torsdag 6 januari 2011

Blir vi mer jämställda av kvotering?

Det tror väldigt många feminister. Har vi inte förstånd att välja jämställt och förnuftigt är det enda som behövs att klokare människor väljer åt oss, så är vi vips på väg mot den förlovade jämställdheten. Att vi har kommit dit vet vi när män och kvinnor tjänar lika mycket, diskar lika mycket, byter lika många blöjor och sitter i lika många bolagsstyrelser. Så ser inte min jämställdhetsutopi ut. Om det skriver jag idag på Newsmill.

25 kommentarer:

  1. För mig som har sett en utveckling med närmare relationer pappor och barn som följd av föräldrarförsäkringens införande är det svårt att hålla med även om artikeln har många poänger. Min grundtanke är också att staten har mycket större rättigheter att påverka med bidrag än att styra med regler. Jag tror faktiskt att vi är ganska många som känner så även om vi är ganska tysta efter Ohlys dumheter och av rädsla för att blandas ihop med vänsterfeministerna.

    SvaraRadera
  2. Jan, tror du att närmare relationer mellan pappor och barn är en följd av kvoteringen i föräldraförsäkringen? För att tro är ju faktiskt vad det handlar om. Det är knappast möjligt att sakligt värdera hur lagstiftning och statlig styrning påverkar våra attityder och värderingar. Jag uppfattar att det har pågått en förändring i synen på föräldraskap och hur vi hanterar vårt föräldraskap länge. Mina föräldrar hade helt andra föräldraroller än deras föräldrar. Jag kunde till och med som barn uppleva en förändring i hur mina föräldrar hanterade sina roller från sextiotalet till sjuttiotalet. Inget konstigt med det för just sjuttiotalet medförde en riktig revolution i synen på kön och könsroller. Jag uppfattar jämställdhet som en ”hearts and minds” fråga och hearts and minds vinner man inte med kvotering och statlig detaljstyrning.

    SvaraRadera
  3. Jag vet förstås inte sambanden men jag har många erfarenheter av mäns diskussioner i samband med föräldrarförsäkringen och ser att i samtliga fall finns ett växande i ansvarstagande och en ökad förståelse för sin egen längtan efter att engagera sig i sina barn.

    Jag oroas av Ohlys mfl's krav på exakt lika fördelning av föräldrarledigheten och känner direkt ett stort obehag inför likformighetssträvanden och detaljreglering. Det här känns helt principiellt felaktigt. Däremot tror jag samhället bör använda ekonomisk stimulans för att män ska ta huvudansvaret någon period under småbarnstiden, detta ger barnet på ett helt nytt sätt tillgång till två kompetenta föräldrar.

    Min pappa deltog i jämställdhetskampen genom att köra barnvagn trots att kollegorna retades. Han bytte blöjor och badade sina barn till farmors stora förskräckelse. Nog börjar den förändrade synen på föräldrarskap långt innan föräldrarförsäkringen och föräldrarförsäkringen är mer ett resultat av den än tvärtom. Ändå oroas jag mest av risken för att vänsterextremisterna agerande får pendeln att slå över för mycket åt andra hållet.

    SvaraRadera
  4. @Jan: Jag tror inte det är männen som fått ökad förståelse och längtan efter att engagera sig i sina barn, jag tror det är kvinnorna som släppt in mannen och låter honom ta del av barnuppfostran (om man får generalisera hejdlöst). Orsakerna är nog många, bara att kvinnor jobbar mer och mer, kanske satsar på karriär påverkar säkert.

    Jag anser iofs att kvinnan är bättre lämpad och sköta barnet till c.a. ett års ålder, den åsikten baserar sig på biologin. Amning, hormoner och annat som anpassats för uppgiften.

    SvaraRadera
  5. "Blir vi mer jämställda av kvotering?"

    Ingen aning, det är möjligt... på kort sikt.

    Men oberoende av det korrekta svaret är jag skeptisk till metoden, då den gör våld på individens valfrihet, vilket jag är övertygad om gör större skada på lång sikt; på vår människosyn i stort - och därmed också på jämställdheten.

    "Jag uppfattar jämställdhet som en ”hearts and minds” fråga..."

    Håller med Dig fullständigt. Därför krävs fortsatt debatt, outtröttligt motstånd mot kvotering, och outtröttlig plädering för jämställdhet.

    Och ett sunt agerande därefter. Jan, Din pappa förefaller vara en god förebild.

    SvaraRadera
  6. @Per, det är nog troligt att kvinnor släppt in männen mer också men jag tog upp männens ändrade syn eftersom jag där har mer erfarenhet. Amning, hormoner etc är förstås saker som gör kvinnor mer lämpade än män att ta hand om framför allt de minsta barnen men frågan är om inte andra saker spelar mer roll så att könet drunknar i det individuella skillnaderna i ganska hög grad.

    @Håkan, kvoteringsregler hotar valfriheten men när det gäller inriktning på subventioner får vi fundera lite djupare. Föräldrarförsäkring tenderar ibland att stimulera val av hemmafruupplägg och det tror jag att samhället förlorar på.

    Likformighetssträvanden är dåligt men vissa former av subventioner som på ytan ger valfrihet kan minska den reella valfriheten kraftigt. Ta exempelvis taket i föräldrarförsäkringen.

    SvaraRadera
  7. Kvotering är fel ord. Om vi utgår från att barnet har rätt att skapa relation till båda sina föräldrar faller ljuset annorlunda.

    Det är alltså ingen försäkring eller bidrag som kan kvoteras - det handlar om att samhället försvarar barnet rätt.

    Sedan kan arbetsmarknadspolitik och jämställdhetspolitik locka oss att se saken ur andra perspektiv, men jag biter mig fast i det som borde vara lagstiftningens kärna.

    "Rätten att överlåta"... det är inte kvotering! Vi kan ju inte överlåta sjukdagar eller karensdagar!

    SvaraRadera
  8. Trevligt att öppna sin blogg och hitta så många tänkvärda och kloka kommentarer. Tack för det! :)

    SvaraRadera
  9. Jan, precis som du uppfattar jag morötter, upplysning och opinionsbildning som betydligt bättre redskap för samhällsförändring än piskor. Ett av de många problemen med detaljreglering och likformighetssträvanden är att enskilda individer alltid hamnar i kläm. Hur går det ihop med alla människors lika värde och rätt till självförverkligande? Tack för att du delade med dig din pappa. En varm och härlig bild. :)

    SvaraRadera
  10. Per, min uppfattning är nog att män är mycket mer engagerade i sina barn. Men ska man mäta det statistiskt behöver man göra en attitydundersökning inte titta på uttaget föräldraförsäkring. Som lärare har jag sett en stor förändring under de senaste två decennierna. Nu är det lika många pappor som mammor på föräldramötena, jag får lika många mejl från pappor som från mammor och det är lika många pappor som mammor på utvecklingssamtalen. När jag först började jobba som lärare träffade jag nästan bara mammor. Pappors uttag av föräldraledigheten har däremot inte ökat särskilt mycket under den perioden.

    Jag tror också att kvinnor har bättre förutsättningar och större vilja att vara hemma i början av biologiska orsaker. Men inte heller det är någon regel. Jag har träffat flera kvinnor som har lidit svårt att att vara hemma med sina spädbarn och haft svårt att ge sina barn adekvat omsorg. Biologi är en faktor, men vi är alla individer och hur man kommer att reagera inför föräldraskap vet man inte i förväg.

    SvaraRadera
  11. @Mats, jag håller med i din tolkning av att det handlar om rätten att överlåta istället för att kvotering och att det är barnens rätt till båda föräldrarna som är det primära. Sen vill jag inte ta bort möjligheten att överlåta för den ger en flexiblitet som är bra för barnet men jag skulle kunna tänka mig att minska antalet månader som kan överlåtas ytterligare.

    Min pappas föräldrarroll som då var radikal men nu nog upplevs lite från dinosaurie-tid byggde inte på speciellt mycket tankar om samhällsförändring utan han agerade helt utifrån de varma känslor som uppfyllde honom. Vi vill inte tillbaka till en tid där mäns naturliga föräldrarkänslor blev något de behövde kämpa för.

    SvaraRadera
  12. Håkan, tack för din kommentar. Jag tror inte att ändamålet någonsin helgar medlen. Vill vi ha ökad tolerans, omtanke och mer manöverutrymme, behöver vi visa tolerans och ge varandra frihet och manöverutrymme. Det känns väldigt bra att vi är flera som upplever det så.

    SvaraRadera
  13. Jan, för min del har jag aldrig lekt med dockor, aldrig gullat med bebisar och jag tycker inte att bebistiden är någon höjdare. I varje fall inte för en rastlös och otålig person.  Timme efter timme sitter man med bröstet i munnen på en bebis och man får i stort sett aldrig äta ifred, sova ut eller gå på toaletten ensam. Ändå har det varit av stor betydelse för mig att vara hemma under den första bebistiden och jag minns en fysisk känsla av saknad som om en del av mig själv var avhuggen när jag inte var med min bebis. Jag tror att den märkliga metamorfos jag genomgick under graviditet och amning beror på hormoner, men hormoner är nyckfulla och drabbar oss alla olika. Det är ju hormoner som ligger bakom förlossningsdepression också. Hormoner kan ibland vara orsaken till att det är pappan som ska ta den första tiden. I den bästa av världar i den bästa av familjer tar man hand om varandra, är lyhörda inför varandras behov, önskemål och tillkortakommanden och man sätter sina barn först.

    SvaraRadera
  14. Jag tycker inte att kvotering är fel ord. Däremot tycker jag att vi behöver ta barnets rätt till en relation till båda föräldrar och båda föräldrars rätt till en relation till sina barn på stort allvar. Därför har jag motionerat om att man ska kunna ta ut föräldraledighet samtidigt så att ingen behöver nöja sig med två veckor för stifta bekantskap med en ny familjemedlem. Att undanröja hinder, att upplysa, att uppmuntra – det är vägar jag tror på. Men vore det inte bättre att fråga pappor, mammor och barn hur de upplever sina relationer om vi vill veta hur de ser ut än att stirra oss blinda på statistik över föräldraförsäkringen?

    SvaraRadera
  15. Jan, i mitt fall frös alla de månader man inte kunde överlåta inne. En konsekvens av minskad flexibilitet är att många barn får mindre tid med sina föräldrar. Det tycker jag är en väldigt beklaglig konsekvens.

    SvaraRadera
  16. Även om enskilda fall kan bli fel så är en huvudprincip med subventioner att de ska frysa inne för de som inte stämmer in på syftet så att staten ska spara pengar. Att pengarna som fryser inne kan användas för något annat viktigt ändamål tror jag att du är medveten om.

    Det svenska systemet kan vara ett av de mest generösa i hela världen och det betyder att även om någon månad fryser inne så stimulerar det svenska systemet barnens tid med föräldrarna i hög grad.

    Jag är positiv till utökade möjligheter att ta ut föräldrarpenning samtidigt men ser ändå en vits med att pappan under någon tidsrymd får ta huvudansvaret så jag vet inte hur långt man ska gå med detta.

    SvaraRadera
  17. Jan, jag ser inget generöst med vårt system. Man tar in våra pengar och bestämmer på vilka villkor vi ska få tillbaka dem. De villkoren är utformade så att många faller mellan stolarna. Det innebär lidande och påfrestningar i ett skede i livet där påfrestningarna färdigt är som störst. Det uppfattar inte jag som klok politik.

    SvaraRadera
  18. Vårt system är mycket generöst mot småbarnsföräldrarna men det betalas förstås av dem som är någon annanstans i livet eller inte väljer att ha barn. Jag är ytterst skeptisk till en hel del av föräldrarpenningens utformning och tycker att det är mycket problematiskt att föräldrarna måste vara etablerade på arbetsmarknaden för att åtnjuta den på ett rättvist sätt. De stora problemen handlar alltså inte om rätten till att överlåta vissa delar utan om sådant som att samhället subventionerar de som har det bra ställt mer än de svagaste.

    SvaraRadera
  19. Amen till din kritik mot föräldraförsäkringens utformning, Jan. Däremot håller jag inte med om att människor som väljer att inte ha barn betalar. De vinner också på att man har en jämn nativitet i landet. Det är rimligt att vi alla betalar för sådant som alla vinner på. Samma sak gäller tågen och det borde någon påpeka för infrastrukturministern.

    SvaraRadera
  20. Jag vidhåller att det är andra som betalar men så är det med hela samhället man betalar för poliser som hjälper andra, tåg som man inte reser med och sjukvård man inte utnyttjar. Det är dock själva samhällets ide och något som behövs för helheten, något jag ställer upp på och något där jag också tycker det är synd att tågtrafiken inte får mer pengar. Vad jag vill lyfta fram är att vi i Sverige inte ligger dåligt till när det gäller stödet till småbarnsföräldrar.

    SvaraRadera
  21. En liten komplettering: Jämför vi vårt system med föräldrarpenning med andra länders som ofta har högre valfrihet (skattesänkningar för alla föräldrar etc.) så har vårt system en viktig tanke om att stimulera och underlätta för föräldrar att ta hand om sina egna barn och därigenom lära känna dem väl tidigt. Jag hittar inga system med ökad valfrihet som inte missar detta i ganska hög utsträckning.

    SvaraRadera
  22. Debatten om hur mycket respektive förälder är hemma med barnet den första tiden, är inte det egentligen bara ett sätt för en del politiker och klänga sig kvar vid makten genom att påstå att de kan skapa mer jämlikhet med mer regler?
    De har eventuellt kunnat vinna en del tidigare på frågan men nu är den överspelad. Samhället är så jämställt (kvinnor tar för sig) att det är dags och ta bort regler.

    Föds inte över 50% bäbisarna av mammor som inte är gifta idag? En hel del av dessa har kanske inte ens en relation, barnet är rätt oplanerat eller så skiter det sig snabbt.
    Ensamstående och uppfostra barn, det borde vara viktigare och prata om, kan inte komma ihåg att jag någonsin läst att någon politiker tagit upp det problemet.

    En ensamstående förälder är ganska körd om man ser till att avancera inom yrke eller göra karriär.

    SvaraRadera
  23. Jan, du skriver föräldrar, men du menar pappan. Eller hur?

    Ett problem jag ser är att familjesituationer kan vara så olika. Barn är så olika. Jag trodde mina barn trivdes på dagis. Det gjorde de inte, de hatade det. Vissa barn är utåtriktade, andra har stort behov av lugn och tystnad. Det är ett väldigt krävande jobb att vara goda föräldrar. Det kräver gott samarbete, flexibilitet och lyhördhet. Mitt i det här bullrar staten in med en bulldozer. Det är så jag upplever ökad statlig styrning.

    SvaraRadera
  24. Per, mycket bra att du tar upp ensamstående föräldrar. Jag tror inte att pengar är problemet där, men kanske uppbackning. 50 % ogifta mammor? Det låter inte möjligt. Själv bryr jag mig inte mycket om vad som är vanligt eller ovanligt. Om en lag lämnar offer i vägrenen, menar jag att det är en oliberal och därmed olämplig lag.

    SvaraRadera
  25. Nej, jag menar i det här fallet just föräldrarna. Jämför vi med andra länder så är andra lösningar av typ mormor etc. mycket lättare att använda istället för att vare sig mamman eller pappan är hemma.

    SvaraRadera