Kvotering mot diskriminering?

Det är antidiskrimineringsdag i Norrköping idag. Byrån mot diskriminering har arrangemang hela dagen. Program här: ”Stoppa kvoteringen! – Bryt enfalden och öka mångfalden på arbetsplatsen!” Den sista programpunkten är ett panelsamtal om kvotering som recept mot diskriminering på Arbetets Museum.  Vi är fyra som deltar, Louise Malmström (S), Nazem Tahvilzadeh (forskare), Javiera Cifuentes (integrationsansvarig på SEKO Mellansverige).

Det är utmärkt timing för en sådan diskussion. Igår släpptes en AllBright-rapport som visar på kräftgången när det gäller kvinnor i bolagsstyrelser. Siffran har stannat på pinsamma 23%. Den förklaring som presenteras är att kvinnor blir tillfrågade, men ofta tackar nej. Det skulle alltså vara kvinnornas eget fel att det ser ut så här. Vet inte vad jag tror om den förklaringen.  Siffrorna är nämligen inte ett skvatt bättre när det gäller politiskt tillsatta styrelser. Ändå har vi ett i stort sett könsneutralt underlag efter varje val. Lika många kvinnor att tillgå som män med andra ord, lika meriterade - eller omeriterade - och när det gäller styrelseuppdrag brukar ingen politiker vara nödbedd.

Det är också svårt att förstå varför kvinnor skulle vara mer svårövertalade i Sverige än annorstädes. Vi jämför oss nämligen högst negativt med andra länder just på den här punkten.  Samma sak gäller utrikesfödda - en grupp det talas alldeles för litet om i sådana här sammanhang. Chanserna för invandrare och kvinnor att slå sig fram i styrelserummen och företagshierarkierna är alltså större övriga västländer än i Sverige.

Vad beror det på att Sverige som slår sig för bröstet för sin jämställdhet och brist på rasism är sådana mästare på att hålla kvinnor och invandrare från makt och karriär? Det är en av de frågor vi ska diskutera ikväll.

Min tro är att det beror på att vi i Sverige går mer på kontakter och relationer och mindre på formella meriter än vad man gör i andra länder. En naturlig konsekvens av en sådan relationsrekrytering är att makten konserveras hos dem som redan har den. De  som är högst i hierarkin känner varandra och klättrar högre och högre på varandras ryggar. Jag har både inom politiken och i yrkeslivet sett hur ”nyttiga” relationer värderas över allt annat. Över heder, moral, resultat - över allt. Omvänt håller folk tyst med vad de verkligen tycker för att inte riskera  en relation som kan betala sig längre fram. 

Somliga vill komma åt den här informella kvoteringen av vita medelklass män genom en lagstadgad kvotering av kvinnor, utrikesfödda och andra som diskrimineras. Jag tillhör inte dem. Jag tror inte att ändamålen helgar medlen. Någonsin. Alldeles särskilt litet helgar ändamålen medlen när det handlar om diskriminering. Diskriminerande handlingar är ju bara utslag för diskriminerande tankar och värderingar, och det är det sistnämnda vi behöver komma åt om det ska bli någon varaktig förbättring. Ur det perspektivet  har metoderna extra stor betydelse.  En typ av negativ särbehandling för att motverka en annan typ av negativ särbehandling lär inte få ett bättre och mer tolerant samhälle som slutprodukt.

Så vad ska vi göra istället?  Kom till Arbetets Museum i kväll klockan 19, så diskuterar vi den saken.