måndag 10 januari 2011
Korkade grabbar i militärgrönt och smarta tjejer i rosa?
”Könsroller begränsning i skolan", lyder rubriken på en debattartikel i SVD skriven av Anna Ekström, ordförande för DEJA (delegationen för jämställdhet i skolan) i SVD med anledning av att delegationens slutbetänkande är slutbetänkt.
Att det var så visste vi förstås redan och det är heller inga revolutionerande slutsatser hon drar i artikeln, men det känns ändå som om hon angriper problemen med nya och fräscha ögon. Faktaunderlaget är väl känt. Flickor har bättre betyg i alla ämnen utom i idrott, flickor utsätts för mer trakasserier och lider mer av psykisk ohälsa än pojkar. När det gäller de yrkesförberedande linjerna väljer flickor och pojkar enligt traditionella könsmönster.
En sak jag uppskattar med artikeln är att Ekström med kraft tar upp hedersförtryck och att hon i det sammanhanget nämner både pojkar och flickor. När man som brukligt är hanterar hedersfrågor separat innebär det en slags särbehandling som i sig är diskriminerande. Skolan skall vara jämställd och aktivt motarbeta diskriminering och det ska gälla alla - oberoende av kön, religion och etnicitet. Inget tassande på tå och ingen särbehandling. På den här punkten har ändå mycket gjorts de senaste åren. Det finns nya krav på handlingsplaner på skolorna - något som har lett till att man på många håll har haft både fortbildning och diskussion om hur man bäst hanterar situationer där man misstänker hedersproblematik. Möjligheten att hålla sina barn hemma från viss undervisning har också tagits bort. Men vi har ändå långt kvar innan alla barn och ungdomar kan utnyttja de rättigheter och friheter vår grundlag ger dem.
En annan sak jag uppskattade var att hon tog upp att priset för att bryta könsmönster är större för pojkar än för flickor. Det här är något som vi borde uppmärksamma och problematisera mycket mer i skolan. Men det räcker knappast, för i grunden är det här inte ett skolproblem utan ett samhällsproblem. De attityder och värderingar som hämmar och inskränker våra barn genomsyrar hela samhället.
Vad beror det på att pojkarna presterar så mycket sämre? De orsaker Ekström lyfter är antipluggkultur och låga förväntningar på pojkar. Jag har skrivit flera blogginlägg om just antipluggkulturen (Varför får pojkar låga betyg och Allt är lärarnas fel 6) så där säger jag bara yes, för den finns och den måste motarbetas. Som kille får man får vara smart, men man får inte vara pluggig. En orsak till den här kulturen är att allt som är kvinnligt är tabu och att läsa skönlitteratur och läxor har kommit att ses som kvinnligt.Därför måste eventuella skolframgångar fås att framstå som resultatet av naturlig begåvning. Problemet är bara att skolframgångar når man inte utan hårt arbete. Dessutom är hjärnan som en muskel. Den måste användas och ansträngas för att utvecklas. På så vis leder antipluggkulturen också till att pojkar inte infriar sin intellektuella potential. Vad skulle Einstein ha uträttat om han hade satt sina dagar och nätter på att trimma moppen, spela WOW och uppdatera Facebook?
Hur är det med förväntningarna då? Har vi lägre förväntningar på pojkar? Eller är problemet att vi formulerar våra förväntningar på sätt som skapar motstånd snarare än motivation? De senaste decenniernas förändringar i skolan har slagit hårt mot pojkarna på många sätt. Var finns pojkarnas akademiska förebilder i en skola där nästan hela personalen består av kvinnor? Hur mycket påverkas vårt sätt att undervisa av kön? För många elever är lärarna den enda representanterna för bildning och högre utbildning de träffar. När vi i stort sett alla är kvinnor ger det en tydlig signal. Att plugga är kvinnligt och att lyda fröken är att underkasta sig. Det här förstärks antagligen av att lärarkåren blir allt mindre akademisk. Skolan är fylld av schyssta personer som eleverna gillar och som gillar sina elever, men intellektuella, fullblodsakademiker är en utrotningshotad art i skolan. Det innebär att få elever idag får de glimtar av en annan och spännande värld som var vanliga när jag gick i skolan. Och utan sådana glimtar inget raketbränsle. Utan sådana glimtar inga klassresor. Utan sådana glimtar blir det bara lydigt gnetande. Sådant som flickor är mer inriktade eller bättre programmerade till.
Åtgärderna? Där får DEJA en applåd av mig. Jag citerar ur Zorans blogg:
* att mer effektiva insatser från skolmyndigheternas sida görs för att både pojkar och flickor ska få stöd när det gäller psykisk ohälsa och trakasserier.
* att ansvaret för att utreda och beivra kränkningar och diskriminering när det gäller barn och ungdomar i skolan ska helt och hållet ligga hos Skolinspektionens barn- och elevombud i stället för att som idag delas mellan inspektionen och Diskrimineringsombudsmannen.
* att rektorer, lärare och andra vuxna i skolan måste ha bättre kunskaper och mer beredskap kring hedersproblematiken (en viktig, men ändå numerärt begränsad fråga) och som ställer stora krav på skolans jämställdhetsarbete.
* att skolan behöver en motsvarighet till Statens beredning för medicinsk utvärdering; ett fristående organ för utvärdering av metoder och arbetssätt som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Notera att alla åtgärderna är könsneutrala och inriktade på tydlig ansvarsfördelning och forskningsstöd för verifierbara resultat. På det hela taget är det befriande att läsa en artikel om jämställdhet i skolan som är så könsneutral och så målinriktad och oideologisk. Här finns inga färdiga lösningar utan istället gör man klart vad som borde ligga på vems bord och hur man ska gå till väga för att hitta verifierbart goda lösningar.
De här torra sakliga förslagen kanske inte talar till hjärtat och fantasin som den traditionella snyftretoriken, men det här är jämställdhetspolitik och skolpolitik som faktiskt kan leda till ett paradigmskifte. Utan offer, utan förövare, utan kvotering.
Jag vill inte höra något mer om hur den här regeringen inte har någon jämställdhetspolitik.
Möt Ludovic en pojke som vill klä sig i klänning och som alla mina franskelever får lära känna. Väldigt lätt att förälska sig i.
Media: SVD, SVD 2 (ett mycket intressant reportage om könsroller och barn - pojkar i klänning), Sanna Raymans ledarartikel i SVD, Johannes Åmans ledarartikel i DN.
Bloggar: Tankar om Skolan i Media, Helds HBT-Nyheter, Tysta Tankar, Lotta Edholm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med om det du säger. Det är intressant vilka följder våra förväntningar får. Ofta stöter man på intelligenta tänkande killar som inte vill förstöra sin image genom att öppna boken. Då är det viktigare än någonsin att förvänta sig att de ska göra det. Jag har också sett hur flera av dessa killar stegvis och kanske i smyg börja plugga mer och mer.
SvaraRaderaEn gång hade jag ett betygsamtal med en kille där jag sa till honom att jag var förvånad eftersom han "bara" skrev VG på ett prov, fast jag visste att han kunde bättre. Han tittade storögt på mig och så sa han ungefär: "Driver du med mig, jag har aldrig fått mer än ett G i grundskolan".
Ja, det är lätt att förälska sig i Ludovic. :-)
Helena!
SvaraRaderaNu ska jag (som akademiker) svära i kyrkan. Överdriv inte det akademiska i skolan! Det viktiga är inte att hitta akademiska förebilder, utan att hitta förebilder som representerar den värld som ungdomarna har att möta när de ska lämna skolan och själv börja ta ansvar för sina egna liv.
Det är inte alls säkert att morgondagens vinnaryrken kommer att vara de akademiska. Vi utbildar numera fler akademiker än samhället har riktig nytta av. Många akademiker får aldrig jobb som de tycker motsvarar sin utbildning. Samtidigt är en stor generation av yrkeskunniga på väg att gå i pension. Duktiga industriarbetar, duktiga snickare, duktiga elektriker, duktiga mekanisker, etc. Det kommer snart att finnas en stor blir av duktigt yrkesfolk och duktiga hantverkare. De ungdomar som lär sig dessa yrken kommer att bli väldigt eftertraktade om 5-10 år! Kanske är det de som kommer att vara framtidens vinnare? Hur många förebilder finns det för dessa (ofta manliga) oakademiska yrken i skolan?
"Utan offer, utan förövare"
SvaraRaderaAh, så vackert den glänser och glimmar, nyckeln!
Förutom din hyllning till regeringen så var detta ett riktigt bra inlägg :-)
SvaraRaderaGertie, ditt exempel väcker en hel del frågor om vad det är vi bedömer. Mitt skräckexempel är en mycket skarp gosse i Hallstavik som älskade att lära sig, men nogsamt såg till att få ett svagt godkänt på alla prov för att inte tappa status och kompisar. Han hölls så uppenbart tillbaka av gruppen - inte bara när det gällde framtidsutsikter utan också när det gällde att bejaka den han verkligen var.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMedborgare X, jag håller med dig, men jag ser ingen motsättning. Att gå i skolan utan att lära sig är att slösa bort sin tid. Och vilket yrke man än skaffar sig är det bra att ha vässat sin hjärna och skaffat sig en god allmänbildning. Min vision är att skolan ska öppna så många dörrar som möjligt, erbjuda en så stor individuell frihet som möjligt och inte slösa bort någons tid.
SvaraRaderaSom akademiker ser jag också ett egenvärde i att få vidgade vyer, en god allmänbildning,i att bli en läsare och i att kunna välja mellan och navigera i olika världar. Varje unge borde kunna välja och forma sin framtid - inte nöja sig med den enda framtid som står till buds.
Morrica, det är så tidskrävande och poänglöst att leta efter syndabockar och torka tårar. Hellre då kavla upp ärmarna och försöka åtgärda.
SvaraRaderaEva Berglund, jag är nog beredd att skälla på regeringen också. Men i det här fallet tycker jag att de förtjänar beröm
SvaraRaderaKanske inte helt begrepp hur åtgärderna skall lösa de problem som räknas upp (flickor mår dåligt och pojkar struntar i skolan).
SvaraRaderaVad jag själv vet så för pojkar är det mycket viktigare vilken lärare man har för resultatet, att känna respekt för en person är mycket viktigt då vi har en stolthet som är svår och släppa. Det varierar självklart från en person till en annan men vissa pojkar/män kan uträtta nästan vad som helst om han ser upp till personen som ger "order". Uppfattar han däremot personen som en nolla så kan man skita fullständigt i det, då blir man den där antipojken i den fantastiska bloggposten du skrev tidigare.
Om elever hade större möjlighet och välja lärare så tror jag man skulle kunna komma åt en del av "respekt" - problematiken. Mer konkurrens bland lärare och bättre möjlighet och påverka yrket hade möjligen lockat fler manliga att söka sig till yrket. Män gillar generellt och tävla något mer än kvinnor. Ibland är det en förutsättning för att mannen skall orka bry sig.
Tyvärr - betänkandet plöjer på i gamla banor. kryddade med lite utvecklingspsykologi a la Martin Ingvar.
SvaraRaderaKönsobalansen i lärarkåren berörs inte eftersom det per definition inte finns någon skillnad mellan könen. Därför blir de åtgärder som skulle kunna göras för att åtgärda problemet tabu. Skolan är normen och de som inte passar in är antingen
1) sent utvecklade
2) del av något som kallas antipluggkultur
Var tog utbildningens direktiv om att motverka könsobalansen inom lärarkåren vägen?
Varför tar man inte tillvara kunskaperna från HSV:s utredning Man ska bli lärare?
Tyvärr menar jag nog att den här regeringen har ärvt de sämsta delarna av socialdemokratins jämställdhetspolitik - beteendemodifikation och social ingenjörskonst.
Men jag får nog läsa vidare i utredningen.
Per, tack för dina intressanta kommentarer. Jag har också den erfarenheten att det oftare är viktigt för pojkar att uppskatta läraren än för flickor - även om det finns elever som måste gilla läraren för att jobba av båda könen. Jag tycker att det borde finnas större flexibilitet i skolan, att i viss mån välja lärare. Men framför allt måste vi lärare bli mer flexibla, mer inlyssnande och mindre känsliga, dvs bättre på att ta kritik och synpunkter.
SvaraRaderaTävlingstanken ligger det också en hel del i. Men det är en stor konst att använda sig av tävlingsmoment i skolan så att det bara får goda konsekvenser. Det kräver humor, tankeverksamhet och fingertoppskänsla.
Mycket bra artikel.
SvaraRaderaHar en tonårsdotter som det är oerhört svårt att få pluggmotiverad, om hon inte har turen att ha en lärare som hon uppskattar och respekterar i det aktuella ämnet. Då flyter det mesta på ganska lätt. Hon "suger" även i sig en massa annan kunskap, utanför skolan. Men vill bara inte engagera sig i skolarbetet alls om hon inte respekterar läraren. Pojkbeteende?
"och lider mer av psykisk ohälsa än pojkar"
SvaraRaderaKillar är bara tystare om det, annars är dom "mesar" och blir mobbade av omgivningen.
Hur förklarar du annars att unga män och pojkar står för 75% av alla självmord?
Det är lustigt att experterna hänvisar till biologiska förklaringsmodeller när det gäller könens i snitt olika studiemognad, men samtidigt är det tabu att hänvisa till detta i könens i snitt olika val av leksaker och yrken samt prioritering mellan familj och karriär. Då är det istället strukturer för hela slanten.
SvaraRaderaBra inlägg och vilken intressant diskussion som dök upp.
SvaraRadera1. Den mest centrala frågeställningen kring antipluggkulturen tas upp belyses så väl.
2. Förslagen förklaras så att man ser att de entydigt går i rätt riktning och att oberoende studier och analyser lyfts fram som vägar för att göra något varaktigt åt problemen.
Jag håller dock med Mats om förslagen känns svaga men i och med att jag som ofta anser att det viktigaste är att vi tar välgrundade steg i rätt riktning så är jag inte alls lika kritisk. Det känns däremot väldigt synd att det som den här diskussionen visade som viktigast, antipluggkulturen, det finns det inga förslag om hur den ska bemästras. Det finns egentligen inte ens några förslag om hur den ska analyseras och hur man ska hitta åtgärder någon gång i framtiden. Det är en så avgörande svaghet att jag ändå måste avsluta på ett huvudsakligen kritiskt sätt.
@janlenander: orsaken till att det inte finns några förslag mot antipluggkulturen kan ha och göra med att lösningar på det problemet går emot feminismen.
SvaraRadera@Per, det är nog så att vissa feministiska idéer och förklaringar hindrar att vi gör något åt antipluggkulturen men jag tror att det är fler och kanske viktigare saker som hindrar oss. Jag tror nog också att genusetablissemanget kan lockas till stödja bra förslag eftersom det är väldigt tydligt att killarnas alternativa karriärer kommer att vara helt förödande för jämställdheten.
SvaraRaderaMats, vi måste läsa med olika glasögon, för jag sniffar försiktigt i mig morgonluft. Men så håller jag också med utredarna i tolkningarna – även om du har rätt i att det finns andra faktorer som också behöver beaktas.
SvaraRaderaAnonym, tack för dina uppskattande ord. Jag tycker att det låter som om din dotter är skärpt, självständig och har en väl utvecklad förmåga till analys och kritiskt tänkande – idel MVG kriterier. Tyvärr välkomnas kritiskt tänkande ofta bara när det dyker upp i samband med en bokanalys, eller orsakerna till ett krig. Det beklagar jag. Visst måste man kunna bita ihop och få jobbet gjort, men kritiskt tänkande är inget man skruvar av och på. Våra barn skulle få en mycket bättre intellektuell utveckling om vi tillät dem att ifrågasätta och kritisera undervisning, material och upplägg i högre utsträckning. Givetvis behöver vi lärare (och föräldrar) samtidigt lära dem hur man framför kritik på ett konstruktivt sätt och göra skillnad på gnäll och gnöl och rimliga invändningar.
SvaraRaderaSjälv tror jag att den lydnad som allt för ofta råder bland flickor är förödande för deras intellektuella utveckling. Litet mer pojkbeteende för flickor och litet mer flickbeteende för pojkar skulle överlag vara bra.
Andreas, det är en intressant poäng du gör. Du har säkert rätt i att killar har längre väg till skolkuratorn. Samtidigt baserar man det här delvis på anonyma enkäter. Varför skulle man ljuga där? Jag tror att många kollegor skulle hålla med mig om att vi ser mer depression, ångest, ätstörningar och annat självskadebeteende bland flickor. Det är inte heller särskilt kul att vara en lydig pluggis, att ha prestationsångest och värderas så mycket på utseende. Då är det betydligt trevligare att vara grabben grus i skolan. Det skulle jag också tycka. MEN när grabben grus har gått ut gymnasiet och följt upp det med år fyra och år fem. Då är livet inte ett skvatt kul längre. Kan inte det vara en orsak till självmord?
SvaraRaderaMen i grunden är hela den här diskussonen om vem det är mest synd om poänglös. Barn som lider av psykisk ohälsa skall identifieras och få hjälp. Punkt slut. Och befriande nog är det också där betänkandet landar.
Erik, nu tycker jag att du är litet orättvis. Martin Ingvar är konsekvent i sitt lyftande av biologi som en faktor. Men att biologi och strukturer nämns sida vid sida, utan att man diskuterar gränsdragninge i en statlig utredning – det är vi däremot inte bortskämda med.
SvaraRaderaJan, ser du antipluggkulturen som ett rent skolproblem? Det är inte lätt att lagstifta bort attityder, normer och värderingar. Jag tror tvärtom att statens klåfingrighet i jämställdhetsfrågor har fått en motsatt effekt - åtminstone i vissa frågor och i vissa grupper.
SvaraRaderaPer, vad menar du med att feminismen är ett hinder för att få bukt med antipluggkulturen?
SvaraRaderaJan, ditt resonemang är också dunkelt för mig. Vad är det som hindrar oss från att göra något åt den här kulturen och vad är det vi borde göra?
SvaraRaderaHelena!
SvaraRaderaJag kan också se små ljusglimtar i ett för övrigt mörker av genus-mytiska ansatser. Men det som förtar hela rapporten är just föreställningen om "jämställdhet" definierat som lika behandling av pojkar och flickor, snarare än en skola som ger samma möjlighet för pojkar och flickor att utveckla sin egen personlighet. Avslutningen präglas av okritisk, slentrianmässig norm-kritik.
Det kan inte vara ett problem att pojkar i så stor utsträckning vill arbeta med traditionellt manliga yrken, lika lite som skulle vara det för flickorna. Det kan inte vara skolans roll att försöka motverka dessa val. Tvärtom borde skolan vara till hjälp för både pojkar och flickor att ta de första nödvändiga stegen i sina tänkta framtida karriärer, oavsett om de är traditionella eller ej. Hur kan man motverka anti-plugg-kulturen om man samtidigt ifrågasätter den väg som pojkarna vill ta? För mig är det också en form av öppen könsdiskriminering, om än med omvända förtecken. En diskriminering som skolan enligt lag numera ska motverka.
Jag är mest förvånad över att Jan Björklund låter utredning efter utredning köra i diket med den här ideologiserade formen av statsfeminism i förarsätet.
SvaraRaderaDelar ministern utrednings uppfattning att könsobalansen är en ickefråga?Direktiven såg annorlunda ut och Martin Ingvars spretiga biologism är enbart bekräftande av den ytterst skollojala tolkningen som utredningen gör.
Utifrån feministiskt perspektiv tycks män komma från en annan planet och inte vara intresserade av skolan eftersom de enbart bryr sig om lön och status (och därför är rekryteringsåtgärder meningslösa). Jag intervjuar avhoppade lärarstudenter och ser helt andra mönster. En självbelåten skolkultur som upphöjer sig till neutral norm är det största hindret för en förändring av rekryteringsbasen ("du är välkommen hit om du är precis som vi - och tro framför allt inte att du kan tillföra något").
Jan Björklund och Nyamko Sabuni har låtit sig förledas av det som i SOU 2006:75 kallades "skolverksfeminism".
Talet om evidensbaserade metoder känns hånfullt. Om min tes är att män tillför något i skolan och förskolan - måste jag då åka till Norge för att prova den?
Här har vi ju kommit överens om att så inte är fallet. Läraryrket är könsneutralt och det spelar ingen roll om det är män eller kvinnor som befolkar skolorna. Ingen roll, ingen roll, ingen roll...
Jag är ledsen om min besvikelse riskerar att bli störande men jag trodde att utredningen 2006:75 om jämställdhet i förskolan var ett olycksfall i arbetet. Den förvirrade blandningen av instrumentalism och poststrukturalistisk könsmaktsteori är svår att omsätta till pedagogiska handlingar. Nu sätts hoppet till att genusvetenskapen ska frälsa skolan och en hel del av de män som hoppar av sin lärarutbildning anger att de är trötta på att få skulden för allt ont i samhället.
Det finns tjejer som agerar som killar och killar som agerar som tjejer men..
SvaraRaderaKillars grundläggande (ursprung) motivation i drifterna handlar oftast om att på något sätt visa sig duktig och syftet med det är att få "brudarna". Ta bara zlatan och vad han gjort i sin roll som fotbolstjärna för att motivera andra pojkar. En "zlatina" skulle aldrig få samma genomslag bland tjejer.
Radikalfeminister har fått en hel del genomslag och där handlar det om någon slags könslöshet, att det inte är någon skillnad på flickor och pojkar.
För flickor är det viktigare att duga inom ett bredare spektra.
Killar söker en identitet i gruppen medan flickor skall duga mer generellt. Utgångspunkten för flickor och pojkars prestationer skiljer sig något åt.
En pojke som inte lyckas bygga upp en identitet inom skolans ramar letar identitet på annat håll, hittar han ett område där han kan bygga upp identiteten så är det stor risk att han struntar totalt i skolan.
För flickor fungerar identitetsskapande annorlunda och flickor är inte alls lika stolta som pojkar. Spårar en tjej ur i skolan så tror inte jag hennes sökande fortsätter på andra ställen utan där flickan blir generellt trotsig och svår.
Pojkar är beredda och ta större risker jämfört med tjejer.
Jag tvivlar på att en pojke får psykiska problem (ångest) av att vara dålig i skolan på samma sätt som flickor kan få ångest av att inte duga i skolan. Pojken kan däremot få stor ångest över att inte lyckas skapa en identitet, oftast i en grupp av andra pojkar.
En kille kan vara helt nöjd med att vara duktig på en enda sak och rätt kass i övrigt, inte lika lätt för en tjej att vara nöjd med en enda sak. Då är det bättre att vara hyfsad på ganska många saker.
Om skolan lyssnade mer på flickor och pojkars instinkter och inte pådyvlade flickor och pojkar hur de skall tänka så tror jag de som befinner sig på utkanterna presterat bättre.
Det kan innebära att man låter elever prioritera ner vissa område till förmån för att prioritera upp andra och så vidare. Även att man anpassade arbetssättet för att få upp motivationen.
Enligt mig så är det ingen slump att det är stora skillnader mellan fördelningen av män/kvinnor inom vissa typer av yrken (även om det jämnat ut sig en hel del). Exempelvis "nördprogrammerare" har säkert runt 98% män, det kommer förmodligen inte och ändra sig.
Radikalfeminister i synnerhet och feminism generellt vägrar och acceptera att det faktiskt finns skillnader mellan män och kvinnor och man jämför större grupper.
Hej Per!
SvaraRaderaJag tycker du har en passiv syn på problemet. I Norge finns förskollärarutbildningar med 50% manliga studenter. I Sverige har de här utredningarna slagit fast att lärarens kön inte är betydelsefullt för undervisningen.
Jag citerar ur direktiven:
"Jämställdhetsinsatser av olika slag har främst riktats till flickor och kvinnor. Syftet har varit och är att bryta det traditionella könsmönstret och få fler kvinnor att välja tekniska och naturvetenskapliga ämnen och utbildningar. Ansträngningarna att förmå pojkar och män att söka sig till kvinnodominerade utbildningar har inte varit lika stora."
I 2006:75 definieras statsfeminism som en strävan efter ”feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv”. Ur det perspektivet är det naturligtvis ett mindre problem att läraryrket håller på att bli enkönat.
Men är det verkligen regeringens perspektiv?
Jag är rädd att DJ (Delegationen för jämställdhet i högskolan) har samma arroganta inställning till regeringsdirektiven och väljer att ignorera rekryteringsproblematiken om det inte gäller att öka andelen kvinnor i högstatusyrken.
Vad är då mina konkreta tankar kring att börja bryta sönder antipluggkulturen.
SvaraRaderaJag tror verkligen på Mats idéer om att titta på Norge för att göra en storsatsning på fler manliga lärare.
Det som är min riktiga hjärtefråga är däremot att jag anser att kursplanen inte ger tillräcklig reell valfrihet hyfsat tidigt och att den har ett alldeles för stort fokus på verbala aktiviteter och reflektion när så många killar men även tjejer skulle behöva mer "Learning by doing". Jag gjorde ett mer omfattande inlägg om det på Skola och Samhälle för ett tag sedan.
Var kommer då denna "antipluggkultur" ifrån? För bara 20-30 år sedan var det ju pojkarna som hade bättre betyg. Hade flickorna då en "antipluggkultur"? Det lät dock inte så från feministiskt håll då. Nej, då var flickornas lägre betyg ett tecken på diskriminering och mäns förtryck av kvinnor. Konstigt att förklaringarna kan förändras så beroende på vilket kön man talar om...
SvaraRadera@Mats: Har inte berättat vad jag tycker man skall göra så här kommer mina åsikter.
SvaraRaderaSkolan skall fokusera helt på lärande vilket innebär att inte skall sätta betyg. Så länge lärare sätter betyg så kommer inga problem och lösas mer än duttande hit och dit.
Kunskapsbedömning bör vara viktigt för samhället, vem som helst borde få lov och kunna mäta sina kunskaper så en helt ny organisation (kanske kopplad till arbetsförmedlingen) som blir specicalister på att mäta kunskap borde skapas. Då frigör man arbete från lärarna med.
Fördelar med att separera kunskapsbedömning från lärarna är att en elev kan välja vilken lärare som helst. Byta lärare eller utbilda sig på annat sätt. Kunskapsbedömning blir trovärdig, kan bli mer detaljerad och det blir möjligt och mäta olika typer av områden på ett helt annat sätt. De kan exempelvis plocka in specialister.
Det går även och få indikationer om lärares skicklighet genom att titta på elevers resultat, vad för typ av elever en lärare passar för och lärare kanske kan marknadsföra sig mot den typ av elever som läraren fungerar bäst mot.
Lärare skulle plötsligt kunna göra karriär, grundläggande för karriär är att man på något sätt kan mäta skicklighet.
@Per
SvaraRaderaDet kanske är ett sätt att öka status och karriärmöjlighet. Jag är nog inte lika entusiastisk inför de här mätningarna. Antagligen handlar det om att jag är mest intresserad av yngre barns utveckling.
@Mats: Systemet (skolan) måste utformas så det är lönsamt och göra bra resultat, olönsamt med dåligt resultat och resultatet måste baseras på det som är viktigt, vilket inkluderar yngre barns utveckling.
SvaraRaderaFör att få till bra utveckling i rätt riktning så kan man titta på vad som fungerar.
Vad jag vet finns det inget exempel hur något utvecklas om man själv har kontroll över det egna resultatet. I bästa fall håller sig den typen av verksamhet konstant.
@Per Menar du att det inte är bra om man själv har kontroll över resultatet?
SvaraRaderaDu beskriver en människosyn som är starkt driven av yttre belöningar och jag tror att vi ser olika på begreppet inre motivation.
En vanlig tanke är att flickor har förstått att de måste ha bra betyg medan pojkar fortsätter att fråga efter "mening".
@Mats: Har du något exempel på verksamhet där inre motivation fungerar och ger bra utveckling?
SvaraRaderaInre motivation är nog samma som yttre motivation. Belöningar kan vara många saker, bara en sådan sak som att få korrekt bedömning om man faktiskt gjort ett bra jobb. Hur många klarar och utvärdera sig själva?
Problem med nuvarande betygsättningen är att den mäter hur mycket man snappat upp från en kurs. Det hade varit bättre om betyg kunde visa på talang och smarthet, att det inte var så trubbigt som idag.
När jag varit med och anställa folk så har det inte varit positivt att ha toppbetyg i alla ämnen, det vi värderade högst var om personen hade toppbetyg i de ämnen som relaterade till jobbet men värdelöst i andra. Det signalerade talang och att personen kan tänka själv.
Anonym, jag tycker att du har rätt men ändå fel. Så länge vi har så stark könssegregation på arbetsmarknaden finns det inget fritt val. En kvinna i en manlig bransch eller en man i en kvinnlig blir sitt kön istället för en individ och får kämpa väldigt i motvind. Därför menar jag att det är rimligt att man i skolan uppmuntrar till gränsöverskridande val. Inte tvinga, inte kvotera, inte ifrågasätta, men underlätta, uppmuntra, problematisera och upplysa. Visst finns det könsskillnader och det kan hända att vi även i ett utopiskt jämställt samhälle skulle ha fler män i byggbranschen och fler kvinnor i hemtjänsten och förskolan. Men vad finns det för rimlig förklaring till att det bara är män som kör sopbilar och bara kvinnor som är mattanter? Att köra sopbil är ett mycket välavlönat arbete (som för övrigt länge har attraherat mig). En mattant har en bullrig, smutsig arbetsmiljö, blir kallad för både det ena och det andra (medan vi bugar och bockar för sophämtaren) och en ynklig lön.
SvaraRaderaMats biologin tycker jag är mycket lättare att se på högstadiet än på gymnasiet, för där har pojkarna kommit i kapp. Men i sjuan är skillnaden mellan pojkars och flickors mognadsgrad så stor att den försvårare undervisningen.
SvaraRaderaJag tror inte att någon vill invända mot att män behövs och tillför något i skolan. En evidensbaserad metod vore väl att en förskollärarutbildning fick prova nya grepp med forskarstöd? Varför inte din egen?
Jan, jag missade ditt svar där. :) Jag är övertygad om att det behövs fler manliga lärare, frågan är bara hur man ska gå till väga. I Norge är de snabba att ta till kvotering.
SvaraRaderaJag håller också med dig fullständigt om att det behöver finnas fler sätt att närma sig kunskap.
Per, du missar en strykklass jag ser i skolan – den inte så macho killen som inte är beredd att ta risker. När det gäller den här eviga diskussionen om biologi och miljö är min uppfattning att om vi gör rätt ska det inte spela någon roll. Som jag skriver i en tidigare kommentar har vi inget fritt yrkesval idag. Det är väldigt kostsamtoch obekvämt att bryta könsvallarna. För kvinnor och för män.
SvaraRaderaMats, jag skulle inte utgå ifrån att de ignorerar problematiken.
SvaraRaderaSkrev jag inte tillräckligt mycket ändå ;)
SvaraRaderaEnligt mig så är blygare personer (som självklart är en utsatt grupp) också beredd och ta risker. Bara för att man är socialt svagare så behöver det inte innebära att man frångår det normala mönster som killar har i beteende. Känner själv flera av den typen för det är en vanlig grupp som börjar träna styrketräning.
flickor .....och lider mer av psykisk ohälsa än pojkar.
SvaraRaderaHar Du verkligen grund för detta påstående? Vad som är psykisk ohälsa kan många gånger vara relativ, men det finns ett mått som är ovedersägligt och det är antalet självmord. I grupp 10-24 år begås 75% av självmorden av pojkar/män medan den psykiska vården fylls av flickor. Är det så att vi observerar och vårdar och hjälper flickor men nonchalerar pojkar?
Ragnar Arvidsson
Samme anonym du svarade 12 januari 2011 09:30
SvaraRaderaHej Helena, och tack för ditt svar.
Ditt svar gör mig lite ledsen, för du väljer ju att se könsmönster där det finns annat (i mitt tycke viktigare) att ta fäste på. Din beskrivning av "mattanten" är f.ö. till stor del en fördom. Det är inte längre en medelålders gnällgumma med barn i äldre tonåren. Det är en ung person, inte alltför sällan manlig, ofta invandrare. I alla fall är det så det alltmer ser ut i Stockholm. Lågbetalt, lågkvalificerat arbete, som förr i världen fungerade som porten ut i förvärvslivet för hemmafruar, tas över av andra. Det gäller för övrigt alla yrken i denna kategori. Vad gäller många välbetalda, men inte så högkvalificerade yrken är det oftast muskelstyrka som räknas, inte kön (korrelation, inte nödvändigtvis orsaks-samband). Visst sticker det i ögonen att de tjänar bättre än oss gymnasielärare, men även där finns andra bättre förklaringar än just att de är män.
Problematisering och kritiskt granskande är visserligen bra i teorin, men utförs selektivt i praktiken. Vi skulle kunna problematisera betydligt fler saker, men som lärare hinner vi bara med det som läroplanen föreskriver och förhindras av läroplanen att problematisera annat.
Att kritisera skolan som social fostrare ses t.ex. inte med blida ögon. Skolans ambition har sedan många år varit att fostra elever till goda, vidsynta demokratiska medborgare. Samtidigt röstar fler elever än någonsin i skolvalen på partier utan demokratisk grund (som sd och v). Olycklig slump, andra orsaker eller kanske rentav en konsekvens? Hur det förhåller sig med kritik genusteoretisk fostran det vet jag inte, men jag har svårt att se att en regering (oavsett färg) som lägger hundratals miljoner på "jämställdhet" via feminism, applåderar ett kritiskt förhållnings-sätt i dessa frågor. Problematisering av könsroller (framförallt på det sätt som könsroller problematiseras) ges en tyngd som denna fråga inte är förtjänt av.
Men tillbaka till det viktigaste. Du svarar inte på min fråga - hur kan man säga sig motverka anti-plugg-kulturen om man samtidigt ifrågasätter den väg som pojkarna vill ta?
Per, man har aldrig skrivit tillräckligt mycket. :)
SvaraRaderaIngen vill stå utanför sin grupp så det du beskriver förvånar mig inte. Men min tolkning är att de tvingas in i den positionen av grupptrycket och av att alltid känna att de inte är rätt, att de måste anstränga sig för att räknas som riktiga killar. Så ska det inte vara. Alla borde få utforska sin egen personlighet och bejaka den. Oberoende av hur "rätt" eller "fel" de är i sitt kön.
Anonym, jag ser inte det omkring mig, men det betyder inte att det inte kan vara så. Så jag ska inte besvara din fråga, utan ha den i bakhuvudet och titta mig omkring extra noga.
SvaraRaderaAnonym,mattanten är bara ett exempel. Jag håller fast vid min poäng. När valet väl är fritt är allt frid och fröjd, men där är vi inte idag. Det gäller för övrigt inte bara könsnormerna, utan klasstillhörighet och ortskulturer också.
SvaraRaderaProblematisering och kritiskt granskande får inte vara teori i skolan - det är vårt förbaskade jobb. I det ingår självkritik och att både ge och ta emot kritik också.
När det gäller att slänga pengar på problem delar jag din indignation. Våra gemensamma pengar ska vi vara rädda om. Syftet måste vara klart och rimligt innan man lägger ut så mycket som en krona.
Vem har pratat om att ifrågasätta? Här gör jag något så cheesy som att kvotera mig själv:
"Inte tvinga, inte kvotera, inte ifrågasätta, men underlätta, uppmuntra, problematisera och upplysa."
Självklart borde alla växa upp med bra självkänsla och kunna stå emot grupptryck men det kommer inte och hända.
SvaraRaderaGrupptryck finns överallt, inte bara bland barn. Och människor är födda med instinkter där man bl.a. vill tillhöra en grupp, vill bli bra i gruppen och därmed jämför sig med andra i gruppen. Hade vi inte gjort det så hade vi nog inte jobbat så jävla mycket ;)
Bra slutpoäng! Bara därför ska jag strax hälla upp ett glas vin, för jag har jobbat väldigt mycket. :)
SvaraRaderaMen ingen determinism här, Per. Vi har makt över det som händer och hur samhället formas. Om vi uppfattar det som viktigt att våra barn får en bra självkänsla och kan stå emot grupptryck rör vi oss i den riktningen. Om vi uppfattar det som viktigt att de hävdar sig i gruppen, eller anpassar sig till gruppen rör vi oss i den riktningen.