torsdag 3 maj 2012

LR:s kongress och en fråga som väckts från döden och äntligen riktigt börjar spritta.


”Kommunaliseringen är en politiskt död fråga.”
Det var det besked  LR:s Hans Johansson fick 1999 när han bad sitt fackförbund LR agera för en återgång till en statlig skola. Just det årtalet blir jag påmind om när jag läser Metta Fjelkners debattartikel på DN-debatt: ”Skillnaderna mellan svaga och starka ökar i skolan”. 1999 är nämligen just det årtal man tagit avstamp i när SCB tagit reda på hur det har gått med likvärdigheten sedan kommunaliseringen. Att svaret är att likvärdigheten sjunkit överraskar knappast någon. Att klyftorna ökat med hela 30% på 12 år förtjänar emellertid både höjda ögonbryn och kraftfulla åtgärder.

Idag är inte kommunaliseringen någon död fråga och det är jag väldigt tacksam över.  Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan acceptera att skolan är så orättvis, att våra barns livschanser hänger på i vilken kommun de råkar bo, ibland till och med i vilket kvarter.  Det finns barn och tonåringar som direkt blir snuvade på sin utbildning. Jag har träffat före detta elever som nästan fradgat vid munnen när de talat om sin gymnasietid, jag har själv jobbat på en skola där det varken fanns läroböcker eller lärare så det räckte, där eleverna snarare fick omsorg än utbildning på gymnasienivå. De här eleverna borde egentligen få skadestånd och kompensation. Istället är det inte ens sagt att de tillåts reparera skadorna på Komvux.
Min dotter går på Nyströmska skolan, ett bra gymnasium i en bra skolkommun, Söderköping. En skola med hög lärartäthet, hög lärarkompetens, stort kursutbud, god teknisk utrustning och dessutom inhyst i en vacker, anrik byggnad.  Det råkar vara vår närmaste gymnasieskola och den råkar vara bra. Hur många svenska elever har den turen? Hur kan vi acceptera att det ska hänga på tur? Och på pålästa engagerade föräldrar?

Idag har jag hört Metta Fjelkner, Jan Björklund,  Anders Bondo Christensen och Samir El-Sabini tala vid invigningen av LR:s kongress. Inspirerande starka tal alla fyra, om betydelsen av elevernas rätt till bra lärare och en likvärdig skola alla fyra.

Det står i  det inledande kapitlet i vår skollag att  ”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.”
... Är det inte dags att vi tar som strävansmål att lyda lagen även i skolan?

Media: På Brännpunkt skriver Anna Ekström och Sverker Härd om den sjunkande likvärdigheten.  Slutklämmen: "Alla skolor ska vara bra skolor". Varför har vi resignerat så till den grad att vi nöjt oss med mindre?
 I DN har man riktat in sig på skillnaderna i Stockholm.
Även här förtjänar slutklämmen ett omnämnande: "– Men ska vi kunna göra något åt de växande klyftorna i skolan måste vi ta itu med klyftorna i samhället, säger Anne-Marie Lindgren (S)". Det finns ingen ursäkt för klyftor i skolan. Det är nämligen i skolan vi i första hand ska "ta itu med klyftorna i samhället".

Bloggar: Ekonomistas, Johan Kant, Plura,

11 kommentarer:

  1. Ja! Alla barns rätt att få utbildning.

    SvaraRadera
  2. Det var trevligt att höra. En likvärdig skola med accetabel (dvs hög) lägstanivå innebär radikala förändringar här och där i skolsverige, såväl i arbetssätt som förhållningssätt som i prioriteringar. Eleverna har allt att vinna på detta.

    Man gläds.

    SvaraRadera
  3. Anne-Marie, alla elever är lika viktiga och det finns ingen "acceptable collateral" i skolans värld.

    SvaraRadera
  4. Morrica, så sant. Även gräddfilseleverna. Kanske särskilt gräddfilseleverna.

    SvaraRadera
  5. Svar
    1. Helena, du verkar godta Lärarnas Riksförbunds och Metta Fjelkners presentation av siffrorna från SCB såsom en korrekt bild av hur ojämlikheten ökat i grundskolan. Men om du granskar siffrorna i utredningens bilaga kommer du att finna att bilden är så gott som totalt fel.

      För 97-98 procent av populationen har det skett förbättringar av meritvärdena 99-11. Någon enhetlig tendens att de starkaste skulle ha dragit ifrån finns inte. Den starkaste decilen med forskarutbildade föräldrar har förbättrat sina meritpoäng mindre i procent än den svagaste decilen.

      LR har tvärtom låtit den lilla och minskande gruppen med föräldrar som inte har grundskola representera 100 procent av populationen med sin försämring enbart för den svaga decilen. Då får man fram ökad ojämlikhet. Tycker du att man får göra så?

      Läs om detaljerna på min blogg:
      http://danne-nordling.blogspot.se/2012/05/lararbasen-fjelkner-fuskar-med.html
      /DNg

      Radera
    2. Danne: Tycker du har gjort en bra granskning som är viktig. Rapporter ska granskas kritiskt och felaktigheter ska upp till ytan oavsett vem de kommer ifrån. Bra där! /Fredrik

      Radera
  6. Själv kan jag inte ta vare sig rapporten eller Danne Nordlings invändning på allvar eftersom allt bygger på elevernas betyg, vilka tyvärr inte behöver överensstämma med faktiska kunskaper. Däremot visade det sig väl i sista pisa att kunskaperna (kan klent nog inte vara mer precis just nu för jag har inte studien helt i färskt minne) sjunkit såväl för de starka som de svaga eleverna. Och för mig blir DET ett större bevis på det negativa med skolans kommersialisering. MIn tolkning, vilken säkert många inte håller med mig om, är att, grovt generaliserat: de duktiga eleverna söker sig till friskolor. Vissa stora koncerner har låg lärartäthet men klarar dessa duktiga elever (alla lärare klarar duktiga elever!) ändå. Dock ser man att även deras resultat sjunker. Inser givetvis att detta inte är hela sanningen för generellt sett går en lärares tid och energi främst till att hjälpa/ stötta/ åtgärda/baxa de som riskerar att inte nå målen./Karin

    SvaraRadera
  7. Danne, nu har jag läst ditt inlägg och inte blivit särskilt mycket klokare. Det finns nämligen gott om tyckande, men klent med fakta i ditt eget inlägg. Här är ett smakprov:
    "Fjelkner ger alltså sken av att skillnaden i meritvärde var 160 mellan p10 och p90 år 1999, vilken ökade till 210 år 2011. För 85 procent av de undersökta eleverna var skillnaden enligt utredningen 135 år 1999 och 140 år 2011. Det är helt orimligt att hennes påstående skulle vara korrekt."

    LR:s budskap är varken nytt eller kontroversiellt. Vid senaste PISA-undersökningen var det mycket liv om den sjunkande likvärdigheten och de ökande klyftorna. Skolverkets rapport dagen efter visade på liknande slutsatser. Statistik bör alltid betraktas med misstänksamhet och granskas, men något underlag för dina stora ord hittar jag inte i din egen text.

    SvaraRadera
  8. Anonym, Pisa visade på starkt ökande klyftor. Sverige som tidigare tillhörde de länder som hade hög likvärdighet har nu halkat ner ordentligt.

    SvaraRadera