fredag 11 februari 2011

Allt är lärarnas fel 13, eller Malin Siwes sex budord


Malin Siwe är arg. Hon är så himla arg att hon trots alla lugna, djupa andetag hon ordinerar sig själv inte kan låta bli att spotta och fräsa när hon skriver om lärarna i allmänhet och lärarfacken i synnerhet (Fokus 4.2.11). Ilska är som bekant smittsamt. Men själv har jag låtit flera solar gå ner över min vrede just för att kunna bemöta Siwes påhopp på ett lugnt och balanserat sätt.

Så vad skriver hon då om vi rensar bort svordomarna och invektiven? Två saker hittar jag i hennes text: Lärarförakt och okunnighet om vilka befogenheter och möjligheter vi lärare har.

Det handlar inte om att skuldbelägga skriver hon? Jaså? Hur visar hon det? Jo hon byter ut ordet skuld mot ansvar. Därpå ägnar hon sig åt att tala om vad som är vårt fel och vad vi ska göra åt saken. Det som är vårt fel är de sjunkande skolresultaten - inte bara vårt fel, men till stor del vårt fel. Att kraven har sänkts - det är helt vårt fel. Det är bara det att är saker ens fel har man skuld, bär man ansvar bär man också skuld när saker går fel.

När vi nu har etablerat att Malin Siwe de facto skuldbelägger lärarna kan vi titta på hennes åtgärdsprogram.

Det första hon vill att vi ska göra är erkänna. Inte vår skuld nota bene, utan vårt ansvar, men vi ska erkänna. Undrar vad det blir på latin? Inte mea culpa utan mea ....? Hoppas det finns någon bloggläsande kollega som kan hjälpa till där, för själv har jag ingen tid för sådant trevligt nördande just nu.

Efter att vi har erkänt och kanske sagt tio Ave Maria är det dags att vi sätter ordning på lärarutbildningen. Det ska vi göra genom att skicka tillbaka den som inte håller måttet och uppmana lärarutbildarna att ge dem nödvändig kunskap. Det är bara det att den makten och befogenheten har inte handledare ute på skolorna. Och väl är det, för även om det finns handledarutbildningar och duktiga handledare är de flesta handledare vilka lärare som helst som är villiga att ta emot en student. Här visar Malin Siwe att hon inte vet ett skvatt om förhållandet mellan lärarutbildningar ock skolor i Sverige. Ett sådant system som hon föreslår skulle endast vara möjligt om bara ett fåtal särskilt kompetenta och specialutbildade lärare kunde ha kandidater. Så ser det verkligen inte ut idag.

Hela tanken att man ska gallra vid slutet av en utbildning är för övrigt grovt osmaklig. Ska man ta in en massa studenter som inte har förutsättningar att klara ett yrke, låta dem gå på studielån i fyra och ett halvt år för att såga fötterna av dem sista terminen? Nej du Malin Siwe, det är inte lärarna som har ansvar för lärarutbildningarna. Däremot vore det både klokt och lämpligt att ställa fler frågor till skolorna om hur ändamålsenlig den utbildning nyexaminerade lärare har fått visade sig vara och hur lämpliga för yrket de elever de tar emot är. Sådana frågor har åtminstone LR varit mycket flitiga med att ställa.

Nästa punkt på lärarnas göra-lista är att gå in för individuell lönesättning på allvar. Alla på skolan vet vilka essen är - de ska ha en jättelön, menar Malin Siwe. Jag som många andra lärare är tveksam till de individuella lönerna. Den goda kamratliga stämningen har urholkats, lärare har gjorts till varandras konkurrenter och det finns stora tveksamheter runt vad man värderar och hur rektorerna skaffar kunskap om lärarskicklighet. Syftet med individuell lönesättning är att få alla att jobba bättre, men när man har en yrkeskår där de flesta färdigt går på knäna och gör så gott de kan blir effekten ibland precis den motsatta. ”Det spelar ändå ingen roll vad jag gör, så jag kan lika gärna skita i det”. Misstankar om och känslor av oförrätt, orättvisa, svågerpolitik, favoritism är inte heller några stämnings- och moralhöjare på en arbetsplats. Här kan man ju ge Malin Siwe rätt i att det här borde vara ett område där lärarfacken har visst inflytande. Men precis det här med större löneskillnader och större fokus på just undervisning och lärarskicklighet är något som åtminstone LR har drivit högljutt och oförtröttligt - men med högst klent resultat. Det är trots allt SKL och deras kommunpolitiker som håller i penningpungen och de föredrar att belöna extrauppgifter, foglighet och förändringsbenägenhet framför lärarskicklighet och några stora löneskillnader har man inte velat veta av, för det skapar missämja och avund på kommunal nivå.

Nästa påbud Malin Siwe förmedlar från sin höga häst är att vi ska tala föräldrarna tillrätta. Vi ska förklara för dem att de måste fostra barnen själva och inte kräva detaljrapporter av lärarna. Ja giv mig styrka, vete sjutton om inte det här är det dummaste av Malin Siwes alla råd. Föräldrarna har makt och befogenheter över oss, vi har ingen makt och inga befogenheter över dem. Den konkurrens mellan skolor som har uppstått i friskolereformens kölvatten har gjort föräldrarna till kunder. Många gånger besvärliga och krävande kunder, måste man tillägga. Ska man överleva som lärare idag måste man hålla sig väl med föräldrarna. Att tala om för dem hur de ska uppfostra sina barn och vad som ingår i den biten är inget jag skulle rekommendera någon som vill ha sitt lärarjobb i behåll.

Påbud nummer fem handlar om forskning. Vi ska följa forskning och sprida rönen. Det låter som ett positivt och framåtsträvande råd och det är också betydligt bättre än de föregående. Men det finns flera stora hinder även här. För det första bygger svensk skolforskning mycket på tyckande och ideologi - inget konstigt med det i ett land där man är så dåliga på resultatuppföljning som vi är i Sverige. Finns det inte hårda fakta att utgå ifrån - ja då får man väl gissa, tycka och tro istället. Det andra problemet är att det inte finns just något samarbete mellan lärare och forskare och inga mellansteg mellan de två positionerna. I praktiken betyder det att den etablerade forskning och den beprövade erfarenhet det talas om i skollagen sällan möts. Det tredje hindret är att både Skolverket och SKL haft för vana att peka med hela handen. Bort med katederundervisningen, läraren som handledare för elevernas kunskapande, PBL är några sådana uppifrån påtvingade frälsningsläror som ställt till med oreda i skolan. Det fjärde hindret är att lärarkåren är i ständig tidsnöd och tvungna att prioriera mellan en rad viktiga och angelägna uppgifter. Först på vår måste-göra-lista kommer elevvård och dokumentation, därefter kommer undervisning tätt följt av konferenser, möten och samtal. Den tid som till äventyrs blir över ska användas till för och efterarbete. Vid det laget har de flesta av oss redan använt både vår arbetstid, vår förtroendetid och litet till. Ändå finns det många lärare som intresserar sig för forskning och många skolor där man är duktiga på att sprida rön och prova nya grepp. Jag jobbar definitivt vid en sådan skola - men jag har jobbat på tillräckligt många skolor för att veta hur olika det kan se ut.

Den sista påbudet är att vi ska tänka kritiskt och självkritiskt. Den uppmaningen är riktigt, riktigt oförskämd. Vi utsätts för kritik från elever, föräldrar, kollegor, skolledning och SKL. Vi har arbetsvillkor som innebär att vi ofta är tvungna att nöja oss med en undervisningsnivå vi själva skäms över. Eller som kuratorn på Previa sa till mig när jag var nära att gå i väggen av stress: Du kan inte göra en Rolls Royce när kommunen bara betalar för en Skoda. (Min bild av verkligheten var snarare att jag gav eleverna en Skoda när kommunen bara betalat för en trampbil). Våra skolor är fulla av lärare som köper skolmaterial för egna pengar, som avsätter mycket mer tid än vi har betalt för, som engagerar sig i sina elever på ett sätt som sträcker sig långt utöver våra skyldigheter. Orsaken till det är varken pliktkänsla eller duktighet. Orsaken är att eleverna är helt underbara. Man förälskar sig i dem och vill dem väldigt väl. Man kan lugnt konstatera att kommunpolitikerna har en betydligt mer ljummen inställning till våra ättelägg än deras lärare.

Visst finns det lärare - precis som det finns sådana journalister - som skulle gagnas av en större dos eftertänksamhet och självkritik, men det finns lika många som behöver bli bättre på att förlåta sig själva för kvalitetsbrister de inte har någon makt över.

Lärarpampar, låt stå! var rubriken. Jag undrar hur många pampar som har en ingångslön på 21 000 och en slutlön på 28 000 - 30 000 efter fem års universitetsstudier? Hur många pampar kan ha som arbetsuppgift att reda ut vem det är som kissar på väggarna i elevtoaletten? Hur många pampar blir uppringda halv sju på morgonen av en rabiat förälder som ifrågasätter ens heder, kompetens, utbildning och använder olika uppfinningsrika invektiv av inget annat skäl än att man gjort sitt jobb? Hur många pampar blir kallade gubbfan eller jävla fitta inför publik, hur många pampar får gå utan fikaraster och toalettbesök för att hinna göra sitt jobb?

Malin Siwes dräpa osar inte bara ilska utan också lärarförakt och hon innehar en position som gör det möjligt för henne att sprida den ilskan och det föraktet vida omkring. På så vis kan hon orsaka den svenska skolan en hel del skada. Den där typen av texter lär inte få någon lat eller olämplig lärare att skärpa sig, däremot lägger de sten på färdigt tunga lass, ökar det allmänna lärarföraktet och gör därigenom vårt arbete svårare. Men framför allt påverkar lärarföraktet läraryrkets status och attraktionskraft i negativ riktning just när vi desperat behöver göra det mer lockande och lönsamt att välja lärarbanan.

I fortsättningen föreslår jag därför att Malin Siwe skriver om annat än skolan. Något där hon åtminstone inte ställer till med någon större skada. Förslag? Hissmusik? Julskyltning? Eller varför inte om vädret? Gudarna ska veta att vädret är en rik källa till åtminstone ilska nuförtiden. Förakt är jag rädd ställer till med skada hur man än kanaliserar det.

Bloggar: Jan Lenander, Litet äventyr med ord och bilder, Metabolism, Tankar om skolan i Media, Tysta Tankar, You're no different from me,

100 kommentarer:

  1. En helt underbar förteckning över de vanligaste påhoppen på lärarkåren och ett avslöjande av inkompetensen som ligger bakom vart och ett av dem. Jag bara njuter och lär av analyserna, jag njuter och lär av att du sätter ner foten. Malins tuffa tag ska mötas av ett tufft svar, men här ges ett som samtidigt andas kompetens och återhållsamma ord som stärker det. Vi lärare behöver förebilder som vågar stå upp för det som är rätt.

    Det enda som jag inte är säker på att jag håller med om är att tankarn att Malin Siwe ska sluta skriva om skolan. Det är många som tycker som hon och det är dags att det kommer upp till ytan och bemöts. Det är dags för lärarkåren att sporras till kamp och ditt fina inlägg hade inte uppkommit utan Malins provokation.

    SvaraRadera
  2. Tack för ditt beröm, Jan. Jag blev riktigt glad så här mitt i fredagströttheten. :)

    Jag tänker så här: Om jag riktigt har tur når jag 3000 med en Newsmillartikel om skolan, 2-300 med ett ovanligt välläst blogginlägg. Hur många tror du Malin Siwe når? Hon kan ställa till med mycket mer skada än vi arma skolbloggare och debattskrivare kan reparera. Titta under artikeln i Fokus. Idel nöjda inlägg - framför allt från skolpolitiker. Eva-Liis Sirén tar till och med tillfället i akt att försöka ta några billiga poäng på Metta Fjelkners bekostnad. Det gör mig både trött och ledsen.

    SvaraRadera
  3. Ingen kan reparera den skada DN har åsamkat skolan och lärarna under de senaste sex åren, genom sina onyanserade artiklar.

    Att det är lärarnas fel har blivit en sanning, snart är den universell.

    SvaraRadera
  4. Tack Helena för ett väldigt viktigt inlägg! Du sätter verkligen ord på mina tankar och jag är glad att du tog dig tid att formulera detta inlägg. Kanske DN kan ta emot en replik, har du provat?

    SvaraRadera
  5. Monika, på nittiotalet var DN lärarnas främsta försvarare. 99 publicerade man till och med en artikel av mig på ledarsidan (jag tog heder och ära av kommunförbundet). När ändrades det här och varför?

    Men jag tycker nog att det har blivit mycket bättre under det senaste året. Så kanske DN kan reparera vad de själva åstadkommit, vem vet?

    SvaraRadera
  6. Tack Anna. Man får varken skriva replik på ledarartiklar eller krönikor. Urbota dumt för debatten borde vara fri och gå igång när helst det bränner till. Därför är jag tacksam att Newsmill finns.

    SvaraRadera
  7. Tack

    Vad skönt det var att få läsa det här i slutet av en lång, slitig vecka. Trött sitter jag här och känner mig upplivad över ett så träffsäkert bemötande av det som gjorde mig så arg häromdagen.

    SvaraRadera
  8. Jag kan bara instämma i samtliga föregående talare. Jag har personligen varit så arg, ledsen och besviken att jag knappt orkat skriva någonting den senaste veckan. Dina träffsäkra, tuffa och naket sanna ord är som balsam.

    Om inte DN så kanske SvD? Dina ord måste spridas!

    SvaraRadera
  9. "Att allt är lärarnas fel" daterar jag hela vägen till kommunaliseringen sen har det gått lite upp och ner och vi har haft lite olika mobbare men syndabocksvandringen har pågått åtminstone i tjugo år. Jag har ju till och med hävdat att exempelvis Malin Siwes artikel kan vara bra för den väcker oss lärare till kamp, Jag tror alltså DN är en väldigt liten spelare i den här snurren och vet inte ens om jag tycker Malin eller DN ska få någon framträdande roll i Wagnersången som med torndönsröster förklarar att allt är lärarnas fel.

    SvaraRadera
  10. Gertie, jag tycker det är otroligt tråkigt att Malins artikel tog dig så hårt. Någon slags otrolig vrede började ta tag i mig i våras när jag såg några l fantastiska lärare som började hänga med huvudet av "Vi vill ha makt" från SKL. Att se till att debattörer som Malin inte får stå oemotsagda är en stark drivkraft för mig, även om jag gärna agerar påhejare när Helena vågar vara vår Jeanne d'Arc. Tillsammans ser vi till att Helena får vara hjältinna länge framgent utan att falla i fiendens händer.

    SvaraRadera
  11. Här var det ord och inga visor. Heja! Jag hjälper till genom att lägga ut dina inlägg på facebook så du når några till. Jag har genom fb fått mina kollegor att läsa dig och de tycker som jag, att du är fantastiskt bra. På så vis länkas du vidare vidare vidare....

    SvaraRadera
  12. Helena, svavelos som vi fick i oss som uppväxt med himmel och helvete i söndagspredikan!

    Jag står nog och heja vid sidan om med ditt svavelos. Det är uppfriskande. Både du och jag saknar det som är viktigt i skolan, fakatbaserade beslut!

    Tyckande och tro är en religiös företeelse i skolan som jag vid Gud hoppas försvinner. Det skapar definitivt ingen mål- och resultatstyrd skola.

    Från den 1 juli 2011 är det en lagöverträdelse att inte bygga skolans verksamhet på fakta!!

    Undra då hur vi ska se på evidensbaserade undervisningsmetoder som inte håller måttet för att skapa en skola som levererar kunskapresultat till elever som kan upprätthålla välfärden så "vi gamlingar" kan få en dräglig tillvara på ålderns höst;))

    SvaraRadera
  13. Petter, jag läste din kommentar under Siwes artikel (åtminstone tror jag den var din?) och den kändes rakt i magen. Lärarföraktet är sänkande och destruktivt. Det måste bort.

    SvaraRadera
  14. Gertie, jag har egentligen inte haft tid att skriva den här veckan så jag har gått på som en Energizer-kanin för att göra allt jag har gjort, men det kändes faktiskt helt nödvändigt. Inte mest för Siwes artikel i sig men pga reaktionerna och kommentarerna. Siwe är bra på att skapa opinion. I flera artiklar har hon använt den makten mot lärarkåren. Det behöver ta slut.

    SvaraRadera
  15. Jan, det är sant att vi har fått skit från många håll; från politiker på alla nivåer, forskare, från skolverket, media, men inget går upp mot den behandling vi fått av vår huvudman SKL.

    Idag ser det annorlunda och faktiskt bättre ut än det gjorde för tio år sedan. Vi får mer stöd i pressen och av rikspolitiker. Skolverket intar en helt annan, mer stödjande än mästrande roll. Men SKL är fortfarande sig lika. Deras förhållande till lärarkåren präglas av misstro och förakt. Finns det någon som tror att det är ett framgångsrecept när man ska leda en verksamhet?

    När det gäller DN: Underskatta inte vår största dagstidning. Ledarskribenterna på DN är viktiga opinionsbildare. Vi hade hjälp och stöd i början av kommunaliseringen, men någonstans efter millennieskiftet försvann det. Istället började vi få attacker. Malin Siwe är en del av förklaringen. Sedan hon slutade har det blivit helt annorlunda och mycket trevligare för en lärare att läsa DN:s ledarsida.

    SvaraRadera
  16. Jan, jag tror det är den ackumulerande kraften av Klass 9 A och Siwe som sänker så många av oss. Jeanne d'Arc minsann! :) Det gäller att se upp så jag inte drabbas av samma sjuka som Gunilla Hammar Säfström. Men tack Jan, jag blev glad. :)

    Jag tror också att det är viktigt att vi lärare nätverkar mer och samarbetar för att påverka opinionen. Mer sådant.

    SvaraRadera
  17. Carina, visorna spar jag tills skolan har blivit förstatligad och vårt yrke återupprättat. Då ska jag sjunga i alla tonarter, sitta under en korkek och lukta på blommorna. :)

    Tack för spridandet. Det är högst uppskattat.

    SvaraRadera
  18. Plura, roligt att jag kunde friska upp. :)

    Jag är också mycket belåten med den nya skollagen. Men det återstår att se hur det blir med praktiken.

    SvaraRadera
  19. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  20. Ett mycket viktigt inlägg som jag är tacksam att du tog dig tiden att skriva! /Janis

    SvaraRadera
  21. Helena, jo det var mitt svar på Siwes artikel, eller svar och svar - utbrott kanske man skall säga.

    Lärarföraktet, och den nedvärderande synen på skola är i mitt tycke ett enormt samhällsproblem. Kopplingen mellan det allt mer ökade föraktet för skola och de sjunkande resultaten är något som jag skulle vilja se en forskningsrapport om.

    Siwes artikel i sig hade man nog kunna skaka av sig, om det inte hade varit för den sammanlagda bilden. Attityden man möter från omgivningen. De nedvärderande, välmenande, kommentarerna från vänner. (Jobbar du i skolan, åhh stackars dig...) När nu SVT med sitt Publicservice uppdrag ger sig in i debatten med ett populärkultur inslag för massorna i och med 9A så genomsyras också det av idén om att det finns ett fåtal duktiga lärare, och dessa är som öar i en flod av skit.

    Det har blivit ok att klanka ner på skolan och lärare, det har blivit ok att sänka, misstänkliggöra och skylla på skolan i vilket läge som helst. Det är orsaken till att vi blir så förbannade.

    Det kan alltid vara skolans och i förlängningen lärarnas fel. Rätt intressant egentligen.

    SvaraRadera
  22. Fantastiskt bra Helena, tack för att du orkar. Vi är så många som inte orkar se, läsa eller höra ett ord till om skolan från oinsatta förståsigpåare. Du har ett stort stöd i ryggen och jag hjälper till med att sprida ditt inlägg i debatten. Kan vi få dig som skolminister tack?

    SvaraRadera
  23. På pricken vad jag tänkte när jag rasande läste ännu en av många förstå-sig-påare om svensk skola. I en rapport som las fram i början va detta läsår på min skola hade Ledningen bland annat lyft fram "Lärarnas uppoffrande arbete för att bli Sveriges bästa skola."

    Vi borde strejka men som du beskriver den relation man får till sina elever blir ju det svårt. Fast vi borde. Jag ser alla mina vänner gå om mig lönemässigt trots mina sex år på universitetet. Att jobba inom förvaltningar/psykolog/läkare omsätter högre löner än vårt viktiga yrke. Jag är glad att så många elever ger positiv feedforward varje läsår och inte minst från nöjda föräldrar. (En del ringer eller mejlar tom. på gymnasiet för att tacka trots att detta börjar bli alltmer ovanligt.)

    Tack Helena för att du bringar ordning i leden! Som så många andra kollegor.

    SvaraRadera
  24. Mycket bra skrivet, känns skönt att läsa att någon väljer att säga stopp. För några år sen sades det att lärare var världens viktigaste jobb, idag hör man sånt bara på lärarutbildningen. Vi behöver återerövra det, på något sätt. Du har börjat!

    SvaraRadera
  25. Skrev ett inlägg som försvann tror jag, men jag och datorer...... ;)

    Tack för ett otroligt bra inlägg, där t.o.m en oinsatt som jag förstår, vilka förhållanden och press som ni jobbar under.

    Det är nog dax att lyfta statusen för läraryrket, både lönemässigt och i samhället om vi ska få en bättre skola.

    Säger som Jan Lenander, hoppas Malin fortsätter att skriva i ämnet så att problemen lyfts och det finns anledning att svara igen.

    (Blogginlägget om hissmusiken kan jag ta ;)

    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  26. Hehe! Vilket galet långt och upplyftande inlägg! Mycket välformulerat, särskilt om forskningen, som ju i skolans värld går till så att en forskare (inom vilken disciplin som helst) utifrån en teori hittar på en modell för skolutveckling. Modellen säljs in till en skolförvaltning eller en rektor, som sedan genom ett givet antal föreläsningsdagar (katederundervisning i sin prydno...) tror sig implementera dessa idéer på skolan.

    Jag skulle kunna skriva mycket mer, men allt har ju egentligen blivit sagt i och med det här inlägget. Som också visar att viljan finns hos lärarna att utveckla skolan, det är förtroendet för oss som saknas. Men det är lätt hänt att tro att den bristande tilltron till lärarnas professionella kapacitet är lärarnas fel. Vi är ju som alla vet ovilliga att ta vårt ansvar.

    Ansvar heter för övrigt cura på latin ;)

    SvaraRadera
  27. Tack, Janis både för berömmet och för ditt eget skrivande. :)

    SvaraRadera
  28. Petter, tack för din kommentar. Jag håller med om allt du skriver. Ljuvlig bild det där med öar i en flod av skit. Det är nog precis så expertlärarna upplever sig själva. :)

    SvaraRadera
  29. Helena, en närande debatt som jag tror behövs. Som jag sagt vid något tillfälle tror jag allt detta bottnar i ett systemfel i skolan.

    Jag har vädrat några frågor i mitt inlägg "Klass 9A - myt eller verklighet".

    http://pluraword.blogspot.com/2011/02/klass-9a-myt-eller-verklighet.html

    SvaraRadera
  30. HIttade detta inlägg via Twitter och kunde sedan läsa Malins inlägg via en länk från dig för att sedan läsa kommentarerna. Är inte Internet fantastiskt!

    Nu var det inte det jag hade tänkt skriva om. Ser att samtliga kommentarer verkar hålla med dig. Då får jag faktiskt anmälan en avvikande åsikt. ;)

    Jag tycker faktiskt att Malin pekar på ett problem som finns och det understryks faktiskt in inläggen på denna bloggen. Det hon pekar på och vill lyfta upp är att en del av problemen i skolan kan faktiskt bero på pedagogen är i själva klassrummet och det tycker jag att man kan resonera om. Dessutom gör det mig lite beklämd att sådana som oss dvs icke-lärare inte verkar få tycka till om hur skolan ser ut. Vi skall bara vara tysta och passiva!

    SvaraRadera
  31. Sebastian, visst är det besynnerligt att vi får så mycket positiv feedback från elever och också från föräldrar, och så mycket skit från andra håll. Tack och lov för eleverna säger jag. :)

    SvaraRadera
  32. Cizzie, grymt irriterande när det händer. Då tycker man alltid att det man skrev och förlorade var sjukt bra och omöjligt att återskapa (jag åtminstone). :)

    Du har så rätt i att läraryrket behöver uppvärderas. Men det finns också en stor miss i hur man hanterar lärarkåren. Är inte resultatet tillfredsställande måste man först ställa frågan: Vad behöver du för att kunna göra ett bra jobb? Om alla förutsättningar har getts och det ändå inte blir bra, DÅ är det dags att komma med råd och förslag. Vi lärare har alldeles för litet att säga till om när det gäller våra arbetsvillkor och förutsättningar. Det tycker jag är väldigt, väldigt illa.

    Hissmusik? Cizzie, du skriver rakt, ärligt och vasst - så långt från hissmusik man kan komma. Hissmusiksbollen får allt vandra vidare.

    SvaraRadera
  33. Fantastiskt att du visste vad ansvar heter på latin, Björn! Tack för det och för all uppskattning i din kommentar. Cura, det ska jag lägga på minnet. :)

    När det gäller lärarkåren och ansvar: Jag tycker att vi ska avkrävas ansvar, men på individnivå och enbart när vi har förutsättningar att göra ett bra jobb. Att smutskasta och nedvärdera en yrkeskår på det sätt man gör med lärarna ställer enbart till med skada. Det borde inte få förekomma.

    SvaraRadera
  34. Tack för länken Plura! Jag ska läsa med intresse.

    SvaraRadera
  35. Mats, det finns inget annat yrke som man har så många lekmannasynpunkter på som lärarens. Så har det nog alltid varit och så kommer det kanske alltid att vara - av det enkla skälet att alla har gått i skolan och därpå har de flesta av oss barn i skolan. Tycka till är en sak, men ska man tycka om vad läraren gör i klassrummet bör man göra det på individnivå och skolnivå. Något annat är både oförskämt och arrogant. Att dessutom göra det med ilska och förakt är att enbart ställa till med skada.

    Sedan kommunaliseringen har vi haft mycket litet att säga till om när det gäller utbildning, arbetsvillkor, till och med om arbetsmetoder. Foglighet har premierats betydligt högre än kunskaper och lärarskicklighet och vi har i stort sett förbjudits ägna oss åt katederundervisning och att använda disciplinära åtgärder för att skapa arbetsro. Jag säger som Plura: Ska man avkrävas ansvar måste man först ha befogenheter. Om vi får frågan vad vi behöver för att kunna göra ett riktigt bra jobb, får det vi begär och sedan inte leverar - då är det på sin plats med råd och kritik. Inte förr.

    SvaraRadera
  36. Helena, men du får ett trovärdighetsproblem när man som en hel yrkeskår inte alls reflekterar alls över sitt eget ansvar.

    Att i stort sett alla har en relation till skolan borde ju vara något positivt samtidigt så är ni som yrkeskår inte på något sätt unika. Faktum är att de flesta yrken har sk "vanligt folk" synpunkter på vad man gör. Frågan man skall ställa sig är hur man hanterar dessa synpunkter. Antingen så lyssnar på dem, frågar sig om de har någon relevans eller de bygger på missuppfattningar. Beror synpunkter på det senare så försöker man reda ut dem. Det man absolut inte gör är att idiotförklarar kritikerna. Något som jag tycker mig se i kommentarerna och till viss del hos dig.

    SvaraRadera
  37. Det var riktigt hårda ord, Mats. Vem är det jag har idiotförklarat? Inte då Malin Siwe i varje fall, tvärtom har jag konstaterat att hon är bra på sitt jobb, men eftersom hon inte har nog med kunskaper om och ett ovanligt bittert förhållande till skolan bör hon skriva om annat. Med bittra och hånfulla texter som Siwes ställer man nämligen bara till med skada.

    När Siwe jobbade på DN var ledarsidan mycket lärarkritisk. Det är den inte längre. Nu är det i Expressen man kan läsa sådana artiklar, nu jobbar hon nämligen där. Tydligen räcker det inte att sprida galla mot lärarkåren från den tidningen. Hon gör det från Fokus också.

    Att folk har synpunkter är för övrigt något helt annat än att ledarskribenter skriver nedvärderande om en yrkeskår.

    SvaraRadera
  38. Nu måste jag också svara dig, Mats. Vi lärare tittar hela tiden på vårt ansvar och vi tar ansvar, vi tar väldigt stort ansvar. Vi tar större ansvar än vi egentligen ska och bör göra. Vi tar nämligen ansvar för allt på våra skolor. Om våra elever misslyckas i skolan och inte når de betyg de behöver, då är det vårt misslyckande. Då har inte vi nått fram. Då har vår undervisning inte varit tillräcklig. Då har vi inte vänt på varenda sten. Vi måste hela tiden hitta nya vägar, tänka i nya banor för att lotsa våra elever så långt som möjligt. Det är vårt uppdrag. Det är vårt ansvar.

    Det som blir konstigt är när vi blir skällda för att inte ta vårt ansvar när vi inte har möjlighet att göra det. Vi har inte all makt i världen. Vi vill jobba med våra elever och göra det bästa för dem. Det är som Helena säger. Vi går under av den negativa kritik som riktas mot oss, den ensidiga bild som målas av oss. De orimliga krav som ställs på oss och sist men inte minst: Att allt är vårt fel. Då är det inte så himla roligt att hela tiden försvara sig och förklara sig för alla som kritiserar oss.

    Jag är stolt över mitt jobb, jag är stolt över att jag kämpar och brinner för mina elever. Jag är beredd att göra vad som helst för att bli en ännu bättre lärare. Men det är lätt att tappa glöden när man ständigt blir ifrågasatt på lösa grunder och med orimliga förväntningar från människor som inte har ordentlig insikt i skolans verklighet. Men jag berättar gärna om hur det är i skolans vardag för den som vill veta, för den som vill förstå.

    Det som håller på att hända nu, och som är väldigt bra, är att vi går från jag-tycker-synd-om-mig-gnäll till nu-jävlar-anamma-får-det-vara-nog. Nu säger vi ifrån tycker jag. Basta!

    SvaraRadera
  39. Helena
    Jag har läst Malins krönikor i flera år.

    Hon är inte arg. Hon har ett inre sår.

    PS! Byt gärna till Wordpress så man slipper hålla på en halvtimma för att skriva en kommentar. DS

    SvaraRadera
  40. Malin jag återkommer igen till min första kommentar; du får ett trovärdighetsproblem när man så kategoriskt avfärdar kritiker. Kanske kan Malin uppfattas bitter och hård i sina omdömen. Då är desto viktigare att själv föra en saklig debatt.

    Det som oroar mig i denna tråden är att jag tycker mig se en bunkermentalitet. Alltså det är vi lärare mot de hemska kritikerna och det gagnar ingen.

    SvaraRadera
  41. Malin Siwe har ju rätt! Så alldeles förbannat rätt vad det gäller lärarnas ansvar. Lärarkåren består av en samling håglösa och tandlösa offer. Lärarna måste ju ta sitt ansvar att säga ifrån.Ingen annan kommer att hjälpa lärarna till bättre arbetsförhållanden. Se till att bryta trenden med meningslösa pseudouppgifter, säga nej till idiotiska kommunpolitiker. Kan egyptierna så kan väl lärarna. Varför inte starta idag. / Janne

    SvaraRadera
  42. Carina

    Det krävs för mycket av lärare och det är ni inte utbildade för. Många uppgifter som andra vuxna i skolan hade har ni fått ta över. Fråga er om ni verkligen skall lösa konflikterna som uppstår eller om det skall finnas personal som är utbildade i det som skall göra det. Fråga er om ni skall ta hand om och lösa problem som elever får, eller om det inte skall finnas personal som är utbildade som skall göra det. Det innebär inte att ni inte skall ha kunskap nog att kunna se när någon får svårigheter. För det ingår i jobbet som lärare.

    Ni skall göra det ni har blivit utbildade till, inget annat. Och det är lärandet. Det är ert professionella projekt. Och det är den utbildning ni får.

    Titta på vilka yrkeskategorier som har försvunnit på er skola och begär dem tillbaka. Även om de inte kommer tillbaka, så visar ni i alla fall att detta inte är ert jobb.

    Ni kan inte ensamma lösa allt, vilket många tycks tro.

    SvaraRadera
  43. Carina, tack för din härliga kommentar som i sig är full av jävlaranamma. Vi tillhör en kuvad och kuschad yrkeskår som långsamt börjar resa oss. Det gör vi rätt i och vi gör det tillsammans.

    SvaraRadera
  44. När jag läser alla intressanta inlägg både de som innehåller vin och dem som innhåller svavelos så är det uppenbart så att skolan är felbyggd, det jag kallar för att den har ett systemfel.

    Det är en kombination av arbetsvillkor och styrkrav som måste rättas till för att få skolan att funger som tänkt. Där är alla medskyldiga från skolpolitiker på kommunal nivå-förvaltningsansvarig på kommunen-rektorer-lärare.

    Samtidigt ligger det ett ansvar på föräldrar som man inte ska underskatt. Hur mycket tar de till sig av den information lärare gör av vilka mål skolan har för det pedagogiska arbetet, vilka är barnets kunskapsmål, individmål och sociala mål just nu och hur är det tänkt utifrån dessa resultat jag som förälder ska stötta ungen.

    Så snälla försök se allt detta i helhetsperspektiv och läs gärna Karin Thunbergs kolumn i Svenska Dagbladet i gårdagens tidning.

    SvaraRadera
  45. Anders, roligt att få en kommentar av dig. Det brukar ju mest vara tvärtom. :)

    Intressant teori om Malin Siwe. Jag har läst några av hennes texter och kommit till att hon och jag tycker lika i många frågor. Jag har också kunnat konstatera att det inte bara är i skolfrågor hon tar lätt på fakta. Till exempel skriver hon om landstingspolitiker att de är politikens B-lag. I själva verket har vi där de mest eftertraktade och bäst avlönade platserna. Att man får jobba mer anonymt och sålunda slipper obehagliga påhopp är enbart en fördel. Men i sak håller jag med henne - landstingen borde slopas.

    SvaraRadera
  46. Mats, kanske behövs det en slags bunkermentalitet - nämligen större sammanhållning och mer råg i lärarryggar. Jag är trött på att se hukande och kuvade kollegor.

    Men du har förstås rätt i att man alltid bör försöka föra en saklig debatt. Jag tycker nog at det är min strävan. Misslyckas jag är det förstås att beklaga.

    SvaraRadera
  47. Monika, tack för en klok och tänkvärd kommentar. Visst behöver mycket rättas till i våra klassrum. Både när det gäller likvärdighet, arbetsro och kunskapsmål. I och med Skola 2011 tycker jag att vi får både tydligare instruktioner, ansvarsfördelning och befogenheter. En viktig sak är att elevvården stärks, vilket borde göra det litet lättare att renodla läraryrket. Jag känner alltså viss försiktig hoppfullhet inför framtiden.

    SvaraRadera
  48. Plura, hennes krönika är mycket bra. Det här får man knappt säga, åtminstone inte så att skolledningen hör det, men föräldrar tar väldigt mycket tid av oss lärare utan att det på något sätt gagnar eleverna. Det är ett resultat av att många av dagens föräldrar är curlande sådana som aldrig skulle drömma om att tala skarpt med sina barn. Istället gör de det med oss lärare. En annan orsak tror jag är ett allmänt hårdnande tonfall i samhället. Man fräser, skäller och kräver där man tidigare bugade och stammade med hatten i hand. Måtte man någon gång hitta den gyllene mellanposititionen mellan dessa två ytterligheter.

    SvaraRadera
  49. Nä, bunkermentalitet är aldrig bra. Speciellt inte om man vill få folk med sig. Skall man öka lärarkårens status så måste man göra precis tvärtom dvs bjuda in folk, föra en saklig debatt även om motståndaren använder argument man själv finner stötande. Målet måste vara att hela tiden försöka skapa en förståelse för vad man gör samt öka yrkets status.

    Slutligen vill jag understryka att jag är själv övertygad om duktiga pedagoger kommer att bli alltmer viktiga. I denna nya värld som rör sig så rasande fort kommer efterfrågan på personer som kan lära ut hur man skall hantera all den information som skapas bli alltmer viktig. En yrkeskår som kan lära unga och lite äldre att navigera i denna flod kan bli väldigt viktig. Risken som jag ser det är om man då som en hel kår bygger upp murar, skapar en bunkermentalitet blir snabbt omkullsprungen av andra grupper. Samt att våra medborgare snabbt då lämnar den traditionella skolan.

    SvaraRadera
  50. Mats, den typen av bunkermentalitet som du beskriver känner jag inte igen från kommentarerna. Tvärtom slås jag av hur väldigt tillplattade nedtryckta och ledsna lärare blir av den där typen av påhopp. Och det är inte för att de är nya utan för att de är så väldigt väldigt vanliga. Det är litet som med Imre Kertesz i Mannen utan minnen, man börjar uppfatta sig som lika mindervärdig som man beskrivs. Därför kommer det som en så stor lättnad när man får litet upprättelse. Det andra som jag hittar i kommentarerna är en helt ny kämparglöd och sammanhållning. Den fanns innan kommunaliseringen och inget skulle göra mig gladare än att se den återuppstå.

    När det gäller kritik tror jag inte att du kan föreställa dig hur mycket kritik en högstadie- eller gymnasielärare får ta emot under en lärarbana. Kan man inte ta kritik har man väldigt, väldigt svårt att överleva i det här yrket.

    Varför bemötte jag Malin Siwes påhopp trots tidsbrist och ovilja?

    (Här är vad jag skrev kommentarer till Allt är lärarnas fel 12: "Hjälp Mats, vad var det där för länk? Den där artikeln var fruktansvärd och jag som har så ont om tid... Men hennes artikel är helt uppåt väggarna. Jag får väl sätta mig med den nästa vecka. Suck.")

    Jag ska tala om varför. Lärarkåren har knappt hörts av de senaste 10 åren och det har kostat oss enormt. För varje gång den där typen av artikel dyker upp påverkas andra journalister som sedan sprider föraktet och felinformationen. Varje gång den här typen av artikel dyker upp suger SKL tacksamt i sig varenda smula och tar det som förevändning att klämma åt oss lärare på ytterligare något sätt.

    SvaraRadera
  51. Uppenbarligen har vi helt olika världsbilder! Att lärare inte har synts i debatten känns väldigt märkligt för mig att se i skrift. Är det något som har diskuterats de senaste åren så är det väl skolan och dess personal!!??

    Att få ta emot kritik är faktiskt inget unikt för lärarkåren. All yrken få ta emot mer eller mindre kritik. Det man som enskild får ta ställning till är hur man hanterar den. Det jag föreslår är att man tar den till sig och känner man att den är felaktig så bemöter man den sakligt. Om och om igen. Har man som mål att förändra folks värderingar så gäller det just att om och om igen upprepa samma budskap för till slut sjunker det in.

    Slutligen och här kommer jag säkert att göra någon väldigt upprörd så vänder jag mig mot att lärarkåren skulle vara speciellt utsatt eller vara speciellt nedvärderad. ALLA yrkesgrupper ifrågasätts. Ingen får de resurser de önskar eller anse sig behöva. Det man får ställa sig oavsett vilket yrke man har valt är hur man hanterar dessa tillkortakommanden.

    SvaraRadera
  52. Visst Mats. Skolan och dess personal har diskuterats väldigt mycket men lärarna har inte bjudits in i den diskussionen. Inte bara det, lärare har varit rädda att uttala sig. Frispråkiga lärare har inte precis belönats i den kommunala skolan.

    När det gäller hur läraryrket och kåren är värderad är det sant att vi har vi helt olika världsbilder. Idag är det 1,4 sökande per plats till lärarutbildningarna. I Finland är siffran 10 per plats. Ändå är den svenska siffran högre än på länge. Före den ekonomiska krisen var det mindre än 1 sökande per plats.

    SvaraRadera
  53. Helena, ska man vara riktigt stygg om föräldrarna kanske de blev miljöskadade under 70-talets fria uppfostran. Ungarna fick inte precis lära sig veta hut på den tiden. Och det är väl det vi ser idag. De vet knappt hur de ska vara föräldrar, än mindre hur de ska fostar ugnarna för de blev de ju inte själva.

    SvaraRadera
  54. Plura, det ligger säkert mycket i det. Men en annan aspekt tror jag är att föräldrar tävlar i engagemang och ska visa hur mycket de bryr sig. För andra föräldrar, för sina barn och för oss mottagande lärare. Tacka vet jag litet hälsosam likgiltighet. En hel del av betygshetsen kommer just från föräldrarna och deras ibland extrema engagemang i sina barns skol- och idrottsprestationer. Det är dessutom så att ju mer föräldrarna bryr sig, desto mindre gör eleverna det. Du kan lätt räkna ut resultatet av det.

    SvaraRadera
  55. Jeanne d'Arc vann sin seger genom modiga efterföljare och det är det jag vill åstadkomma. Du har dessutom skaffat dig en trogen krets med bloggare som också kommer att gissla mindre välgenomtänkta saker från din sida så lite vaccination mot hybris tror jag redan du skaffat dig och i huvudsak behöver mer stöd.

    För övrigt så tycker jag att nästa val, då är det dags för Helena von Schantz som riksdagsledamot.

    SvaraRadera
  56. "För övrigt så tycker jag att nästa val, då är det dags för Helena von Schantz som riksdagsledamot."

    Inte bara riksdagsledamot - utbildningsminister!

    SvaraRadera
  57. Du formulerar dig som alltid fantastiskt och läsvärt! Bemöter och massakrerar Siwes påståenden på bästa sätt. Man baxnar när man hör att ni ska tala föräldrarna tillrätta! (Herrejisses, vilken planet har hon vistats på de senaste tio åren?) Och hur fel är det inte med individuella- el resultatbaserade löner, som splittrar mer än det sporrar!? Det är verkligen omdömeslöst att hänga ut en hel yrkeskår. Så långt håller jag helt och hållet med.

    Men, samtidigt blir jag fundersam när det här luftas åsikter om att "oinsatta" inte skulle få framföra sin mening. Är alla som inte är behörig lärare därmed oinsatt, eller var dras den gränsen? Vore helt orimligt om just lärarkåren fick fungera som någon slags "skyddad verkstad" i det avseendet, måste finnas andra bättre lösningar. Där kan jag se att signaturen Mats har rätt i en del. Å andra sidan klargör du, Helena, att det är ok att "tycka till" så länge man håller sig på individ- och skolnivå samt med en konstruktiv anda. Bra så.

    Till sist - kan det inte vara här på bloggen som på de flesta föräldramöten jag varit på genom åren? Att det är de lärare, eller föräldrar, som tar sin uppgift på största allvar och har uppriktigt intresse och engagemang som samlas här för att utbyta erfarenheter och stärkas. Det är också ni som, tyvärr, tar åt er mest av onyanserade utspel liknande Siwes. Men vi vet ju alla att det faktiskt finns andra som inte bryr sig lika mycket, såväl föräldrar som lärare och andra. Mig ger era ord iaf hopp om en bättre framtid för skolan. Låt lärare återigen bli ett av världens viktigaste jobb!

    //Ewa (ännu en "oinsatt förståsigpåare" ;-)

    P.S. Helena ska inte till riksdagen riktigt ännu, av den enkla anledningen att hon behövs som lokalpolitiker ett bra tag framöver! Tror hon kan göra minst lika stor nytta utanför rikspolitiken, som opinionsbildare, bloggare, debattartikelförfattare, eller varför inte som expert i t.ex. Skolfront? D.S.

    SvaraRadera
  58. Nej, det det är främst på riksplanet det behövs folk med full insikt i problematiken, det rätta drivet och konsten att argumentera. För det är mycket skada som ska repareras. Satsa på riksdagen Helena. Du får min röst och är värd all hjälp att nå ut till fler.

    SvaraRadera
  59. Jan, ditt och alla andras stöd och uppmuntran betyder väldigt mycket. Det här obetalda extraarbetet tar nämligen väldigt mycket tid. Till riksdagen kommer man knappast på mitt sätt. Jag är ny i politiken, men så pass har jag hunnit snappa att ovilja att kröka ryggen och rätta sig i ledet inte är några plus om man vill ta sig fram i den världen. För mig är politiken bara ett medel inget mål och det är väldigt skönt. Det viner inga partipiskor i min blogg. :)

    SvaraRadera
  60. Mats, du är en stor källa till glädje och klokskap för mig. Stort tack för det. I övrigt se föregående kommentar. Och tur det. Jag fasar för tanken på vad du skulle göra med mitt porträtt i så fall. :)

    SvaraRadera
  61. Ewa, tack för dina snälla ord. Självklart ska alla kunna framföra sin mening, komma med råd, synpunkter och invändningar. Sådant är nog alla med mer offentliga yrken vana vid. Att uttrycka sig föraktfullt, förklenande och att ifrågasätta folks goda avsikter och vilja att göra sitt bästa är däremot inte konstruktivt på någon nivå. Men att rikta sådant mot en hel yrkeskår när man är ledarskribent på någon landets största tidningar och har en stor opinionsbildande makt. Det tror jag är riktigt, riktigt skadligt.

    SvaraRadera
  62. Pekka tack för dina snälla ord och ditt stöd. Att jaga Östergötlands enda folkpartimandat skulle nog kosta mer ansträngningar och kampanjande än jag är villig att lägga ner dock. Men jag lovar att skriva många motioner till Folkpartiet. :)

    SvaraRadera
  63. Det är viktigt att man släpper fram åsikter från de som vet mycket om skolan i första hand men det betyder inte att det är den vanliga medborgaren som ska hålla tyst och släppa fram utan de som måste öppna upp för kompetens är maktens män och kvinnor som använder kraftfull vokabulär i stället för kunnighet . Den vanliga medborgarens berättelser och upplevelser är viktiga för den framtida skolan.

    Jag känner till många bra obehöriga lärare men är samtidigt väldigt tydlig i min åsikt att skolan ska inte ha några obehöriga lärare alls. De har i genomsnitt haft förödande effekter, de grundläggande problemen har maskerats, helhetsynen minskat och värdegrunden har blivit svajig. Jag erkänner att jag känner obehag när obehöriga lärare ska uttala sig om skolan för det är ofta de visar bristande förståelse för helheten och ibland när de saknar insikten om sina egna brister blir det oerhört fel.

    SvaraRadera
  64. Jan, tack för en bra kommentar. Precis så uppfattar jag det också.

    SvaraRadera
  65. Jesus, vilken glädje att läsa dina rader. Jag skrev själv en replik till Siwe (fast mycket sämre formulerad) fast med samma utgångspunkt; vet man inget om ett område bör man helst läsa in sig på det innan, eller i alla fall uttala sig med lite större försiktighet och respekt.
    Pinsamt för Siwe, det här... (men hon har kanske en ny arbetsgivare vid namn SKL?)

    SvaraRadera
  66. Vilket brinnand engagemang du har! TACK för denna artikel i bloggform. Ska sprida ditt budskap. Du är en fantastisk skribent.

    SvaraRadera
  67. Jag läste början av inlägget och tyckte att det var bra.
    Vi kan väl alla vara rörande överens om att om vi börjar med att ta reda på vad lärarna förväntas göra under lektionstid och övrig tid som man har som lärare, skriver vettiga, möjliga, uppnåeliga, med ansvar fyllda arbetsbeskrivningar för lärana men också all annan skolpersonal som ska dela på ansvaret, så har vi kommit en bra bit på vägen.
    Dela inte ut ansvar om mottagaren inte har mandat att faktiskt bestämma över detta ansvarsområde. Lägg även ansvar på föräldrar och politiker, inte bara på lärarna.

    Denna förändring kommer att höja statusen på läraryrket genom att man fastställer ansvarsområden som är faktiskt möjliga och går att nå med olika utbildningar.
    Om vi alla slutar att skylla i från oss, som du sa, att ansvar blir skuld, och vi lär oss och våra barn att ansvar är positivt så kommer vi i framtiden att slippa liknande situationer som vi har nu i skolan.
    Föräldrar har också problem med ansvar/skuld och tror ofta att det är skolan som ska uppfostra barnen..... inte bra...

    Hoppas att jag med denna kommentar inte framstår som en fullständig idiot! Jag vill att lärare ska kunna utföra sitt jobb med passion och intresse för både sitt ämne och eleverna. Jag förstår att det är svårt idag. Liknande situationer uppstår inom andra verksamheter där man idag drar ner och drar ihop till snåldrift. Tyvärr blir resultatet av snåldrift av skolan att vi får ett antal "undervärdiga" medborgare redan från 6 års ålder. ....inte bra.... därför måste någon säga ifrån till dessa snåldrifter, vi kan inte dra ner på kostnaderna på skolorna. Det är knappt att vi kan effektivisera verksamheten eftersom vi pratar om människor i utvecklingsfasen -barn-tonåring-snart vuxen.

    Med vänliga hälsningar
    Ann Godart, förälder till tonåringar i Kungsbacka kommun där skolor lämnar mycket att önska

    SvaraRadera
  68. Hej! Vad roligt det är att läsa både dina ord, Helena, och alla engagerade lärare som kommenterat ditt inlägg! Det är populärt att klanka ner på både lärare, skolan och lärarutbildningen. Det är väl dock så att statusen måste höjas redan vid intagningen till lärarutbildningen. Höj intagningspoängen! Vi lärare är oerhört tyngda av alla, ovan nämnda, uppgifter men vi behöver höras mer både om det som vi gör bra men framför allt om var ansvaret ligger nämligen hos BUN. Vi undervisar i en skola organiserad för undervisning mot/av grupp med styrdokument som säger oss att undervisa individer. För att göra så krävs betydligt fler lärare i skolan annars säger det sig självt att det blir ett omöjligt uppdrag. Att individualisera kunskapandet är viktigt, anser jag, men det måste då få tas på allvar. Uppenbart för mig är att många styrande kommunpolitiker inte har en aning om hur illa styrdokumenten rimmar med verkligheten. Självklart kan inte vi bära ansvaret för det. Var stolta och fortsätt sätta ord på vår professionalitet!
    /Fatima Haga Bjäreland

    SvaraRadera
  69. Jag håller med om allt, men det jag skulle önska är att lärare nån gång slutar vara så självuppoffrande.
    Innan jag blev lärare har jag jobbat i andra branscher och ingenstans har jag mött denna inställning. Varför ska vi finna oss i att vara en andra klassens arbetstagare? I vilket annat avtal måste man skriva in att arbetsuppgifterna ska rymmas inom arbetstiden? Vilka andra skulle finna sig i att inte få ut raster och pauser i sina scheman? Vilka andra tjänstemän finner sig i en sån usel fysisk arbetsmiljö, med många lärare i samma arbetsrum, pyttelitet skrivbord, ingen egen dator etc?
    Vi måste faktiskt säga ifrån! En del lärare vill inte "bråka" för det blir "synd om eleverna". Men det blir faktiskt ännu mer synd om eleverna när lärarna inte orkar och slutar eller blir sjukskrivna. Det blir också synd om de blivande eleverna när det inte kommer att finnas lärare för ingen vill ha ett sånt lågstatusjobb.
    Hälsningar Siv Flodkvist, lärare i Eskilstuna.

    SvaraRadera
  70. Håkan, tack för ditt beröm som gjorde en trött lärare glad. :) Finns din replik under artikeln?
    När det gäller att veta vad man skriver om håller jag med dig helt och fullt. Som jag skriver i en tidigare kommentar är Siwe och jag helt överens om att landstingen borde slopas. Men när hon kallar landstingspolitiker ett B-lag är hon ute och cyklar. De uppdragen är bättre betalda och mer eftertraktade än kommunala.

    SvaraRadera
  71. Tack Eva-Marie för ditt beröm. Jag blev glad.

    SvaraRadera
  72. Ann Godard, du framstår som allt annat än dum. Och jag är uppriktigt ledsen över att dina barns skolor lämnar övrigt att önska.
    När jag har elever som inte fungerar brukar jag börja med att tala om att jag märker att det inte är bra och fråga om det är något jag behöver ändra på eller om eleven har något råd, eller önskemål till mig. Nästa fråga är om det är något eleven behöver för att kunna lyckas. Först om jag har kammat noll på de frågorna kommer jag med råd och förslag.
    Kanske något att prova på för andra?
    Som till exempel för SKL?

    SvaraRadera
  73. Fatima, tack för beröm, kloka ord och en ljuvlig slutkläm! :)

    SvaraRadera
  74. Siv, som alla föräldrar vet blir man självuppoffrande av kärlek. Hur kan man annat än förälska sig i de där finniga truliga figurerna? Och hur kan man då låta bli att slå knut på sig för dem.

    Där har vi en stor del av orsaken. Men någon ursäkt är det inte. för du har förstås helt rätt.

    SvaraRadera
  75. åh, vad glad jag blev när jag genom en gammal kollega & facebook-kompis fick läsa din text. jag blev verkligen illa till mods av Siwes text i Fokus men kände varken att jag hade ork eller kunskap att kunna bemöta den med annat än svordomar & invektiv, så jag lät det bara bero. tack för att du tog dig tid & förde vår talan, så vältaligt dessutom.

    SvaraRadera
  76. Det var en lång kommentarlista! Det speglar väl inläggets kvalitet!

    Det som fastnar mest i inlägget är lönesystemets slag mot lärarens kollegiala situation, detta måste sättas in i den nedmontering av lärares villkor som pågått och pågår sedan sent 80-tal. Det är ständiga försämringar i avtal och anställningsförmåner som skapar en lätthunsad arbetskraft!
    Vilket ger möjlighet för kommunpolitiker att använda lärare som billig arbetskraft i simpla kommunala uppdrag, såsom barnpassning! Kvalitet och goda resultat för dem är inte kvalitet i undervisning och höga studieresultat, utan det är snarare ekonomisk kvalitet och ett vuxenhuvud per barngrupp som är deras primära mål!!!

    SvaraRadera
  77. Har sett att många reagerat på det Malin Siwes skriver samt att du Helena gjort ett bra genmäle. Ja, många andra har också gjort det! Andemeningen i det Malin tycks vilja få fram andas någon form av naivpubertal insiktsnivå där hon likt elever i t.ex åk 6-7 tycks tro att det är lärarna som har hittat på skolan och det den står för går ut på och vilka villkor som gäller. Omoget.

    Jag gör nedan min lilla 6-punktslista helt utan svordomar och hoppas att t.ex. Malin ändå kan förstå den och ta den på allvar.

    1. Ansvar tar vi lärare dagligen och stundligen men det är si och så med ansvaret hos dem som har den egentliga makten över skolan nämligen kommunerna (och staten delvis)

    2. Ansvaret för lärarutbildningen vilar inte på de enskilda lärarna eller våra fack. Så okunnigt att försöka påstå/insinuera något sådant.

    3. Individuell lönesättning har vi lärare redan och om vi är väldigt duktiga så kan vi kanske få flera tior mer än den näst bäste och möjligen ett par hundra mer än den sämste. Så ser det ut och det är arbetsgivaren som sätter lön. Individuell lönesättning betyder inte att man bestämmer sin egen lön, Malin!

    4. Vi pratar om och med föräldrarna (och eleverna) och deras ansvar. Föräldrar är huvudansvariga för sina barns fostran. En del föräldrar gillar inte att bli påminda om det och en del tycks tro att skolan har större delen av ansvaret. Det gäller att inte vika i denna fråga, den är fundamental. Kan du inte ta ansvar för ett barn så ska du inte heller fundera på att skaffa något. Skolan har ansvar för barnen under den tid de är i skolverksamheten men det är en väldigt liten del av livet om man räknar på det från t.ex. 0 till 18 års ålder.

    5. Forskning finns och följs men från tid till annan visar olika forskning kring olika metoder på olika resultat. Inte så sällan är forskningen lite enögd och kanske inte helt objektiv. Den borde då inte kallas forskning. Du använder begreppet ”forskningen” som om det är frågan om ”den enda och rätta vägen” och så fungerar det inte i verkligheten. Det finns inte en forskning, Malin. Det finns många olika!

    6. Det finns nog inte många lärare om ens några som inte tänker kritiskt och även självkritiskt. Jag har i alla fall inte träffat någon som jag på rak arm kan minnas. Jo, kanske någon enstaka lycksökare som trodde att läraryrket kunde gå ut på att bara lära ut och lära ut och det som lärdes ut kunde vara likadant hela tiden och eleverna lärde in det man lärde ut med någon typ av automatik. Så funkar det ju inte! En lärare som inte är kritisk till det som görs och förändrar så att det blir bättre överlever inte så länge i yrket. Responsen från eleverna är väldigt omedelbar, var så säker!

    Något får mig att tro att du inte har en susning vad du skriver om Malin! Jag kan försäkra dig om att jag har det! Tack för mig!

    SvaraRadera
  78. Bra analys Glenn, jag upplever att det viktigaste Malin skriver är att lärarkåren ska bli kaxigare. Det är förstås lite motsägelsefullt att hon skäller ut oss för att vi är kaxiga i början av artikeln men jag bortser från detta då många mogna och förståndiga människor blir lite pubertala när det handlar om skolan.

    Vi ska skriva om och agera för att hela lärarkåren ska bli kaxigare.

    SvaraRadera
  79. Janicke, tack själv för att du tog dig tid att kommentera. :) Artiklar som den i Fokus gör en lätt modfälld och uppgiven och då får man inget gjort. Bättre då att bli litet heligt förbannad. :)

    SvaraRadera
  80. Irradicals, tack för många kloka poänger. Jag skulle vilja lägga till en: Man har inga tillförlitliga redskap och rutiner för att granska vårt arbete, då märks det inte så tydligt hur mycket det faktiskt kostar att spara på oss.

    SvaraRadera
  81. Glenn, tack för din sex-punktlista. Jag håller med Jan om att det var en bra analys.

    SvaraRadera
  82. Jan, jag lyckas inte se var hon uppmanar oss att bli kaxigare. Däremot har jag nogsamt noterat att du och Bombadill uppmanar oss till det. :)

    SvaraRadera
  83. Janne, ursäkta att jag missade din kommentar. Det är först nu jag märker att jag aldrig besvarade den. En sak som gör ditt råd svårt att följa är att vi har två lärarfack. Sist LR följde ditt råd, såg Lärarförbundet till att det stod oss dyrt.

    Jag håller för övrigt inte med om att lärarna inte tar sitt ansvar. Tvärtom tar de både sitt eget och många andras. De gör det för sina elevers skull.

    SvaraRadera
  84. Jag har upptäckt att din blogg inte finns i min blogglista - ber om ursäkt för det och rättar genast till detta - Mvh Anne-Marie Körling

    SvaraRadera
  85. Tack Helena för en alltigenom helt sann betraktelse! Jag har själv haft mailväxling med Malin Siwe angående DN:s naivt positiva inställning i friskolefrågan härom året och bemöttes raljant och besserwisserskt. Tröttsamt.

    Efter tio år med Norrköpings kommun som arbetsgivare känner jag helt och hållet igen din bild av läraryrket. Många fantastiska krafter sliter häcken av sig för att åstadkomma under varje dag och så möts vi med fullständigt oförstående från arbetsgivare och media.

    /Christer

    SvaraRadera
  86. Vi ska ta ansvar det kräver mod, vi ska sätta ner foten mot de som utbildat oss det är kaxigt värre, vi ska hävda oss med individuell lönesättning det kräver mycken kaxighet, och sen kommer toppnoteringen att läsa lusen av föräldrarna, då får vi inte vara fega. Hon avslutar med att säga att vi ska tänka själva och kritiskt som är en ren uppmaning att vara riktigt kaxiga.

    En enda lång uppräkning i hur vi ska vara kaxiga tvärs emot en inledning där hon är arg över att vi är kaxiga. Motsägelsefullt är bara förstavelsen.

    SvaraRadera
  87. Christer, tack för dina vänliga ord. Jag visste inte att Siwe har skrivit om friskolor. Jag är själv innerligt glad över skärpningen som kommer när nya skollagen träder i kraft. Det finns alldeles utmärkta friskolor, men det finns andra där man hanterar sitt uppdrag skandalöst illa. Hög tid att man börjar skilja agnarna från vetet även i den världen.

    SvaraRadera
  88. Jan, jag tolkar nog artikeln litet annorlunda än du. Ordet kaxig också.

    SvaraRadera
  89. OK min tolkning av artikeln är inte självklar och för mig växte den synen fram gradvis men jag hoppas du också tycker det är ett intressant perspektiv att se det som att Malins konkreta förslag handlar om att stå upp mot andra, sätta ner foten, vara modiga och lite obekväma för andra.

    SvaraRadera
  90. Helena, vi kanske ska berätta för Janne och andra som inte (?) arbetar inom skolans värld att vi pga de avtal vi har jobbst under, inte har haft strejkrätt i ÖLA 2000. Vi har haft händerna bakbundna. Gemene man känner inte till detta utan tycker att lärare bara klagar och borde göra något åt det istället. När det nya avtalet skulle skrivas, ja då hävdade vi lärare vår rätt och SKL hävdade sin resulatet blev: INGET. Lärarfacken och arbetsgivarna kommer helt enkelt inte överens.
    Visst är andra yrkeskårer granskade, som någon skriver här tidigare, men jag skulle vilja se den artikel där en ingenjör inom exempelvis bilindustrin, plockas ner på motsvarande sätt. Finns den artikeln? Det är möjligtvis VD för större företag som granskas, inte varje utövare inom yrket!
    Visst ska vi stå upp för oss själva, visst ska vi säga ifrån men det görs väldigt klart från arbetsgivarens håll att det är nedskärningar som gäller framöver - alla är vi rädda om våra försörjningsmöjligheter...

    Jag är så trött på all negativ mediabevakning och tyvärr tror jag att den resulterar i att många av de kompetenta och goda pedagogerna lämnar läraryrket - vi orkar helt enkelt inte ta mer skit.

    Tack för dina underbara krönikor Helena! Jasg läser dem med stor behållning och nickar igenkännande :o)

    /Anne-Lie A

    SvaraRadera
  91. Anne-Lie, stort tack för din kommentar. Jag blev litet tyngd av Jans gehör för ryck-upp-er-skärp-er retoriken och glad över att du tog bollen. Du har rätt i allt du skriver, dessutom vill jag lägga till att vi är ovanligt arbetstyngda och aldrig klara med vårt jobb - något som minskar stridsorken om inte stridslusten, och vi har svårt att göra oss hörda. Bloggandet har gjort det lättare att komma till tals, men en vanlig lärare är inte intressant som tidningsdebattör.

    SvaraRadera
  92. Ojdå är det jag som har blivit utsedd till förespråkare för ryck-upp-er-skärp-er retoriken och jag som håller på att formulera en 2011 slogan. "Gör det enklare för den som har svårt att klara sitt uppdrag".

    Mina erfarenheter från företagare och ingenjörsvärlden (jag har varit lärare i åtta år nu) är entydiga i att är det någon som har problem försöker man underlätta för den personen och en arbetsgivare som baktalade sina medarbetare som SKL och kommunerna gör skulle inte ha några medarbetare kvar som ville arbeta där.

    Ekonomer beskriver det som gäller som att skolans arbetsgivare fungerar som en monopsist (lite liknande effekter som en monopolist) och att det leder till ineffektiv allokering av oss lärare. Detta förstärks förstås av statens agerande mot strejkande lärare även om LR hävdar att vi inte har strejkförbud. Ett uselt förhandlingsläge förstås men jag börjar se möjligheter till att vi ska våga tuffa till oss och det är den positiva vinklingen jag vill lyfta fram.

    SvaraRadera
  93. Förespråkare är inte precis vad jag skrev, Jan. :)

    Din slogan ställer jag mig helhjärtat bakom.

    SvaraRadera
  94. Jag tyckte det var lite roligt att spetsa till det. ;-)

    De som tror på ryck-upp-er-skärp-er strategin har en svuren motståndare i mig. "Lärare är bra att ha" och gör det enklare för de lärare som har svårt att klara uppdraget för elevernas skull är det jag tror på som framgångsväg.

    SvaraRadera
  95. Jan, Ryck-upp-er-skärp-er strategin används flitigt i 9A på klassen. Tror inte att det fungerar så vidare värst i det sammanhanget heller.

    SvaraRadera
  96. Helena, din kommentar sätter fingret på en sak som kändes olustig med förra 9A serien. Den här serien svänger mellan olika saker på ett sätt som gör superpedagogprestationerna oerhört svåra att bedöma.

    Jag tillämpar någon typ av fotbollscoachstrategi ibland, vi ska vinna, du ska sätta den och du ska bryta bäst som liknar lite det 9A lärarna tillämpar. Detta är dock bara en del av undervisningen för att skapa lite positiva stämningar och det avgörande långsiktiga resultaten kommer genom relationerna som byggs och träget vardagsarbete. Fotbollscoach strategin har oftast väldigt kortsiktiga effekter. Jag har lite svårt att bedöma Stavros mfl lärares arbete utanför kameran och tror att det kan innehålla fler dimensioner. Efter förra 9A tyckte jag att jag fick mycket rätt i att insatsen blev väldigt kortsiktig och inte ledde till varaktigt ökad studieframgång.

    SvaraRadera