torsdag 6 september 2012

Skolpolitisk läxhjälp?


Det är inte konstigt att skolan i Sverige inte är likvärdig, så sällan som någon tar det målet på allvar. Nu senast är det Johannes Åman som raljerar på DN:s ledarsida: ”Välutbildade, högavlönade föräldrar som läser godnattsagor borde besinna sig: Hur kan de vara så hjärtlösa och osolidariska att de ger sina egna barn försteg framför andra som har det sämre förspänt?”

... Undrar om inte just den formuleringen är bottennappet i skoldebatten?

Det är ingen som vare sig inbillar sig eller förväntar sig att barn ska växa upp i en likvärdig miljö. Självklart har skillnader i uppfostran, uppväxt och hemmiljö betydelse för skolresultaten. Vi kan knappast vänta oss att Lisa som har en knarkande mamma, en utvecklingsstörd lillasyster och en pappa på kåken ska ha samma förutsättningar att göra bra ifrån sig i skolan som Erik som växer upp med högläsning, utlandsresor, violinlektioner och en storebror på KTH. Just därför är det så otroligt viktigt både att skolan är likvärdig och att personalen på skolan ägnar det mesta krutet åt Lisa och andra i liknande sits. Vi ska inte ha ett samhälle där en eländig barndom med automatik ger skolmisslyckanden och ett eländigt vuxenliv. Alla måste ha en rimlig chans att genom att kavla upp ärmarna och anstränga sig forma sina liv till något de kan vara stolta över och trivas med. Det är det enda anständiga. 
   Men det är också det enda rationella. För det är kanske Lisa, inte Erik, som har potential att bli vår nästa Strindberg, Kamprad eller Nobel. Om vi slår ut alla nyanlända och alla som växer upp i dysfunktionella eller torftiga hem då lär det inte bli ofta vi får dela ut några Nobelpris till folk från Alfreds egna hemtrakter.

Min erfarenhet är att lärare skattar likvärdighet betydligt högre än andra skolintressenter. Vi ser hur ofta det är ”mycket som får mer” och vi ser hur ofta en elev som har hemförhållanden som ger en härdad högstadielärare tårar i ögonen inte får en ärlig chans att lyckas i skolan. 
Ungefär en fjärdedel av eleverna i varje högstadieklass jag har haft har föräldrar som är ett hinder - inte en tillgång i skolan. Det handlar om missbruk, sjukdom - både fysisk och psykisk - och allmän oförmåga att axla föräldraansvaret. Om vi uppmuntrar de övriga föräldrarna att engagera sig i sina barns skolgång, köpa läxhjälp, välja skola minskar likvärdigheten.

Den svenska satsningen på att involvera föräldrarna har också fått som konsekvens att den tid vi sätter på utvecklingssamtal, föräldrakontakter och mentorskontakter framför allt går till de högpresterande eleverna och de engagerade föräldrarna. På vår skolmarknad har vi lärare nämligen mycket små möjligheter att säga till en förälder att vi inte har tid att tala med dem, eller behöver prioritera en annan elev. Det vill säga - till den som har skall varda givet och den som är lurad på sin barndom och uppväxt blir även lurad på sin skolgång.

Vi har utmärkta mål i vår skollag. Men vad hjälper det så länge vi har ett skolsystem som räcker skollagen långnäsa?

För att man ska lyckas i livet krävs för det första hårt arbete och för det andra förmågan att lära av misslyckanden. Vare sig det handlar om fotboll, kärnfysik eller företagsamhet. Talang, begåvning, annat medfött eller förvärvat spelar in - men inget av det har någon betydelse om man inte är villig att lägga manken till och göra uppoffringar eller om man ger upp vid första motgång. Läxorna är elevens träning i uppskjutna belöningar, elevens skola i sambandet mellan insats och utdelning. Därför är det oerhört viktigt att det finns läxor i skolan. Det är också viktigt att de är rätt utformade. Det ska inte behövas hjälp när man gör sina läxor. Hjälpen ska man få i skolan. Det är också viktigt att läraren ser till att alla elever verkligen gör läxor och förstår sin egen makt över de egna resultaten och den egna framtiden.

I Sverige valde vi att offra likvärdigheten på valfrihetens och resultatens altare. Konkurrensen skulle pressa upp kvaliteten. Valfriheten skulle öka motivationen. I Finland valde man att sätta likvärdigheten först. 

Kanske är det så att det är våra politiker snarare än våra elever som behöver läxhjälp för att hantera vår skolpolitiska bakläxa?

40 kommentarer:

  1. Likvärdighet har att göra med en skola som vågar ställa krav. En kravlös skola kommer att ge just de elever som redan har ett försprång i och med välutbildade och/eller förstående föräldrar ytterligare fördelar.

    Det är som om vi inte vågar tala om för de svaga eleverna att de är svaga. Allt ska döljas i ett grötigt mummel: inga betyg, inga nationella prov.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bertil, förväntningar, krav och belöningar är sådant vi behöver mer av i skolan, men kraven ska vara rätt placerade. Det finns massor av krav i skolan nu också, men jag tycker inte att alla krav som finns är rättvisa och rimliga. Samtidigt tycker jag att det finns krav man borde ställa, men inte ställer. En skola utan betyg och utan nationella prov tror jag leder till ännu större snedrekrytering.

      Radera
  2. Word, Helena.

    Men allvarligt Bertil - vad är det som retar dig? Vem pratar om kravlös skola? Självklart blir konsekvensen den du säger om skolan inte ställer några krav alls, men det omvända ger inte med nödvändighet automatiskt omvänt resultat. Det beror på vad du menar med krav? Uppskärpning?

    För mig låter det som att om bara du fick bestämma så skulle eleverna skärpa sig och lärarna vara mer stränga för att alla skulle få samma möjligheter. Då undrar jag - är det din erfarenhet av undervisning? Är det din erfarenhet av att undervisa elever i utsatta områden? Är det din erfarenhet av att undervisa elever som varit i Sverige kortare tid än 6 år? Är det din erfarenhet att arbeta med detta spektrum av elever mot samma mål under lika lång tid, eller med vissa elever t.o.m. kortare? Tror du på allvar att en elev som helt saknar föräldrar med skolbakgrund eller intresse har hjälp av dina krav i såna fall? Det du säger är ju också det samma som att lärare nu inte skulle ställa några krav, utan ger upp om de utsatta.

    Krav får man gärna ställa, men de måste vara rimliga att möta upp och följa upp för både elever och lärare. Och jag kan lova dig att de krav som skolan och skolarbetet ställer på såväl lärare och elever idag inte är att leka med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem har talat om orimliga krav? Inte jag.

      Jag tror du har den uppfattningen av en skola med krav innebär oerhörda umbäranden för eleverna med sönderstressade själar som resultat. Det finns alltid människor som pga alltför höga ambitioner ska vara bäst i allt och sådana elever finns också.
      För dem med bildningsointresserade föräldrar är ordentliga krav från skolan nödvändiga. Nu faller skolan gärna undan och man skulle säkert kunna upptäcka att en och annan av de adhd-diagnostiserade elever snarast är överbegåvade, men med
      för låga krav ställda på sig. Detta upptäckte jag när en kollega och jag skrev en artikel om "Toppbegåvade barn". Barn med hög IQ var då överrepresenterade bland motsvarigheterna till psykisk hälsovård i olika länder. De blev för uttråkade som följd av att räkna samma tal om och om igen o.dy. Så det här med krav har många dimensioner.

      Radera
    2. Anna-Karin och Bertil, jag tycker inte att man kan uttala sig samlat om krav i den svenska skolan. När det gäller nyanlända har jag sett flera exempel på att man prioriterar trivseln här och nu framför möjligheterna till studier och ett intressant och stimulerande yrkesliv. På områden som arbetsro och ett trevligt sätt mot andra elever och lärare upplever jag att vi generellt ställeri låga krav, men när det gäller ansvarstagande, punktlighet med inlämningsuppgifter, förmåga att arbeta självständigt under långa perioder - ja där tycker jag att många lärare ställer höga krav. Där har vi en orsak till det Bertil berättar om. Den elev som redan kan lika mycket engelska som sin lärare - eller mer - och får i uppdrag att arbeta självständigt med något inlämningsprojekt sparkar ofta bakut. De ser helt enkelt inte inlärningspoängen.

      Radera
  3. Tankvärt det du skrivit.

    Det jag däremot inte riktigt förstår är användandet av begreppet likvärdighet. Resultat kan aldrig vara likvärdiga. Däremot ska förutsättningarna vara likvärdig. Det är precis det skollagen säger i 1 kap 9 §. Likvärdigheten i skolanväsendet bygger på att alla ska uppfylla de fastställda målen i styrdokumenten. Gör man inte det är det huvudmännen eller rektorerna som inte skapat en undervisning som bygger på de nationella målen och riktlinjerna.

    Därför skorrar det i mina öron när man i debatten använder ordet för någonting det inte är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plura, om det behövs hjälp med läxorna är skolan inte likvärdig. En likvärdig skola ger alla samma förutsättningar att lyckas. Vår skola ska dessutom - enligt skollagen - kompensera för brister i hemmiljön. Vår skola ger definitivt inte alla samma förutsättningar och den kompenserar heller inte för brister i hemmiljön och är alltså inte likvärdig.

      Radera
    2. Helena var det inte det jag sa? Läxhjälp är inte likvärdig därför att skolorna inte lyckas med sitt uppdrag att uppfylla fastställda mål.

      Läxhjälp är en bakläxa både för pedagogiken och lärarna. Detta oavsätt om man tycker att lärarna görs till syndabockar eller inte. Tragiskt nog får lärarna bära hundhuvet för att rektorerna inte förstår sitt uppdrag.

      Radera
    3. Håller med helt i problembeskrivningen, men jag tror inte att det räcker att få rektorerna att bättre förstå sitt uppdrag. Vi har systemfel som behöver rättas till och vi måste ha en systematisk resultatkontroll om vi ska få ordning på skolan.

      Radera
  4. Tycker inte jag får nåt svar på varför läxhjälp skall inkluderas i just RUT?

    SvaraRadera
  5. Bo, det förstår inte jag heller. Om inte det är för att man ändå inte kan kontrollera hur RUT används i det här fallet. Jag tror knappast läxhjälpen hade växt sig till en sådan industri utan RUT.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läxhjälpen har växt till sig kraftigt utan RUT. Läxhjälp innefattas i den utvidgning av RUT som diskuterats sen cirka ett år.

      Radera
  6. Helena,

    Det är min uppfattning att hjälp med läxor inte ska vara en del av RUT-avdraget. När det kommer till läxans vara eller icke vara så försöker jag för närvarande samla på mig argument både för och emot läxor för att sedan bättre kunna ta ställning. Tycker det finns många både bra, intressanta och spännande tankar både hos dem som är positiva till läxor och de som är negativa till läxor. Fortsätter att med intresse följa debatten om läxor i skolan.

    Ha en trevlig kväll,
    Fredrik (från ett regnigt Helsingborg)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken trevlig kommentar, även om det är tråkigt att Helsingborg var regnigt. :)
      Att lyssna på alla argument är alltid klokt, men i centrum måste finnas elevernas möjlighet att både ställa upp egna mål och sedan nå dem. Jag kan bara lyckas med det med läxor i mina ämnen, men är fullt villig att applådera en kollega som lyckas med samma sak utan läxor.

      Radera
  7. Jag tycker nog att Åhman sätter fingret på en avgörande punkt i debatten. Det finns inte någon som helst tveksamhet om att de ökade möjligheter att hjälpa mina barn jag fått genom mitt arbete har jag sett som en viktig löneförmån. Jag kan alltså inte vara speciellt upprörd över att rika föräldrar betalar läxhjälp och inte ens irritera mig över ett RUT-avdrag som bär sina egna kostnader.

    Problemet ligger i andra ändan, det handlar om rapporter från många skolor om minskade stödinsatser (suck för Nossebro) och sjunkande lärartäthet. Det handlar om att det byggs Turning torsos istället för att satsa på de svaga, det handlar om att likvärdigheten sätts ur spel av en kommunala budget i balans och satsningar på dyra idrottshallar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan,

      Jag kan hålla med om att det ibland har byggts lite väl mycket ute i kommunerna. Dock kan jag konstatera att i min hemkommun som är Helsingborg var den arena man nu snart kommer öppna helt nödvändig. Idrottens hus som vi haft här räcker inte till längre. Idag är det ett tiotal sporter där, stora mängder med elever som har sin idrott där, flera stora mässor osv.

      Så antingen hade man fått dra ner kraftigt på idrotten och på möjligheter för till exempel skolor att använda de fina lokaler som trots allt finns på Idrottens hus eller också var man tvungna att göra något. /Fredrik

      Radera
    2. Malmö har kraftigt gått om Helsingborg i uppmärksamhet medan deras skolor förtvinar. Jag hoppas att Helsingborgs bättre strategi ska visa sig lyckosam i längden.

      Radera
    3. Ja precis och jag hoppas att den nya arenan kan innebära ännu bättre möjligheter också för skolor i Helsingborg att kunna göra sin undervisning i idrott och hälsa ännu bättre. Tycker det är viktigt att arenan nu när den byggts används maximalt och på ett bra sätt!

      Fredrik

      Radera
    4. Jan och Fredrik, det är inte konstigt att kommunerna hellre prioriterar flådiga byggen som de kan bli fotograferade invid framför en så långsiktig och osäker gröda som kunskap. Bland annat därför borde skolan inte vara kommunal.

      När det gäller engagerade föräldrar och sådana som hjälper sina barn med skolan - sådant har alltid funnits och skall alltid finnas. Men samhällets resurser ska inte riktas mot den kategorin eller förutsätta att alla föräldrar är sådana. Tvärtom är vårt ansvar som tyngst när det gäller de elever som har föräldrar som närmast är en black om foten.

      Radera
  8. Ett tråkigt men mycket avgörande konstaterande behöver också göras. Det finns ingen chans att svensk skola ska få ekonomi och resurser som gör att engagemanget från föräldrarna inte behövs för att svenska skola ska kunna konkurrera med andra länders.

    Ökning av läxhjälp som skett helt utan RUT än så länge är ett tydligt symptom på svensk skola inte räcker till när det gäller behoven hos elever med goda förutsättningar. Jag är för likvärdighet men ifall det ska ske till priset att vi håller tillbaka de duktiga så leder det till katastrof.

    SvaraRadera
  9. Jan, skolan ska givetvis inte hålla tillbaka någon, men det är i skolan man ska få hjälp med en läxa man inte klarar av, inte av föräldrar eller en anställd läxhjälpare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är djupt engagerad för att vi ska ha en skola där läxhjälp och extra stöd är en självklarhet för alla som har svårt att nå målen eller inte kan få detta hemma.

      Däremot är jag totalt uppgiven inför möjligheterna att vi skulle kunna få en skola där elever som har välutbildade föräldrar och som klarar sig bra skulle kunna få någon typ av extra stöd som kostar skolan något. Åtminstone sedan grundskolan kom, dvs ända sedan jag började i ettan så är min erfarenhet att de som är duktiga får vara mycket tacksamma om de får lite hyfsat mycket utmaningar och hjälp som del av den vanliga undervisningen.

      Radera
    2. När jag hade svårt med dubbelstavning och det engelska uttalet så att jag hörde till de sämsta i klassen fick jag 2+2 stödlektioner och kom snabbt upp över genomsnittet i klassen. Jag är ytterst tacksam mot en skola som gav det stödet men har helt accepterat att det var pappa som hjälpte mig med geografin och tyskan eftersom jag inte hörde till de sämsta i dessa ämnen.

      Radera
    3. Jag tror att du övertolkar mig Jan. Det finns och har alltid funnits engagerade föräldrar. Självklart skall vi alla samarbeta för att eleverna ska nå så långt som möjligt. Men vi kan inte ha en skola där engagerade föräldrar är en förutsättning för framgång.

      Radera
    4. Ja Helena, vi är nog i grunden nästan överens. Engagerade föräldrar får inte vara en förutsättning för framgång.

      Den lilla skiljelinje som finns kvar kan vara att jag ser att det finns en ganska stor grupp elever som kommer att nå framgångar med skolans insatser men att dessa inte räcker till för de riktigt stora framgångarna. En vanlig elev ska kunna bli ingenjör med skolans hjälp men med extra hjälp från släkt och läxhjälpare kanske kunna uppnå internationella framgångar.

      Sen ska riktigt begåvade ungdomar kunna nå hur långt som helst och svaga nå några riktiga framgångar enbart med skolans hjälp. Det grundstöd som skolan ger alla måste vara tillräckligt högt.

      Radera
  10. Vi ska kompensera, det är en viktig uppgift. Läxor ska finnas, krav ska ställas, men läxorna ska kunna göras utan köpt läxhjälp. Jag håller med om varje ord i ditt inlägg.

    SvaraRadera
  11. Härligt, Linda. :) Är vi många kanske vi får genomslag.

    SvaraRadera
  12. Jag är medveten om det obsoleta med att förorda eliminering av samhällets intelligensia men det vore ett sätt att sudda ut de sociala och utbildningsmässiga orättvisorna. Det känns som om samhället har börjat hacka och behöver en omstart. Varför inte utradera alla med eftergymnasial utbildning? :)

    SvaraRadera
  13. Anonym, ja nog sjutton tar det hand om gnället. Se bara på Kambodja och Afghanistan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rödvinskommunisterna förordade ju dessa länders förträfflighet när det begav sig. Jan Myrdal et al var väl i dessa föregångsländer och rapporterade om deras framsteg. Nog allt börjar den svenska skolan likna Afghanistan och Kambodja alltid! Skolbyggnader lagda i ruiner, trampminor överallt på skolgården och en SKolLedning a la Nordkorea.

      Jan Forsman

      Radera
  14. (Off topic: vad hände? Min blogg har nu blivit synlig och tillgänglig här på din blogg, utan att jag har gjort någonting för det. Har du varit framme med trollspöet, Helena??)

    SvaraRadera
  15. Inte gjort en sak, käre Henrik, men jag gläds. :)

    SvaraRadera
  16. Jag är öht emot RUT och kommer inte ändra åsikt. Men det är intressant att ta del av de synpunkter som läggs fram här.

    Om föräldrar vill och kan hjälpa sina barn, är det helt okey för min del. Hur skulle man kunna förbjuda att det gör detta. Men som framförts här, skall inte skolframgång vara beroende av läxhjälp som är subventionerad med hjälp av skattemedel för dem som har möjlighet att betala för den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Föräldrar som ändå utan RUT har råd att betala läxhjälp etc. för sina barn. Vilka rättigheter ska de ha att ställa krav om att deras barns behov tillfredställs av skolan? Kunniga barn blir bättre kravställare också genom att veta vad de behöver?

      Observera också att RUT är kostnadsneutralt för staten. De minskade skatterna på ett område ger en ökning av skatteintäkter på ett annat. Struntar man i den här reformen så dyker det alltså inte upp några pengar till något annat. Tänk om vårt skolsystem är för dåligt för att möta de här eleverna på ett bra sätt. Är vi verkligen villiga att låta bli att möta de här elevernas behov och ta konsekvenserna av att de inte lär sig det de behöver?

      Radera
    3. Jan

      Troligen är jag korkad när det gäller subventioner och skattereduktion, för såvitt jag förstår gagnar RUT i alla dess former den grupp i samhället som har råd att betala och inte dom som inte har det.

      Föräldrar som har råd att betala läxhjälp har väl samma rättigheter att ställa krav som alla andra. Som jag förstår är det väl även den gruppen som har den största möjligheten att göra det och som också gör det.

      Enligt dig verkar det som om den gruppen inte har någon makt alls och att deras barn verkligen missgynnas. Har aldrig varit med om att man skall "värna om" priviligierade grupper i samhället genom att ge dem skattereduktion eller annat ekonomiskt stöd.

      Det är ingen som öht förbjuder föräldrar att göra allt för sina barn. Men varför skall de inte kunna betala för det om de har möjlighet till det utan skattereduktion. För om de betalar kommer blir det ju ett plus i statskassan och dessa pengar kan läggas på skolan istället. Eller menar du att den gruppen skulle låta bli att betala för läxhjälp och de inte får skattereduktion?

      Jag vill ha bort RUT i alla former!

      Radera
    4. RUT gynnar de som redan har det bra är korrekt. Däremot är det inte så att RUT missgynnar de som har det dåligt. Det är ingen subvention egentligen då pengarna kommer tillbaka.

      Radera
  17. Vi är ju här väldigt många som önskar likvärdighet och även lägger in i detta att skolor och elever som möter större svårigheter kompenseras för detta genom bättre resurser. En del drar utifrån detta slutsatsen att det skulle vara effektivt för samhället att göra detta men det har de då rakt inte någon grund för. Istället så kan man genom studier se att individer med redan goda prestationer kan höja dessa mer än de med svaga prestationer. Med ett individperspektiv kan man då dra slutsatsen att det är effektivare att satsa mer på de som redan är duktiga. Det är dock inte säkert att man kommer till samma slutsats med ett samhällsperspektiv men jag tycker att denna information ändå bör få oss till viss eftertanke.

    Kan vi låta bli att satsa mycket på den halva av eleverna som har lättare för sig? Är det fruktbart att ställa en satsning på dessa elever i motsats till att satsa på de svaga? Mitt svar är nej! En utebliven satsning på den högpresterande majoriteten leder till framtida katastrof. En utebliven satsning på de svaga leder åtminstone till mängder av individuella katastrofer och eventuellt även till en total katastrof. Det är dags för en satsning på alla elever i skolan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag ser det, skall man satsa på skolan så att alla som går i den känner att de får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, oavsett om de har svårigheter eller inte. Då behöver man inte välja vilken grupp man borde satsa på.

      Istället för att se vilka individer som har möjlighet att förhindra en katastrof, som du uttrycker det, borde vi se på vilket sätt skolan har den möjligheten. Hur skall den vara organiserad, vilka vuxna behövs i den förutom lärarna? Vad är det skolan skall erbjuda? Det här att se vilka elever som man skall satsa på för samhällets bästa är för mig stötande.

      Radera
    2. Jag vill inte heller leta upp vilka elever som är värda att satsa på. Jag vill att samhället ska erbjuda alla elever möjligheter att utvecklas från sin nivå precis som du. Vad jag kan tänka mig till skillnad från dig är att de föräldrar som har råd kan få öka undervisningens totala förmåga genom ekonomiska bidrag.

      Jag funderar ofta i samma banor som du kring hur skolan ska vara organiserad men ser hela tiden att resurserna till skolan har oerhört svårt att räcka till. Ökar man på något skär man på något annat. Då får man kanske vara beredd att rucka på några principer för att komma lite närmare en organisation som möter många elevers behov.

      Radera