Den där arma stackars Stefan Hanna. Där sitter han en tidig semestermorgon i kalsongerna och filosoferar. Tankarna hoppar från dallrande valkar till väderleken vidare till tronföljden för att sluta i en fundering om förhållandet mellan heder och valrörelse. Föga kunde han ana vilket ståhej hans funderingar skulle väcka.
Föga förtjänade Hanna och hans funderingar det ståhej de skulle väcka.
Media: SVD, Aftonbladet, Fredrick Federley på SVT, SVD,
Bloggar: Mina Moderata Karameller, folkhjälte-diva-och-debattör, Tokmoderaten 1, Tokmoderaten 2 Maria Hagbom, Vardagskrig, Ann-Cathrin's blogg, Motpol, Den hälsosamme ekonomisten, Ericas tillhåll, Hanna Wagenius.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo. Eftersom han skriver under devisen 'vill förtjäna ditt förtroende' skriver han som politiker. Han skriver som den person som sitter i kommunfullmäktige och tar beslut, kanske om skolan, kanske om äldreomsorgen, kanske om socialbidragen eller om bostadsanpassningar. Människor som påverkas av de beslut han tar har tagit del av hans funderingar om hyenadräkter och pensionärer.
SvaraRaderaDärför förtjänade han det.
Morrica, har du läst hans blogginlägg? Jag var chockerad över uttalandena som de framställdes i pressen, men när jag läste det blogginlägg som framkallade hela hysterin blev jag istället chockerad över pressens agerande. Att man därefter går genom hans blogg med finkam efter fler godbitar som hyenadräkterna gör inte saken bättre.
SvaraRaderaJag håller med dig Helena om att politiker ska kunna sitta och filosofera kring vilka aspekter som är relevanta för skatter och andra politiska beslut. Vi får en väldigt flat debatt om inte detta tillåts. Sen ska man i nästa steg självklart upptäcka att vi i Sverige har ett stort konsensus kring att skatter ska betalas efter förmåga och inte efter i vilken mån man utnyttjar samhällets resurser. Den politiker som framför ett seriöst förslag om tjockisskatt är värd ett gatlopp. Jag har i och för sig förväntningen att alla politiker ska ha funderat igenom grundläggande politiska principer och Stefan Hanna skulle inte få min röst men det här mediadrevet och utmålandet av honom som en hemsk person känns bara sorgligt.
SvaraRaderaJa, Helena, jag har läst det. Det var fånigt och raljant, men hade inte sålt lösnummer så pressen var tvungen att fläska på för att få uppmärksamhet. Men det Hanna behöver förstå är att han är en offentlig person, och allt han säger offentligt (en blogg är synnerligen offentligt, han kunde lika gärna ställt sig på torget och skrikit ut budskapet i en megafon) hörs av människor som får ta konsekvenserna av hans beslut. Att uttrycka sig som han gjorde i ett offentligt sammanhang får konsekvenser för honom, och kommer att hänga som en skugga över allt han gör under lång tid framöver.
SvaraRaderaJan, jag tror på tolerans och ett förlåtande sinnelag. Alla kan vi kläcka ur oss grodor. Men det han kom med var definitivt grodor och sådant bör ha vissa politiska konsekvenser. Däremot ska man inte behöva bli ökänd, felciterad och uthängd för det.
SvaraRaderaMorrica, du skriver pressen var tvungen. Jag tycker att pressen borde vara förhindrad från att fläska på för uppmärksamhet.
SvaraRaderaJag förespråkar en pressetik där tidningarna inte rycks med i en inflationsspiral av att ta till kraftfullast för att få uppmärksamhet. Behövs överord, felciteringar mm för att skapa uppmärksamhet så är det kanske inte tillräckligt mycket av nyhet. Det finns många som går upp i högt tonläge för de överviktigas skull men jag undrar om inte just de överviktiga har blivit de allra största förlorarna på medias rapportering.
SvaraRaderaHelena, då behöver vi ha ett annat sätt att finansiera media. Som läget är nu är det annonsintäkter och lösnummerförsäljning som gäller för ffa de sk kvällstidningarna (som väl kommer strax efter gryningen numera), och besöksstatistik och klickfrekvens för nätupplagorna - och konkurrensen är mördande. Den som inte fläskar på för uppmärksamhet blir av med läsare, klickare och annonsörer, och sjunker ner i glömskan.
SvaraRaderaJan, när jag först fick se den här nyheten blev jag glad, för jag anser att det finns svårartad diskriminering mot överviktiga som inte uppmärksammas alls tillräckligt och jag såg riktigt fram emot att attackera Hannas åsikter i ett blogginlägg. När jag läste det han skrivit insåg jag att där på sin höjd fanns en fjäder till pressens höna. Håller helt med om att vi behöver mer pressetik. Visst har man ansvar för vad man skriver i en blogg, men inte tillnärmelsevis så stort ansvar som en journalist på en rikstidning.
SvaraRaderaMorrica, nog sjutton ska det gå att sälja lösnummer utan att förstöra folks liv och rykten? Jag undrar också om de pressetiska reglerna är tillräckligt hårda. Det verkar behöver väldigt mycket för att en tidning ska bli fälld. Om inte anklagaren tillhör kungafamiljen, i varje fall.
SvaraRaderaJag kan irritera mig på de som klagar på en överviktig som tar två platser på spårvagnen etc. och ser gärna något riktigt kraftfullt välformulerat i denna fråga. Min huvudsakliga utgångspunkt är dock toleransen för att vi är olika och att samhället bör vara anpassat efter många olika sätt att vara. Ett inlägg kanske inte ska ta sin utgångspunkt i just övervikt utan visa på fler olika sätt att öka toleransen.
SvaraRaderaJag ser tecken på att en moralisk attityd tillämpas i allt högre utsträckning i ett antal storföretag och att det kan visa sig mycket lönsamt för media att låta bli att gotta sig i det många upplever som obehagligheter. Det finns en motsatt debatt kring att FB, Youtube, Appstore tror att det är lönsammast för dem att begränsa pornografi, religionsangrepp etc. Det här området öppnar upp för en stor liberal idédbatt där svaren är långt ifrån självklara.
Jag önskar dig en GOD FORTSÄTTNING på det nya året!
SvaraRaderaVisst skulle det vara galet ifall eleverna satte betyg på lärarna?
http://junitjejen.se/vakna-maud/
Helena, nätet är öppet, och åtminstone jag vill gärna att det förblir öppet. Det innebär att vi måste förhålla oss till att det vi säger på nätet säger vi offentligt, det gäller även om man är på semester när man skriver i sin blogg. Media är som de är, att de plockar upp, vrider och vänder och vinklar och i största allmänhet strävar efter att styra opinionen är inget nytt.
SvaraRaderaHanna skrev som han skrev, och det får han stå för. Han har också, vad jag förstått, framfört någon slags ursäkt för detta och försökt släta över, men inser förhoppningsvis att varken han eller kungen kan avgöra när det 'vänds blad'. Folk kommer att prata så länge de anser det intressant, och det kommer att komma upp igen och igen.
Vi behöver prata om media, men vi behöver också prata om hur vi förhåller oss på nätet, och i Hannas fall är det precis det som i slutänden kommer att fälla domen över honom - hans egna skriverier, inte medias.
Monika har ett ytterst tänkvärt inlägg i detta ämne:
SvaraRaderahttp://lektorio.wordpress.com/2011/01/03/det-galler-oss-alla/
Hon tar också upp en parallell med Volvoarbetaren som klagade på sin arbetsplats där jag tycker att arbetsgivaren borde valt ett "förlåtande sinnelag". Det är absolut så att arbetsgivaren "vi röstande" bör inse effekterna av att vara småaktiga och fördelen med en förlåtande attityd.
Hon tar också upp ett citat ur Stefan Hannas blogg där han pratar om straff för sjukförsäkringsfusk och pratar om de borde skämmas iförda "hyenadräkt". Jag tycker att det här är sådant som inte ökar Stefans trovärdighet som politiker och börjar svänga mot att det är rimligt han ifrågasätts.
Jag avslutar dock med att besöka hans blogg för "det som i slutänden kommer att fälla domen över honom - hans egna skriverier" och kan behöva tid att smälta mina intryck men jag blir i alla fall övertygad om att det här är ingen ond människa.
Jan, moralism, fördömande och fingerpekande är litet av vad Stefan Hanna ägnade sig åt. Men det är precis samma sak han själv utsätts för. Jag kan inte se att de som attackerar honom är bättre eller mer hedervärda än Hanna i sina uttalanden. Tvärtom. Här handlar det om en obskyr lokalpolitiker ingen tidigare hört talas som blir uthängd och stämplad i riksmedia så till den grad att det knappt finns en svensk över tjugo som inte vet vem han är och vilken idiot han är.
SvaraRaderajunitjej, bra att du skriver om det. För mig känns det som om jag redan har gjort det för många gånger för att ta det en gång till.
SvaraRaderaMorrica, det måste handla om en rätt stor slumpfaktor i att Hannas blogg blev en nyhet. Nästa stora faktor är nyhetstorkan.
SvaraRaderaHanna förtjänar att hans skriverier påverkar hans framtid inom politiken, han förtjänar inte att bli skymfad, hånad, trakasserad och uthängd över hela landet.
Jan, så väl du sammanfattar det här skeendet. Här handlar det också om lättkränkthet. Väljer man att göra den grövsta tolkningen, eller att hitta ursäkter och förklaringar? Handlar det om bristande lojalitet eller litet utpyst frustration?
SvaraRaderaHelena, jag har inte sett att han blivit varken trakasserad eller skymfad, varken i media eller i bloggar. Skrattad åt och utpekad för sina ord, definitivt, raljerad över och skämtad om, absolut. Många har tagit väldigt illa vid sig, han har ju uttalat sig rätt respektlöst om många utsatta grupper, och jag kan tänka mig att det yttrats hårda ord. Han befinner sig i en offentlig position och talade innan han tänkte, sånt får konsekvenser. Tidningarna skriver, såvitt jag sett, inte om honom längre, det snackas lite på bloggar men mycket mer är det inte. De som pekat finger är måhända inte bättre, men de är inte sämre än han heller, och reaktionerna är en rätt rimlig konsekvens av hans skriverier, precis som hans ursäkt är en rätt rimlig konsekvens av reaktionerna.
SvaraRaderaMorrica, jag uppskattar som alltid ditt perspektiv och dina synpunkter, men i det här fallet håller jag inte med dig fullt ut. Visst förtjänar han konsekvenser - politiska konsekvenser. Men han förtjänar inte att bli felciterad, uthängd, hånad och bespottad som person.
SvaraRaderaJag kan inte heller se att någon har orsak att "ta väldigt illa vid sig" av Hannas dumma spånanden. Gör man det är man bra lättkränkt.
Däremot kan en person bli knäckt för livet av det Hanna blivit utsatt för.
Hans Ericsson:
SvaraRaderaHelena, som far till en överviktig vet jag bättre än många andra vad det innebär.
Men Hannas filosoferande i värmen fick väl ändå en högst tillfällig uppmärksamhet? Så varför ta upp det nu igen? Föga förtjänade Hanna ståhejet.
Och varför skriver du att han sitter i kalsongerna? Jag kan inte hitta det i hans text. Då måste du ha hittat på det?
Hans, det stod inget om kalsonger, men mitt intryck när jag läste blogginlägget var att han skrev rakt ur huvudet det som kom för honom, han talar om att det är tidigt en semestermorgon. Jag försökte förmedla den inre bild jag fick.
SvaraRaderaMannen skrev dumheter, men han blev felciterad och skamlöst använd av kvällspressen.
Att överviktiga utsätts för kränkningar, trakasserier och skuldbeläggande det är däremot något som jag tycker är skamligt och något vi måste lyfta mer än vi gör. Det blir ett senare inlägg.
Varför ta upp det igen? Det här är ett två veckor gammalt inlägg.
Hans Eriksson
SvaraRaderaJag lägger inte sten på bördan här, men egentligen är överviktsproblemet enkelt.
Om man inte äter för mycket, går man inte upp i vikt. Vikt har aldrig flugit på en från ingenstans...
Att man sedan kan tycka om att vara tjock, det är en helt annan femma, men då skall man inte kräva att samhället måste ordna till det, när man får biverkningar av fetman.
Visst eget val finns dock i verksamheten...
Hela problemet sitter i folks föreställningsvärld. Det tar två till fem år att bli riktigt tjock, det tar naturligtvis lika länge att bli snyggt mager igen. Allt annat är bara önsketänkande.
SvaraRaderaÄr man gammal, så får man behålla skinnet som souvenir. Att begära att resten av skattebetalarna skall betala borttagningen av resultatet av någons frosseri, är verkligen övermaga. Vill Du bli tjock, okej, men klaga inte över konsekvenserna.
Kristian:
SvaraRaderaDet Helena skrev om var ju inte överviktsproblematiken utan mer om hur Hanna råkade ut för en i hennes tycke väl hård behandling av kvällspressen. Jag blev lite förvånad över det motsägelsefulla i att väcka liv i denna avsomnade historia.
Men jag ska hälsa min son att det bara är en fråga om, vad skrev du... 'föreställningsvärld'
Inte för att jag förstår hur du menar, men det hjälper säkert honom att bli av med sin övervikt i ett kick. Att ingen tänkt på det tidigare!
/Hans Ericsson
Hans
SvaraRaderaJag förstod det. Min vinkel var bara att försöka sätta mig in i Hannas tankevärld. Jag hart suttit som chef på Friskvårdscentrum AB i Stocholm i nästan 20 år och jag kan lova Dig att jag faktiskt hunnit ledsna flera gånger om över allmänhetens ignorans över sin egen hälsa samt samhällets förmodade skuld över att de hamnat där.
Alla vill ha en Quick-fix, men den existerar bara i folks föreställningsvärld. Alla resultat kräver hårt arbete...
Sens moral:
Det finns inte gratis luncher...
Ps
Den effektivaste metoden att gå ner i vikt under mina 62 års empiriska erfarenhet av liv, är att åka till vissa delar av Indien eller Kairo, bo där i ca fyra veckor och äta i olika hål i väggen varje dag....
Må så gott
Ds
Hans och Kristian. Jag uppfattar fördomarna och trakasserierna mot överviktiga som ett mycket större problem än övervikt. Alla vet att man inte får trakassera kvinnor, invandrare, handikappade, gamlingar, etc. etc, men tjocka personer framställs som svaga, skrattretande, korkade, viljelösa och får ta emot gliringar, "välmenta" råd och all möjlig sorts diskriminering utan att få upprättelse. Jag tycker det är för jävligt och tar upp det här i varje klass jag har. Hanna visar tecken på just sådan fördomsfullhet, men därvidlag skiljer han sig inte från folk i allmänhet och därför tyckte jag inte att han förtjänade att behandlas så där av media. Jag försvarar honom och hans rätt att få blogga klumpigt utan att bli riksökändis på kuppen, men hans åsikter försvarar jag inte.
SvaraRaderaDet kommer ett blogginlägg om det här vad det lider.