Han är en flitig pensionär, Per Acke Orstadius. En betygskritisk artikel i Skolvärlden och en Helena von Schantz-kritisk, eller kanske snarare FP-kritisk artikel i Pedagogiskt Magasin, allt på en och samma gång. Det öppna brevet besvarar jag i nästa nummer av tidningen, däremot förtjänar den betygskritiska artikeln ett blogginlägg om och när tiden och lusten infaller samtidigt.
Men först måste jag ta upp något som har skavt som en sten i stöveln, nämligen Orstadius flitiga bruk av det självmyntade ordet ”skolsvaga” om elever. För det första är det en högst oprecis kategorisering. Hur många är det som buntas ihop här? Ingår de omotiverade? De med trassliga hemförhållanden? De som har skrala förkunskaper? Diagnoser? Utvecklingsstörning? Svagbegåvade? Alla som får underkänt i något? Alla som inte får mer än C i snitt? Det är till stor hjälp i en diskussion om parterna är överens om vad och vem man diskuterar.
För det andra upplever jag ordet som nedlåtande, provokativt, olämpligt och direkt felaktigt. En elev som trivs och lär sig i skolan kan näppeligen kallas ”skolsvag”. Enligt min lärarerfarenhet finns det inga elever som inte kan trivas och lära sig i skolan - alltså finns det inga ”skolsvaga” elever.
Däremot finns det elever som inte kan tillgodogöra sig den undervisning de får. Elever som av olika skäl inte trivs och lär sig i skolan. Det kan bero på att undervisningen håller låg kvalitet, är på fel nivå eller fel utformad för just den eleven. Det kan handla om att tryggheten, resurserna, förkunskaperna, självförtroendet, arbetsron, nattsömnen, husfriden, kosthållningen, motivationen är otillräcklig/ otillräckliga. Det kan också bero på en rad övriga faktorer. Eleven kanske ogillar sin lärare. Prioriterar rankingen i Counter Strike. Är djupt och olyckligt kär. Är för rädd att misslyckas för att vara villig att försöka. Är för rädd att framstå som en plugghäst. De möjliga orsakerna är närmast oändliga.
Jag kan inte uttala mig om rikets alla elever, men mina är i varje fall inte svaga. Inte en endaste en. Däremot är jag rätt svag för dem. Med tiden blir jag det för varendaste en. Då kanske det är jag som är ”skolsvag”?
Sätter man en etikett som ”skolsvag” på en elev har man placerat problemet där. Elevens svaghet är problemet. Problemeleven. Jag kan förstå frestelsen att göra så. Men det är djupt orättfärdigt och helt orimligt att lägga bördan för skolans tillkortakommanden på eleverna.
Dessutom är varken människan eller skolan statisk. Om det skulle "skolsvaga" elever som Einstein och Newton kunna vittna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Precis, en skolsvag elev är egentligen en ointresserad elev, ofta för att läraren är lärarsvag (läs: kass)
SvaraRaderaVälkommen tillbaka skolexperten! Trodde ett tag att det var du som låg bakom Bertil Törestads initierade debattinlägg. En samling dumheter i kubik.Ser framemot dina ovärderliga och konstruktiva skolgrodor.
RaderaJanne
Per, ointresserade elever är väldigt väldigt sällsynta. Intresserade är de för det mesta, om än, som Helena beskriver, inte alltid av själv undervisningen eller ämnet.
SvaraRaderaEn randanmärkning.
SvaraRaderaEinstein var inte "skolsvag". Det är en myt som har spritt sig, men som blivit tydligt motbevisad. Visst, han hade halvdana betyg i vissa ämnen, men i matematik och naturvetenskapliga ämnen excellerade han. Einstein behärskade matematisk analys vid 12 år, något elever först började läsa vid 15 år på den tiden.
I denna artikel punkteras några av myterna.
http://www.albert-einstein.org/article_handicap.html
Annars håller jag med dig, "skolsvag" är ett oklart begrepp.
@curiousheathen
SvaraRaderaEftersom vi har en skola som styrs av mål (lärarens mål) så tror jag det är rätt vanligt med ointresserade elever. Det hade varit betydligt lättare om skolan vart kunskapsstyrd, alltså att skolan fokuserade på kunskaper och struntade i hur eleven når dessa kunskaper. Mer flexibilitet i prov hade exempelvis varit önskvärt, en elev kan vara hyperduktig i ett ämne men har man missat (varit ointresserad...) av att plugga på exakt det läraren vill man skall läsa så blir bedömningen inte bra.
Vill man få bra resultat lönar det sig att hänga med på det lärare säger och vill man skall stryka under, sannolikheten är stor att det också kommer på proven.
@Trofinios
SvaraRaderaFörr kunde man faktiskt använda betyg för att få en indikation om eleven var duktig. För precis som i Einstein exempel så om en elev hade toppbetyg i några ämnen men i andra ämnen var värdelös så är det en ganska stark indikation på talang och duktighet. Personen är inte speciellt intresserad av skolan men får bra ändå. är säkert många som känner igen klasskamrater som varit duktiga i att det var just så deras betyg sett ut. Elever med toppbetyg i allt är oftast sämre än "Einstein"-gruppen
Idag tror jag det är svårare och dra den slutsatsen med tanke på hur betygsinflationen accelererat i vissa skolor.
Per, snälla skriv inte skolsvag. Jag får allergiska reaktioner. När det gäller elever som inte lär sig och trivs i skolan finns det som sagt mängder av möjliga skäl. Inklusive givetvis brister hos läraren.
SvaraRaderaTrofinios, du verkar ha bestämt dig för att "skolsvag" betyder svagbegåvad. Det är inte alls det jag skriver om. Känner inte till den myt du skriver om. Det enda jag avsåg var det faktum att Einstein hoppade av skolan 15-år gammal. Den svenska skolan idag är ungefär lika illa rustad att ta hand om begåvade elever som den tyska var i slutet av 1800-talet.
SvaraRaderaJag kan bli rätt ursinnig när Per-Acke Orstadius och några till sätter sig på sina moraliska höga hästar och med sin kravlösa attityd låtsas att vi andra inte bryr oss. Ja, jag tycker att han avslöjar sig genom sitt språkbruk. Han har valt en värdegrund som är enkel för honom, den har inte det minsta med omtanke om eleverna att göra.
SvaraRaderaJag har det senaste funderat mycket på uttrycket "höga förväntningar" och fick hjälp att få perspektiv på det. Det mest grundläggande måste ju vara att tro alla elever om att stimuleras av att veta vad de har kvar att lära..Det blir en bättre utgångspunkt när det gäller ett uttryck som redan börjat missbrukas av de som inte orkar med att möta eleven där den är. Bara vi tror på eleven kan alla elever bli vad de vill får mig att känna mig som jag hamnat i en sekt av fanatiker som tappat all verklighetsförankring.
Jan, Orstadius står för en elevsyn som gör vissa elever till offer som vi behöver klappa på huvudet och dalta med. Men ingen blir sin bästa version av sådan behandling, och det vi är skyldiga våra elever är utrymmet att bli just den bästa versionen av sig själv. Nå sin fulla potential.
Radera"Trofinios, du verkar ha bestämt dig för att "skolsvag" betyder svagbegåvad"
SvaraRaderaNej, det har jag inte. Få om ens någon menar nog att Einsteins påstådda "skolsvaghet" berodde på svag begåvning. Min tolkning av "skolsvag" är ganska vid: "elev som presterar dåligt i skolan" sen kan orsaken variera varför de gör detta. Sedan var ju Einsteins studieresultat ingalunda dåliga när han hoppade av skolan, vilket gör det konstigt att koppla ihop "skolsvag" med avhoppet, om man nu gör en rimlig tolkning av begreppet. Efter avhoppet sökte ju också Einstein till Zurich Polytechnic.
Han sökte dit, men kom inte in, Trofinios.
SvaraRaderaIrrelevant.
RaderaHan var ett och ett halvt år för ung för att söka till skolan, men fick en specialtillåtelse att söka. Tyskland hade inte samma läroplan som Schweiz, vilket missgynnade Einstein vid antagningsprovet, men även om han failade, så imponerade han så mycket i matte och fysik på examinatorn att han blev inbjuden att följa föreläsningarna på universitet. Under 1895-1896 fullgjorde han sin gymnasieutbildning och blev antagen 1896 till en 4-årig matematik-/fysikutbildning vid ETH Zürich, endast 17 år gammal.
Det finns inget av "skolsvaghet" över Einstein utbildningsår, givet att man gör en rimlig tolkning av begreppet, och sätter in Einsteins utbildningshistoria i ett sammanhang.
Vi du insistera på motsatsen så varsågod. Jag har inget mer att tillägga. God kväll.
Intressanta analyser kring Einstein och i för sig lägger du en gedigen grund för att punktera myten om att det finns en massa genier bland de som har svårt att klara skolan. Det finns det förstås inte.
RaderaFast jag tror inte att Helena ger sig hän åt några sådana orealistiska drömmar. Hon vill nog bara precis som åtminstone jag önskar, ge alla känslan av att de kan lyfta sig i förhållande till sig själva. Nej det är verkligen inte alla förunnat att bli läkare, uppfinnare, vetenskapsman men det är alla förunnat att bryta sin egen nya mark och skaffa sig värdefulla kunskaper.
Irrelevant var ordet, Trofinios. Mitt inlägg handlar om att elever aldrig förtjänar att kallas "skolsvaga". Hur det lyckades spåra ur till en diskussion om huruvida Einstein var något jag hävdat ingen är undandrar sig mitt bedömande.
SvaraRaderaPer-Acke vill odla en myt om att det finns "skolsvaga" elever som kan klara alla möjliga intellektuella utmaningar bara skolan var annorlunda men det är bara nedlåtande om vår skola att tro att skolan skulle bromsa någon från att utvecklas. I det sammanhanget kan jag förstå att Trofinos vill tydliggöra att några trollerier inträffar inte och framtidens vetenskapsmän hittas inte bland de vi kämpar med att få upp till G. Det får räcka med att varje människas utveckling från den nivå där de är ger en helt magisk känsla.
RaderaJan, jag uppfattar tvärtom att Orstadius beskriver en stor, obestämd grupp elever som bara knäcks av krav och motgångar och som därför inte ska utsättas för sådant. Den här "jag är snäll och jag ska ta hand om er små stackars offer"-inställningen är både nedlåtande och skadlig.
RaderaAlla elever kan inte klara alla utmaningar, det är en självklarhet. Men nog tycker jag att skolan bromsar. Dels genom allmänt lågt tempo och låga krav, men också genom rättning i ledet och fyrkantighet. Jag har träffat på ett skrämmande stort antal elever på Komvux som haft totala skolmisslyckanden bakom sig trots mycket hög kapacitet. Nu efter valfrihetsreformerna lär den gruppen vara ännu större.
Jag menar att Orstadius odlar myten om den Lidnerska knäppen som något som inte kommer av någon aktivitet och att han därmed avhänder mängder av elever möjligheten att uppnå en helt ny nivå av insikt genom träget arbete. Hans syn på de stackars offren kombinerat med synen på kunskap som bara kommer som en blixt från klar himmel blir en helt fatal kombination.
RaderaVi är nog rätt överens sist och slutligen, käre Jan. :)
RaderaEtt viktigt inlägg Helena!
SvaraRaderaJag slås ofta över hur elever beskrivs som svaga fast det handlar om helt andra saker. Ibland uttrycks en oro för elever som anses mycket svaga som i mina ögon snarare är extremt begåvade. I några fall har jag också fått se och uppleva hur samma elever lyckats efter skolan trots ibland låga betyg. Nej alla elever klarar säkert inte att bli läkare men vissa elever som inte klarar målen i skolan kanske visst klarar detta längre fram. Jag anser att det är oerhört farligt att bunta ihop elever som inte presterar i skolan och kalla dem skolsvaga. Istället bör vi utvärdera vår undervisning och se till helheten. Som du nämner Helena så finns det oändligt många orsaker till om en elev intet presterar i skolan.
Något som också upprör mig är när jag tydligt ser hur en elev blivit felbedömd i grundskolan. Ett exempel är en elev jag undervisade som visade sin brilians både på lektionerna och i olika provsituationer. Hen hade aldrig fått mer än G sa hen till mig när jag konstaterade att hen borde satsa lite mer för att få ett MVG. Tyvärr är jag inte förvånad eftersom hen inte motsvarade bilden av den tysta och lydiga eleven direkt..I andra fall får eleven ett högre betyg än vad hen borde och har då inte den förkunskap som behövs för att tillgodogöra sig undervisningen. I båda fallen hindrar det eleven från att nå sin fulla potential och kan i värsta fall förstöra hans eller hennes självkänsla.
Jag tycker att det är viktigt att vi breddar analysen och ser många olika orsaker till prestationer av det mindre lyckade slaget. Är vi lärare självkritiska så inser vi förstås att vi av ivriga frågor alldeles för lätt kan lockas till att uttala oss om saker utanför vår kompetens och vårt uppdrag.
RaderaJag ifrågasätter dock också den översväng som jag tycker ibland görs när lärare upptäcker att någon elev missbedömts. Min erfarenhet är att många elever kan prestera överraskande mycket men det betyder att relativt andra elever så är en missbedömd elev sällan extremt begåvad, bara mycket duktigare en hen ansågs vara. Det tycker jag räcker som ett konstaterande. Vi har redan ganska många som vill bli läkare och konkurrensen är hård, jag tror att det för någon med tidigare svaga skolprestationer är något som vi ska undvika att utmåla som en lämplig karriärväg.
Jan, du har säkert rätt när det gäller översvängar och det det fall jag talar om t.ex. handlar ju inte om en elev med MVG i alla ämnen som vill bli läkare. Extremt begåvad är heller inte detsamma som en elev som lyckas med sina studier. För det krävs hårt arbete och ordentliga förkunskaper, inte minst språkligt. Icke för ty är det skrämmande när betygen verkar vara felaktiga beroende på andra saker än det som betygen ska säga något om.
RaderaTrots att även jag inser att alla inte kan eller ens vill bli akademiker så tycker inte jag att det är lärarens sak att avråda eleven till fortsatta studier. Hen lär nog själv få erfara konkurrensen och motståndet. Med resultatet i fokus och mer likvärdiga betyg kommer dörrarna dessutom att vara stängda till högre utbildning till den dag eleven presterar och når de önskvärda betygen eller snarare kunskapen. Vissa elever som underpresterar, inte alla, har bara längre uppförsbacke än andra. Det behöver i sig inte innebära brist på potential, även till att bli läkare.
Gertie och Jan, även jag har stött på elever som blivit tydligt felbedömda. Varje gång har det handlat om pojkar som kan väldigt mycket engelska, men som av någon orsak inte fallit sin lärare på läppen. Dryga och nedlåtande mot en lärare som inte har på fötterna, lämnar inte in uppgifter i tid, etc., etc. Det värsta exemplet var på Komvux i Uppsala där en kollega stoltserade med hur hon hade satt dit "den där rasisten". Ett skinhead med en massa tatueringar som aldrig störde någon fick ett G i engelska trots att han borde ha haft MVG (+). Han var för övrigt inte rasist, men om han hade varit det undrar jag på vilket sätt världen skulle ha blivit bättre av att han fick ett uppenbart orättvist betyg. Vad trodde hon? Att han skulle tänka, ja hoppsan här får jag mitt rättmätiga straff för mina otillåtna åsikter. Bäst jag tänker om.
RaderaDet är absolut inte så att lärare ska avråda elever från fortsatta studier. Lärare ska göra en så objektiv analys som möjligt av nuläget och vad som saknas. Jag vill då också vara tydlig om att lärare inte heller ska råda elever att välja högskolestudier. Det känns som att alltför stor del av skolväsendet gör reklam för fortsatta studier och i många fall kan det vara ett ganska dåligt livsval.
RaderaDär håller jag med dig Jan. Det är en helt annan sak och du vet ju min inställning när det gäller att uppvärdera praktiska utbildningar mm. Det som är absolut viktigt att understryka är att oavsett vilken väg man väljer så finns inga genvägar. Ett stort svek är när betygen inte speglar den kunskap eleven faktiskt uppnått. Inom skolan måste vi fokusera mer på resultaten och vad man faktiskt kan och har lärt sig i slutet av en kurs och såleder har med sig och behöver om man väljer att läsa vidare, jobba inom en viss bransch eller helt enkelt bara leva med alla de utmanignar man ställs inför i vårt komplexa värld och demokratiska samhälle.
RaderaHelena,
SvaraRaderaVi är överens om att vi inte ska sätta etiketter på våra elever. Det är egentligen skrämmande att vi fortfarande år 2012 håller på med benämningar som "skolsvaga elever" osv. Om man verkligen tror på alla elevers möjligheter att lära sig i skolan och nå sin fulla potential så kan man knappast tala i termer av "skolsvaga elever". Vi har dessutom vetenskapligt stöd för att vi inte ska sätta etiketter på våra elever. Hattie konstaterar att det har relativt stor positiv effekt på studieresultaten att inte sätta en etikett på en elev.
En åtgärd som egentligen varken borde kosta särskilt mycket eller vara särskilt svår att vidta i den egna undervisningen men som ändå visar relativt stora positiva effekter på elevernas lärande.
http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc40008_1.pdf
Ha en fortsatt trevlig söndag,
Fredrik
Fredrik!
RaderaJag vet inte vilken erfarenhet du har från skolvärlden men jag vet av egna och kollegors erfarenheter att vi inte är riktigt där då tid finns för reflektion över genomförda lektioner och undervisning. Åtminstone i den omfattning som jag skulle vilja och har behov av. En del kollegor har fullt upp med att upprätthålla någon sorts ordning i klassrummet så energin till reflektion finns inte. Då menar jag inte nyexaminerade kollegor utan fullfjädrade lärare med minst tjugo år på nacken. Detta är den krassa verkligheten på många skolor runt om i landet.
Etiketterandet av elever är naturligtvis av ondo men jag ser det som ett utslag av resignation.Din tid som lärare upptas av en massa pseudoverksamhet för att fylla tiden istället för få den tid som verkligen behövs för skapa en bra undervisning och uppföljning. Istället för att just hjälpa den enskilde eleven så sitter mången lärare på möten på möten som i många fall inte leder någonstans. Känslan av uppgivenhet infinner sig lätt när du har haft tre-fyra möten med en elev och dennes föräldrar utan att någonting händer. I bästa fall är alla parter överens i konferensrummet men det är som bortblåst när man trätt över tröskeln.
Egentligen är ingredienserna till en lyckad skola mycket basala. Inställning, kompetens, disciplin och uppföljning. Frågan om doseringen kan man alltid diskutera men det är väldigt svårt att baka när hälften av ingredienserna saknas...
Jan Forsman
Fredrik och Jan, skolan är en plats för förändring, utveckling och överraskningar - om vi bara tillåter det. Visst är det många som resignerar, men jag tycker nog inte att man har rätt till det. Bråka med huvudmän och klaga på dumma beslut - ja. Men i klassrummet måste varje elev få det bästa vi har att erbjuda. Varje dag.
RaderaNär kon inte längre ger mjölk går hon till slakt.
RaderaAlla elever ska få det bästa vi har att erbjuda varje dag. De ska alla få utmaningar och känslan av att de ska besegra något svårt och roligt.
RaderaDet finns dock de som bakom höga förväntningar döljer orealistiska likformiga mål för alla men eleverna är olika och detta blir inte bra för dem. Det kan hindra oss från att möta eleverna där de är och något jag hissar varningsflagga inför.
Jag föreslår mitt favoritepitet: studieblyg. Ett utmärkt ord som inte stöter bort någon. Möjligen har ordet en anstrykning av sarkasm och cynism. Å andra sidan måste ju lärare ha det idag med tanke på det självmordsuppdrag som yrket har utvecklats till. Lärare är nutidens samhälleliga kanonmat och minröjare. Ge mig åtminstone en plastnyckel till paradiset!
SvaraRaderaJanne
Det är ett väldigt, väldigt fint ord, Janne. Jag förstår att du är stolt. Men det täcker inte in riktigt alla elever.
RaderaVad sägs om att addera förskjuten begåvningsprofil? Alternativ intelligens? Entreprenörskap?
Förskjuten begåvningsprofil, alternativ intelligens. Var får du allting ifrån? :D
RaderaHjälp, jag blir lite skrämd av den här ordleken, den påminner lite för mycket om städerska som blev lokalvårdare, som blev hygientekniker.
RaderaJag njuter av att Helena kan tala klarspråk om det hon ser.
Entreprenörskap? Ja, nog är allt en del studieblyga företagsamma så det förslår. De lägger ned en hel del energi åt omstrukturering. Har man tre-fyra entreprenörer och lika många underentreprenörer utan vettigt och fungerande regelverk så har man det hett om öronen.
SvaraRaderaVi får nog acceptera att alla inte vill eller kan uppfylla målen.Så är det ju i samhället i övrigt. Vi får inte ta det alltför personligt eller hårt. Även Gud Fader själv lyckas ju inte heller med riktigt alla. Vi vet ju att även den andliga världen har en OBS-klass med en del skolsvaga och diagnostiserade " entreprenörer". Undrar bara vad den klassens lärare gjort för att leda dessa yviga elever?
Att vara företagsam slår ju högre än att vara studersam, så det är kanske lika bra vi lutar oss tillbaka och låter omstruktureringarna och företagsamheterna blomma?
SvaraRaderaDetta är nog varför mitt arbetslag infört det vi kallar alternativa klasskonferenser.
SvaraRaderaVi sätter oss ned som ett samlat arbetslag och lyfter en elev i taget. Målet är att bara säga positiva saker om eleven. Att lyfta talanger, förmågor och fina sidor hos hen. Ibland upptäcker vi att det blir tyst, ingen har något att säga. Då ger vi oss i läxa att tills nästa konferens ta reda på elevens styrkor och talanger och sedan delge dem.
Det har gett oss en helt ny elevsyn vill jag mena. Vårt arbetslag tycks präglas av en positiv anda och vi sätter eleverna i centrum.
Jag läste också Orstadius artiklar, både om betyg och öppet brev. Ser fram emot svaret på det senare. Jag läste och kommenterade också Orstadius betygsartikel, inte lika lidelsefullt som andra undertecknade dock:
SvaraRaderahttp://pontusbackstrom.wordpress.com/2012/09/23/svajjigt-tyckande-om-betyg-i-skolan/
Mvh, Pontus