous lagt ut ett Youtube klipp där man hotar den amerikanska regeringen och uppmanar till globala protester. De som tror att dessa inte kan påverka får nog tänka om.
För de har redan lyckats frita en av deras medlemmar genom att hota med att avslöja stora delar av den gerilla som ligger bakom knarket i Mexiko. En gerilla som i normalfallet inte ens staten lyckas få någon som helst koll på.
Det är också Anonymous som till stora delar låg bakom initiativet till Occupy Wall Street.
Frekar06