lördag 26 maj 2012

Strykrädda eller stryktåliga lärare?

Igår blev jag intervjuad av Radio Sweden när det gäller den där trista historien i Gällivare. Läraren som tingsrätten anser ska tåla stryk och ett och annat litet mordhot, all in the line of duty. Jag var glad att få frågan för jag blev så ruskigt indignerad när jag läste artiklarna. Indignerad framför allt å elevernas vägnar. Lärarna har redan fått stöd av både fack och departement, så det finns ett hyfsat hopp om att den cyniske nämndordföranden i Kiruna blir tagen i örat och domen kullkastad i nästa instans. Men elevernas trygghet har redan minskat på grund av det här - oberoende av om den här läraren får upprättelse eller inte. De är nämligen beroende av vuxna som ingriper, vuxna som skyddar, och den sortens vuxna är redan en utrotningsrotad art i den svenska skolan. Den här typen av signaler gör en redan strykrädd yrkeskår än mer strykrädd och passiv. Och det blir eleverna som betalar priset. Här är länken till programmet i Radio Sweden.

Lärarlivet är bra mycket lättare om man iklär sig skygglappar och håller dem nogsamt uppfällda. Det är något varje lärare vet, men som det inte talas så mycket om. För samtidigt som det helt uppenbart är vår plikt att både se och ingripa innebär att göra det alltid ett betydande merarbete i form av dokumentation och annan uppföljning. Ett merarbete vi aldrig har tid för utan som innebär att något annat blir lidande. Dessutom riskerar man obehag, ovett, otidigheter, rabiata föräldrar, hämndaktioner - ja och låt oss inte glömma - mordhot och misshandel. Tack eller erkännande för att man ingriper får man i stort sett aldrig. Att ingripa i mobbningsärenden är extra kostsamt. Den elev eller lärare som mobbar elever mobbar nämligen i allmänhet precis lika gärna en lärare. Jag har blivit av med två cyklar (den ena hamnade i Fyrisån, den andra antagligen i Valdemarsviken), fått däcken på en tredje uppskurna, utsatts för mordhot, uppvigling och förlöjliganden när jag har stuckit ut nacken. Andra orädda kollegor har blivit  hånade, attackerade och nerslagna av elever. Att bli kallad för hora, fitta, gubbjävel eller kärring är vardagsmat. Konsekvensen är att de allra flesta lärare låter bli att ingripa. De låter till och med bli att säga till när någon stör en uppvisning eller en föreställning.  Man kan bli helt förbluffad över vad lärare väljer att varken se eller höra. Många lärare (som själva aldrig ingriper) försvarar dessutom elevers övertramp med att rabbla deras diagnoser eller hemförhållanden. Och om lärare inte ens står upp för varandra är det lätt att räkna ut att inte heller skolledningen gör det. Den rektor som blir uppringd av en uppretad förälder som talar om hur läraren har förstorat upp ett skoj mellan kamrater och tagit deras barn i armen tar oftare förälderns parti än lärarens.

Det här är allvarligt, för det handlar inte bara om elevernas självklara rätt till trygghet och säkerhet i skolan. Det handlar också om vårt värdegrundsuppdrag. Vad spelar det för roll vad vi står och predikar i katedern om eleverna ser fega vuxna som tittar åt sidan istället för att göra sitt jobb? Men samtidigt ... är det rimligt att man som lärare ska riskera obehag, skäll, merarbete, stryk, mordhot, trakasserier och eller påhopp när man agerar?

Tingsrätten i Kiruna har alltså inte bara tagit lätt på lärarnas trygghet och arbetsmiljö utan även på elevernas.  Det gäller även Rädda Barnen som kritiserar att en rektor friats efter att ha dragit en elev i örat och skriver att lärare inte ska få ingripa fysiskt. Jag känner inte till just det fallet. Det är möjligt att den rektorn förtjänar kritik. Men den lagändring som gjort det möjligt för skolpersonal att ingripa fysiskt behövs. Att stoppa ett bråk mellan elever, eller hindra ett bråk från att eskalera gör man inte alltid med ord allena. Och att stoppa bråk och att ingripa är inget mindre än en lärarskyldighet.



DN, DN, SVD, Expressen, Aftonbladet,

82 kommentarer:

  1. Barn är barn tills de blir vuxna, och det blir de först efter 20-årsåldern. Många utredningar visar på det.
    Därför - skall barn och ungdom lyda de människor som vet bättre och har bättre allmänkunskap. Basta! Att som idag låta ungdomar ofreda lärare är bara ett tecken på det dekadenta samhället som skapar ett överflöd av brottslingar. Ingen människa har någonsin dött av en bestämd uppfostran. Basta!

    SvaraRadera
  2. Jag såg inslaget i nyheterna där denne domare menade att läraryrket tillhörde samma kategori som polis och väktare. Bra tänkte jag för då är det fritt fram för lärare att bruka ett visst befogat våld för att stävja våldsamma elever. Lyd mitt råd. Slå mot bålen för där syns det minst. Slag mot överarmarna sysslar patricierna på Lundsberg med. Med dem ska vi inte beblanda oss med!

    Janne

    SvaraRadera
  3. drlek, jag är ingen vän av lydnad. Även unga människor kan och skall tänka själva. Unga människor har också rättstänkande, ibland ett mer utvecklat sådant än vuxenvärldens. Vuxna är kapabla både feghet, maktmissbruk och otillbörliga vredesyttringar.

    Det här är alltså inga lätta saker, men ser vi en elev med en kniv måste vi kunna försöka säkra kniven. Pågår ett slagsmål måste vi kunna sära på de stridande. Efteråt får man göra en bedömning. Var handlandet rimligt eller oproportionerligt.

    SvaraRadera
  4. Fint Janne. :) Jag trodde det var elever som idkade våld på Lundsberg, men jag kanske har läst slarvigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du har rätt. Hade det varit en lärare hade det nog stävjats för länge sedan. Riktigt uppmuntrande att veta att dessa telingar kommer att innneha samhällsbärande positioner i framtiden.

      Radera
  5. Lydnad! kan menas på olika sätt. Tex uppmärksamhet på vad läraren säger, lyssna när lärare och andra pratar! Idag pratar alla på en gång! Man pratar i telefoner! Man springer omkring i skolsalen. Ja, det är ett elände för de elever som verkligen vill lära sig något. Det bara för att några irrhjärnor (kallade bokstavsbarn) skall få sin vilja genom. Stipulera regler så att dessa irrhjärnor får egen tid, ute och inne. Det enklaste är att prata med vuxna irrhjärnor och hör deras syn på saken. Låt er gärna förvånas, som mig!

    SvaraRadera
  6. Helena, du har ju alldeles rätt, att ifall detta skulle bilda prejudikat vore det en katastrof för många fler än "bara" lärarna. Vi får hoppas detta reds ut och att det sunda förnuftet segrar.

    SvaraRadera
  7. Dr Lekman, handlar det inte då om annat än lydnad? Såsom hänsyn, omtanke, respekt för andras rättigheter? Jag håller med om att sådant har blivit bristvaror i vårt curlingsamhälle.

    När det gäller tydliga gränser och ramar är det just de du kallar irrhjärnor som behöver dem bäst. De som stör mest på lektioner är i allmänhet också de som själva är mest lättstörda.

    SvaraRadera
  8. I massmedial dramaturgi finns det färdiga roller som kräver aktörer. Rollen offer är lika vanlig som rollen förövare. Vi lärare behöver inte spela med i medias rapportering. Det är bra att du pekar på vad problemet i själva verket handlar om. Visserligen har det inte en chans att komma ut på bästa sändningstid, men om det når fram till några elever och föräldrar är det utmärkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Classe, i skolan finns det oändligt många gråzoner. De flesta förövare är samtidigt offer - åtminstone någonstans. Vi behöver ha redskap, insyn och ansvar.

      Radera
  9. Skolplikten borde upphävas när elever blivit straffmyndiga.
    Därefter skall de ha rätt till undervisning, men också löpa
    risken att bli utskrivna av rektor och kvalificerad majoritet av
    klasskonferens. Beslutet skall kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Kommunens företrädare deltar i sammanträdet
    men har inte rösträtt.
    Denna ordning, ungefär, gällde förr på läroverken.
    Ansvaret flyttas mer till föräldrarna. Skolförvaltning och sociala
    myndigheter är de instanser som hittar ny utbildningsplats till
    utskriven elev. Det finns oftast många skolor att välja mellan.
    Idag är det alltid billigare för kommunen att låta eleven gå
    kvar i sin klass än att vidta andra åtgärder. Framgångsrika
    skolor för underprivilegierade i USA har liknande modeller.
    Svenska skolor måste bli mer autonoma, som en ordinär svensk
    arbetsplats. Anställd som misshandlar sin chef blir ju uppsagd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, handlingar ska få konsekvenser, så långt håller jag med, men vuxen är man inte förrän en bra bit efter tjugo, så skolan måste också ge många chanser.

      Radera
  10. Ja absolut! Barn är dessutom barn, de behöver att någon tar tag i dem ibland. Det är faktiskt en trygghet för barnen själva. Ett barn som tillåts spåra ur hursomhelst kan för det första mista sina kamrater, bli illa omtyckt. För att bara nämna ett exempel. Saken är den att skollagen måste skrivas om, och att detta inte är något lärarfacken vågar ta i. Fegt!

    Jag har blivit kallad "gubbjävel" så många gånger att jag inte kan räkna dem. Alltså vem bryr sig? Frustrerade barn häver ur sig sådant, vi kan inte ha samma krav som på vuxna. Jag har väl också fått lite "boxar" av små barnanävar, när jag satt ned foten. Jag har bara satt mig med barnen till det lugnat ned sig. No big deal! Vem kommer dessa barn till när de har problem? Till dem som kan hantera dem och sätta gränser, självklart! Större problem upplever jag det r med föräldrar som aldrig kan inse att deras små gossar beter sig helt annorlunda när inte mamma är i närheten. Rektorerna har ju varit besvärade, de vet att jag har rätt (i samtal med föräldrar och skolledning), men föräldrarna är ju numera "kunder". Där har vi ett riktigt problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robert, det där känner jag verkligen igen. Både det där om föräldrarna och tryggheten för eleverna. Det är till oss besvärliga lärare som ingriper som eleverna kommer när de har problem. Och en belöning jag glömde bort är att lärare som visar ryggrad och ingriper får elevernas respekt.

      Radera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  12. Mcwattie: My mom drove into us that the 11th commandment is "mind your own business." True in life sometimes but not true in school. Teachers have to step in. This question has been around since schools became truly organized. My mom, who is now 82, was accused twice of assault when she stepped in and grabbed a kid who was wailing on another. Parents flipped when the kid came home with "marks" on his arm where she grabbed him. We are talking 70s and 80s people! Nothing came of it because common sense prevailed. That did not happen in the latest case. An idiot decision based on idiot presumtion that teachers are "sort of" cops! My brother is a principle of a grade school in Ontario. I sent the links to him. His reply was, "Sweden thinks weird." The whole situation is absurd that no damages, "skådestånd" were given. The next question is, "How is the teacher involved supposed to carry on and motivate his/herself infront of students who know now that what happened was ´not so bad´?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Teachers who have the guts to step up and neutralize a dangerous student are already a rarity, so my fear is that even more teachers will hide in their studies while kids get bullied.

      Radera
  13. Helena,

    Min uppfattning är att alla former av våld oavsett om det är lärare eller elever som utför det är oacceptabelt. Jag tar därför avstånd från både den här domen och från den lagändring som gjordes och som tillåter ett fysiskt ingripande från lärarens sida. Våld föder våld. Följer vad Ghandi sade redan på sin tid: Bästa sättet att bemöta våld är genom icke våld. /Fredrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sånt snack, Fredrik. Om en elev är i fara är det din plikt att ingripa. Inte genom att slå själv, givetvis, men fysiskt stoppa faran, vare sig den kommer från nävar eller knivar.

      Lärare som bemöter våld genom att vända andra kinden till är en av de främsta orsakerna till att mobbning kan fortgå. Inget att stoltsera med, med andra ord.

      Radera
  14. Jag tycker du har en poäng! Om lärare av arbetsbörda, låg status och nu även rättsligt inte vågar/orkar/kan ingripa drabbar det endast elevers trygghet i skolan. Hur ska vi då kunna ägna oss åt utbildning och utveckling i skolan.
    Klart det finns kriminella element bland landets ungdomar, men ska de få sätta agendan? Lärarkåren behöver stöd av hela samhället, exempelvis ska rättsapparaten markera den samhälleliga normen och markera att lärare är utsatta. Det är ytterst ett gemensamt åtagande att utbilda landets ungdomar till vuxna individer med möjligheter, därför måste lärarens situation vara sådan att han vågar/orkar/kan ingripa i alla situationer av oförrätter!!
    /LRradicals

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väl rutet, LRradicals. Något som bekymrar mig är att lärare inte är mer solidariska med de lärare som ingriper och med de lärare som arbetar under svåra villkor. På vissa skolor är det lugnt och fridsamt, på andra har man stora problem med våld och andra brott.

      Radera
  15. Även jag är emot är emot alla typer av våld, både fysisk och verbal. Att gripa in i en konflikthärd kan vara mycket påfrestande, men som vuxna måste vi agera och visa barnen alternativa vägar för deras aggressioner. Vi måste lära dem konfliktlösande tekniker. Rollspel kan vara en väg. Genom ett uppspelat scenario kring någon konflikt låter man helt enkelt barnen gripa in och lösa problemen som uppstår utan att nämna några namn så att ingen känner sig hotad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mamika, synd att jag inte visste det någon av de två gånger någon av mina elever har blivit knivhuggen i skolan, eller när ytterligare en mentorselev snedtände i skolbiblioteket. Litet rollspel hade säkert gjort susen.

      Radera
  16. Klokt och åter klokt skrivet Helena!

    Våld är inte eftersträvansvärt och just därför borde vi lärare kunna ingripa och förhindra just våldet. Låt oss inte tappa proportionerna. På ena sidan har vi en elev som utsätts för en maktlek. Eleven skrattar medan ansiktet förvrids i smärta (bara lite roligt jargong elever emellan?) och på andra sidan har vi läraren som tar eleven i armen, hårt måhända, för att förhindra denne att utöva samma maktlek (misshandel?).

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att förtydliga så är det naturligtvis alltid bättre om man kan ingripa utan att t.ex. ta någon i armen och jag hoppas inte jag blir missförstådd här. Jag tror det är viktigt att vi kan och vågar problematisera situationer som kan uppstå i skolan. Det är t.ex. skillnad på olika våldsamma och hotfulla situationer och sammanhangen kan variera otroligt mycket.

      Radera
    2. Gertie, problematisera, inse vikten av att ta ansvar, vara en god förebild och skydda eleverna. Skydd för den elev som tappat besinningen eller gått över andra gränser, inte minst.

      Radera
  17. Ända sedan jag började blogga så har jag hävdat att lite kaxiga lärare är bättre lärare. Det är inte på något sätt så att jag alltid själv lyckas vara kaxig utan ibland tror jag nog att jag uppträder som en strykrädd hund i mötet med personer som är vana vid att använda hårda tag mot oss lärare. Däremot ser jag det som en komplimang.

    Lärare ska våga ingripa och det är inte ok att slagen fortsätter att fara genom luften och ibland är någon liten individ så djupt inne i sin ilska att den kopplat bort allt och det enda som återstår är att stoppa slaget. Jag tror att icke-vålds lösningar är bäst men anser att samhället skickar en viktig signal om lärare ges större utrymme än eleverna att använda fysiska metoder. Vi har en myndighetsroll och det ska innebära mer befogenheter, inte mer krav på stryktålighet.

    Ifall lärare eller rektorer använder minsta lilla våld som straff så är det aga och förbjudet. Att ta en elev i örat är för mig alldeles för närbesläktat med att straffa eleven för att jag ska tycka det känns rätt. Lagen är rätt skriven men vi ska se till att medvetandet ökar om var principskillnaden går mellan de olika delarna av lagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan, du använder ordet kaxiga. Jag pratar mer om ryggrad och mod, men det är tydligt att vi menar samma sak. Det går nämligen hand i hand med ansvar och jag ser inte att man kan vara en bra lärare om man inte tar ansvar för sina elever. För deras kunskaper och färdigheter och för deras trygghet och trivsel. Allt det är vårt jobb och uppdrag - inget som uppstår av en slump eller av tur.

      Radera
    2. Jag tycker om kaxig för att det inte är ett så odelat positivt ord. Det kan absolut användas på någon som käftar emot sin chef utan att ha helt torrt på fötterna. I vissa lägen är dock övermod bättre än feghet i skolans värld.

      Radera
  18. Det är inte lärare som skall ingripa utan personal i skolan som är utbildade i att ta hand om bråk, och värre saker, som skall finnas tillhands.

    Varför har det blivit så accepterat att det är läraren som skall göra allt ensam. Läraren får ingen utbildning likt polisen på Lärarutbildningen och DIT skall vi heller inte komma. Så lärare i skolan - Tänk om. Kräv utbildad personal som har det som arbetsuppgift att gå in i svårare konflikter.

    Det måste vara upp till skolan att faktiskt anställa folk som går in när en lärare behöver hjälp som kräver mer än pedagogiska metoder av nutida mått.

    Domen är ju förfärlig och skrämmande!

    Men jag blir än mer skrämd över att ni som är lärare verkar acceptera att det är ert jobb att lösa konflikter där våld kan förekomma. Eller missuppfattar jag er. Ni skall uppmärksamma och larma, men då behövs att någon finns är på andra sidan larmet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ens när det fanns fler yrkesgrupper på skolorna så hamnade ansvaret för att lösa konflikter någon annanstans än hos lärarna. Det fanns i och för sig emellanåt studierektorer och rektorer som tog tag i de svåraste frågorna men det var ändå en liten andel.

      När du pratar om konflikter där våld kan förekomma så låter det på dig som det skulle vara något ovanligt i skolans värld. Kommer du ihåg hur ofta killarna slogs från din skoltid? Numera har det minskat betydligt genom lärarinsatser men i och med att våld mellan tjejer ökat så vet jag inte om omfattningen minskat totalt sett.

      Att acceptera något som är så påtagligt och vardagligt som att det inte finns någon annan vuxen till hands för att lösa den mängd våldsamma konflikter som uppstår i en typisk skola är rena rama överlevnadsvillkoret. Med den respekt vår arbetsgivare ger oss finns inte alternativet att tvinga fram anställning av speciellt utbildad personal för konfliktlösning. En skolledare skulle bara titta förundrat på oss och påpeka hur mycket det skulle kosta.

      Radera
    2. "En skolledare skulle bara titta förundrat på oss och påpeka hur mycket det skulle kosta."

      Desto viktigare att få istånd en förändring då - det är upprörande att detta inte tas på allvar i så fall.

      Nej, jag har inget minne av att grabbarna slogs ... det förekom inget våld alls, utom symboliskt våld och det var nog så illa.

      Jag står för min ståndpunkt!
      Lärare skall inte utöva eller ta emot våld och absolut inte acceptera det, för att det är så vanligt.

      Radera
    3. Det är förstås upprörande att det inte tas på allvar men en del i läraryrkets totalt urholkade status är förstås att ingen lyssnar på vad lärare säger. Din ståndpunkt är verkligen moment 22, varken utöva eller ta emot våld men samtidigt inte acceptera att det förekommer. PÅ vilket sätt agerar vi när vi inte accepterar våld?

      Hela min grundskoletid var det flera gånger i veckan någon som provocerade med någon våldshandling eller utmanade en på en kraftmätning. Jag reagerade inte så mycket på det och kände mig inte mobbad eftersom det samma gällde andra också. Det var dock en lättnad att komma till gymnasiet och slippa slåss. Symboliskt våld var det inga killar i min klass som ägnade sig åt, varför krångla till det?

      Radera
    4. Symboliskt våld finns i själva utbildningssystemet, men jag vill inte gå in och debattera det.

      Hur vi agerar när vi inte accepterar våld är att avbryta lektioner, tala med rektor och kolleger hela tiden, rapportera om att så sker - aldrig acceptera. Om detta inte hjälper, ta ett snack med dem för att höra vad som är problemet, gärna i sällskap med rektor eller bitr.rektor.

      Vuxna kan också prata under lektionstid eller t.o.m. som har hänt börjat läsa tidningen Metor. Jag avbryter seminariet. Berättar sen för kursansvarig vad som hänt.

      Jag förstår inte varför man ser skolan som en isolerad ö från det övriga samhället? Tänk dig själv om dina kollegor betedde sig som dina elever. Skulle du inte agera då? Är det okey att inte agera för elevernas skull? Hur trevligt är det för dem som sköter sig.

      Nej, sätt ner foten och sluta acceptera det som inte accepteras i det övriga samhället och rättsystemet.

      Radera
    5. Korrigering:

      Jag avbryter och säger till. Och sen fortsätter jag det igen.

      Radera
    6. Monika, det är inte så att man accepterar våld i skolan, men våld förekommer. Våld, kränkningar, hot och trakasserier. Allt det måste vi hantera. Mycket polisanmäls, men det är insatserna på skolan som har den främsta effekten på elevernas trygghet, inte övriga samhällets.

      Radera
    7. Alla lösningar där undervisningen stoppar upp pga någon incident har mängder av förlorare i form av alla de som hade velat lära sig något. När min klasskamrat slog ner kemilärarinnan så blev lösningen att hela klassen inte fick göra en enda kemilaboration under resten av högstadietiden. Ibland kan skolan var ruskigt feg inför de som förstör för andra.

      Radera
    8. Helena

      Det är självklart att det är skolans insatser som gör skillnad. Om man ser lika allvarligt på våld bland elever och mellan elever och lärare, som man gör ute i det övriga samhället, skulle det väl också se annorlunda ut. Eller är elever en annan sorts människor! Våld på en arbetsplats mellan kollegor accepteras absolut inte?! Det är just det jag menar med att skolan blir en isolerad ö. Och just det här argumentet att våld har alltid förekommit, ser jag som en acceptans.

      Skolan skall sträva efter att våldet upphör, inte bara hantera det våld som alltid har funnits. Nolltolerans!

      Jan

      Sådana konsekvenser leder ingenstans. Det är väl dessutom kollektiv bestraffning vilket numera är förbjudet.

      Jag ser det här utifrån eftersom jag inte alls arbetar i skolan och kanske därför inte blivit lika avtrubbad. I programmet 112 På liv och död, sa några poliser att det var vardag för dem att höra än det ena än det andra - hora, mm. Men det är kanske andra situationer de råkar ut för. Att det skall vara vardag för lärarna från elever, tvärtom och mellan elever. Nej, absolut inte!

      Radera
    9. Vad som är vardag kan vara något helt annat än det någon utifrån önskar skulle vara vardag.

      Radera
    10. Det kan knappast betraktas som kollektiv bestraffning att avstå från laborationer i ett ämne, utgångspunkten är inte att straffa utan att skydda eleverna, elever som inte kan följa vissa grundläggande uppföranderegler löper alldeles för stor risk att skada sig eller varandra. Det bryter förstås mot skollagens regler om elevers kunskapsrätt men den typen av lagregler bryter kommunerna hela tiden emot.

      Hora kan ju användas kompisar emellan så det ordet är så vanligt i skolan att de räknas till de nästan rumsrena. Utanför lektionstid är det inte säkert att man som lärare ska ingripa mot dess användning. Ungdomar hittar sin egen gräns för vad som är skämt och obehagligt, vi lärare ska hjälpa dem att se när de sårar varandra, inte i alla situationer pådyvla dem de gränser vi själva har.

      Radera
    11. "...inte i alla situationer pådyvla dem de gränser vi själva har."

      Så det är okey att kalla sin kompis för hora - tycker kompisen det också? Nej, utanför skolan går väl inte att göra något, men de gränser som gäller i skolan kan få påverkan utanför.

      Inte konstigt att det ser ut som det gör i lärarnas vardag om man inte reagerar starkare än vad du ger uttryck för att göra i det du skriver här. För mig som kvinna (kanske det handlar om vilket kön man tillhör vilken acceptansen är) är det något av det värsta man kan få höra. Om man som ung kvinna eller tonåring blir van vid att få höra "Hora" och vuxenvärlden inte vill pådyvla eleverna sina egna gränser, ja då sviker man väl alla av kvinnligt kön.

      Vad jag vill höra är - Nej, detta är inte acceptabelt. Inte höra att det tillhör vardagen och att vi inte skall pådyvla våra egna gränser. Jag vill höra från skolledare och lärare att det här måste vi göra något åt. Inte - ja vi är så vana och våld har alltid funnits och det är något vi måste hantera som om det är något man måste leva med.

      Men du kanske tycker det är okey att bli kallad för horkarl av en elev eller kollega. Eller skall vi först ta reda på om du tycker det är roligt eller är sårad. Hur skulle du reagera om din chef ville utreda det först eller helt enkelt säga ifrån till eleven eller kollegan.

      Radera
    12. Det är inte OK att såra en kompis, där har vi lärare en viktig roll i att uppmärksamma eleven på när den löper risk att göra just detta. Jag hävdar dock att vi alltför lätt hamnar i diskussionen om formerna och orden istället för det centrala i hur vi ska behandla varandra. Plötsligt blir en high-five något fult.

      Jag visar att jag inte trivs med att bli kallad saker som för mig är fula men ibland måste jag acceptera att känslorna är för starka i någon individ för att den genast ska ångra sitt beteende. Ibland är det bra att bara låta situationen svalna.

      Det känns väldigt provocerande när någon utifrån säger "Inte konstigt att det ser ut som det gör i lärarnas vardag om ...." och så kommer ett snabbt recept på hur lärare ska uppträda. Det visar inte på stora insikter i skolans vardag Monika, när du hävdar att lärare bara ska sluta acceptera något som är mycket vanligt förekommande. Ifall vi började eskalera allt vi möter så är jag i stort sett helt övertygad om att arbetsgivaren skulle betrakta det som en olovlig facklig stridsåtgärd och skulle en enskild lärare göra det så skulle denne inte vara kvar i jobbet länge.

      Radera
    13. Men snälla Jan!
      Jag kanske saknar stora insikter i skolans vardag, men hur kan du säga att lärare skall acceptera att elever kallar andra för hora för att det är vanligt förekommande. Och det är väl skillnad om någon i vredesmod uttrycker sig illa än att något är vanligt förekommande.

      Egentligen är det ju inte lärarna jag reagerar emot, utan att ni är tvungna att acceptera detta, för att skolan inte gör något åt det.

      Jag anser att man inte skall acceptera våld, verbalt och fysiskt ... eftersom man inte gör det i det övriga samhället. Det är inte okey att en anställd kallar sin chef för hora eller att kollegor gör det mot varandra. Hur kan det då vara det hos unga elever. Det du säger är mer upprörande än själva förekomsten.

      "...när du hävdar att lärare bara ska sluta acceptera något som är mycket vanligt förekommande."

      Vill du acceptera det?
      Jag förstår ingenting och om det visar brist på insikt om skolans vardag är jag glad för det.
      Klart att det är provocerande - det var meningen.

      Vakna!

      Jag gav inget recept. Du frågade hur man skulle göra och jag svarade dig. Som man frågar får man svar. Vill man inte ha någons idé om lösning, låter man bli att fråga.

      Radera
    14. Frågan var ställd till dig som lärarutbildare med en förväntan om ett mer pragmatiskt svar med insikt i det vi ska lösa just nu. I andra diskussioner har du visat mycket större insikt i den vardag vi lärare faktiskt möter och det var därför jag hade denna förväntan. Det är dock faktiskt också något jag hoppas på hos alla lärarutbildare, hur ska ni annars kunna lära studenterna några praktiskt användbara sätt att möta eleverna.

      I den gamla skolan försökte lärare uppfostra genom etikettsregler kring tilltal, huvudbonader och mängder av saker. Jag anser att i den moderna skolan så är kepsar, high-five och mängder av etikettsbrott något vi ska bejaka samtidigt som vi ändå förmedlar behov av hänsyn, tolerans och samarbete. Då är det trots allt ofta så att det är ungdomarnas egen definitioner av orden som avgör om de är obehagliga eller inte. Jag förspråkar inte användning av h-ordet men tror att våra konflikter oftast ska hamna på ett annat plan.

      Radera
    15. Jan

      I vårt uppdrag handlar det om att motverka tendenser som har med olika typer av våld att göra på olika sätt. Som lärarutbildare kan jag aldrig tala för att lärarna måste acceptera en vardaglig företeelse som har den här karaktären.

      Jag tog upp ett mer pragmatiskt svar, hur man kan göra för att i allafall försöka stävja våld i klassrummet. Man ger en signal i vilket fall. Men jag fick ingen uppfattning om att du tog emot detta. Snarare att det visade hur lite jag egentlig vet.

      Kepsar, high-five mm. är annat än att bejaka ungdomars tro på att det är okey att använda ord mot varandra som aldrig accepteras på andra håll.

      Jag menar inte att man skall skapa konflikter, utan att skolan i samråd med lärarna kommer fram till en lösning på de här problemet. Det behövs en stark signal från skolledningen och lärarna helt enkelt.

      Man kan känna till att vissa företeelser förekommer, men man behöver därmed inte acceptera dem. Själv accepterar jag inte att någon talar med någon annan när jag har ordet. Då säger jag ifrån på något sätt. Och om någon skulle kalla mig för ett fult ord, även om det var i meningen att skämta skulle jag reagera mycket starkt.

      Jag anser att det är på detta andra plan att kalla någon för hora. Det handlar inte om att påtala en etikettsregel - det är ett förtryckande och förnedrande sätt att tilltala en annan individ, ofta en ung elev på väg att bli kvinna.

      Men skapa konflikter skall man väl aldrig göra som lärare, även om man tyvärr ibland gör det ofrivilligt.

      Radera
    16. Lärarutbildare har som uppdrag att lära blivande lärare att motverka våld i den skola de ska undervisa i, inte någon drömskola. De ska förstås också få beredskap att hantera alternativa framtidsscenarion men då kan faktiskt trenden gå både mot mer och mot mindre våld. Jag upptäckte i helgen att jag inte fick medhåll i att samhället som helhet går mot mindre våld.

      Din pragmatiska lösning föll mig inte alls i smaken då jag upplevde det som att vi lärare skulle bli tvungna att stanna upp i undervisningen och eskalera frågor i alldeles för stor utsträckning för att det skulle vara praktiskt.

      I vissa grupper vet eleverna i och för sig att de inte ska falla mig och kamrater i talet men de glömmer sig väldigt ofta. Det skulle vara ruskigt opraktiskt att göra en stor sak av det varje gång.

      Jag tar dock utgångspunkten att vi lärare inte ska skapa konflikter för att hitta några saker som vi ser på samma sätt. Vi brukar inte vara så här långt ifrån varandra i synsätt. Det låter som att du ger utrymme för att vi lärare låter situationer svalna, att vi inte tvingar in en individ i ett hörn utan alternativ och alla de metoder som vi lärare ofta praktiserar för se till så att det inte skapas en höna av en fjäder.

      Radera
    17. Om du vet exakt vilket uppdrag lärarutbildare har och även verkar veta att jag talar om en drömskola, så behöver du ju inte fråga mig.

      Nej, den föll dig inte i smaken kanske för att du tolkar mig som om jag menar att man skall göra en stor sak av det. Man kan säga till och sen gå vidare. Det är också att avbryta och fortsätta. Jag har inte talat om att göra stor sak - utan att skolan skall göra något åt saken, så ni lärare inte skall tvingas acceptera det för att överleva. Och eleverna skall kunna gå till skolan utan att få höra det dag ut och dag in. Likadant gäller det mobbning och annat våld. Det får aldrig accepteras, även om man kanske inte kan göra något åt det på grund av olika orsaker.

      Om du menar att vi är långt ifrån varandra i synsätt, kan det bero på att för dig betyder epitet hora något mer än en fjäder. Vi människor har en egenhet och det är att vi till slut börjar se oss själva efter hur vi tilltalas. Om vi får höra tillräckligt många gånger att vi är t.ex. en hora, blir det till slut vår identitet.

      Jag omger mig inte med folk som talar om kvinnor som horor eller talar om eller till svenskar med utländsk bakgrund och använder epitet blattar. Jag säger ifrån, reser mig upp och går därifrån. Det är en del av mina starka värderingar och dem tummar jag inte på. Man kallar inte andra för sådant. Och unga människor skall definitivt förskonas från det.

      Jag talar mest utifrån mina egna värderingar och mindre utifrån min yrkesroll. Och självklart är jag öppen för en diskussion med mina studenter. Men min ståndpunkt står fast.

      Radera
    18. Nu glömde jag ett "inte" - ... inte något mer än en fjäder.

      Eleverna skulle behöva ett skolmiljö-ombud som arbetar med sådana frågor ...Det kanske är ett bättre förslag. Och även lärarna skulle behöva det, för det handlar om er arbetsmiljö.

      Radera
    19. Jag vet inte exakt vilket uppdrag lärarutbildare har men jag har en åsikt om att det till mycket stor del ska handla om att förberedda lärarstudenterna för den roll de kommer få i den befintliga skolan.

      Du får gärna förklara att jag har missuppfattat dig men det är ganska många uttalanden av dig i den här debatten som handlar om vad skolan ska förändras till och väldigt lite om hur vi ska hantera den skola vi är i. Därav min upplevelse av att du talar om en drömskola.

      Jag fortsätter att fundera kring varför vi hamnar så långt ifrån varandra i den här debatten och fastnar på din syn på min fråga som något som enbart skulle ställas för att få ett förståndigt svar. Jag har synen att lärarutbildare bör se till att hela tiden lära sig mycket av befintliga lärare för att hänga med i den aktuella skolvardagen, ett mycket större behov än färdigutbildade lärare har av att lära sig av er. Mot den bakgrunden är det mycket naturligt att en fråga från mig handlar minst lika mycket om att få dig att fundera igenom din bild av skolverkligheten och vad du bör förmedla till studenterna.

      Radera
    20. För mig är hora ett mycket grovt uttryck som jag svårligen tar i min mun och det finns till och med ett motstånd mot att använda det i den här debatten. Jag skulle aldrig uttala ordet inför eleverna. Det jag pekar på är att begreppens värdeladdning ändras och att jag ser en tydlig trend där andra ord går om och är mycket mer sårande för nästa generation. Vi kanske behöver vara mer uppmärksamma på det som är sårande för de unga än det som är sårande för oss själva.

      Ett skolmiljöombud känns som ett mycket intressant förslag men jag vet förstås samtidigt hur negativa SKL är till fler vuxna i skolan. Lärartäthet/vuxentäthet är något de just nu fokuserar starkt på att minska.

      Radera
    21. Det är vad som är uppdraget i relation till skolverkligheten som gäller för min del. Och personligen lär jag mig mycket av lärare. Frågan är om det är ömsesidigt i debatten på nätet. Snarare handlar det väl mest om att jag får veta hur lite jag vet.

      Jag använder ordet här för att det verkligen skall framgå hur illa det är. För om vi inte kan använda det, hur kan vi då tycka att det är okey att våra unga gör det. Värdeladdningen är fortfarande stark, åtminstonde enligt min erfarenhet. Men den kan ju inte gälla fullt ut.

      Jag kan inte utreda först om någon blivit sårad av att få höra det ordet. Om jag inte skulle acceptera det hos mina studenter, hur kan jag då acceptera att det förekommer i den miljö de själva skall arbeta inom. Frågan har dock aldrig kommit upp.

      Än en gång är det skolan jag riktar det här mot. Om det är en drömskola att eleverna inte skall behöva bli kallad för en det ena än det andra. Inte behöva bli utsatta för våld mm. Ja, då är det mycket illa ställt. Men är det lärarnas fel - jag vet inte. Förstår att de flesta låter det rinna av dem. MEN att i samma veva säga sig acceptera det, därför att det inte går att göra något åt är en annan sak.

      Jag accepterar inte krig, våld och andra brott, utan att jag kan göra något åt det. Man behöver inte acceptera saker bara för att man inte kan göra något. Det är ens inställning som det handlar om.

      Sen att jag kommer med förslag - kasta dem i papperskorgen men förminska dem inte. Det är bra förslag. Och dåliga svar eventuellt från dem som har ansvaret att se till att miljön är trygg och anständig i skolan för både elever och lärare.

      Facket borde göra mer!

      Radera
    22. Jag vet att du lyssnar på befintliga lärare och det är väl kanske inte helt rättvist att angripa de enstaka tillfällen du visar en liten tendens till att se dig som den som ska fortsätta undervisa färdigutbildade lärare. Bakom det finns en irritation mot de oftast tysta lärarutbildare och skolforskare som ser lärare som sina elever istället för kunder och mottagare av det som de producerar.

      Jag tydliggör att jag inte accepterar att våld och sårande tillmälen ska vara en del av skolan men jag accepterar att det är en del av skolans vardag just nu och att det kommer ta lång tid att ändra på.

      Jag tycker dina förslag är bra men anser att vi i mycket större utsträckning ska avgränsa forskningsresultat och förslag och studera för vilka situationer de har giltighet. Avgränsning kanske kan upplevas som en förminskning av förslag men egentligen är det istället så att det är först när förslag förädlas och sätts i kontext som de får riktig kraft. Jag vill alltså inte kasta dina förslag i papperskorgen utan avgränsa och hitta situationer när de är användbara.

      Jag är djupt negativ till utopier och de som blundar för den verklighet vi har att möta. Det kan hända att jag missuppfattar dig men jag tycker din nollvision när det gäller våld och kränkningar ligger farligt nära en utopi. Det är de som arbetar med små ständiga förbättringar som får några resultat.

      Radera
    23. Tack Jan för det närmandet.

      Men,

      Jag kan känna en viss irritation över lärare som ser sig vara dem som skall undervisa lärarutbildare ... Jag förstår din känsla.

      Nu var det ju inte undervisa min ambition, utan att förmedla min syn på saken och gav förslag därför att du frågade mig.

      Radera
    24. Jag känner en väldigt starka ilska mot alla utopiska förslag från de som själva inte ska göra jobbet. Jag har höga ideal för mig och min undervisning men någonstans så finns det alldeles för många som ska ändra lärarna på sitt sätt när ökad autonomi är det självklara valet för att skapa bättre lärare.

      Någonstans är det väldigt mycket dags för lärare att göra revolution mot alla de som ska styra och ställa i vår vardag. Ja, egentligen tror jag på evolution men det är dags att ändra maktbalansen rejält. Det skulle förstås inte vara något angrepp på dina ganska snälla och bra förslag men ibland rycks jag med av en debatt för att börja slåss och demonstrera mot företeelser i lärares omvärld som gör mig rent ut sagt förbannad.

      Radera
  19. När förverkar en elev sin rätt till skolan? Är det när blod flyter eller när elever tar omvägar runt en problemelev? Problemet, som jag ser det ,är att om skolan blir en värld i den stora världen där de regler som gäller för samhället inte är applicerbara, kommer vi att skapa en generation som inte tror på demokratisk ordning och på att det skyddnät som alla förväntar sig inte håller. Både barn och vuxna inom skolvärlden har rätt att känna sig säkra och trygga på sin arbetsplats. Domar som den i Gällivare är ett hot mot rättsäkerheten på Sveriges största arbetsplats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En elev förverkar aldrig sin rätt till skolan. Björklund har fått mycket kritik för att det numera går att stänga av elever under en kortare tidsperiod men eleven har oavsett hur rädda kamrater och lärare är för eleven ändå rätt att komma tillbaka. I riktigt svåra fall i och för sig inte till samma skola men ändå alltid en rätt och skyldighet att gå i skolan.

      Radera
    2. Anonym, det beror på vad man menar med skola. Rätten till utbildning ska man inte kunna förverka. Men rätten att vara i en klass kan man förverka. När jag hade en elev som knivhuggit en annan av mina elever kändes det inte rätt att förövaren hade samma rätt till skolan och klassen som offret. Lagändringen Jan pratar om var välbehövd.

      Radera
  20. Man frågar sig vilken betydelse kunskap och bildning har idag? Vad anser man att skolan ska ha för roll? Vilka kommer att vilja bli lärare, med låg status, ett bildningsarv som njutningsfullt krossats , lönen efter 4.5 - 5 års studier, osv, osv?? Vad är det för mekanismer som gjort att respekten för lärarkåren länge varit så låg? Vilken status har bildning i Sverige?

    Vilket ansvar har socialdemokratin? 68-vinden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, jag har lagt stor skuld på socialdemokratin. Men jag ser väldigt mycket som oroar och leder i fel riktning här och nu och drar slutsatsen att syndabockstänkandet är ett villospår. Vi kanske måste titta på samhället som helhet. Vad har vi svenskar för syn på utbildning, kunskap, rätten till en likvärdig utbildning, bildning? Vi är det land i EU som sätter kunskaper i främmande språk lägst. Bara det säger en hel del.

      Radera
  21. Det har ibland påpekats att den intellektuella kulturen och idédebatten kanske inte står sig i ett internationellt perspektiv. Någon som ser en koppling till Helenas utmärkta inlägg ovan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack anonym. :) Det finns i varje fall all orsak att jämföra lärares ställning och befogenheter i Sverige och annorstädes och relatera det till den intellektuella kulturen och idédebatten.

      Radera
  22. Inget våld alls i skolans värld ska få förekomma. Det är fruktansvärt om så sker. Ser man inte skolan som ett sätt att komma vidare i livet, något som barn i mycket fattiga länder går miste om??
    Hur har mentaliteten uppstått, med kunskaps- och bildningssynen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske genom en ökad acceptans av våld i olika former ...

      Radera
    2. Våld har alltid förekommit i skolan. Idag handlar det antagligen om mindre våld än tidigare. Men för den som blir drabbad spelar statistiken ingen roll. Personalen i skolan måste se till att eleverna är trygga där.

      Radera
    3. Ifall vi kommer från ett samhälle där våld var vardagsmat och duell ett sätt att lösa konflikter så vet jag inte om det blir speciellt fruktbart att fråga sig var våldet kommer ifrån. Det handlar väl istället helt och hållet om hur vi kan fortsätta att minska våldsanvändning i skolan och samhället i övrigt.

      Dottern tog med mig på träningspass igår, bodycombat: "jab, jab uppercut" med låten "Born to kill" i bakgrunden". Det finns garanterat en bit kvar att gå mot mindre våld.

      Radera
    4. Min dotter är med i hemvärnsungdom och springer omkring i skogen klädd i kamouflagegrönt med handgranater i fickan.

      Radera
  23. Tänkvärt och bra skrivet Helena. Även så intervjuen med dig.

    Nog lyser flathetens tyranni igenom. Något jag fundera på är hur lyckas skolor upprätthålla ordning och reda? Medan andra tydligen inte kan. Vad beror det på?

    I botten tror jag det är ett ledarproblem hos skolledningen. Ledningar som är rädda ska nog inte var ledare utan söka sig till ett annat jobb. Som ledare ska man vara medveten om att man inte blir älskad av alla.

    Det andra jag funderar över är sociala kontrakt. Har skolorna sådana mellan lärare, elever och föräldrar (5 kap 5 §) som är signade av samtliga parter? Varje gång någon överträde ingångna avtal är det ju en grund för resten av det som finns i 5 kap i skollagen (2010:800). Då behöver det inte gå så långt att det hamanr i domstolen och tingsrätten i Gällivare gör ett sådant domslut. Ett domslut som jag inte förstår när jag hör rådmannens uttalande.

    Kanske behöver skollagens 5 kap ses över mer kring detta med kränkningar, diskriminering och ordningsregler. Väntar med spänning på vad näst instans Kammarrätten kommer fram till, om de nu tar upp fallet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ledare som lägger över ansvaret på lärarna genom att ge dem större befogenheter?

      Nej, det är skolan som skall ha ansvaret, inte lärarna! Jag blir oerhört upprörd när någon säger att då skulle rektorn säga att vi inte har råd.

      Bra förslag med kontrakt.

      Radera
    2. Bra Monika att du blir upprörd över att rektorn skulle säga att "vi inte har råd" och välkommen till vardagsverkligheten på skolorna. Vet du hur många gånger per termin en genomsnittlig rektor säger detta eller något liknande? Vet du hur stora problem kan hinna bli innan de åtgärdas?

      Radera
    3. Tack Plura. :) Jag tror och hoppas att de skärpningar som finns ska räcka. De måste trots allt få litet tid att implementeras och sätta sig. Det är i försvar för nya skollagen jag skriver. Många uppfattar den som för hård.

      Radera
    4. Jan
      Är inte helt ovetandes om vardagsverkligheten i skolan, men jag upphör aldrig att förvåna mig eller att bli upprörd.

      Debatten har hittills handlat mest om lärarna och det har man även talat om från utbildningshåll. Det ger en signal till skolledarna att det är på lärarna allt hänger. Inte på skolledarna, inte på skolan, inte på utbildningspolitikerna. Nej, på den enskilda läraren! Får vi bara kunniga och "duktiga" lärare, så löser sig alla problem. Det är verkligen "de enkla lösningarnas-diskurs" som råder.

      Radera
    5. Helena, hur då för hård? Är det tyckande eller faktiskt? Ibland blir jag lite fundersam om man har läst nya skollagen eller bara går på vinklad journalistik.

      Har alltid slagit mig när jag utbildar hur rudimentär kunskapen är om hur skollagen ska tillämpas. Den kunskap man ofta har är förmedlad av jurister som lärt ut hur man tolkar om ett problem uppstått. Inte hur man använder skollagen som ett golv för att bygga den nya skolan.

      Radera
    6. Det raljeras om medeltid, batonger och kadaverdisciplin. Jag ser inget av det. I de flesta skolor behöver man inte fundera på sådant som avstängning och varningar, men när sådant behövs, behövs det verkligen.

      Radera
  24. Javisst lyser flathetens tyranni igenom! så rätt Plura. Jag kan nog känna någon slags bitterhet över alla de gånger en klasskamrat slösade bort allas tid genom att stöka till det, bitterhet över alla de laborationer vi inte fick därför att ingen lärare vågade ha laborationer med min klass och bitterhet över alla de situationer där alla vi andras tid bara försvann till blaha.

    http://jansyrligheter.wordpress.com/2012/05/31/att-slosa-bort-andras-tid/

    SvaraRadera
  25. Monica har du inte läst skollagen. Undervisningen är lärarnas ansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att det är många som missat att undervisningen är lärarens centrala uppdrag och att alla elever ska få stimulans inte bara de som tar sig utrymme.

      Radera
    2. Jo då, men står det i skollagen att läraren skall agera ensam vid svåra konflikter?

      Läraren skall uppmärksamma dem och i den mån det är möjligt förebygga att konflikter uppstår.

      I vilket fall, tror jag du missar min poäng. Jag menar att det är skolans ansvar och att det inte går att lägga över allt på den enskilda läraren.

      Radera
    3. Det är mängden som avgör. Lärare samarbetar med varandra och rektor i konfliktlösning, men det handlar om så många incidenter att ifall en enskild lärare skulle eskalera alla så kunde rektor lika gärna agera hjälplärare på dennes lektioner.

      Radera
  26. Jan, tyvärr inkluderar ditt "många" både lärare, rektorer och skolhuvudmän.

    SvaraRadera
  27. Monica, givetvis ska inte lärar själva göra allt arbete. Som lagen är skriven pekar läroplanerna direkt på förskollärare och lärare när det gäller undervisningen (1 kap 3 §).

    Men förskolechefer och rektorer är ansvariga för den "inre organisationen" som har tolkats som den pedagogiska verksamheten av Skolinspektionen. En av de viktigare delarna i den tolkningen är att det på något vis måst finnas arbetssätt och rutiner för hur du hanterar konflikter, kräkningar och diskriminering på en förskola eller skola.

    Här finns det mycket övrigt att önska av skolväsendet av idag.

    SvaraRadera