LR:s kongress och en fråga som väckts från döden och äntligen riktigt börjar spritta.

”Kommunaliseringen är en politiskt död fråga.”
Det var det besked  LR:s Hans Johansson fick 1999 när han bad sitt fackförbund LR agera för en återgång till en statlig skola. Just det årtalet blir jag påmind om när jag läser Metta Fjelkners debattartikel på DN-debatt: ”Skillnaderna mellan svaga och starka ökar i skolan”. 1999 är nämligen just det årtal man tagit avstamp i när SCB tagit reda på hur det har gått med likvärdigheten sedan kommunaliseringen. Att svaret är att likvärdigheten sjunkit överraskar knappast någon. Att klyftorna ökat med hela 30% på 12 år förtjänar emellertid både höjda ögonbryn och kraftfulla åtgärder.

Idag är inte kommunaliseringen någon död fråga och det är jag väldigt tacksam över.  Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan acceptera att skolan är så orättvis, att våra barns livschanser hänger på i vilken kommun de råkar bo, ibland till och med i vilket kvarter.  Det finns barn och tonåringar som direkt blir snuvade på sin utbildning. Jag har träffat före detta elever som nästan fradgat vid munnen när de talat om sin gymnasietid, jag har själv jobbat på en skola där det varken fanns läroböcker eller lärare så det räckte, där eleverna snarare fick omsorg än utbildning på gymnasienivå. De här eleverna borde egentligen få skadestånd och kompensation. Istället är det inte ens sagt att de tillåts reparera skadorna på Komvux.
Min dotter går på Nyströmska skolan, ett bra gymnasium i en bra skolkommun, Söderköping. En skola med hög lärartäthet, hög lärarkompetens, stort kursutbud, god teknisk utrustning och dessutom inhyst i en vacker, anrik byggnad.  Det råkar vara vår närmaste gymnasieskola och den råkar vara bra. Hur många svenska elever har den turen? Hur kan vi acceptera att det ska hänga på tur? Och på pålästa engagerade föräldrar?

Idag har jag hört Metta Fjelkner, Jan Björklund,  Anders Bondo Christensen och Samir El-Sabini tala vid invigningen av LR:s kongress. Inspirerande starka tal alla fyra, om betydelsen av elevernas rätt till bra lärare och en likvärdig skola alla fyra.

Det står i  det inledande kapitlet i vår skollag att  ”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.”
... Är det inte dags att vi tar som strävansmål att lyda lagen även i skolan?

Media: På Brännpunkt skriver Anna Ekström och Sverker Härd om den sjunkande likvärdigheten.  Slutklämmen: "Alla skolor ska vara bra skolor". Varför har vi resignerat så till den grad att vi nöjt oss med mindre?
 I DN har man riktat in sig på skillnaderna i Stockholm.
Även här förtjänar slutklämmen ett omnämnande: "– Men ska vi kunna göra något åt de växande klyftorna i skolan måste vi ta itu med klyftorna i samhället, säger Anne-Marie Lindgren (S)". Det finns ingen ursäkt för klyftor i skolan. Det är nämligen i skolan vi i första hand ska "ta itu med klyftorna i samhället".

Bloggar: Ekonomistas, Johan Kant, Plura,