tisdag 29 november 2011

SNS och konkurrensens kostnader

Idag fick jag nästsista ordet vid ett SNS-seminarium om kapitlet skola ur rapporten Konkurrensens Konsekvenser. En stor lärartriumf kändes det som. Ibland verkar det nämligen som om det finns en hel avgrund mellan skolans beslutsfattare och verkställare.
Några exempel: Betygens nytta eller skadeverkningar är en av de främsta debattfrågorna i skolsverige. Men när har elever eller föräldrar velat diskutera betygens vara eller icke vara? När ljuder den här debatten i landets lärarrum? Svar: aldrig. Är det då en fråga som ska debatteras? Som det är någon poäng med att debattera?
Under tjugo år har man samtidigt framställt betyg som en absolut kvalitetsindikator. Inte ens när Skolverket började slå larm om betygslotteri tog det slut. Men landets lärare har hela tiden vetat att det är stora skillnader på vad betygen står för och att incitamenten att ge glädjebetyg är många och kontrollerna obefintliga. När vi hörde talas om framgångarna på Nossebroskolan fnös vi och sa ja, ja. Så skulle vi kanske också ha gjort i det läget. Men Skolverket hyllar och landets politiker vallfärdar till Västra Götaland för att få se ljuset. Tänk om någon hade frågat oss någon gång under de här två decennierna vad betygen säger om kvalitet?

Jonas Vlachos är en av de forskare som försöker överbrygga den här klyftan. Bland annat genom sina inlägg i bloggen Ekonomistas. Det var där jag först blev imponerad av honom. Det handlade då om det sätt  på vilket han hanterade kommentarsfältet. För det första tålamodet att besvara alla kommentarer. För det andra att åsikter inte gavs betydelse, inte heller huruvida han själv fick rätt eller blev överbevisad - allt handlade om belägg och underlag. Den typen av distans till det egna forskningsområdet och till den egna forskningen är en sådan bristvara i skolans värld att jag sög i mig som en törstande i öknen.

Jonas Vlachos är en ansedd forskare och ingen det normalt stormar runt, men när SNS-rapporten Konkurrensens Konsekvenser gavs ut blev det ett herrans liv. Jag skulle vilja påstå att det herrans livet är ytterligare en negativ konsekvens av konkurrensen. Undrar om det inte rentav är den mest negativa? Plötsligt är skoldebatten full av lobbyister och personer som tar till brösttoner för att de ser sin egen yrkesverksamhet eller sitt eget bankkonto hotat. Vi har också fått ännu fler troende i skolan - när det är mer vetande vi behöver.

Ingen säger flaska när pedagogikforskare slänger kring sig visioner, löften och procentsatser utan att ge några som helst referenser och utan att någonsin visa på avigsidor, frågetecken eller ens upplysa om att det finns forskare med helt annan uppfattning. Men när en ekonomidocent producerar ett kapitel om skolan fullt av emellertid, förefaller, i viss utsträckning, sannolikt, inte uppenbart, tenderar, verkar och bör tolkas med försiktighet - då blir det kalabalik i skoldebatten.

Hans Bergström som var en i publiken skrev så här på Newsmill: ”Det enda anmärkningsvärda med skriften är väl att alla fram tills nu har tagit för givet att SNS, med sin knytning till näringslivet, ser positivt på att en tjänstemarknad utvecklats i Sverige.” Det anmärkningsvärda är alltså att forskarna tar sig an sin uppgift förutsättningslöst, att de är dumma nog att bita den hand som föder dem? Menar han att utbildningsforskning i Sverige borde skötas som forskning i tobakens skadeverkningar i USA under sextio och sjuttiotalen?

För mig var det här tungt att läsa. Under nittiotalet var DN:s ledarsida som ett ensamt ljus i skolmörkret och Hans Bergström en man jag beundrade djupt. Han var chefredaktör när min artikel ”Kommunförbund i fårakläder” publicerades på DN:s ledarsida. Något år senare skickade jag honom ett 14 sidor långt brev. Ett brev jag aldrig fick något svar på, men det fick mig inte att tänka lägre om honom. Klart att han hade viktigare saker för sig än att läsa en lärares grubblerier över den svenska skolan.
Under gårdagens SNS-seminarium höll han, under förespegling att ställa en fråga, ett brinnande försvarstal för friskolereformen. I dagens DN är han så där halvt om halvt villig att kasta ut gymnasieskolorna och äldrevården till vargarna - tonåringar väljer ibland fel saker och de äldsta och skröpligaste får inte säljas ut till lägst bjudande av kommunerna. Hans egen nisch, fristående grundskolor, är däremot enbart av godo. Ett intressant drag är att han drar in privata tandläkare i diskussionen - något ingen ifrågasätter. Där hör den inte hemma för tandvård är en produkt patienten betalar för och även en produkt man kan anmärka på i efterhand. Men det är lätt att förstå varför han gör det och beundran är inte den känsla som gör sig mest påmind vid den insikten.

 Så vad sa jag? Jag påpekade att undervisningen de senaste decennierna har byggt på vetenskaplig grund och att det inte har varit så lyckat. Jag efterlyste knastertorra supervetenskapliga rapporter à la Jonas Vlachos och betackade mig för forskare med visioner och frälsningsläror och för skolmyndigheter som pekar med hela handen. Jag talade också om problemen med detaljreglering. Det här tog även Robert Noord (som för övrigt var en rolig och duktig talare) (S) upp. Han påpekade att lärare har en orimlig mängd mål som alla föregås av det tvingande ska, något som leder till  förvirring, frustration och att man inte arbetar mot de viktigaste målen. Det jag påpekade var att det man kräver och granskar blir styrande. Krävs det bibliotek, jo då skaffar man bibliotek - det behöver dock inte betyda att någon elev på skolan får ett större läsintresse, för målet är ju uppnått i och med att man skaffar ett bibliotek. På samma sätt är det åtgärdsprogram som krävs - inte att det problem som är föremål för dokumentation åtgärdas. På så sätt blir dokumentationen ett mål i sig. Till det får man lägga att de metoder och infallsvinklar lärare själva väljer både genomförs med mer entusiasm och kraft och utvärderas snabbare. En lärare får inte lämna över ansvaret för sina elever till någon annan och med det följer att vi måste ha stor frihet när det gäller vägen mot målet. Bestämmer någon annan arbetssätt då ligger ansvaret där. Är dokumentationen det viktiga - ja då är det där vi lägger vår tid.

Sist pratade jag om likvärdigheten. Om de skrämmande stora skillnader som finns mellan svenska skolor, om valfrihetens gissel - att man som förälder i Sverige inte kan lita på att ens barns skola är bra utan är tvingad att granska, ligga på och välja skola. Jag förundrade mig också över att man alltid jämför med hur det var innan - som om det fanns bara två möjligheter; kommunalisering, skolkonkurrens och valfrihet och den föregående varianten av statlig skola. Valfrihetsreformerna var enligt min uppfattning en abdikation inför bristen på likvärdighet. Vi klarar inte av att ge alla barn en bra skola och då är det bättre att åtminstone somliga får gå i en bra skola. Facit har vi idag. Svensk skola är mindre kompensatorisk än någonsin och kunskapresultaten sjunker stadigt.

Hans Bergström är inte den enda som försvarar valfrihetsreformerna på DN:s ledarsida idag. Huvudledaren behandlar gårdagens SNS-seminarium och landar i just det jag uppfattar som en abdikation inför en olikvärdig skola:
 ”Vi måste helt enkelt jämföra dagens friskolor med gårdagens monopol, inte med en utopi som aldrig existerat för vare sig elever, lärare eller föräldrar.” Det resonemanget klingar välbekant, men har det validitet? Det finns inga måsten kring vad vi jämför. Vi är inte tvungna att jämföra en halvdan skola med en annan halvdan skola. Varför inte istället jämföra vår skola med andra mer framgångsrika skolländer? Det är ju trots allt så att de länder med högst kunskapsresultat i Pisa också är bäst på likvärdighet. Det kanske inte är i backspegeln vi hittar de rätta svaren.

”Svaren är avhängiga av vilka åsikter man hade om friskolereformen innan, skriver DN:s ledarredaktion idag. Tyvärr har de rätt i det.  Det finns bra mycket mer troende än vetande i skoldebatten. Det var så innan valfrihetsreformerna, men då var det bara ideologi som gav den effekten. Nu får man lägga ekonomiska drivkrafter och egennytta till ekvationen. Som sagt, ytterligare en av konkurrensens konsekvenser. Som sagt, kanske den värsta.

Efter seminariet blev jag och Gunvor Engström, ordförande för Friskolornas riksförbund intervjuade av Radio Sweden. Här är länken. Inslaget börjar 17 minuter in i dagens program.

Media: I SVD kramar Maria Ludvigsson prediktabelt friskolorna. Vad som var mindre prediktabelt är att hon anklagar Vlachos för bristande vetenskaplighet. Det har inte jag hört någon göra tidigare. Hoppas han ger svar på tal. Lär gärna Dilsa Demirbag-Stens krönika i DN: Dagens skola ett hån mot de utsatta.
Tomas Bodström skriver i Aftonbladet: Marknaden är en usel herre.

Bloggar: Begrundat och plitat (MP), Prestationsprinsen, Claesleo, Badlands Hyena, No Size fits all skriver om Nossebroskolans fantastiska resa, Politikken

60 kommentarer:

  1. Att det är major Björklund och inte lärare Von Schantz som styr skolpolitiken i Folkpartiet är en sorgligt tecken i tiden.

    SvaraRadera
  2. Utmärkt text, tackar! (och jag håller med ovanstående anonyme)

    SvaraRadera
  3. Jo, läraren Helena är duktig på att skriva också!
    Men har all undervisning de senaste decennierna vilat på vetenskaplig grund? Jag fick läsa om det, men så står det.De arbetssätt du senare nämner står alltså på fast forskningsgrund?
    Skälet till att så mycken undervisning måste ha gått snett är väl att så i n t e varit fallet,. eller att den vetenskapliga grunden har varit det pegagogiska gungflyet som ibland benämns forskning.

    Helena menar att utlandet oftare skulle tas upp som jämförelse när vi talar om svensk skola. Jag håller helt med. Det är lite rörande när vi i betygsdebatten tog upp våra nyabetygssteg som alltfö många! Titta på alla andra länder! Det finnas exempel på över trettio skalsteg. Men det är svensk ankdamm ibland...

    SvaraRadera
  4. http://claesleo.wordpress.com/2011/11/29/dagens-nyheter-och-valfriheten/

    SvaraRadera
  5. Bertil, problembaserat lärande kom från forskare, motståndet mot katederundervisning och utantillärning kom från forskare, uttryck som korvstoppning kom från forskare, tanken att eleverna ska få välja sitt eget lärande medan läraren/handledaren står bredvid och nickar gillande kom från forskare. Hela vårt system med små grupper för elever med särskilda behov kom från forskare. Det var forskare som lyfte värdet att börja med främmande språk tidigt, men det man inte räknade med var att det värdet väger lätt mot frivillighet och bristande motivation och intresse. Så även där har vi en reform som var avsedd att öka kunskaperna, men som fick rakt motsatt effekt. Forskning är bra och som lärare kan man aldrig få nog många tankar, infallsvinklar, metoder och förslag. Men när forskare, politiker och skolmyndigheter pekar med hela handen blir det enligt min erfarenhet alltid uppåt väggarna. Det har de för övrigt gjort under större delen av min yrkesverksamma tid och det mesta man har krävt har varit rena stolligheter. Det sägs ofta att lärare gör som de själva tycker vad myndigheterna än säger. Jag önskar att det var mer sant än det är. Då skulle skolresultaten vara bättre.

    SvaraRadera
  6. Jag tror Bertils poäng är att skilja på forskare och "forskare". Han menar, om jag tolkat honom rätt, att många som tituleras forskare inom det pedagogiska området kommer till sina slutsatser genom metoder som inte skulle accepteras inom flertalet andra forskningsområden. Om denna min tolkning av Bertil är korrekt är jag böjd att instämma. De krav på stringens som man finner i flertalet övriga vetenskapsområden kan man inte ta för givna när det gäller pedagogisk forskning.

    SvaraRadera
  7. Niklas, det är en viktig distinktion och en av mina poänger är att man inte har gjort den i skolans värld hittills. Jag ser heller inga tecken på att man är på väg att börja med sådant. Men inte ens den mest knastertorra och vetenskapliga skall ta ansvar över klassrummet. Vad som lyckas beror på läraren, eleverna, situationen, tiden på dagen och en rad andra faktorer. Vi måste skapa i nuet, ta fullt ansvar för vårt arbete och ständigt vara beredda att ändra, förbättra eller kasta omkull det vi gör. Resultatet i centrum.

    SvaraRadera
  8. Helena turns pragmatic!
    Niklas redde ut vad jag menade, tack!
    Nu är forskning knastertorr, varför? Är det för att de kanske tillfälliga sanningarna inte är så roliga som att söka sig fram genom roliga experiment utan vetskap om vad dessa egentligen ger.
    Människor är inte så funtade att de börjar någonting och sedan kastar omkull det genom att själva bepröva det!

    SvaraRadera
  9. Bertil, ordet knastertorr var Hanne Kjöllers. Själv är jag väldigt svag för resonerande texter med massor av fotnötter och referenser.
    Människor är turligt nog olika funtade, men de gör i väldigt hög grad vad som lönar sig. Gör man forskarkarriär bäst genom att hålla sig väl med någon nestor och bräka i en kör som passar något politiskt parti, då gör man det. Lönar det sig bäst att vara vederhäftig och internationell, ja då ägnar man sig åt det. Systemfel här också.

    SvaraRadera
  10. Jag vill absolut inte hävda att lärare generellt är naiva och glatt köper lagom söt konserverad gröt bara för att reklamen glittrar, lärare är olika och det finns de som är såväl innerligt professionella som brutalt källkritiska. Däremot vill jag säga att din poäng om att det finns anledning att vara alert även om saker och ting presenteras som vetenskap är mycket viktig.

    SvaraRadera
  11. Morrica, det jag förfäras över är att lydnad och följsamhet i så hög grad har belönats medan brutal källkritik och egensinnighet har bestraffats. Det har satt avsevärda spår på lärarkåren. Att det samtidigt har skett en viss avakademisering har knappast hjälpt upp det hela. Det finns också en viss frestelse i att någon erbjuder en lösning eller ett recept på något så komplicerat som undervisning.

    SvaraRadera
  12. Kuggfråga - vilken partiledare har byggt sin karriär på enkla, ovetenskapliga och populistiska lösningar på mer eller mindre existerande problem i skolan?

    SvaraRadera
  13. Anonym, viken enkel, ovetenskaplig och populistisk kommentar.

    SvaraRadera
  14. Björklund måste gå en kurs i "vad är konkurrens"

    SvaraRadera
  15. Helena, kan du inte utveckla på vilka punkter Björklund och du har samsyn och på vilka punkter ni skiljer er åt? Det vore väl klargörande?

    Det är ju annars precis det jag uppskattar med dig, att du inte hanterar politiska frågor utifrån supporterperspektiv och idoldyrkan, att du faktiskt av helt egen kraft, integritet, kunskap, erfarenhet och analys kan landa i din egen välgrundade ståndpunkt.

    Varför då plötsligt gå in som supporter och försvara allt vad du själv inte tycker?

    SvaraRadera
  16. Helena, jag instämmer, det är förfärande. Avakademiseringen och fokuseringen på omsorg spelar definitivt in i den förändrade lärarsjälvbilden. Jag funderar lite över det här med lärarens yrkesintegritet, finns det med i bilden någonstans också?

    /Morrica

    SvaraRadera
  17. Hej Helena och Bertil!
    En intressant debatt ni för om forskning och lärares arbete. En sak undrar jag över, när hade lärare som yrkeskår högst status i Sverige? Var lärarens undervisning då grundad på evidensbaserad forskning?

    Man kan fråga sig om utbildningsvetenskaplig forskning har universella problem med att utveckla, utifrån empirisk evidens, för läraren användbara teorier och undervisningsmodeller? Om det är ett universellt problem kanske orsakerna inte endast måste sökas i forskningen, dess epistemologi och metodologi, utan även i själva studieobjektet, dess ontologi.

    Om studieobjektet är klassrumsprocesser och lärarens beprövade erfarenhet är det som läraren utgår ifrån, kan Bertil svara på hur forskningen ska hantera detta?

    SvaraRadera
  18. Den kursen behöver nog de flesta politiker ta, Per. Politiker av alla nyanser har svikit sina väljare genom dumsnåla upphandlingar och utebliven tillsyn. Då tycker jag snarare att Björklund verkar ha en för alliansen ovanlig grad av misstro mot konkurrensens goda effekter på skolan. Han har gjort flera uttalanden i den vägen och även fått kritik för dem.

    SvaraRadera
  19. Det är viktigt att hålla isär person och handling, anonym. Det var lätt att förstå vem du menade, men inte för att Björklund har enkla, populistiska och ovetenskapliga lösningar utan för att han är utsatt för en ovanlig grad av personligt förakt och misstänkliggörande. Inte för att han har fifflat eller ljugit, lurat väljarna eller åkt på lyxsemester. Han har inte ens ertappats med att betala för sex eller ljuga om sina tidigare meriter och bedrifter. Nej man attackerar honom personligen enbart för hans åsikter och framtoning. Det har jag ingen förståelse för. Det uppfattar jag bara som intolerant och osympatiskt.

    Helena von Schantz - Jan Björklund?
    Jag håller med Jan Björklund när det gäller förstatligande av skolan och stärkta elevrättigheter. Jag tycker också att det är alldeles utmärkt med den nya tydliga åtgärdstrappan vid regelbrott och stök. Ordningsreglerna ska tas fram av elever och lärare i samråd och fastställas av rektor. Det tycker jag är en alldeles utmärkt ordning. Fler betygssteg tror jag är bra, mer enhetliga kursplaner likaså. Lärlingsprogrammet är jag för, också de nya gymnasieprogrammen.
    Jan Björklund och jag är av olika uppfattning när det gäller, FRA, hårda tag i rättspolitiken, sexköpslagen, kärnkraften, drogtester i skolan, meritpoäng, SVEN och B-språksupplägget, kinesiska på högstadiet. Jag vill också ha mer kontroll av måluppfyllelse och mindre av all annan kontroll och detaljstyrning. Jag gillar behörighetskraven och legitimationen, men inte karriärtjänsterna som jag är rädd bara tar duktiga lärare från klassrummen. Jag skulle också vilja ha ett helt annat löneupplägg med fasta tillägg och bonusar istället för dagens godtycke. Slutligen vill jag invända mot den takt i vilken somliga reformer genomförs. Gymnasieskolorna borde ha fått mer tid på sig för en så stor omläggning och även i övrigt skulle många missar ha kunnat undvikas bara genom att skynda mer långsamt.

    SvaraRadera
  20. Morrica, visst finns yrkesintegriteten med i bilden. Integriteten, stoltheten och självrespekten. Men inget existerar i ett vakuum. Det är svårt att behålla stoltheten, integriteten och självrespekten om man möts med misstro och bristande respekt. Alla vet att elever presterar bäst om läraren har höga förväntningar och tilltro till elevernas förmåga att nå de uppställda målen. Tänk om man ville inse att samma sak gäller oss alla. Till och med lärare.

    SvaraRadera
  21. Pär, så länge jag har bott i Sverige (sedan 1981) har lärare haft låg status. Betydligt lägre än i Finland redan då. Men från den låga nivån har den sjunkit avsevärt. (Intressant nog inte bland eleverna. Mitt intryck är att våra elever har mycket respekt för oss. Men väldigt liten önskan att gå i våra fotspår.) Det är därför inte lätt att svara på din fråga. När tiden fanns tror jag att de flesta duktiga lärare var forskare med de egna eleverna som underlag och det egna klassrummet som bas. Men i Sverige har vi aldrig haft en ordentlig kontroll av måluppfyllelse och därför inte samma incitament som i många andra länder att sträva efter att förbättra elevernas resultat. Man har varit nöjd med att se resultaten som normalfördelade och beroende av elevernas förutsättningar. För mig personligen är det de omotiverade eleverna, elever med motstånd som är både den största utmaningen och den största kicken i lärarjobbet. Den kategorin struntade man helt i för bara några decennier sedan.

    Universella problem vet jag inte. Självklart går det att ta fram goda metoder och att identifiera faktorer som påverkar inlärning positivt och negativt. Mycket bra sådant arbete har också gjorts. Men något är allvarligt fel när forskning i naturvetenskap som regel innehåller mängder av frågetecken, fotnötter och invändningar medan pedagogisk forskning som av nöden är mindre exakt så ofta följs av utropstecken och hallelujakörer.

    Vad var det Sokrates bad atenarna om för tjänst? Skulle de inte örfila upp hans söner om de fick för sig att de visste något eller var något? Någon borde hur som helst göra alla trosvissa
    pedagogikforskare den tjänsten.

    SvaraRadera
  22. Många funderingar som kan leda framåt. Det jag fortfarande funderar över att debatten är fokuserad på det regelverk som gällde för fyra månader sedan.

    Hur jag än tolka det nya är spelplanen helt annorlunda sedan 1 juli. Det är nog dags att fundera på hur de nya förutsättningarna möjligen kan ensa debatten.

    Sedan kan man fundera på vad som menas med valfrihet. Det är ju inte bara valet av skola genom skolpengen som innburit valfrihet.

    Den nya skollagen lägger i sina styrprinciper fast att staten inte ska lägga sig i hur varje enskild skola bygger sin pedagogik eller sätter att administrera undervisningen. Bara att den ska dokumneraras och redovisas för att öka måluppfyllelsen i de nationella styrdokumenten.

    Att politikerna sedan skapat målträngsel är en helt annan femma. Här är skolan på ulandsnivå att förstå hur man gör målstyrning på riktigt. För att slippa smisk på fingrana ska man ha övergripande mål på fyra till fem års sikt på det pedagogiska arbetet inom samtliga områden. Det innebär inte att man ska jobba med dem utan för varje läsår ha tre till fem prioriterade mål man jobbar med. Mer klarar man inte av hur mycket någon förstå sig påare säger något annat.

    Skollagen har dessutom minskat valfriheten genom kravet på att alla förskolor och skolor ska följa mål och riktlinjerna i de nationella läroplanerna. Med andra ord är det inte fritt valt arbete för fristående skolor och för all del offentliga skolor.

    Tja, mycket kan sägas. Slutar här för denna gång.

    SvaraRadera
  23. Jag tycker tvärtom att kritiken mot Jan Björklund är osedvanligt saklig just därför att den inte utgörs av uppblåst lösnummermaximerande skandaljournalistik. Kritiken handlar ju just inte om hans person utan om hans politik och då främst fyra saker:

    1.
    Han intresserar sig väsentligt mindre för professionens och forskningens erfarenheter utan går i betydligt högre utsträckning på eget lekmannatyckande och framför allt röstmaximering. Därmed motarbetas skolans goda, kunniga och seriösa krafter istället för att tas tillvara.

    2.
    Resultaten i skolan blir allt sämre och kostnaderna högre. Björklund har varit drivande i de politiska beslut om skolan som sammanfaller med denna utveckling.

    3.
    Han var den politiker som flitigast och medvetet använde stulet material från dataintrånget 2006 i valrörelsen.

    4.
    Det visade sig att många av de vetenskapliga belägg han påstod sig ha för sin politik inte höll måttet vid kritik granskning, i många fall var tagna helt ur luften eller grovt förvanskade.

    SvaraRadera
  24. Plura, mycket har stagats upp i skollagen. Men konkurrens utan systematisk kvalitetskontroll kan aldrig fungera. Hur många skolbibliotek man än bygger och hur många skolsköterskor man än anställer.

    SvaraRadera
  25. Anonym, tack för att du talade om vad du tycker.

    SvaraRadera
  26. Anonym, man kan säga vad man vill om Björklund. Men det du påstår är Bullshitt.

    1. Vad finns enheten i forskningen? Det är lika mycket för som emot. Och gud betacka oss från alla frälsningsläror forskore kommer med. De kan vi kasta i sopptunnan,

    2. Vilka belägg har du för detta? På mig verkar du ha svalt ett illa underbyggt argument.

    3. Vad bygger du detta argument på? Konsprationsteorier eller skärt önsketänkande?

    4. Och var kan du belägga detta med? Forskingen i detta är inte entydig. Pedagosisk forskning kan motbevisa varandra. Den bygger inte på den strikta naturvetenskapliga forskningen olch där med ytterst tveksam som vetenskap.

    SvaraRadera
  27. Ja, du gjorde ett bra framförande på SNS. Det jag kanske saknade var en sammanfattande slutsats.

    SvaraRadera
  28. Men Helena, vad säger du nu?

    Skulle skulle den nuvarande kvalitetskontrollen, eller tillsynen och kvalitetsgranskningen som det heter på juridiska, inte fungera?

    Jag skulle snarare säga tvärt om. Underskatta inte madame Begler i kampen att hålla upp fanan för att styrdokumenten efterlevs.

    Jag fick senast igår, på introkursen om skollagen och systematiskt kvalitetarbete, veta om att Skolinspektionen inte bara kör traditionen tillsyn utan att en huvudman, som var på kursen, till detta har fått fyra flygande inspektioner.

    Så släpp allt som varit och inse att skolväsendet är mer juridiskt och behöver inse att det inte går att driva skolor som förr i tiden. Speciellt från politisk nivå i kommunerna. Deras mandat slutar vid skolginden och förskolans lekgrind.

    SvaraRadera
  29. Beröm från en dissident, det var inte illa. :)
    Sammanfattande slutsats? Du menar vad man ska göra åt saken? Det har jag papegojat i artikel på artikel, blogginlägg på blogginlägg så länge att jag tänkte att det var mer verkningsfullt att låta bli.

    SvaraRadera
  30. Plura, skolinspektionen är mycket vassare än tidigare, men å andra sidan är alla i skolans värld mer angelägna om att dölja missförhållanden och visa upp en fin fasad så det är inte sagt att det blir så lätt. Men ingen skolinspektion kan kontrollera att alla barn får den utbildning de har rätt till. Det kan vi däremot åstadkomma med centralrättade nationella prov och en studentexamen.

    SvaraRadera
  31. Helan, du berör en öm punkt. Desstå viktigare att de som inspekterar ser vad skolorna försöker dölja.

    Här måste jag ge Skolinspektionen ett beröm som vågat gå emot riksinternatskolorna Lundsberg, Grennaskolan och Sigtuna. Det lyser igenom hur eliten på Lundsberg försöker försvara sin position.

    Detta ser jag tyvärr även i den offentliga skolan.

    Sedan förlovt sagt Helena, alla barn har rätt till en utbildning men vem har sagt att den är rättvis ur en objektiv mening?

    SvaraRadera
  32. Pluraword,

    1.
    Vissa är för och vissa är emot. Det ha vi hört förr vare sig det gäller klimatförändringar, rökningens skadeverkningar eller jordens rondör. Visst, avfärda forskning med konspirationsteorier och svepande omdömen när resultaten inte går din väg på känt SNS-manér, men du övertygar ingen med det.

    2.
    Björklund har varit drivande i utauktioneringarna, den godtyckliga betygsskalan som ersatte de relativa betygen, minskningen av det skatteunderlaget som betalar lärarnas löner och gör yrket attraktivt, återgång till repression och äldre förlegad pedagogik. Skolans resultat har bevisligen sjunkit under samma period.

    3.
    Nyhetsrapportering i främst borgerliga riksmedier år 2006. Menar du att de far med osanning och hittar på drev som saknar substans…?

    4.
    Grundligt genomgånget och debatterat när det avslöjades. Kan inte relatera det i detalj längre

    SvaraRadera
  33. Livet är inte rättvist Plura och vad som är objektivt eller rättvist kan man tvista länge om, men inget av det är någon ursäkt för en skola med gräddfiler och avloppsdiken.

    SvaraRadera
  34. Helena, jag håller med att det inte är någon ursäkt för gräddfiler och avloppsdiken. Du som jag ogillar just det.

    SvaraRadera
  35. Annonym,

    1. Med statistik kan du bevisa vilken sanning du vill bevisa. Som naturvetare är det en högst tvivelaktigt sätt att se på forskning. Forskning i mina ögon ska gå ut på att bevisa en hypotes. Hypotesen är sann så länge du inte kan motbevisa den. Med statisitk kan du motbevisa vad du vill. En högst ovetenskapligt sätt att se på tillvaron.

    2. Men hallå, det var Göran Persson och Ylva Johansson som ändra betygsskalan från relativ till målorienterad. Läs på innan du skriver något. Den betygsskala vi fått nu finns det en politisk koncensus om eftersom vi tillhör EU. Har du hört talas om Bolongaprocessen?

    3. Jouranlister i gemen idag tillhör inte de mest välgrundade och kompetena sorten. De har inte det signum som kännertecknar grävande journalister.

    4. Jasså det kunde du inte;)

    SvaraRadera
  36. Helena

    " skolinspektionen är mycket vassare än tidigare"

    Jag är mycket tveksam till det sätt skolinspektionen arbetar på. Jag tror att de är en stor bidragande orsak till byråkratiseringen av skolan och läraryrket som i mångt och mycket tar fokus från undervisningen.

    Skolinspektionen ska komma till vår skola. Inför detta har vi lärare fått fylla i en enkät med över 50 påståenden. Endast ett handlar direkt om undervisningen och kunskap " Rektor arbetar för att främja elevernas kunskapsutveckling." det drunknar givetvis i övriga 50. Dagens skolledare såväl privata som offentliga försöker givetvis att tillfredställa alla 50 så att de slipper klander från inspektionen.
    Inte undra på att dagens svenska skola inte fokuserar på undervisningen och det som sker i klassrummet.

    Jonas Claesson

    SvaraRadera
  37. Jonas, jag är också tveksam till skolinspektionen och jag tror överhuvudtaget inte att man kan inspektera fram skolkvalitet. Man kan upptäcka och tvinga fram åtgärder när det rör sig om allvarliga missförhållanden - men det borde inte kunna finnas allvarliga missförhållanden att upptäcka och någon effekt på standardskolor utöver att man lägger ner ännu mer tid på dokumentationen har jag aldrig upptäckt. Men jag trodde att det var bättre nu och jag blev beklämd när jag läste din kommentar. Du har förstås helt rätt i att vi inte fokuserar på undervisningen därför att allt annat är prioriterat. Det vore intressant att prova en annan ordning. Jag kan inte gå på föreläsningen/socmötet/ elevvårdskonferensen/APT/skriva omdömen/åtgärdsprogram/händelserapport/ta emot telefonsamtal från förälder/besvara mejl från förälder för att jag måste förbereda min undervisning. Vilket ramaskri det skulle bli om man satte undervisningen först.

    SvaraRadera
  38. Du tar upp forskare som om de är en homogen grupp som har politiskt makt i Sverige.

    När Lpo94 var på tapeten anlitades en del forskare som kom in med sitt sakkunnande. Men det var den dåvarande borgerliga regeringen som kompromissade bort en hel del från de sakkunniga.

    Det finns en hel del politiska beslut, båda av de borgerliga och vänsterblocket som kan ha betydelse för sjunkande resultat, samt lägre status av lärare.

    Jag tycker du förenklar mycket genom att utpeka forskarna som roten till det onda. Forskare, även inom utbildningsområdet, tar fram ny kunskap men talar inte om hur den skall användas. Om en skola eller en politiker läser forskarens resultat och anlitar denna eller vill att undervisningen skall organiseras efter detta, är det deras val.

    Ett av problemen är att många skolor inte har tillgång till den senaste forskningen och även om de skulle ha det, finns inte tiden att sätta sig in i den.

    Forskaren är inte skolans och pedagogikens eller didaktikens fiende. Och forskaren har inte makt, den ges makt av bl.a politiker. Du ger däremot inte forskaren makt, utan politikerna. Men om det nu är politikerna som har makten över forskningsresultaten, så hamnar vi i en cirkel. Allt går tillbaka till dem som har den officiella makten.

    En stor del av forskningen som nuvarande lärarstudenter får ta del av har till syfte att göra dem medvetna om varför saker är som det är och kunna förklara det. Detta för att de skall förstå.

    Kanske är det skolorna som skall vara mera selektiva och inte grabba tag i de som Jan Lenander talar om som frälsare. Kanske man skall vara mer kritisk mot program som Klass 9A som för fram tron på superpedagoger. Och kanske man skall vara kritisk mot politiker som framhäver vikten av duktiga lärare, som om dessa är lösningen på alla problem.

    Ta gärna med forskaren som en del av problemet, men ge inte forskaren en så stor makt. Det skapar bara en tro på att den inte är meningsfull och att bevara status quo!

    SvaraRadera
  39. Monika, visst är det så att jag generaliserar och visst är det också så att det finns många forskare av helt annat slag. Men min artikel handlar om en företeelse som drabbar skolan från flera håll samtidigt. Forskning som inte har blivit etablerad som frälsning kan skolor välja eller förkasta, men väldigt ofta går forskarna till skolverket och politikerna först och sedan får vi samma budskap med lika strängt höttande pekfinger från tre håll. Så har det varit sedan jag blev lärare och tyvärr är det i allt för hög grad så även idag.

    SvaraRadera
  40. Jonas, har du inte läst läroplanen? Endast ett av åtta huvudområden handlar om den direkta undervisningen.

    Dessutom är det så att Skolinspektiones uppdrag är att i tillsynen se om ni uppfyller kraven i skollagen eller inte. Och allt ni inte uppfyller blir en brist. Svårare var det inte med det;)

    SvaraRadera
  41. Hej pluraword

    Jag har läst det mesta när det gäller styrdokument för skolan. Gå själv gärna in och läs alla frågorna på: http://siris.skolverket.se/pls/portal/ris.skolenkat.searchForm
    För gymnasiet finns de i en skola från Upplands-bro.
    Betänk skollag, läroplaner, dessa frågor till personal, en ansenlig mängd frågor till elever, budget plus alla andra krav.
    Klart som korvspad att ingen skolledare sattsar på undervisning.

    SvaraRadera
  42. "Beröm från en dissident, det var inte illa. :)"

    Nä, vi tycker väldigt lika i skolfrågor, har jag uppfattat det som. Jag har ju själv arbetat inom skolan i 15 år, så man reflekterar över verkligheten i första hand, sköna teorier i andra hand, och du gör nog likadant.

    SvaraRadera
  43. Fast jag saknade dig på det första seminariet. Pejle från friskoleförbundet ägnade sig åt ren mobbning av Hartman, var mycket aggresiv. Däremot var han försiktigare mot Vlachos, vågade inte riktigt attackera honom på samma sätt, Fast hartman i princip refererade Vlachos. Typiskt mobbningsbeteende om hjag skall referera till mina 15 år inom skolan, man väljer ut ett offer man rår på, så sätter man in hela stöten där.

    SvaraRadera
  44. Sitter här och funderar (på arbetstid dessutom)Jag tycker Laura hartman har blivit väldigt illa behandlad, först på det första seminariet "Konkurrensens konsekvenser" av bl.a. Pejle med flera, sedan avg chefen på SNS (som nu väl har avgått?). hade det varit på min skola skulle det blivit Farstamodellen för dessa herrar. Vi måste ju stå upp för samma värden även utanför skolan.

    Nu lovar jag att sluta kommentera mer.

    SvaraRadera
  45. "Sedan förlovt sagt Helena, alla barn har rätt till en utbildning men vem har sagt att den är rättvis ur en objektiv mening? "

    Skollagen, men ingen tar den längre på allvar, i alla fall inte denna paragraf.

    SvaraRadera
  46. Plura och Jonas, vi vet varför Skolinspektionen gör som de gör, men vi vet också konsekvenserna av det. Undervisningen, kunskaperna och färdigheterna drunknar i kölvattnet.

    Detaljstyrning och myndigheter som hötter med pekfingret är inte rätt väg att gå.

    SvaraRadera
  47. Stenkvist, visst är det så att praktiken ställer teorierna i perspektiv. Jag skrev om betygsdebatten som inte finns i lärarrummen. Det gäller i lika hög grad friskole- och valfrihetsdebatten. Lärare är mestadels skeptiska på grund av det som kallas "anekdotisk kunskap". Styvnackat mot eller för har jag däremot inte träffat någon lärare som är. Säga vad man vill om anekdotisk kunskap, den leder på något sätt alltid till mitten, där mellan de exalterade höjderna någonstans.

    SvaraRadera
  48. Tråkigt att höra om det första seminariet. Håller helt med när det gäller Laura Hartman. Det enda som är positivt med det hela är att vi fick en välbehövlig diskussion om forskningens villkor och begränsningar i landet.

    Inget är någonsin helt objektivt och rättvist. Om du och jag båda rånar varsin bank är det inte sagt att vi får samma straff, du kanske inte ens åker fast. Det är ingen ursäkt att inte ha målet alla lika inför lagen som ledstjärna i rättspolitik och utövande.

    SvaraRadera
  49. Ja de flesta lärare har ett eklektiskt synsätt, finns forskning på det om jag minns rätt.

    När det gäller Hartman så vill jag gärna stå upp för samma värderingar utanför skolgården som på den. Men som jag brukade tala om för barnen, livet är inte rättvist, live with it!

    SvaraRadera
  50. Jo vi är eklektiska när det gäller rättvisa också. Hur skulle vi kunna vara annat? Vi vet ju att ungen med de bästa betygen ofta också sjunger som en ängel, är vacker som en fotomodell och dessutom har rika och doting föräldrar, medan klasskompisen kan ha en pundarmorsa, en pappa som har begått självmord, en högst dubiös fosterfamilj, ADHD och svåra problem med depression - som inte bara beror på att hon är finnig, fet, hjulbent och har arbetsminne som en get. Men det finns ingen orsak att ha en skola som ger vinstdragaren en gräddfil och nitlottsdragaren en skitränna för det.

    SvaraRadera
  51. Är så glad att jag har lämnat läraryrket när jag följer skoldebatten. Den svenska skolan kan jämföras med Slussen i Stockholm. Ombyggnation eller renovering har ältats i decennier. Alla tycks veta hur ska vara men ingen får något uträttat. Allt medan kulturinstitutionen sakta vittrar bort...i en blandning av urin, fylla och svammel./ Janne

    SvaraRadera
  52. Janne, vad det än är du gör nuförtiden är jag glad att du har tid att kommentera i min blogg. Själv ser jag betydligt ljusare på framtiden. Nu finns det åtminstone probleminsikt.

    SvaraRadera
  53. Probleminsikten har funnits länge och tyvärr har man inte ens lyckats hejda och än mindre vända trenden.Jag undrar om man ens är intressad att sköta skolan. Antagligen måste gå så långt som ett totlt haveri för att politiker,skolledare och föräldrar ska inse det vansinniga med den förda politiken.

    SvaraRadera
  54. Anonym, jag tror nog att alla vill ha en bra skola för alla. Men kanske inte fullt lika gärna som man vill ha rätt, vinst, gräddfil för sitt barn, eller klappar på ryggen av partikamrater.

    SvaraRadera