torsdag 27 september 2012

Kvotering mot diskriminering?

Det är antidiskrimineringsdag i Norrköping idag. Byrån mot diskriminering har arrangemang hela dagen. Program här: ”Stoppa kvoteringen! – Bryt enfalden och öka mångfalden på arbetsplatsen!” Den sista programpunkten är ett panelsamtal om kvotering som recept mot diskriminering på Arbetets Museum.  Vi är fyra som deltar, Louise Malmström (S), Nazem Tahvilzadeh (forskare), Javiera Cifuentes (integrationsansvarig på SEKO Mellansverige).

Det är utmärkt timing för en sådan diskussion. Igår släpptes en AllBright-rapport som visar på kräftgången när det gäller kvinnor i bolagsstyrelser. Siffran har stannat på pinsamma 23%. Den förklaring som presenteras är att kvinnor blir tillfrågade, men ofta tackar nej. Det skulle alltså vara kvinnornas eget fel att det ser ut så här. Vet inte vad jag tror om den förklaringen.  Siffrorna är nämligen inte ett skvatt bättre när det gäller politiskt tillsatta styrelser. Ändå har vi ett i stort sett könsneutralt underlag efter varje val. Lika många kvinnor att tillgå som män med andra ord, lika meriterade - eller omeriterade - och när det gäller styrelseuppdrag brukar ingen politiker vara nödbedd.

Det är också svårt att förstå varför kvinnor skulle vara mer svårövertalade i Sverige än annorstädes. Vi jämför oss nämligen högst negativt med andra länder just på den här punkten.  Samma sak gäller utrikesfödda - en grupp det talas alldeles för litet om i sådana här sammanhang. Chanserna för invandrare och kvinnor att slå sig fram i styrelserummen och företagshierarkierna är alltså större övriga västländer än i Sverige.

Vad beror det på att Sverige som slår sig för bröstet för sin jämställdhet och brist på rasism är sådana mästare på att hålla kvinnor och invandrare från makt och karriär? Det är en av de frågor vi ska diskutera ikväll.

Min tro är att det beror på att vi i Sverige går mer på kontakter och relationer och mindre på formella meriter än vad man gör i andra länder. En naturlig konsekvens av en sådan relationsrekrytering är att makten konserveras hos dem som redan har den. De  som är högst i hierarkin känner varandra och klättrar högre och högre på varandras ryggar. Jag har både inom politiken och i yrkeslivet sett hur ”nyttiga” relationer värderas över allt annat. Över heder, moral, resultat - över allt. Omvänt håller folk tyst med vad de verkligen tycker för att inte riskera  en relation som kan betala sig längre fram. 

Somliga vill komma åt den här informella kvoteringen av vita medelklass män genom en lagstadgad kvotering av kvinnor, utrikesfödda och andra som diskrimineras. Jag tillhör inte dem. Jag tror inte att ändamålen helgar medlen. Någonsin. Alldeles särskilt litet helgar ändamålen medlen när det handlar om diskriminering. Diskriminerande handlingar är ju bara utslag för diskriminerande tankar och värderingar, och det är det sistnämnda vi behöver komma åt om det ska bli någon varaktig förbättring. Ur det perspektivet  har metoderna extra stor betydelse.  En typ av negativ särbehandling för att motverka en annan typ av negativ särbehandling lär inte få ett bättre och mer tolerant samhälle som slutprodukt.

Så vad ska vi göra istället?  Kom till Arbetets Museum i kväll klockan 19, så diskuterar vi den saken.

24 kommentarer:

  1. Kan det inte bero på att, så som samhället ser ut idag, är kostnaden fortfarande högre för kvinnorna än för männen? Jag menar, en kvinna känner med all sannolikhet mer (praktiskt) ansvar för hem och barn än män gör i gemen, det känns "självklart" för de flesta kvinnor att hålla allt i huvudet medan männen är ganska vana vid att ha någon form av markservice a la "det där är frugan bättre på". Så männen drabbas inte lika hårt av en befodran medan kvinnorna inte vill att de längre arbetstiderna och högre arbetsbelastningen ska gå ut över övriga familjen så de tackar oftare nej.
    Jag tycker det snarare tyder på ett friskhetstecken att tacka nej under de rådande omständigheterna. Vill man ha fullständig jämlighet inom detta område borde man bygga om hela systemet från grunden så att vi har ett samhälle där högre tjänster inte kräver 60h arbetsveckor och orimligt mycket ansvar utan kan kombineras med ett LIV på ett mänskligare sätt. Så som det ser ut idag skulle jag aldrig i livet tacka ja till en högre tjänst, oavsett hur högt betald den är, om det skulle innebära mindre tid men mina barn och min man. En karriär är i slutändan, ALDRIG värt det priset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, du har en viktig poäng. Det är inte alls självklart att vi får ett bättre samhälle om alla satsar på karriären i första hand. Ett jämställt och fritt samhälle har vi när alla kan välja utifrån egna önskemål, prioriteringar och förutsättningar.

      Du har som sagt en viktig poäng, men det är långt ifrån hela förklaringen. Det finns gott om kvinnor som vill ha uppdrag och som inte erbjuds några. I Valdemarsvik tillsattes alla kommunala bolagsstyrelser med enbart män. Inga kvinnor blev tillfrågade. Det trots att 46% av kommunfullmäktige består av kvinnor.

      Radera
    2. Jag kan inte låta bli att fundera över vad som skulle hända om en kvinna skulle säga, rent ut, att hörni snubbar, jag skulle gärna vilja sitta i den ena eller den andra styrelsen. Skulle det göra någon skillnad?

      Radera
    3. Morrica, jag har varit med när det har hänt gång på gång och nej. Det gör ingen skillnad.

      Radera
  2. Ett faktum som sällan kommer fram i debatten, är att andelen kvinnor i svenska börsstyrelser är nära nog identiskt med andelen kvinnor som tog examen från Handelshögskolan och Tekniska Högskolor inom den generation som aktuell för styrelseposter.

    Utfallet motsvarar alltså rekryteringsunderlaget. Så vari skulle diskrimineringen ligga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser inte riktigt hur du menar att svaret på min fråga finns i det andra svaret ovan? Rekryteras styrelserna till kommunala bolag från kommunfullmäktige, eller från andra ställen?

      Radera
    2. Nu sitter jag vid en riktigt dator så att jag kan klistra länkar och citat.

      För nåt år sen undersökte en privatperson andelen kvinnor i rekryteringsunderlaget för OMX-bolagen och kom till följande slutsats:

      'Andelen i OMXS30 är 25.4% kvinnor när den borde vara 25.4/0925=27.5% Vi pratar alltså om 2.1 procentenheter. Kan dessa 2.1 procentenheter förklaras med att kvinnors livsval skiljer sig mot mäns?'

      Studien publicerades på Genusnytt (eftersom hyperfeministiska gammelmedia knappast skulle ta i en sån studie med tång) http://genusnytt.wordpress.com/2011/10/24/insandare-kvinnor-val-representerade-i-styrelser/

      I SR P1-diskussionen om Albright-rapporten igår, så nämnde författarna till studien att det omedelbara rekryteringsunderlaget, d.v.s. börsbolagens ledningsgrupper, hade betydligt lägre andel kvinnor än själva styrelserna. Detta torde ju snarare tyda på att det finns en gräddfil för kvinnor till de högsta posterna, så att de nästan kommer upp i det rekryteringsunderlag som utbildningsbasen medger, trots att de i stor utsträckning tackat nej till de meriterande chefsjobben (eller nått glastaket, eller hur man nu väljer att förklara deras underrepresentation i ledningsgrupper). Nån på Genusnytt hade även räknat ut att medelåldern för kvinnor med styrelseuppdrag är betydligt lägre än för män, vilket tyder på att kvinnorna haft rejäl skjuts i karriären.

      Kommunala bolag är ganska ointressanta i detta sammanhang. Kommunerna styrs av glada amatörer, där korruption och nepotism är ganska utbredd bland de flesta partier. För min del får man gärna lägga ner de kommunala bolagen och integrera deras verksamhet i kommunens ordinarie organisation, så behöver de inte ha några styrelser.

      /Bashflak

      Radera
  3. Jag har tidigare påtalat könsobalansen i läraryrket. Över 70 % till upp över 90 % av lärarna är kvinnor. Är det männens fel att de inte söker sig till lärarprofessionen eller är det återigen kvinnornas fel...? För visst kan man se paralleller,om man vill.

    SvaraRadera
  4. Bertil, visst kan man det. Styrelseuppdrag är ofta välavlönade, så dem tar männen. Läraryrket är slitsamt och lågavlönat, då flyr männen.

    SvaraRadera
  5. Helena
    Jag tycker att du någon gång ska försöka inse att världen inte är svartvit. Männen "tar", och kvinnorna "uppoffrar sig". Är det så du ser på könsrollerna? Kvinnor är inte vuxna att ta ansvar för sig själva och samhället?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bertil, jag tyckte att jag svarade i samma anda som jag fann i din kommentar.

      Vad kunde väl vara mer vuxet och att ta ansvar för sig själv och samhället än att se till nästa generations bildning och omsorg?

      Radera
  6. En bolagstyrelse med kvinnor komplicerar allting. Är det bara män så kan man kröka fritt och besöka det lokala horhuset. Svårare än så är det inte

    Sigge Fröjd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ett viktigt observandum, käre Sigge.

      Får jag ett tillräckligt högt styrelsearvode och en tillräckligt stark drink är jag villig att - i rent studiesyfte - utröna om det finns något horhus i min hemort Valdemarsvik.

      Radera
    2. Jodå, det finns i varje by. Vi talar ju om världens äldsta marknad
      Wein, Weib und Gesang.

      Radera
    3. Det känner jag till, men på vissa håll får man sådant gratis. :)

      Radera
  7. Jag håller med. Kontakter är allt när det gäller att få dessa poster och ofta jobb öht. Män väljer inte män som det sägs utan män väljer kompisar. Detta gör iofs kvinnor också. Jag skulle vilja påstå att det även finns kompetenta män som inte får chans till styrelseposter då de inte är i rätt kompisgäng.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Calle, tack för en viktig poäng. Det är lätt att stirra sig blind på procentsatser och missa den diskriminering som inte är strukturell, men precis lika allvarlig. Den här svågerpolitiken som genomsyrar vårt samhälle är en form av korrumption.

      Radera
  8. Man kan ju undra vad man har för totalitär samhällssyn om man över huvud taget anser att vilka privata/ideella verksamheter har anställda/i förtroendepositioner är en politisk fråga … Det är ju självklart inget som politiker eller ”staten” skall bestämma utan detta är helt upp till ägarna/medelemmarna vilka de vill anställa/ha i förtroendepositioner och vad de baserar sina beslut på är ju helt upp till dem. Det är ju t.ex. absolut ingen mänsklig rättighet att få en anställning eller sitta i styrelsen i ett privat företag!

    Däremot skall naturligtvis offentlig finansierad verksamhet enbart gå på formella meriter och kompetens vid anställning, men där är knappast kön på den sökande en relevant faktor. Vill man att offentliga anställningar skall baseras på vilket kön den sökande har så kan man ju undra varför man inte lika gärna skall ta hänsyn till andra faktorer som t.ex. sexuell läggning, samhällsklass, etnicitet, religiös övertygelse osv?

    Sen är själva idén om att alla tänkbara kollektiv skall vara representerade i ”maktpositioner” i förhållande till sin storlek, annars är det ”orättvist” och ett ”samhällsproblem”, i grunden en djupt obehaglig kollektivistisk tanke. Med stöd av denna vansinniga tanke kan man ju med fog även hävda det är ett problem att ”judarna har för mycket makt i förhållande till sitt antal” …

    Till sist kan man ju undra vad det är för människor som ser det som ett problem i sin vardag att kvinnor är underrepresenterade i börsbolagens styrelser. Har man verkligen inga relevantare frågor att sysselsätta sig med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig i ditt grundresonemang, men jag har den reservationen att jag som kund förtjänar att kunna rösta med fötterna. Jag vill ha en jämställdhetsrankning av företag så att jag kan belöna och bestraffa via det instrument som känns mest - plånboken.

      Radera
  9. Nog är det så att könsrollerna är djupt inbyggda i oss och att både män och kvinnor hjälps åt att konservera dem. Jag är positiv till kvotering på det sättet att skulle det lyckas vända saker mot mer jämlikhet så tycker jag det är rätvist och bra men tyvärr har jag ännu sett det lyckas. Ditt sätt att se på det Helena kanske lämnar några öppningar.

    Vad Bertil missar är att du observerar en realitet om läraryrket och styrelseplatser. Yrket behandlas sämre pga att det är många kvinnor. Kvotering nej tack! Men gärna lite harm och ifrågasättande av dåliga beslut baserade på fördomar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan, det är helt sant att konserverandet av könsroller sker i samarbetet. Då borde det - ur mitt perspektiv i varje fall - vara självklart att även befrielsen måste ske i samarbete. Ingen vinner i ett könskrig.

      Radera
  10. Handlar det inte om våra biologiska roller? I det här landet vill vi gärna vara nära naturen. Det är ett känslomässigt ställningstagande. Att stå ute i snålblåsten eller att styra och ställa i hemmets trygga vrå. Manligt och kvinnligt. Män vill gärna sticka ut hakan i en styrelse och trotsa jantelagen, kvinnor föredrar att styra i kulisserna.

    SvaraRadera
  11. Classe, det är möjligt att det finns biologiska skillnader som spelar in. Men det handlar också om kulturella koder och om diskriminering - omedveten så väl som medveten sådan.

    SvaraRadera