lördag 19 juni 2010

Rammstein – nördar i läder


När jag fyllde femtio fick jag världens bästa födelsedagspresent från världens bästa vän. Biljetter till Rammstein i Globen för mig och mina tre barn. Tack än en gång, Susanne! Nu har de varit i Göteborg och jag ångrar att jag inte tog mig dit också för deras konsert var bland det häftigaste och roligaste jag har varit med om. Följande morgon höll jag emellertid på att sätta mitt kaffe i halsen. SVD:s recensent Kristin Lundell började sin recension så här: ” Man går givetvis inte på en konsert med tyska industrimetalbandet Rammstein för den intellektuella stimulansens skull”. För min del är det precis det jag gör. Jag lyssnar på Rammstein för energin, humorn, styrkan, den fantastiska musiken och - sist men inte minst - för den intellektuella stimulansen.

När jag berättade för mina åttioåriga svärföräldrar att jag lyssnar på en tysk grupp som heter Rammstein svarade min svärfar att det gör han också. Min haka föll ner flera snäpp. Medan jag processade informationen gick min svärfar till bokhyllan och plockade fram en CD. Det visade sig vara Herzeleid i operaversion. Jag tyckte först att det var märkligt, både att operasångare hade gjort en Rammstein skiva och att min svärfar hade köpt den. Men egentligen finns det många likheter mellan hårdrock och klassisk musik och vi är många som gillar båda sorterna. Metallica och Rammstein är svåråtkomlig musik som man måste lyssna in sig på ungefär som på Sibelius och Bartok. Hårdrockstexterna präglas av ironi, dubbeltydighet och ordlekar och kan vara lika svårtolkade som Shakespeare.

När SVD:s recensent beskriver Rammsteins konsert i Globen som en ointellektuell upplevelse är hon alltså verkligen ute och cyklar. Inga blinkningar till Göethe just på den här skivan, men väl till Strauss i den lysande Wienerblut. Man börjar i en spröd wienervals, därpå följer en kusligt trovärdig inblick i Fritzls tankevärld innan dörren smäller igen i ”der liebesnest unter die haus”. Här lyckas Rammstein säga lika mycket i en låt som en film. När de gjorde samma sak med sin tyska kannibal stämde han dem. Där en film som När Lammen tystnar glorifierar brottslingen gör Rammstein konsekvent det motsatta. De visar upp skröplighet, självrationaliseringar och gör sig lustiga över förövarna. En samhällsinsats enligt min mening.

Men min favorit på den senaste skivan är Waidmanns heil. Den börjar i ett militäriskt tapto, har små folkmusikliknande trudeluttar, naturbetraktelser, jakthorn, allt delar av jaktromantik och tradition. Genom hela låten bryter man den vänliga önskan om jaktlycka ”Waidmanns heil” mot det blodtörstiga vrålet ”Die Kreatur muss sterben” , djuren måste dö. Jag hoppas verkligen att Jan Guillou har lyssnat på den. Jag kommer ihåg hans program där han berättade om vilka goda motiv jägare har, om kärlek till naturen och djuren, kamratskap, ansvar m.m. Men när man såg honom i närbild med ett rådjur i siktet stod det fullkomligt klart att allt han sagt var nys; det som fick honom att jaga var ren skär blodtörst.

En annan ljuvlig samhällskritik är låten Pussy. Just den låt som har provocerat mest på skivan. Någon mindre smickrande bild av sexturister kan man knappast tänka sig. I sin Mercedes på Autobahn konstaterar berättaren att han är tvungen att resa utomlands för att få knulla. Sedan får vi följa en förvirrad, desperat och pinsam inre monolog. Det fientliga klagoropet: ”You have a pussy, I have a dick, so what’s the problem, let’s do it quick” ger en osmickrande men trovärdig bild av sexturistens kvinnosyn och självbild. Trumpen, enfaldig fientlighet.

Männen i Rammstein är intellektuella, samhällskritiska nördar med humor och det är bland annat därför jag älskar deras musik. Tror ni mig inte läs deras turnéblogg.

Här är länken till SVD:s recension i februari. Nästa gång skicka någon mer intellektuell recensent, gärna också någon som gillar och förstår hårdrock. En sådan recensent har Expressen skickat till Götebord: Inlägg 1, inlägg 2., och Aftonbladets recension. Spellistan finns i Aftonbladets Hårdrocksblogg - som oförklarligt påstår sig skriva om musik av det fulare slaget.
Bloggar: Kai Martin på GP, Emmelist, Mio Lilja, Ebbas blogg, Svens tankar, Simmwatch, och Månbrink.

En intellektuell Rammstein video: Links 1,2,3,4, en annan favorit: ">Du reichst so gut.

16 kommentarer:

  1. Tyvärr tror jag att det så simpelt att Rammstein är tyskar och att de envisas med att sjunga på sitt modersmål tyska. Jag vet inte vad är men jag har aldrig stött på sådan tyskfientlighet som i Sverige. Tyskland, tyskar och det tyska språket antingen förlöjligas eller demoniseras och många drar ständigt paralleller till de historiska händelser som tilldrog sig för 70-80 år sedan. Detta trots att vårt land drabbades minst av alla europeiska länder av kriget. Undrar om det är någon kvardröjande skam som vi inte har gjort upp med än...


    Sen att Rammstein spelar någon form av metal räcker för att bli marginaliserad av recensenter. Men jag undrar om det inte handlar mer om att språkkunskaperna brister och möjligen de associationer många får när de hör tyska. Antingen är det kommandoord eller tillrop i samband med filmkonsumtion av mer ekivokt slag...

    Själv har jag Keine Lust i öronen när jag skriver detta och vilket drag. Önskar att jag var på konserten.

    SvaraRadera
  2. Anonym, jag har inte själv tänkt i de banorna men du har säkert rätt. För mig är tyskan en stor del av charmen. Det finns tillräckligt med musik på engelska som det är. Gillar också att de blandar in ryska, engelska, franska och spanska - även om just de låtar där det sker inte hör till mina favoriter.

    Keine Lust hör tillsammans med Du hast och Ich Will till deras riktiga energiinjektioner. Borde spelas på alla ålderdomshem, för att sätta fart på gamylerna. :)

    SvaraRadera
  3. Om jag inte missminner mig så har Rammstein själva sagt att tyskan är ilskans språk. Med tanke på de hemskheter som de sjunger om så är det inte underligt att de är förbannade. Själv tycker jag att tyskan är fantastiskt nyansrikt och vackert, precis som alla språk. Men jag vet inte om det så bra om man spelar Rammstein på ålderdomshem. Gamlingarna blir ju ännu äldre och kostar ännu mer...

    SvaraRadera
  4. Anonym, det är tydligt att du tänker ett steg längre. Vad ska vi ha på ålderdomshemmen då? Det som skulle få mig att längta efter döden är dansband och dragspel.

    Rammstein har sagt det, jag har läst en sådan intervju, men jag tycker det är fel och fördomsfullt av dem. Bachs kantater är också på tyska och där finns det ingen ilska. Det finns mängder av fin tysk poesi och deras egna texter är både våldsamma, poetiska och roliga.

    SvaraRadera
  5. Jag har faktiskt hört Bach "Air" framfört på dragspel och violin. Helt underbart. Men jag ber att få slippa Knut Ivars version. Dansbandsmusik är musikens antites, så fruktansvärt att fan själv skulle be om nåd. Svensk country fast mycket sämre...

    Jag säger ju att den bästa musiken har skrivits av tyskspråkiga; Bach, Mozart, Beethoven... och nu Rammstein.

    SvaraRadera
  6. Dansbandsmusik är musik för folk som inte gillar musik.

    Till din lista skulle jag vilja lägga Schubert, även om han var österrikare. De stackrarna ska inte behöva associeras enbart med Hitler och Fritzl. :)

    SvaraRadera
  7. Dansbandsmusik är en självmotsägelse, och en förolämpning mot allt vad musikalitet heter. Rammstein, däremot, oh jag älskar den gruppen! Jag älskar hur de låter det tyska språkets inneboende melodi bli en del i helheten, och framhäva både musiken och innehållet i texten.

    Vilken fantastisk present, måste vara en fantastisk vän!

    SvaraRadera
  8. Great minds think alike, Morrica. :)

    Hon är verkligen en fantastisk vän och det blev en underbar helg vi hade i snöstormens Stockholm med mina fina ungar och henne och hennes fina man.

    SvaraRadera
  9. Listan över tyskspråkiga tonsättare är lång. Schubert är definitivt en av dem. Sedan har vi ju Händel,Wagner, Strauss, Telemann, Mendelsohn...

    Om jag får framlägga ett antagande om dansbandsmusikens existens så är det att den är enkel att hålla takten till. Väldigt bra när man virvlar på dansgolvet. Ett par stadiga klunkar och sedan är man redo att snurra några högervarv. Nästa låt inbjuder en att improvisera; Då håller man sig till vänstervarv och hoppas på det bästa...

    SvaraRadera
  10. Nu tycker jag verkligen bra om Rammstein men däremot så är jag inte så hemskt säker på att det är samhällskritik i just Pussy-texten av den tolkningen den du gör med tanke på vilka bilder bandet figurerat på när de var i Ryssland för några år sen.

    I övrigt håller jag dock med om vad du skriver och det är ett av de bästa liveband jag sett under de tre konserter jag sett dem på.

    SvaraRadera
  11. Paul Landers sade själv i en intervju att låten handlar om sexturism. Mannen i Mercedesen är en tölp av ett slag som jag och många med mig har träffat på och jag älskar att de outar honom med byxorna nere på det här sättet. Go Rammstein, säger feministen i mig.

    När det gäller videon var det Jonas Åkerlund som kom med idén. Själv tycker jag att den ger en extra ironi åt det hela. Det blir ett jäkla liv om videon, den chockerar folk, men sexturistens unkna människosyn och übermenschattityd den chockerar tydligen mindre, fast den moraliskt sett är mycket värre.

    SvaraRadera
  12. Kul om dansband, anonym. Jag var tonåring i Vasa och där åkte man ut på landet och dansade till dansband. Jag kom dit femton år gammal från Helsingfors där man lyssnade på punk, hårdrock och slog sönder gitarrer på löpande band. Det blev verkligen en kontrast. Det kändes som att komma till lustiga huset. Jag minns känslan av främlingskap, illamående och förundran.

    SvaraRadera
  13. Ja, du kan ju tänka dig hur man kände sig när dansbandens skyddshelgon nummer ett höll på att skaffa sig politiskt inflytande...

    Sexturismen eller turism överhuvudtaget är ofta den rikes självklara rätt.Rätten att utnyttja ankommer ju den som har pengar och utan skrupler. Verkar som sattyget har spridit sig till kvinnorna också.

    SvaraRadera
  14. Arrogans och självgodhet är inte reserverat för något kön. Inte viljan att ta sig friheter på andras bekostnad heller.

    Vem är dansbandens skyddshelgon nummer ett?

    SvaraRadera